Pär Ericson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra personer med detta namn, se Per Eriksson.
Pär Ericson
FöddPär Olov Eriksson
29 december 1941
Uppsala
Död3 september 1999 (57 år)
Malmö
MakaMonica Stenbeck
IMDb SFDb

Pär Olov Ericson (I folkbokföringen stavas efternamnet "Eriksson"), född 29 december 1941 i Uppsala, död 3 september 1999 i Malmö[1], var en svensk skådespelare. Han var gift med skådespelaren Monica Stenbeck.[2][3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ericsson växte upp i Enköping. När han studerade vid Wiks folkhögskola utanför Uppsala uppmärksammades hans sceniska begåvning av omgivningen och han sökte sig därför till Skara Skolscen. Efter studierna engagerades han hos Riksteatern 1966 och gjorde där sin första roll i Vittangi. Han engagerades därefter vid bland annat Oscarsteatern och Intiman i Stockholm i slutet av 1960-talet, länsteatern i Örebro under 1970-talet samt Helsingborgs stadsteater 1981–1984 för att slutligen hamna vid Malmö stadsteater 1984 där han blev kvar fram till sin död. Han spelade ofta slitna, tragikomiska figurer.[1]

Ericsson var även musikaliskt lagd och medverkade som jazzpianist i Jan Sigurds TV-program Två och en halv flygel. 1987 mottog han Kvällspostens Thaliapris för rollen i Nyfattiga föräldrar till minst 15 barn. Han spelade rollen som julbocken i julkalendern Julens hjältar[1], men avled av en hjärtattack innan den började sändas, och i början av serien fanns därför texten "Till Pär".

Pär Ericson är begraven på Vårfrukyrkogården i Enköping.[4]

Ericson var bror till Hasse Eson (1928–2011).

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1969 Ungkarlslyan
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon
Ivo Cramér Oscarsteatern[5]
1970 Inte just nu, älskling
Ray Cooney och John Chapman
Hasse Ekman Intiman[6]
1971 Upp i smöret
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[7]
1977 Pastor Troman Hundarna i Casablanca
Christer Kihlman
Marianne Rolf Riksteatern[8]
1978 Lika för lika
William Shakespeare
Claes Lundberg Riksteatern[9]
Hemmets härd är guld värd
Gunnar Ohrlander
Leif Stålhammer Riksteatern[10]
1980 I vackra drömmars land
Lars Björkman
Pierre Fränckel Riksteatern[11]
1982 Svejk i Andra världskriget
Bertolt Brecht
Hans Polster Helsingborgs stadsteater[12]
Billy Ray Sista sommaren
Ernest Thompson
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Pär Ericson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68711&iv=OVERVIEW. Läst 22 december 2013. 
  2. ^ Sveriges befolkning 1990: Eriksson, Pär Olov
  3. ^ Sveriges befolkning 1990: Eriksson Stenbeck, Märet Anna Monica
  4. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Eriksson, Pär Olov
  5. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 55. 12 september 1969. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-12/247/55. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016. 
  7. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (7 september 1977). ”Minoriteter i vilt tumult”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1977-09-07/242/16. Läst 16 september 2017. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (17 april 1978). ”Shakespeare i Örebro: Originell och sensuell”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/tidning/1978-04-17/103/17. Läst 16 september 2017. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (2 december 1978). ”Hyrespjäs i Örebro: Arsenik och gamla pampar”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-02/327/21. Läst 16 september 2017. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (11 mars 1980). ”Starka drömmar i Örebro och Västerås”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-03-11/70/14. Läst 16 september 2017. 
  12. ^ Mauritz Edholm (7 april 1982). ”Osäker och övertydlig”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-04-07/95/24. Läst 16 juni 2018. 
  13. ^ Marcus Boldemann (27 november 1982). ”Ljummen 'Sista sommar': Poppe når inte ända fram”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-11-27/322/35. Läst 16 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]