Arthur Rimbaud

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arthur Rimbaud
Rimbaud vid 17 års ålder, 1872.
Rimbaud vid 17 års ålder, 1872.
Född20 oktober 1854
Charleville, Ardennes, Frankrike
Död10 november 1891 (37 år)
Marseille, Frankrike
NationalitetFrankrike Fransman
Verksam18701875
GenrerPoesi, prosadikt, brev
DebutverkUne saison en enfer (1873)
InfluenserCharles Baudelaire
InflueradeGeorg Trakl, Gunnar Ekelöf, René Char, Dylan Thomas, Adonis, Octavio Paz, Bob Dylan, Patti Smith
Namnteckning
Arthur Rimbaud signature.svg

Jean Nicolas Arthur Rimbaud, född 20 oktober 1854 i Charleville, Ardennes, död 10 november 1891 i Marseille, var en fransk poet. Tillsammans med Charles Baudelaire ses han som en viktig föregångare till fransk symbolism och modernismens litteratur.

Under sitt liv gav han bara ut en diktsamling, En tid i helvetet (Une saison en enfer), 1873. Redan i tjugoårsåldern slutade han att skriva poesi, och reste istället runtom i världen, bland annat som handelsman i Harar. Han hade ett stormigt förhållande med Paul Verlaine, som vid ett tillfälle sköt honom i handen. Förhållandet har skildrats i flera filmer och populärkulturella verk.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Arthur Rimbaud föddes i den lilla franska landsortsstaden Charleville nära den belgiska gränsen, där han även läste i skolan. Han var en mycket duktig elev. Tidigt i tonåren skrev Rimbaud en revolutionerande och för den tiden moraliskt utmanande poesi, och har framstått som ett ideal för många unga rebelliska poeter. Hans första dikt på franska publicerades 2 januari 1870 i tidskriften La Revue pour tous, dikten "Les Étrennes des orphelins". Samtidigt blev Georges Izambard hans lärrare i litteratur och retorik. Izambard kom att bli mycket viktig för Rimbauds litterära karriär. 24 maj samma år skickade han in tre stycken dikter till Théodore de Banville och tidskriften Le Parnasse contemporain. De publicerades dock inte. Istället gav La Charge 13 augusti ut "Trois baisers".[1]

Rimbaud levde ett stormigt liv. Under 1870 och 1871 begav han sig av på flykt tre gånger. Första gången, 26 augusti till 26 september, flydde han till Paris, där han fängslade, och Douai, där han hämtades upp av Izambard. I oktober flydde han åter till Douai och vidare till Belgien, där han förmodligen gav ett manuskript till Paul Demeny. 25 februari 1871 flydde han ånyo, den här gången till Paris. Rimbaud hade ett uppmärksammat och stormigt förhållande med Paul Verlaine. I september 1871 gav sig Rimbaud och Verlaine av till Paris tillsammans. I juli 1872 lämnar de Paris och ger sig av mot Belgien, och i september samma år vidare mot London. 14 september 1872 publiceras dikten "Corbeaux" i la Renaissance littérare et artistique. Efter ett intensivt gräl ger sig Verlaine i juli 1873 av mot Bryssel. När han och Rimbaud träffas i Bryssel 10 juli skjuter Verlaine ett skott mot Rimbaud med en revolver som träffar i handen.[1]

I augusti 1873 färdigställde Rimbaud Une saison en enfer i Roche. Diktsamlingen gavs ut i oktober.[1] Rimbauds egen poetiska ambition avtog en tid efteråt, redan i tjugoårsåldern.

Efter diktsamlingen gav sig Rimbaud ut på många resor av olika längd. 1874 befann han sig under långa perioder i London tillsammans med Germain Nouveau, där han även besöktes av sin mor och syster. Från februari till april 1875 befann han sig i Stuttgart, där han sista gången under en kort tid såg Verlaine. Tidig sommar reste han vidare mot Italien, där han huvudsakligen uppehöll sig i Milano. I april 1876 skulle han ge sig av på sin första resa mot Orienten men förhindrades vidare resa i Wien. I maj anslöt han sig till den nederländska kolonialarmén i Rotterdam, och gav sig med dem av mot Jakarta 10 augusti. I Java deserterade han, och återvände till Europa.[1]

Våren och sommaren 1877 jobbade Rimbaud på en cirkus, som bland annat besökte Danmark och Sverige. I Stockholm lämnade han cirkusen. Under några veckor drev han omkring i den svenska huvudstaden på jakt efter jobb. Två gånger blev han antecknad i den svenska polisens handlingar. Till sist bekostade franska konsuln hemresa åt honom.

1878 var Rimbaud på Cypern och arbetade som arbetsledare på ett bygge åt den brittiska administrationen. Han råkade döda en arbetare med en sten. Därefter såg han det lämpligt att lämna ön på en skuta på väg mot Egypten. 1880 befann han sig i Aden, längst ned på den arabiska halvön. Han sökte därefter lyckan bland annat som handelsman och vapenhandlare i Abessinien (nuvarande Etiopien).

Verk[redigera | redigera wikitext]

Han anses synnerligen nyskapande och originell som poet. Tillsammans med den äldre Charles Baudelaire ses han som en viktig föregångare till den franska symbolismen på 1880-talet, men även till modernismens litteratur och enskilda internationella poeter under hela 1900-talet.

En tid i helvetet (1873) var den enda bok Rimbaud själv utgav under sitt liv. Han skrev den under ett uppehåll i födelsestaden. Den trycktes i Bryssel och bekostades av hans mor. Det sena utgivandet av Illuminationer (1886), ett verk från åren 1872-75, skedde genom Paul Verlaines försorg. Verlaine redigerade senare Rimbauds postuma Poésies complètes (1895), liksom Œuvres (1898) och Lettres (1899).

Rimbaud i svensk översättning[redigera | redigera wikitext]

Rimbaud introducerades i Sverige i början av 1930-talet av Gunnar Ekelöf med översättningar i tidskriften Spektrum. 1939 presenterades han i Artur Lundkvists essäsamling Ikarus flykt. På svenska utgavs Rimbauds Samlade verk 2003, översatta av Elias Wraak. En presentation av Rimbaud i ord och bild återfinns även i OrdStröms volym Berusad gryning, sammanställd av Roger Fjellström.

I film[redigera | redigera wikitext]

Förhållandet mellan Arthur Rimbaud och Paul Verlaine finns skildrat i ett par spelfilmer. Den första kom 1971, Una stagione all'inferno, av den italienske poeten och regissören Nelo Risi, med Terence Stamp i rollen som Rimbaud. Den andra bygger på en brittisk teaterpjäs från 1967 av Christopher Hampton. Den heter Total Eclipse och kom 1995 i regi av Agnieszka Holland, där Leonardo DiCaprio spelar Rimbaud.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Le bateau ivre (långdikt, skriven 1871)
  • Une saison en enfer (1873)
  • Illuminations (1872-75; 1886)
    • Illuminationer, i tolkning av Helmer Lång och illustrerad av Max Walter Svanberg (Allhem, 1958)
  • Dikter och diamantprosa, dikter i urval och översättning av Helmer Lång (FIB:s lyrikklubb, 1965)
  • Lyrik och prosa, urval, inledning och översättning av Gunnar Ekelöf (Forum, 1972)
  • Berusad gryning, urval, tolkning och efterskrift av Gunnar Lundin (Ordströms, 1981)
  • Samlade verk, i tolkning av Elias Wraak (Alastor Press, 2003)
  • Samlade skrifter, i tolkning av Elias Wraak (Alastor Press, 2013)

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Rimbaud & Brunel, ss. 41-42.
  2. ^ Uppgifter kring väggdikten Sensation i Leiden. muurgedichten.nl

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rimbaud, Arthur; Brunel, Pierre (1998). Poésies complètes. Paris: Le Livre de Poche

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Yves Bonnefoy: Rimbaud par lui-même (Seuil, 1961, 1994)
    • Arthur Rimbaud in Selbstzeugnissen und 70 Bilddokumenten (Rowohlt, 1962)
  • Michel Butor: Improvisations sur Rimbaud (La Difference, 1989)
    • Versuch über Rimbaud (Rimbaud Verlag, 1994)
  • Albert Camus: Diktningens revolt. Ingår i Människans revolt (Bonniers, 1953)
  • Gunnar Ekelöf: Arthur Rimbaud (1854-1891), Arthur Rimbaud eller kampen mot verkligheten, Arthur Rimbaud och "Une saison en enfer" och Rimbaud och hans källor. Fyra essäer skrivna 1934-1954 och postumt samlade i tolkningsvolymen Lyrik och prosa (Forum, 1972)
  • Artur Lundkvist: Poesins Ikarus. Ingår i essäsamlingen Ikarus flykt (Bonniers, 1939)
  • Pierre Michon: Rimbaud le fils (Gallimard, 1991)
    • Rimbaud the son (New Haven : Yale University Press, 2013)
    • Rimbaud der Sohn (Suhrkamp, 2008)
  • Henry Miller: The Time of the Assassins (New Directions, 1956)
  • Charles Nicholl: Somebody Else: Arthur Rimbaud in Africa 1880-91 (Jonathan Cape, 1997)
  • Graham Robb: Rimbaud (Picador, 2000)
  • Colin Wilson: Religion and the Rebel (1957)
  • Elias Wraak: Missgärningarnas poetik. Ingår i Res Publica. Nr 66 (2005)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]