Nils Ekholm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nils Gustaf Ekholm)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nils Ekholm
Nils.Ekholm.png
Född9 oktober 1848[1][2]
Smedjebacken[2]
Död5 april 1923 (74 år)
Hedvig Eleonora församling[2]
BegravdNorra begravningsplatsen[3][4]
kartor
NationalitetSvensk
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningUpptäcktsresande, meteorolog[2], fysiker[2]
Redigera Wikidata
Besättningen för den planerade 1896 års uppstigning. Från vänster Nils Ekholm, Nils Strindberg och S. A. Andrée.

Nils Gustaf Ekholm, född 9 oktober 1848 i Smedjebacken, död 5 april 1923 i Stockholm, var en svensk meteorolog. Han var son till apotekaren Per Ekholm och Kristina Ulrika Forsgren.

Under Det första internationella polaråret 1882–83 ledde Ekholm den svenska expeditionen, som var stationerad för övervintring i SvenskhusetKap Thordsen vid IsfjordenSpetsbergen. Han blev då bekant med S. A. Andrée, som skötte luftelektriska observationer under expeditionen.[5]

Genom meningsskiljaktigheter dem emellan rörande flygsäkerheten efter försök på Svalbard sommaren 1896 då ballongen inte kunde starta lämnade Ekholm Andrées ballongexpeditionsprojekt till Nordpolen 1897. Detta räddade hans liv då alla de tre, som följde med på ballongfärden förolyckades.[6]

Ekholm var den förste, som tillämpade värmelärans satser på den allmänna cirkulationen i atmosfären 1891. År 1889 hade Julius von Hann förklarat, att temperaturskillnaderna mellan högre delar av anticykloner och cykloner berodde på adiabatiska förändringar i luftmassorna. Ekholm försökte nu med Carnots princip förklara vissa företeelser inom cirkulationen i atmofären.[7]

Nils Ekholm blev filosofie doktor i Uppsala 1899, och var 1890–1902 tillförordnad och 1902–1914 ordinarie amanuens vid Meteorologiska centralanstalten (SMHI:s föregångare). 1914–18 var han dess chef och professor. Han ägnade sig med stor iver åt vindstudier och var mycket pådrivande gällande inrättande av stormvarningsstationer utefter de svenska kusterna.

Bland Ekholms skrifter märks Anwendung des Carnotschen Satzes auf die Kreisläufe in der Atmosphäre (1891), Wetterkarten und Luftdrucksschwankungen (1904), flera uppsatser i samma ämne 1904-08, On the variations of climate of the geological and historical past and their causes (1906) samt tillsammans med Svante Arrhenius Über die nahezu 26-tägige Periode der Polarlichter und Gewitter (1898).[7] Han var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1905.

Nils Ekholm ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna tillsammans med makan Agnes Elphidina, född Bodén, (1865–1932).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ [a b c d e] Nils Gustaf Ekholm, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 16847, läs online
  3. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 29 juni 2017
  4. ^ Ekholm, NILS GUSTAF, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017
  5. ^ Engström Christer, Marklund Kari, red (1989). Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bd 1 [A-Asa]. Höganäs: Bra böcker. sid. 373. Libris 8211186 
  6. ^ Anders ÅngströmNils Gustaf Ekholm i Svenskt biografiskt lexikon (1949)
  7. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]