Oden (isbrytare)

Från Wikipedia
För den äldre isbrytaren, se Oden (isbrytare, 1957).
 Oden
Överblick
NamnOden
TypIsbrytare
VarvArendalsvarvet, Göteborg
Beställdfebruari 1987
Tagen i bruk8 januari, 1989
ÖdeI tjänst
Allmänna egenskaper
Längd107,8 meter
Bredd31,0 meter
Deplacement11 000 – 13 000 ton
Djupgående7,0 – 8,5 meter
Maxfart16 knop
Aktionstid111 dygn
Besättning20
Plåttjocklek
För48 mm
Midskepps34 mm
Akter48 mm
Tekniska data
FramdriftDieselmekaniskt
Huvudmaskin4 Sulzer, 8-cyl dieselmotorer à 4 590 kW
18 000 kW
Hjälpmaskin4 Sulzer 6-cyl dieselmotorer á 1 185 kW
Bunkerkapacitet4 000 m³
Oden bunkrar vid Preemraff LysekilSveriges västkust inför polarexpeditionen i mitten av 2007.
Oden för ankar utanför Göteborgs hamn 2011. Tillbaka från Oden Southern Ocean Expedition 2010/11.[1]

Oden är en svensk isbrytare som också tjänar som forskningsfartyg. Fartyget levererades år 1989.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

På grund av byggnadssättet, utan kölsträckning och i sektioner, skedde ingen formell sjösättning, men Oden döptes 25 augusti 1988[2]. Oden var det sista fartyg som byggdes på Arendalsvarvet, innan all nybyggnadsverksamhet lades ner.

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Övergripande[redigera | redigera wikitext]

Odens form är annorlunda än andra fartygs, genom att fartyget är bredare i fören än i aktern. Under isbrytning spolas stora mängder vatten från tolv munstycken i fören för att smörja skrovet och spola undan is som bryts loss. Vattenspolningssystemet drivs av två centrifugalpumpar av Scanpumps fabrikat med en kapacitet på 9 000 m3/h vardera[3]. Oden saknar förpropellrar, men vattensmörjningssystemet kan även användas som thruster. Till skillnad från flertalet svenska statsisbrytare, som har dieselelektrisk drift, har Oden en rent dieselmekanisk framdrivning med fyra Sulzer ZAL4OS åttacylindriga dieselmotorer på 4,6 MW vardera. Hjälpmaskineriet utgörs av fyra stycken Sulzer sexcylindriga dieselmotorer. Dessutom har Oden två värmepannor för uppvärmning.[4]

Inredning[redigera | redigera wikitext]

Förläggningen är av hög standard med privat wc och dusch i alla hytter. Befälshytterna har dessutom separata sovrum.[5] Vidare finns det gymnastikrum, bastuer och sjukavdelning med skeppsapotek.[3] Fartyget har också ett omfattande system med containrar med bland annat laboratorier, kontor och olika förråd.[6] Under 2008 höjdes helikopterplattan så att ett ytterligare våningsplan kunde byggas under denna, med fler hytter för forskare och förråd.

Bestyckning[redigera | redigera wikitext]

Oden klassades som ett örlogsfartyg när hon byggdes och försågs då med fyra kanonbrunnar avsedda för 40 mm Boforskanoner lvakan m/48. Hon försågs också med minräls, men bestyckades aldrig.[5]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Under vintern används Oden för att bryta is i Bottenviken och under sommaren som forskningsplattform för polarforskning. Genom ett långtidskontrakt med Sjöfartsverket hyrs isbrytaren av Polarforskningssekretariatet för forskningsexpeditioner, oftast i Arktis. Under några säsonger har Oden också arbetat i Antarktis genom ett svensk-amerikanskt samarbete. Säsongen 2010/2011 var den femte säsongen i rad som Oden arbetade i Antarktis. Då var hon tillägnad forskning, men användes också för att bryta en isränna in till den amerikanska forskningsstationen McMurdo-stationen, så att amerikanska försörjningsfartyg kunde anlöpa basen.

År 1991 deltog Oden i en internationell Arktisexpedition, och blev den 7 september tillsammans med tyska polarforskningsfartyget R/V Polarstern det första icke atomdrivna övervattensfartyget som nått Nordpolen. Den sovjetiska kärnkraftsdrivna isbrytaren Arktika var den 17 augusti 1977 det första övervattensfartyget som nådde dit.[7] Sedan dess har Oden varit på Nordpolen 1996, 2001, 2004, 2005, 2009, 2012 och senast 2016.

Oden är vintertid baserad i Luleå. Hemmahamn är Norrköping.

Nya statsisbrytare[redigera | redigera wikitext]

År 2015 inledde Sjöfartsverket planeringsarbetet för ersättare för de fem statsisbrytarna Oden, Frej, Ymer, Atle och Ale. Målsättningen var då att det första nya fartyget skulle tas i drift runt år 2020. Kostnaden beräknades 2015 till ca 1-1,5 miljarder kronor per fartyg.[8] I mars 2020 tecknade Sjöfartsverket ett avtal med finska Trafikledningsverket om ett gemensamt designunderlag för nya isbrytare i Östersjön.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sjöfartsverket, Odens femte Antarktisresa- Oden Soutern Ocean 2010/2011
  2. ^ Staffan Fischerström, 1997 Isbrytare sid. 205, 210 ISBN 91-970700-92
  3. ^ [a b] Icebreaker Oden Sjöfartsverkets sida om Oden (engelska) Läst 2009-01-03
  4. ^ Fischerström, Isbrytare sidorna 206-208
  5. ^ [a b] Ibid. sid. 209
  6. ^ Laboratory and Storage Container Layout Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Sjöfartsverkets sida om containeranvändning (engelska) Läst 2009-01-03
  7. ^ Fischerström, Isbrytare sid. 211
  8. ^ Sveriges radio 5 januari 2015: Den svenska isbrytarflottan ska bytas ut, läst 5 januari 2015
  9. ^ ”Sverige designar nya isbrytare – tillsammans med Finland”. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7441012. Läst 18 april 2020. 

Uppgifter i faktabox[redigera | redigera wikitext]

  • Icebreaker Oden Sjöfartsverkets sida om Oden (engelska)
  • Fischerström, Isbrytare sid. 282-283

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]