Mikojan-Gurevitj MiG-29

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För dator/TV-spelet, se MIG-29: Soviet Fighter.
Mikojan-Gurevitj MiG-29
Mikoyan mig29.jpg
MiG-29 från tyska Luftwaffe, 2002.
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1
Första flygning6 oktober 1977
I aktiv tjänst1982-[1]
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen
TillverkareMikojan-Gurevitj
Antal tillverkade1 600+ (dec-2014)[2]
Data
Längd17,37 meter
Spännvidd11,4 meter
Höjd4,73 meter
Vingyta38 m²
Tomvikt11 000 kg
Max. startvikt21 000 kg
Motor(er)2 × Klimov RD-33K
Dragkraft2 × 86,4 kN
Prestanda
Max. hastighet2 445 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
700 km
Transporträckvidd2 900 km
Max. flyghöjd20-22 km (UB)[3]
Stigförmåga330 m/s
Dragkraft/vikt:1,09:1 (UB)
Vingbelastning442 kg/m²
Beväpning
Vapenbalkar6
Beväpning1 × 30 mm GSj-30-1 kanon med 150 skott
BomberFAB 500-M62, FAB-1000, TN-100
RobotarMolniya R-60, Vympel R-27, Vympel R-73, Zvezda Ch-25, Vympel Ch-29
RaketerS-24
Elektronik
RadarPhazotron N-109 radar
Ritning
MiG-29.svg
Mikojan-Gurevitj MiG-29, Cockpit
En polsk MiG-29 på Skrydstrup i Danmark 2006. Planet tillhörde fram till 2004 tyska Bundeswehr, vilket då avslöjas genom kamouflaget.
Användare av MiG-29 i blått (före detta användare i rött)

Mikojan-Gurevitj MiG-29 (NATO-rapporteringsnamn Fulcrum-A, ung. engelsk betydelse "stödpunkt för hävstång") är ett sovjetiskt (senare ryskt) jaktplan. Vid sin tillkomst var MiG-29 ett tredje generationens stridsflygplan, men uppgraderingar sedan dess har gjort att typen fortfarande är relativt aktuell och fortfarande ( 2020-talet) används runt om i världen. De senaste varianterna benämns vanligen vara av den 4:e eller 4½ generationen (i likhet med till exempel Eurofighter, Rafale och Gripen). MiG-29 har rönt förhållandevis stor framgång på exportmarknaden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1960-talet började USA utveckla ett nytt jakt/attackplan FX, som senare namngavs F-15.

Sovjetunionen tog detta nya hot på mycket stort allvar och snart stod det klart att inget av Sovjets dåvarande stridsflygplan kunde mäta sig med denna nya typ av plan.

Då beslutades att ett nytt stridsflygplan skulle utvecklas. Programmet fick namnet Perspektivnyi Frontovoi Istrebitel (ungefär "avancerat front-jaktplan"). Det nya planet skulle få mycket bra prestanda som jaktflyg, kunna bära tunga vapenlaster samt kunna nå hastigheter över Mach 2.

Utvecklingen av det nya planet började som ett samarbete mellan flygplanstillverkarna Mikojan och Suchoj. År 1971 hade dock de förväntade kostnaderna för det nya stridsflygplanet blivit alldeles för hög och beslutet blev att satsa på två olika plan istället - ett tungt och ett lättare taktiskt jaktplan. Det förstnämnda kom att utvecklas vidare till Su-27 och det sistnämnda till MiG-29.

Den första flygningen med MiG-29 skedde i oktober 1977 och trots flera haverier under de första teståren togs de första planen i tjänst hos det sovjetiska flygvapnet år 1982.

Olyckor[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2008 stoppade Ryssland tillfälligt allt flygande med MiG-29. Detta efter att ett plan tappat en del av bakpartiet under en övning i östra Sibirien.[4]

Export[redigera | redigera wikitext]

MiG-29 har exporterats till 39 länder och några exempel är Armenien, Östtyskland, Indien, Iran, Tjeckoslovakien, Irak, Polen, Ungern, Kuba, Serbien, Syrien och Peru. Utöver detta finns planet i de flesta länder som tillhörde Sovjetblocket.

I december 2019 tecknade Bulgarien avtal med Ryssland om motorunderhåll på 10 MiG-29 för 818 100 euro. Bulgarien har 19 MiG-29 varav 15 (12A+3UB) planeras att användas till år 2029.[5]

I juli 2020 tecknade Indien kontrakt på köp av 33 MiG-29 med större uppgraderingar för 2,4 miljarder dollar.[6][7]

I oktober 2020 skrev tidningen ThePrint att Indien avsåg köpa 21 MiG-29 med de senaste uppgraderingarna, för att komplettera de nuvarande 54 (tre divisioner). Det angavs att målet är att utöka från dagens 30 till totalt 42 skvadroner av flera olika modeller, med delmål 36-37 skvadroner om cirka 10 år.[8]

I november 2020 angav Forbes att Ryssland har 98 aktiva MiG-29S, samt beställningar på ytterligare 50 MiG-29SMT.[9]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

MiG-29 "Fulcrum-A"
Första serietillverkade varianten som togs i tjänst 1982.
MiG-29B-12 "Fulcrum-A"
Bantad exportvariant för länder utanför Warszawapakten. Saknade kapacitet att bära kärnvapen samt hade enklare radar och enklare övrig elektronik och avionik.
MiG-29UB-12 "Fulcrum-B"
Tvåsitsig skolvariant. Saknar radar och fast beväpning.
MiG-29S (Produkt 9.13) "Fulcrum-C"
Uppgraderad variant som bland annat kan bära en tyngre vapenlast, har längre räckvidd, förbättrat styrsystem, förbättrad elektronik och möjlighet att bära modernare robotar som R-77.
MiG-29SM (Produkt 9.13M) "Fulcrum-C"
Förbättrad MiG-29S med ny radar och elektronik samt möjlighet att bära markmålsrobotar och precisionsbomber.
MiG-29SMT (Produkt 9.17)
Ytterligare uppgraderad variant. Stora förbättringar av cockpitmiljön, ny radar, nya motorer, större vapenlast, längre räckvidd med mera. Används av bland andra ryska flygvapnet idag, tillsammans med några äldre varianter som dock även de genomgår massiva uppgraderingar i väntan på introduktionen av PAK-FA.
MiG-29G/GT
MiG-29 som det tyska flygvapnet erhöll från Östtyskland i samband med Tysklands återförening. Modifierade till NATO-standard. Vintern 2002 skänkte Tyskland 23 stycken av dessa flygplan till Polen, dock betalade Polen en symbolisk summa på 1 euro, detta för att den skulle betraktas som laglig.[10] Dessa kom att baseras vid Malborks flygbas.
MiG-29M / MiG-33 (Produkt 9.15) ”Fulcrum-E”
Avancerat enhetsflygplan med omkonstruerad flygkropp och Fly-by-wire flygkontroller istället för ett hydrauliskt styrsystem.
MiG-29OVT
Avancerad prototyp med vektoriserad dragkraft, fly-by-wire med mera.
MiG-29K (Produkt 9.31) "Fulcrum-D"
Variant av MiG-29M för basering på hangarfartyg. Försedd med vikbara vingar, landningskrok och förstärkta landningsställ. Varianten började utvecklas under slutet av 1970-talet då Sovjetunionens flotta efterfrågade ett jaktplan med överljudskapacitet för kommande hangarfartyg i Admiral Kuznetsov-klassen. En första prototyp flög för första gången den 21 augusti 1982. Efter ett intensivt provprogram så valde man att basera utvecklingen av MiG-29K på den modernare MiG-29M som var under utveckling. Den första flygningen med MiG-29K skedde den 23 juli 1988 i Saky, under 1989–1991 genomfördes utprovning ombord på Admiral Kuznetsov. Efter Sovjetunionens sammanbrott lades projektet på is, medan den Ryska flottan valde att gå vidare med utvecklingen av den konkurrerande Suchoj Su-33. Mikojan-Gurevitj valde att fortsätta utvecklingen med egna medel. I samband med försäljningen av Admiral Gorshkov av Kiev-klassen till Indiska flottan återupptogs utvecklingen i full skala och 2004 beställde Indien 12 stycken MiG-29K och 4 stycken MiG-29KUB tvåsitsiga jaktplan. I januari 2010 beställde Indien ytterligare 29 flygplan till Indiska flottan. Ryska flottan beställde 2009 24 stycken MiG-29K som ersättare för Su-33, som börjar närma sig slutet av sin livslängd.[11]
MiG-29KUB (Produkt 9.47) "Fulcrum-D"
Tvåsitsig marin variant.
MiG-35 "Fulcrum-F"
Avancerad exportvariant baserad på teknik från bland annat MiG-29SMT och MiG-29OVT.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”MiG-29 vs. Su-27: The Soviet Union's Two Top Fighters Went Head to Head in an East African Air War”. Military Watch. 5 februari 2022. https://militarywatchmagazine.com/article/mig-29-vs-su-27-how-the-two-top-soviet-fighters-went-head-to-head-an-east-african-air-war. Läst 4 mars 2022. 
  2. ^ ”The MiG-29 fighters family”. Russian Aircraft Corporation MiG. 8 december 2014. Arkiverad från originalet den 19 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150619095035/http://www.migavia.ru/index.php/en/production/the-mig-29-fighters-family. Läst 19 september 2018. 
  3. ^ ”FLY MIG-29 IN RUSSIA”. MiGFLUG. https://migflug.com/flights-prices/fly-mig-29-in-russia/. Läst 3 mars 2022. 
  4. ^ ”Russia suspends MiG-29 fighter flights over Siberia crash”. Sputnik. 17 oktober 2008. https://en.rian.ru/russia/20081017/117800830.html. 
  5. ^ Petrova, Aleksia (7 januari 2020). ”Bulgaria signs deal for maintenance of 10 engines for MiG-29 jets”. SeeNews. https://seenews.com/news/bulgaria-signs-deal-for-maintenance-of-10-engines-for-mig-29-jets-682634. Läst 4 mars 2022. 
  6. ^ ”India Signs $2.4 Billion Contract for 33 New Russian Fighters and Major MiG-29 Upgrades”. Military Watch. 4 juli 2020. https://militarywatchmagazine.com/article/india-signs-2-4-billion-contract-for-33-new-russian-fighters-and-major-mig-29-upgrades. Läst 3 mars 2022. 
  7. ^ ”Russia’s Old MiG-29 Fighter is Still a Strong Seller: Fulcrum Exports Continue Worldwide”. Military Watch. 25 juli 2021. https://militarywatchmagazine.com/article/mig29-strong-seller-exports-worldwide. Läst 3 mars 2022. 
  8. ^ [|Snehesh, Alex Philip] (6 oktober 2020). ”IAF set to place orders for 21 MiG-29 jets from Russia by Dec to shore up aircraft strength”. ThePrint. https://theprint.in/defence/iaf-set-to-place-orders-for-21-mig-29-jets-from-russia-by-dec-to-shore-up-aircraft-strength/517907/. Läst 4 mars 2022. 
  9. ^ [|Axe, David] (6 november 2020). ”Time To Kiss The MiG-29 Goodbye”. Forbes. https://www.forbes.com/sites/davidaxe/2020/11/06/time-to-kiss-the-mig-29-goodbye/?sh=4e543e8f6458. Läst 3 mars 2022. 
  10. ^ Di.se (2002-01-30) Polen köper 23 flygplan för 1 euro Läst 17 oktober 2011
  11. ^ Pike, John. ”MiG-29K FULCRUM”. https://www.globalsecurity.org/military/world/russia/mig-29k.htm. Läst 28 mars 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]