Hoppa till innehållet

Nederländernas bidrag i Eurovision Song Contest

Från Wikipedia
Nederländerna
Nederländerna
TV-stationNTS (1956-1969)
NOS (1970-2009)
TROS (2010-2013)
AVROTROS (2014-)
Nationell uttagningstävlingVarierande
Framträdanden
Antal framträdanden64 (2024)
Debutår1956
Bästa resultat1:a, 1957, 1959,
1969, 1975, 2019
Sämsta resultat43:a, 2011
Poäng genom tiderna3 254 (2022)
endast finaler
Externa länkar
Nederländernas sida på Eurovision.tv
Corry Brokken i Frankfurt (1957).
Lenny Kuhr i Madrid (1969).
Douwe Bob i Stockholm (2016).
Waylon i Lissabon (2018).
Duncan Laurence i Tel Aviv (2019).
S10 i Turin (2022).
Joost Klein i Malmö (2024).

Nederländerna debuterade i Eurovision Song Contest 1956 och har till och med 2024 deltagit 64 gånger. Det holländska tv-bolaget AVROTROS har varit ansvarig för Nederländernas medverkan varje år sedan 2014. Tävlingen har genom åren sänts i Nederländerna av NTS (från 1956 till 1969), NOS (från 1970 till 2009) och TROS (från 2010 till 2013).

Nederländerna har hittills stått som segrare i tävlingen vid fem tillfällen; 1957, 1959, 1969, 1975 och 2019. Landet har också stått på pallplats vid ytterligare två tillfällen; en andraplats från 2014 och en tredjeplats från 1974.

Nederländerna i Eurovision Song Contest

[redigera | redigera wikitext]

Nederländerna är ett av de sju länder som deltog i den första upplagan av tävlingen 1956. Året därpå kom den första segern för Nederländerna med låten "Net als toen" framförd av Corry Brokken. 1959, två år efter första segern, kom den andra segern för landet. Teddy Scholten med låten Een Beetje vann tävlingen i Cannes och Nederländerna blev därmed det första landet i tävlingen att vinna mer än en gång. Trots att Nederländerna hade vunnit 1959, avböjde den nederländska televisionen att arrangera tävlingen igen, så snart efter sitt arrangemang av 1958 års tävling och därför fick Storbritannien, som hade kommit tvåa året före, arrangera den istället[1]. Under 1960-talet gick det inte så bra för Nederländerna då man oftast hamnade bland bottenplaceringarna, man kom bland annat sist vid tre tillfällen, 1962, 1963 och 1968, varav de två förstnämnda åren blev man poänglöst. 1969 stod Nederländerna tillsammans med Spanien, Storbritannien och Frankrike som segrare i finalen då alla fyra länderna hade slutat på delad första plats med lika mycket poäng. Efter en lottdragning fick Nederländerna äran att arrangera tävlingen 1970[2]. Nederländernas fjärde seger kom i Stockholm 1975 med gruppen Teach-In och låten "Ding dinge-dong". 1980 arrangerades tävlingen i Haag, Nederländerna, trots att Israel hade vunnit året innan. Israel avstod från att arrangera av ekonomiska skäl och Spanien och Frankrike som kom två respektive trea avböjde också de. Nederländerna erbjöd sig därpå att arrangera festivalen, vilket man även fick[3]. Efter segern 1975 fram till början på 2000-talet hamnade Nederländerna på blandade resultat, som bäst slutade man på fjärdeplats i finalen i Birmingham 1998 med Edsilia Rombley, som senare representerade landet 2007. Landet har uteblivit från tävlingen vid fyra tillfällen sedan debuten, vilket också skedde under denna perioden. 1985 och 1991 deltog landet inte i Eurovision för att tävlingen hölls samma dag som landets minnesdag Dodenherdenking[4][5], 4 maj. Från 1994 fram till 2003 var de dåvarande tävlingsreglerna sådana att länder som placerade sig sämre ett år fick avstå medverkan året därpå för att kunna göra plats åt andra länder som hade fått avstå året innan att delta (Sovjetunionens och Jugoslaviens fall resulterade i att flera länder ville delta vilket ledde till denna regel). Nederländerna uteblev från tävlingen både 1995 och 2002 eftersom man hamnade på en dålig placering året före.

När systemet med semifinal infördes 2004 kvalade Nederländerna sig in till finalen i Istanbul det året. Nederländerna slutade dock på tjugondeplats i finalen. Nederländerna misslyckades med att nå finalen på åtta försök mellan 2005 och 2012. 2013 var man tillbaka i finalen för första gången på nio år. I finalen i Malmö slutade Anouk på niondeplats, landets första topp tio placering på fjorton år. Året därpå, med duon The Common Linnets, slutade Nederländerna som segrare i semifinalen och tvåa i finalen efter Österrike. Sedan 2014 har Nederländerna kvalificerat sig till finalen varje år förutom 2015. 2019 kom Nederländernas femte seger, efter 44 års väntan, med Duncan Laurence och låten "Arcade". 2024 kvalificerade sig till finalen med artisten Joost Klein, men bidraget diskvalificerades i samband med en incident där artisten enligt uppgift skulle ha hotat en kvinnlig tv-fotograf.[6]

Nationell uttagningsform

[redigera | redigera wikitext]

Nederländerna har inget standardsystem för att välja ut artist och bidrag, man har varierat sättet antingen via nationell uttagning eller internval. När det gäller nationell uttagning har landet använt sig av uttagningen Nationaal Songfestival vid samtliga tillfällena då man arrangerat en tävling. Upplägget har varierat mellan åren. I vissa fall har man endast använt sig av en final och vid andra tillfällen har man haft heats och semifinaler som avslutas med final. Det har också varit så att uttagningen har gått ut på att välja artisten, men bidraget har valts ut internt av TV-bolaget. Sedan 2013 har TV-bolaget enbart använt sig av internval.

Resultattabell

[redigera | redigera wikitext]
Tabellnyckel
1
Vinnare
2
Andra plats
3
Tredje plats
Sista plats
X
Ett bidrag valdes men tävlade inte
År Artist Bidrag Språk Final Poäng Semi Poäng
1956 Jetty Paerl "De vogels van Holland" Nederländska 2 i.u. Inga semifinaler
1956 Corry Brokken "Voorgoed voorbij" Nederländska 2
1957 Corry Brokken "Net als toen" Nederländska 1 31
1958 Corry Brokken "Heel de wereld" Nederländska 9 1
1959 Teddy Scholten "Een Beetje" Nederländska 1 21
1960 Rudi Carrell "Wat een geluk" Nederländska 12 2
1961 Greetje Kauffeld "Wat een dag" Nederländska 10 6
1962 De Spelbrekers "Katinka" Nederländska 13 0
1963 Annie Palmen "Een speeldoos" Nederländska 13 0
1964 Anneke Grönloh "Jij bent mijn leven" Nederländska 10 2
1965 Conny Vandenbos "'t Is genoeg" Nederländska 11 5
1966 Milly Scott "Fernando en Filippo" Nederländska 15 2
1967 Thérèse Steinmetz "Ring-dinge-ding" Nederländska 14 2
1968 Ronnie Tober "Morgen" Nederländska 16 1
1969 Lenny Kuhr "De troubadour" Nederländska 1 18
1970 Hearts of Soul "Waterman" Nederländska 7 7
1971 Saskia & Serge "Tijd" Nederländska 6 85
1972 Sandra & Andres "Als het om de liefde gaat" Nederländska 4 106
1973 Ben Cramer "De oude muzikant" Nederländska 14 69
1974 Mouth & MacNeal "I See a Star" Engelska 3 15
1975 Teach-In "Ding-a-dong" Engelska 1 152
1976 Sandra Reemer "The Party's Over" Engelska 9 56
1977 Heddy Lester "De mallemolen" Nederländska 12 35
1978 Harmony "'t Is OK" Nederländska 13 37
1979 Xandra "Colorado" Nederländska 12 51
1980 Maggie MacNeal "Amsterdam" Nederländska 5 93
1981 Linda Williams "Het is een wonder" Nederländska 9 51
1982 Bill van Dijk "Jij en ik" Nederländska 16 8
1983 Bernadette "Sing Me a Song" Nederländska, engelska 7 66
1984 Maribelle "Ik hou van jou" Nederländska 13 34
Deltog inte 1985
1986 Frizzle Sizzle "Alles heeft ritme" Nederländska 13 40 Inga semifinaler
1987 Marcha "Rechtop in de wind" Nederländska 5 83
1988 Gerard Joling "Shangri-La" Nederländska 9 70
1989 Justine Pelmelay "Blijf zoals je bent" Nederländska 15 45
1990 Maywood "Ik wil alles met je delen" Nederländska 15 25
Deltog inte 1991
1992 Humphrey Campbell "Wijs me de weg" Nederländska 9 67 Inga semifinaler
1993 Ruth Jacott "Vrede" Nederländska 6 92
1994 Willeke Alberti "Waar is de zon" Nederländska 23 4
Deltog inte 1995
1996 Maxine & Franklin Brown "De eerste keer" Nederländska 7 78 9 63
1997 Mrs. Einstein "Niemand heeft nog tijd" Nederländska 22 5 Inga semifinaler
1998 Edsilia Rombley "Hemel en Aarde" Nederländska 4 150
1999 Marlayne "One Good Reason" Engelska 8 71
2000 Linda Wagenmakers "No Goodbyes" Engelska 13 40
2001 Michelle "Out On My Own" Engelska 18 16
Deltog inte 2002
2003 Esther Hart "One More Night" Engelska 13 45 Inga semifinaler
2004 Re-Union "Without You" Engelska 20 11 6 146
2005 Glennis Grace "My Impossible Dream" Engelska Kvalificerade inte 14 53
2006 Treble "Amambanda" Påhittat, engelska 20 22
2007 Edsilia Rombley "On Top of the World" Engelska 21 38
2008 Hind "Your Heart Belongs to Me" Engelska 13 27
2009 De Toppers "Shine" Engelska 17 11
2010 Sieneke "Ik ben verliefd (Sha-la-lie)" Nederländska 14 29
2011 3JS "Never Alone" Engelska 19 13
2012 Joan Franka "You and Me" Engelska 15 35
2013 Anouk "Birds" Engelska 9 114 6 75
2014 The Common Linnets "Calm after the Storm" Engelska 2 238 1 150
2015 Trijntje Oosterhuis "Walk Along" Engelska Kvalificerade inte 14 33
2016 Douwe Bob "Slow Down" Engelska 11 153 5 197
2017 O'G3NE "Lights and Shadows" Engelska 11 150 4 200
2018 Waylon "Outlaw in 'Em" Engelska 18 121 7 174
2019 Duncan Laurence "Arcade" Engelska 1 498 1 280
2020 Jeangu Macrooy "Grow" Engelska Tävlingen inställd
2021 Jeangu Macrooy "Birth Of A New Age" Engelska, sranan 23 11 Värdland
2022 S10 "De Diepte" Nederländska 11 171 2 221
2023 Mia Nicolai & Dion Cooper "Burning Daylight" Engelska Kvalificerade inte 13 7
2024 Joost Klein "Europapa" Nederländska Diskvalificerad[7] 2 182
År Stad Arena Presentör
Eurovision Song Contest 1958 Hilversum AVRO Studio Hannie Lips
Eurovision Song Contest 1970 Amsterdam Congrescentrum Willy Dobbe
Eurovision Song Contest 1976 Haag Congresgebouw Corry Brokken
Eurovision Song Contest 1980 Haag Congresgebouw Marlous Fluitsma
Eurovision Song Contest 2020 Rotterdam Rotterdam Ahoy Chantal Janzen, Edsilia Rombley, Jan Smit
Eurovision Song Contest 2021 Rotterdam Rotterdam Ahoy Chantal Janzen, Edsilia Rombley, Jan Smit, Nikkie de Jager

Röstningshistorik (1957–2021)

[redigera | redigera wikitext]

Källa: Eurovision Song Contest Database

Nederländerna har givit mest poäng till...

[redigera | redigera wikitext]
Endast finaler
Nr Land Poäng
1  Sverige 190
2  Frankrike 186
3  Belgien 179
4  Tyskland 167
5  Schweiz 158
Finaler och semifinaler
Nr Land Poäng
1  Sverige 279
2  Belgien 252
3  Danmark 218
 Norge
5  Israel 203

Nederländerna har mottagit flest poäng från...

[redigera | redigera wikitext]
Endast finaler
Nr Land Poäng
1  Belgien 186
2  Frankrike 158
3  Irland 151
4  Tyskland 147
5  Schweiz 138
Finaler och semifinaler
Nr Land Poäng
1  Belgien 268
2  Irland 199
3  Tyskland 198
4  Frankrike 195
5  Danmark 192
 Österrike
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.