Mediagranskning i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mediagranskning i Sverige sker av myndigheter, olika organ och i viss utsträckning medierna själva.

Vetenskaplig forskning[redigera | redigera wikitext]

  • Institutet för mediestudier verkar, med forskningen som verktyg, för en välgrundad diskussion i samhället om hur medierna sköter sin grundläggande uppgift: att på medborgarnas uppdrag granska makten och skildra verkligheten.

Myndigheter[redigera | redigera wikitext]

  • Granskningsnämnden, bevakar efterlevnaden av regler och bestämmelser som finns för tv och radio, men endast ett fåtal av de anmälningar som inkommer prövas av nämnden och det är bara sändningar som granskas. SVT:s och SR:s nyhetssajter granskas varken av Granskningsnämnden eller Pressombudsmannen.[1] Deras nyhetsajter står, ända sedan de startades, utanför befintliga medieetiska kontrollsystem.[2]

Organ[redigera | redigera wikitext]

Mediegranskande verksamheter i medierna[redigera | redigera wikitext]

Det är ovanligt att tidningar kritiserar varandras nyhetsarbete[5] och flera svenska journalister[a] har beskrivit svårigheter med att granska svenska medier och att svenska journalister är känsliga för kritik. Det kan finnas en rädsla för att granska andra journalister.[6]

Det är vanligt att alternativmedier kritiserar etablerade medier och journalistkåren.[7] Etablerade medier är i sin tur kritiska mot alternativmedier.

Nedan är en lista med program och verksamheter som inriktar sig på att granska eller kritisera medier.

Nuvarande verksamheter[redigera | redigera wikitext]

Tidigare verksamheter[redigera | redigera wikitext]

  • Vår grundade mening (1981−2007), radioprogram i Sveriges Radio P1 ersattes av Medierna och Publicerat.
  • Läsarombudsmän, tittarombudsmän och lyssnarombudsmän till vilka publiken kunde vända sig med beröm, kritik och synpunkter. Systemet var vanligt i början av 00-talet både i Sverige och utomlands. Lilian Öhrström var läsarombudsman på Dagens Nyheter och Claes Elfsberg var tittarombudsman på Sveriges Television (1 januari 2005 till 31 december 2007). Öhrström vid DN granskade även enskilda publiceringar. Elfsbergs roll begränsades av en maktkamp inom SVT mellan VD och programdirektören, där den senare inte ville släppa fram tittarombudsmannen i programverksamheten och där framföra kritik mot de program som han var ansvarig för.[8]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Övriga verksamheter och mekanismer[redigera | redigera wikitext]

  • Publicistklubben arrangerar debatter ungefär en gång i månaden i Stockholm. Då uppmärksammas oftast aktuella frågor som berör mediernas verksamhet och förutsättningar, till exempel pressetik, aktuella branschfrågor och mediernas roll och ansvar som samhällsbevakare. Stockholmskretsens debatter sänds sedan 2008 på webben.
  • Årets förvillare, en negativ utmärkelse som årligen delas ut av Föreningen Vetenskap och Folkbildning. Utmärkelsen är inte uttalat inriktad mot medier, men mellan starten 1987 och 2015 har 10 av 29 utmärkelser tilldelats mediarelaterad verksamhet.
  • Användare av sociala medier granskar ibland medier. Det finns även bloggar som Vassa eggen, Mediebruset, I allmänhetens tjänst och Mediegranskaren med inriktning på att analysera, granska och kritisera medier.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nils Funcke, Stina Lundberg Dabrowski, Petter Ljunggren, Martin Wicklin, Therese Rosenvinge, Hanne Kjöller, Marika Formgren och Sophia Djiobaridis har beskrivit svårigheter med att granska svenska medier och/eller att svenska journalister är känsliga för kritik.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Faktafejd i opinionstexter och hästsektens Jerring-kupp" (vid 19m 15s), Medierna, Sveriges Radio, 21 januari 2017. Åtkomst den 21 januari 2017.
  2. ^ "Franskt journalistförakt och fiffig följarreklam" (vid 18m 35s), Medierna, Sveriges Radio, 22 april 2017. Åtkomst den 22 april 2017.
  3. ^ "Bortklippt bortjagande och fälld barnreklam" (vid 21.50), Medierna, Sveriges radio, 29 augusti 2015. Åtkomst 29 augusti 2015.
  4. ^ "Bostadsattack och pressen som pressar stjärnorna", Medierna, Sveriges Radio, 20 februari 2016. Åtkomst den 20 februari 2016.
  5. ^ "Fejkpatrullering och blodgruppsfejk" (vid 3min 50sek), Medierna, Sveriges radio, 23 januari 2016. Åtkomst 23 januari 2016.
  6. ^ "Forum Fre 28 sep 09.00 Arkiverad 30 september 2018 hämtat från the Wayback Machine.", "Har svenska medier beröringsskräck?" (från Mediedagarna i Göteborg 2018), kl 14:00 SVT, 28 september 2018. Åtkomst den 30 september 2018. Janne Josefsson sade (vid 14:17) "Är det något man har beröringsskräck med, det är att granska andra journalister eftersom alla tycker och tänker och vill vara lika goda."
  7. ^ Kristoffer Holt. "Mediemisstro – där ytterkanterna möts", Institutet för mediestudier. Åtkomst den 26 augusti 2017.
  8. ^ "Kinesiska appen TikTok roar och oroar, förbud mot kontantkort hotar källskydd, iransk journalist söker asyl, läsarombudsmän ett minne blott" (vid 26m00s), Medierna, Sveriges Radio, 31 augusti 2019. Åtkomst den 31 augusti 2019.
  9. ^ [a b] "PK klubben 02/03-2015 Public service, varför och för vilka?", Publicistklubben på YouTube, 2 mars 2015. Åtkomst 21 augusti 2015.
  10. ^ "Faktakollen", blog.svd.se. Åtkomst den 9 februari 2017.
  11. ^ "Nu blir hon Telia-korre", journalisten.se, 17 september 2015. Åtkomst 18 september 2015.
  12. ^ Christian Ploog. "Vi har tröttnat på "alternativa fakta" – nu startar vi Faktakollen", nyheter24.se, 6 februari 2017. Åtkomst den 9 februari 2017.
  13. ^ ”Faktakollen - Nyheter, artiklar, reportage och video”. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190831112807/https://nyheter24.se/faktakollen. Läst 31 augusti 2019.  nyheter24.se.
  14. ^ ”Faktiskt. faktagranskande journalistik”. Arkiverad från originalet den 26 april 2018. https://web.archive.org/web/20180426210440/https://www.faktiskt.se/om-oss/. Läst 31 augusti 2019.  faktiskt.se.
  15. ^ ”Vanliga frågor och svar”. Arkiverad från originalet den 26 april 2018. https://web.archive.org/web/20180426210536/https://www.faktiskt.se/faq/. Läst 31 augusti 2019.  faktiskt.se.
  16. ^ Jan Söderqvist. "Mediernas svarta bok. | En kriminografi. Boëthius i förnyad attack på medierna", svd.se.