P.G. Wodehouse

Från Wikipedia
(Omdirigerad från P. G. Wodehouse)
Hoppa till: navigering, sök
P.G. Wodehouse
P.G. Wodehouse, 1904.
P.G. Wodehouse, 1904.
Född Pelham Grenville Wodehouse
15 oktober 1881
Guildford, Surrey, Storbritannien
Död 14 februari 1975 (93 år)
Southampton, Suffolk County, New York, USA
Yrke Författare
Nationalitet Engelsk Storbritannien
Språk Engelska
Verksam 1902–1974
Framstående verk Böckerna om Jeeves och Wooster
Böckerna om Lord Emsworth

Pelham Grenville Wodehouse, född 15 oktober 1881 i Guildford, Surrey, död 14 februari 1975Southampton Hospital, Long Island, New York,[1] var en brittisk humorist och författare. Han blev amerikansk medborgare 1955. Wodehouse är mest känd för sina språkligt ekvilibristiska romaner och noveller om brittisk överklass i det tidiga 1900-talet. Han skrev också sångtexter till musikaler som Teaterbåten och Anything goes.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pelham, längst till höger, med sina äldre bröder Peveril och Armine 1887. Den fjärde brodern, Richard Lancelot föddes 1892.

Fadern, Henry Ernest Wodehouse (1845–1929), var brittisk fredsdomare i Hongkong. När Pelham (alltid kallad Plum av familj och vänner) var två år gammal skickades han tillsammans med två äldre bröder tillbaka till England, där de sattes under omvårdnad av en guvernant och senare skickades till diverse internatskolor. Skolloven tillbringade de hos fastrar och mostrar. Wodehouse studerade vid Dulwich College åren 1894–1900 och efter examen tog han anställning som banktjänsteman på Hong Kong and Shanghai Bank i London, eftersom familjens ekonomi inte tillät att han följde sin äldre bror Armine till Oxford.[3] Efter två år på banken fick han chansen att vikariera för William Beach Thomas som krönikörThe Globe där han inom kort fick fast anställning som journalist.[4]

Senare flyttade Wodehouse till New York och arbetade som teaterkritiker på tidningen Vanity Fair.[5] Han gifte sig 1914 med Ethel Wayman, som var två gånger änka och vars dotter, Leonora, från det första äktenskapet Wodehouse senare adopterade.[6]

Anklagelser om nazipropaganda[redigera | redigera wikitext]

Ethel och P.G. Wodehouse tillbringade även stora delar av sina liv i Frankrike. I andra världskrigets inledning blev de båda kvar för länge på egendomen i Le Touquet för att hinna undkomma tyskarnas avancemang,[7] och 1940 internerades Wodehouse i ett fångläger i Tost (Toszek) i Övre Schlesien.[8][a] Han frigavs i juni 1941, några månader innan han skulle fylla 60, en ålder vid vilken internerade utländska medborgare normalt frisläpptes.[10] Tyskarna hade utformat en strategi för hur man skulle kunna dra fördel av hans popularitet i propagandasyfte. Wodehouse övertalades att medverka i tysk radio i sändningar riktade till USA som då fortfarande var neutralt.[11] De sammanlagt fem kåserier, som med humor berättade om tillvaron i ett fångläger, var från Wodehouse sida menade som moralhöjande och som ett tack till beundrare i USA som sänt honom brev och presenter under fångenskapen. Tyska utrikesministeriet å sin sida räknade med att vinna välvilja hos amerikanerna, som man hoppades skulle förbli neutrala.[12] Ingenting i själva innehållet var anmärkningsvärt, men enbart det faktum att utsändningarna gjordes i samarbete med fienden innebar att Wodehouse misstänkliggjordes i de allierades ögon, och när kåserierna på propagandaministeriets initiativ återutsändes över Storbritannien en månad senare väckte det stort uppseende i brittisk press och i parlamentet. I Storbritannien kom sändningarna på många håll att betraktas som medlöperi, kanske till och med landsförräderi,[13] och han jämfördes med den ökände Lord Haw-Haw.[14] Paret Wodehouse bodde i Paris under krigets återstod, övervakade av MI6.[15][b] Efter kriget kände sig Wodehouse ovälkommen i sitt hemland; han flyttade då permanent till RemsenburgLong Island i USA, där han bodde kvar till sin död.[17][18]

Ridderskap[redigera | redigera wikitext]

Bara några veckor före sin död dubbades han till Kommendör av 1 klass av Brittiska Imperieorden och erhöll rätten att tituleras sir. Hade det inte varit för hans misstag under kriget[c] skulle han troligen fått den utmärkelsen långt tidigare.[15]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

P. G. Wodehouse gav ut sin första bok 1902, pojkboken I knipa (eng. The Pothunters). Han blev under sin långa författarkarriär publicerad i hela världen. Den tidigast kända översättningen av en Wodehouseroman är Hanny Flygares översättning till svenska av Piccadilly Jim från 1920, och redan 1912 publicerades novellen "Ruth i landsflykt" i Allers Familj-Journal.[19]

Wodehouse är känd för sina sorglösa och humoristiska romaner och noveller om brittisk och i viss utsträckning amerikansk medel- och överklass under 1900-talets första decennier. Hans stil kännetecknas av en fantastisk språkbehandling,[20] ett utsökt sinne för humor, roande liknelser och träffande beskrivningar av personer och situationer. Han citerar gärna de stora poeterna och refererar till mytologi, filosofi och Bibeln.

Ett vanligt tema i Wodehouses böcker är den medellöse, något excentriske unge mannen, (konstnären, tidningsskribenten, pastorsadjunkten osv.) som av egen kraft, med hjälp av sin egen uppfinningsrikedom, entusiasm och påhittighet löser ett brydsamt problem och kommer på grön kvist. Han får sina drömmars flicka och finner ekonomiska medel att försörja henne till slut. Denna karaktärstyp exemplifieras av Jerry West i Flickan i blått, Ronald Eustace Psmith i Psmith ordnar saken, Bill Hollister i Rävspel, Joss Weatherby i Ferm expedition och Sam Shotter i Sam hos tidningskungen.

Wodehouse skrev elva romaner och ett flertal noveller om den lätt förvirrade unge aristokraten Bertie Wooster och hans intelligente och världsvane betjänt Jeeves, som gärna citerar Shakespeare och Spinoza. Detta klassiska par i brittisk litteratur gjorde sitt första framträdande i novellen Extricating Young Gussie publicerad i The Man With Two Left Feet från 1917.

En annan typ av aristokrat personifieras av den levnadsglade Galahad Threepwood, yngre bror till den sympatiske, originelle och vimsige Lord Emsworth på slottet Blandings, vars hobby är grisavel och trädgårdsodling. Den monokelprydde "farbror Gally" figurerar bland annat i böckerna Blixt och dunder, Åska i luften, Fullmåne och Svinhugg går igen. Galahad är en gentleman; belevad, snillrik och väldigt påhittig; en munter och uppfinningsrik person som med liv och lust kastar sig in i diverse intriger för att hitta okonventionella lösningar till olika problem som uppstår i hans omgivning. Blandingssviten rymmer tio romaner och nio noveller. Dessutom finns Sunset at Blandings, som var den sista romanen Wodehouse arbetade på. Några år efter hans död gavs den ut med kommentarer och fotnoter.

Många av Wodehouses böcker utspelar sig på vackra gods och herresäten på den brittiska landsbygden, andra i Londons förorter (som i Walley Fields), på badorter eller i flotta våningar och exklusiva klubbar i London och New York. Intrigerna är ofta enkla men med många oemotståndligt komiska förvecklingar, dråpliga situationer och lustiga komplikationer. Huvudgestalten är ofta olyckligt kär eller har ont om pengar och en kreativ lösning måste fram. I böckerna om Jeeves och Bertie Wooster är det ofta någon av Berties kamrater som hamnar i trångmål och betjänten Jeeves får hitta lösningen, medan berättaren Wooster ofta själv råkar hamna i klämma på vägen. Wodehouses böcker utmärks av en torr brittisk humor, med distans till historien med en typisk brittisk självironi – kanske tydligast i böckerna om Jeeves och Wooster, där de aristokratiska gestalterna ofta är naiva och bortkomna medan tjänstefolket är intelligenta och världsvana men ändå inte ifrågasätter tingens ordning.

Utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • 1920 – Piccadilly-Jim/ Piccadilly Jim (1917)[i]
  • 1921 – En flicka i trångmål/ A Damsel in Distress (1919)[k]
  • 1921 – Rörliga pengar/ Uneasy Money (1916)[t]
  • 1922 – Psmith som journalist/ Psmith Journalist (1915)[m]
  • 1922 – Vännen Archies missöden/ Indiscretions of Archie[e]
  • 1923 – Dick Underhills fästmö/ Jill the Reckless (1921)[e]
  • 1925 – Den okända som han älskade/ A Gentleman of Leisure (1910)[t]
  • 1931 – Den oförliknelige Jeeves / The Inimitable Jeeves (1923)[g]
  • 1931 – Lord Emsworths misstag/ Something Fresh (1915)[o]
  • 1933 – Billie och hennes friare/ The Girl on the Boat (1922)[g]
  • 1934 – Hett om öronen/ Hot Water (1932)[f]
  • 1934 – Psmith ordnar saken/ Leave it to Psmith (1923)[b]
  • 1935Blixt och dunder/ Summer Lightning (1929)[b]
  • 1935 – Pengar till skänks/ Money for Nothing (1928)[f]
  • 1935 – Sam hos tidningskungen/ Sam the Sudden (1925)[f]
  • 1936 – Fina papper/ Big Money (1931)[f]
  • 1936 – Kärlek i hönsgården/ Love Among the Chickens (1906)[t]
  • 1936Tack, Jeeves!/ Thank You, Jeeves! (1934)[b]
  • 1936 – Åska i luften/ Heavy Weather (1933)[b]
  • 1937 – Bill Erövraren/ Bill the Conqueror (1924)[b]
  • 1937 – En blyg ung man/ The Small Bachelor (1927)[h]
  • 1937 – I knipa/ The Pothunters (1902)[d]
  • 1937 – Jeeves klarar skivan/ Carry On, Jeeves (1925)[b]
  • 1937 – Lagets kapten/ A Prefect's Uncle (1903)[d]
  • 1938 – Rörliga pengar/ Uneasy Money (1917)[d]
  • 1938 – Sommarpippi/ Summer Moonshine (1938)[h]
  • 1939Som det anstår en Wooster/ The Code of the Woosters (1938)[a]
  • 1939 – Den vita fjädern / The White Feather (1907)[p]
  • 1940Farbror Fred på vårhumör/ Uncle Fred in the Springtime (1939)[a]
  • 1941 – Luft i luckan/ Mike (1909)[c]
  • 1941 – Nära ögat/ The Luck of the Bodkins (1935)[a]
  • 1942 – Ferm expedition/ Quick Service (1940)[a]
  • 1942 – Odågorna/ The Head of Kay's (1905)[c]
  • 1942 – Pengar på banken/ Money in the Bank (1942)[a]
  • 1943 – All Right, Jeeves!/ Right Ho, Jeeves (1934)[a]
  • 1944 – Guldklimpen/ The Little Nugget (1913)[a]
  • 1945 – Får jag föreställa mr Mulliner?/ Meet Mr Mulliner (1927)[a]
  • 1946 – Mr Mulliner har ordet/ Mr Mulliner Speaking (1929)[a]
  • 1947Bravo, Jeeves!/ Joy in the Morning (1946)[a]
  • 1948Fullmåne/ Full Moon (1947)[a]
  • 1949 – Vårkänslor/ Spring Fever (1948)[a]
  • 1950 – Alla tiders Wodehouse (flera böcker)[a]
  • 1950 – Farbror Dynamit/ Uncle Dynamite (1948)[a]
  • 1951 – Kaka söker maka/ The Mating Season (1949)[a]
  • 1952 – Kvällar med mr Mulliner/ Mulliner Nights (1933)[a]
  • 1953 – Svinhugg går igen/ Pigs Have Wings (1952)[a]
  • 1954Ring på Jeeves!/ Ring for Jeeves (1953)[a]
  • 1955Jeeves och feodalandan/ Jeeves and the Feudal Spirit (1954)[a]
  • 1956Fransysk visit/ French Leave (1956)[a]
  • 1957 – Den oumbärlige Jeeves (flera böcker)[a]
  • 1957Rävspel/ Something Fishy (1957)[a]
  • 1958 – Skrattgas/ Laughing Gas (1936)[a]
  • 1958Cocktaildags/ Cocktail Time (1958)[a]
  • 1960 – Den oefterhärmlige Jeeves/ The Inimitable Jeeves (1923)[a]
  • 1960 – Sängfösare/ A Few Quick Ones (1959)[a]
  • 1961 – När Jeeves är borta/ Jeeves in the Offing (1960)[a]
  • 1962Sköna juveler/ Ice in the Bedroom (1961)[a]
  • 1963 – Alltid till er tjänst/ Service with a Smile (1934)[a, u]
  • 1964 – Upp med hakan, Jeeves/ Stiff Upper Lip, Jeeves (1963)[a]
  • 1965 – Infrusna tillgångar/ Frozen Assets (1964)[a]
  • 1965 – Piccadilly-Jim/ Piccadilly Jim (1918)[r]
  • 1966Galahad på Blandings/ Galahad at Blandings (1965)[a]
  • 1967 – Ett upp för Cuthbert/ The Clicking of Cuthbert (1922)[a]
  • 1968 – Sammelsurium/ Company for Henry (1967)[a]
  • 1969 – Brukar betjänter begå bankrån?/ Do Butlers Burgle Banks? (1968)[a]
  • 1970 – En pelikan på Blandings/ A Pelican at Blandings (1969)[a]
  • 1971 – Flickan i blått/ The Girl in Blue (1970)[a]
  • 1972 – Underbart, Jeeves!/ Much Obliged, Jeeves (1971)[a]
  • 1973 – Smycken, tycken och Monty Bodkin/ Pearls , Girls and Monty Bodkin (1972)[a]
  • 1974 – Inbitna ungkarlar/ Bachelors Anonymous (1973)[a]
  • 1975 – Fastrar är inga gentlemän/Aunts Aren't Gentlemen (1974)[a]
  • 1976 – Oss golfare emellan/ The Heart of a Goof (1926)[a]
  • 1977 – Lita på Bill/ The Old Reliable (1950)[a]
  • 1978 – Det våras på Blandings/ Something Fresh (1915)[a]
  • 1979 – Flicka i fara/ A Damsel in Distress (1919)[a]
  • 1981 – Wodehouse om Wodehouse/ Over Seventy (1956) och lite ur Performing Flea (1953)[a]
  • 1987 – Golfhistorier/ The Clicking of Cuthbert (1922)[a]
  • 1991 – Mera golf!/ Delar av The Golf Omnibus (1973)[a]
  • 1996 – De bästa golfhistorierna/ Delar av The Golf Omnibus (1973)[a]
  • 2010 – Drönarhistorier/ Young Men in Spats (1936)[t]
  • 2011 – Bland lorder och drönare (noveller från svenska tidskrifter 1926–1971)[t]
  • 2013 – Döden på Excelsior (tidskriftsnoveller)[s]
  • 2015 – I sällskap med Wodehouse (flera böcker och tidskrifter)[t]

Översättare: Upp
[a] Birgitta Hammar [b] Vilgot Hammarling
[c] Gösta Högelin [d] Emil Langlet
[e] Harald Johnsson [f] Stig Facht
[g] Kerstin Wimnell [h] Martin Loya
[i] Hanny Flygare [k] Ulla Rudebeck
[m] Ernst Lundquist [o] Elsa Jonason
[p] Axel Essén [r] Helge Åkerhielm
[s] Bengt Malmberg [t] okänd / flera olika
[u] Mons Mossner källa

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wodehouse färdigställde romanen Money in the Bank under interneringstiden.[9]
  2. ^ En ung Malcolm Muggeridge fick uppdraget. Övervakningen hade mer karaktär av umgänge; Wodehouse och Muggeridge blev mycket goda vänner.[16]
  3. ^ Som han själv i Performing Flea ursäktade med att han var "politisk idiot".
  1. ^ Whitman, Alden (15 februari 1975). ”P. G. Wodehouse Is Dead on L.I. at 93; Creator of Jeeves and Bertie Wooster”. New York Times. http://www.nytimes.com/1975/02/15/archives/pg-wodehouse-is-dead-on-li-at-93-creator-of-jeeves-and-bertie.html. Läst 19 oktober 2017. 
  2. ^ ”Current publications of P G Wodehouse work” (pdf). The P. G. Wodehouse Society UK. http://www.pgwodehousesociety.org.uk/CURRENT%20PUBLICATIONSv2.pdf. Läst 19 oktober 2017. 
  3. ^ Ratcliffe 2011, s. 49
  4. ^ Ratcliffe 2011, s. 52–53
  5. ^ Ratcliffe 2011, s. 94
  6. ^ Ratcliffe 2011, s. 92–93
  7. ^ Ratcliffe 2011, s. 294–295
  8. ^ Ratcliffe 2011, s. 296
  9. ^ Ratcliffe 2011, s. 314
  10. ^ Ratcliffe 2011, s. 304
  11. ^ Ratcliffe 2011, s. 302ff
  12. ^ Ratcliffe 2011, s. 303
  13. ^ Ratcliffe 2011, s. 307
  14. ^ Letter reveals Wodehouse's wounds over Nazi broadcasts”. The Guardian. 3 juni 2007. https://www.theguardian.com/uk/2007/jun/03/books.booksnews. Läst 9 decmber 2017. 
  15. ^ [a b] Holmes, Colin. Searching for Lord Haw-Haw: The Political Lives of William Joyce. sid. 392,399. ISBN 9781317408352. https://books.google.se/books?id=sGvADAAAQBAJ 
  16. ^ Ratcliffe 2011, s. 347
  17. ^ ”Information Sheet on the Wartime Controversy”. The P G Wodehouse Society (UK). http://www.pgwodehousesociety.org.uk/controversy.html. Läst 3 december 2017. 
  18. ^ Sproat, Iain. ”PG Wodehouse : The Wartime Period”. Times Literary Supplement och PGWodehusebooks.com. http://www.pgwodehousebooks.com/war.htm. Läst 3 december 2017. 
  19. ^ Malmberg, Bengt (2013). ”P. G. Wodehouse Conquers Sweden” (pdf). The P. G. Wodehouse Society UK (Wooster Sauce). http://wodehouseforskning.weebly.com/uploads/2/5/4/2/25425413/pgw_conquers_sweden.pdf. Läst 20 oktober 2017. 
  20. ^ McCrum, Robert (2011). ”Wodehouse and the English language”. Oxford Today. ISSN 0954-1306. http://www.oxfordtoday.ox.ac.uk/features/wodehouse-and-english-language#. Läst 20 oktober 2017. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]