Boeing F/A-18E/F Super Hornet

	F/A-18E/F Super Hornet
	F/A-18F Super Hornet
Beskrivning
Typ	Enhetsflygplan
Besättning	1 (F/A-18E); 2 (F/A-18F)
Första flygning	29 november 1995
I aktiv tjänst	1999 –
Ursprung	USA
Tillverkare	McDonnell Douglas
Antal tillverkade	584 (december 2016)
Data
Längd	18,31 meter
Spännvidd	13,62 meter
Höjd	4,88 meter
Vingyta	46,45 m²
Tomvikt	13 900 kg
Max. startvikt	29 900 kg
Motor(er)	2 × General Electric F414-GE-400
Dragkraft	2 × 62,3 kN; 2 × 97,9 kN (med EBK)
Prestanda
Räckvidd med; max. bränsle	2 346 km
Transporträckvidd	3 330 km
Max. flyghöjd	15 000 meter
Beväpning
Fast beväpning	1 × 20 mm M61 Vulcan
Bomber	Paveway, JDAM, flygbomber, klusterbomber
Robotar	Jaktrobotar: AIM-9 Sidewinder, AIM-7 Sparrow, AIM-120 AMRAAM; Attackrobotar: AGM-65 Maverick, AGM-84 Harpoon, AGM-88 HARM, AGM-154 JSOW, AGM-158 JASSM
Elektronik
Radar	AN/APG-73 eller AN/APG-79
Ritning
	; Ritning av Boeing F/A-18E/F Super Hornet

Boeing F/A-18E och F/A-18F "Super Hornet" är vidareutvecklade enhetsvarianter av det äldre amerikanska jaktattackflygplanet McDonnell Douglas F/A-18 Hornet.^[1]

Jämfört med föregångaren har Super Hornet har bland annat kraftigare motorer och radar samt att det har en större flygplanskropp som kan bära mer bränsle och vapen. Förslaget att utveckla en uppdaterad version av F18-Hornet kom från McDonnell Douglas själva då det mycket dyra projektet A-12 Avenger II lades ner.