Magnus Stenbock

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Magnus Stenbock (olika betydelser).
Magnus Stenbock
Titlar
Tidsperiod 1690–1697
Tidsperiod 1697–1700
Generalmajor av infanteriet
Tidsperiod 1700–1704
Generallöjtnant av infanteriet
Tidsperiod 1704–1706
General av infanteriet
Tidsperiod 1705–1713
Tidsperiod 1705–1711
Företrädare Carl Gustaf Rehnskiöld
Efterträdare Jacob Burensköld
Tidsperiod 1713–1717
Företrädare Nils Karlsson Gyllenstierna
Efterträdare Carl Mörner af Morlanda
Yrke Militär
Övrigt arbete Generalguvernör i Skåne
Militärtjänst
I tjänst för Republiken Förenade Nederländerna Nederländerna
Tysk-romerska riket Tysk-romerska riket
Sverige Sverige
Tjänstetid 1683–1717
Grad Fältmarskalk
Befäl Kalmar regemente
Dalregementet
Slag/krig Pfalziska tronföljdskriget

Stora nordiska kriget

Personfakta
Andra namn Måns Bock, Måns Lurifax
Född 12 maj 1665
Stockholm, Sverige
Död 23 februari 1717 (51 år)
fångenskap i Köpenhamn, Danmark
Begravd Oxenstiernska gravkoret i Uppsala domkyrka
Släkt
Frälse- eller adelsätt Stenbock
Far Gustav Otto Stenbock
Mor Kristina Katarina De la Gardie
Familj
Make/maka Eva Magdalena Oxenstierna
Barn elva barn (nio söner och två döttrar)

Grevliga ätten Stenbocks vapen

Magnus Stenbock, Måns Bock, Måns Lurifax[1], född troligen 12 maj 1665[2] i Stockholm, död 23 februari 1717 i Köpenhamn, var en svensk greve och officer. Stenbock ledde Kalmar regemente från 1699 och Dalregementet från 1700 samt utnämndes till generallöjtnant 1704, general 1705, generalguvernör i Skåne 1705 och fältmarskalk 1713.

Biografi

Stenbock deltog redan år 1690 i slaget vid Fleurus[3]. Senare kom han att delta i slaget vid Narva 1700 och i slaget vid Kliszów 1702. Han ledde även den karolinska armén till seger i slaget vid Helsingborg 1710 samt i slaget vid Gadebusch 1712. Han deltog i kapitulationen i Tönning den 6 maj 1713, blev där tillfångatagen och sedan fängslad på Kastellet, Köpenhamn. Bitter över att inte ha släppts trots erlagd lösesumma planerade han sin flykt. Då detta uppdagades sattes han som straff i ett rum där endast några plankor utgjorde golv över en vattenpöl. Han vädjade om att bli frigiven ur sin fångenskap genom att skriva ett brev 26 februari 1716 till Danmarks kung Fredrik IV där det stod bl.a. följande:

… * Mitt fängelse är mig vida svårare än döden själv, och jag sitter här som en slaf, liksom instängd i en bur och utesluten från allt umgänge, ja äfven kristlig hjälp mot min af Gud tillskickade sjuklighet, sedan 15 månader innesluten öfver en källare med ruttnande vatten och utan att komma till den ringaste motion…Min kropp är redan på grund af källarens stinkande dunster så förstörd, att utan ett gudomligt under kan jag ej göra mig någon förhoppning, äfven om eders K. M:t näst Gud lämnar mig lifvet, att jag under mina återstående dagar skall öfvervinna det redan insupna giftet, utan måste såsom krympling tillbringa resten af mitt lif….

Han ber också kung Fredrik att göra ett slut på hans lidande på ett eller annat sätt med orden "För Jesu blodiga sårs skull". Fredrik IV struntade i brevet och nästan ett år senare dog Magnus Stenbock i sitt fängelse den 23 februari 1717. Han ligger begravd i ett sidokor i Uppsala domkyrka.

Magnus Stenbocks släkt hade sitt ursprung från Kinds härad i Västergötland [4] men själv föddes han i Stockholm. Detta som son till Gustav Otto Stenbock och Kristina Katarina De la Gardie. Han gifte in sig i den berömda Oxenstiernasläkten genom giftermål med Eva Magdalena Oxenstierna. De fick elva barn (nio söner och två döttrar), varav fyra dog i späd ålder. En dotter hette Eva Carlotta Victoria 1710-1785, gift med generalguvernören och landshövdingen friherre Christer Barnekow 1694-1762 [5].

Eftermäle

En ryttarstaty av Magnus Stenbock, skapad av skulptören John Börjeson, avtäcktes den 3 december 1901 på Stortorget i Helsingborg. Det är en av mycket få icke kungliga ryttarstatyer i Sverige. Magnus Stenbocks ryttarstaty är mycket omdiskuterad. [6] Helsingborgs Dagblads Sören Sommelius föreslog 1997 att man skulle sänka "slaktaren från Ringstorp" med häst och allt i Inre Hamnen i Helsingborg. 1999 skrev folkpartisten Maria Winberg Nordström och vänsterpartisten Peter Ahlbom en motion till Helsingborgs kommunfullmäktige med förslaget att statyn skulle ersättas med en fredssymbol. I december 1999 röstade majoriteten av Helsingborgs kommunpolitiker mot förslaget. [7] Statyn har av trafikmässiga skäl flyttats ett 20-tal meter. Den stod ursprungligen mitt på Drottninggatan.

Förutom ryttarstaty har Stenbock även hedrats på ett flertal andra sätt i samma stad. Bland annat genom att ett kvarter, ett hotell, en galleria, flera gator, skolor och föreningar också har namngivits efter Stenbock. Han förekommer t.o.m. på en äldre öletikett. Ett av Skånetrafikens s.k. pågatåg (lokaltåg) har också döpts till Magnus Stenbock.

Slaget vid Helsingborg omtalas i Snoilskys dikt Stenbocks kurir.

Bibliografi i urval

Se även

Referenser

  1. ^ Karl XII: En biografi. Lund: Historiska media. sid. 96. ISBN 91-85377-14-7 
  2. ^ Eriksson, Ingvar (2007). Karolinen Magnus Stenbock. Atlantis. ISBN 978-91-7353-158-0 
  3. ^ Rystad, Göran; Karl XI - en biografi, Historiska media, Lund 2010, ISBN 978-91-89442-94-8, sid 276
  4. ^ Stenbock-en svensk släkt
  5. ^ Elgenstierna, Gustaf Den introducerade svenska adelns ättartavlor (1925-36)
  6. ^ Helsingborgs Dagblad 2010-04-08 Arkiverad 12 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Helsingborgs Dagblad 2009-10-22
  • Alexander Jonsson. Magnus Stenbock : fältherre med hemlängtan. s. 45-59. I: Personhistorisk tidskrift,nr. 1, 2006
  • Andreas Marklund. Kungens favorit förlorade allt. s. 36-41. I: Populär historia, nr. 1, 2009

Vidare läsning

  • Magnus Stenbock : minnesskrift på 200-årsdagen af slaget vid Helsingborg. Stockholm: Norstedt. 1910. Libris 28211 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Magnus_Stenbock&oldid=42288121”