Per Herngren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Per Herngren
Per Herngren på Bokmässan 2017.
Per Herngren på Bokmässan 2017.
Född16 juli 1961 (60 år)
Yrkeförfattare,
konflikthanterare,
ickevåldstränare,
folkbildare,
plogbillsaktivist
NationalitetSverige Sverige
Språksvenska
Verksam1986-
Genrerfacklitteratur
Ämnencivil olydnad, icke-våld
DebutverkFånge för Fred (1986)
Framstående verkHandbok i civil olydnad (1990)
Webbplatshttps://ickevald.net/perherngren/

Per Herngren, född 16 juli 1961,[1] är en svensk författare, som även arbetar som tränare i konflikthantering, civilkurage och ickevåld. Han har deltagit i plogbillsaktioner och skrivit olika böcker om ickevåld och civil olydnad. Han blev 2002 utsedd till Årets folkbildare av tidskriften Fönstret.[2]

Arbete med ickevåld[redigera | redigera wikitext]

Som 22-åring satt Herngren 1984-1985 femton månader i fängelse i USA. Tillsammans med plogbillsgruppen Pershing Plowshares 'avrustade', eller enligt åklagaren 'förstörde', han med smideshammare en Pershing II-raket samt en avfyringsramp. Deras 'avrustning' av Pershing II-raketen motsvarar, enligt gruppens försvar under rättegången, ungefär tio hiroshimabomber i sprängkraft. I slutet av 1980-talet arbetade Herngren med att organisera plogbillsaktioner i Europa. I samband med första Irakkriget, 1991, 'avrustade' eller 'förstörde' han med Plogbillsaktion Gevärsfaktoriet två Carl Gustaf granatgevär samt en AK 5, på Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. År 2006 dömdes han till en månads fängelse i Newbury, England, för att ha planterat vin och fikonträd inne på kärnvapenanläggningen Atomic Weapons Establishment i Aldermaston. År 2007 hamrade han med Microwave Blivande2 Plogbill på en krigsradar samt på testanläggningen vid Saab Microwave, Mölndal. Per Herngren har även blivit gripen för civil olydnad tillsammans med sin far, pastorn och fredsaktivisten Leif Herngren.

Icke-våldsträning[redigera | redigera wikitext]

Per Herngren har sedan 1985 lett träning i icke-våld och civil olydnad främst i Europa men även i Centralasien, Latinamerika och Mellanöstern. Under 1990-talet utvecklade han konceptet proaktivt konfliktingripande för att översätta Mahatma Gandhis icke-våldsträning till konfliktingripandekurser inriktade på samarbetstekniker och konflikthantering i organisationer och i vardagen samt på arbetsplatser.

2010-2011 var Herngren aktiv med att träna demokratiaktivister i Mellanöstern. Hösten 2010 tränade han demokratiaktivister från Iran. Våren 2011 höll han kurser i södra Kurdistan och norra Irak om civil olydnad och icke-våld. Hösten 2011 ledde han icke-våldskurser vid floden Tigris på gränsen Kurdistan/Syrien. Deltagare var demokratiaktivister från Iran, Tunisien, Egypten, Kurdistan, Irak, Syrien och Turkiet.

2015 och 2019 tränade han civilkurage och ickevåld i Kirgizistan. 2017 tränade han tillsammans med ickevåldstränare från Västsahara och 2019 tillsammans med palestinier från Hebron.

Teorier[redigera | redigera wikitext]

Per Herngren har tillsammans med plogbillar från Australien och Europa 2005 lanserat begreppet postprotest som han senare teoretiskt utvecklar. 2010 utvecklar han teorin om hur icke-våld och samhällsförändring främst är performativa och rekursiva. Han har i sina texter försökt visa på samband mellan Judith Butlers performativa feminism och sårbarhets-ontologi, Gilles Deleuzes mångfaldigande filosofi och Mahatma Gandhis icke-våld och civila olydnad.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Herngren debuterade vid tjugofem års ålder med boken Fånge för fred som handlade om en brevväxling mellan ungdomar i Rinkeby och författaren. Han är mest känd för Handbok i civil olydnad (1990) som blivit översatt till engelska, polska och sydkurdiska. Han har publicerat elva böcker.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Kapitel i antologier[redigera | redigera wikitext]

  • “Demokratisk pånyttfödelse – om nya beslutsformer”, i Mossige-Norheim, M (red), Fredshandboken, Sveriges Utbildningsradio, 1986.
  • “Att starta en Fristadsgrupp” samt “Civil Olydnad” i Herngren, P. Peralta, A & Verdinelli, N (red), Fristadsrörelsens Handbok – Att hjälpa och gömma flyktingar. Göteborg: Angereds Fristadsgrupp, 1988.
  • “Vad är Fristadsrörelsen?” i Margherita Zilliacus (red), Flyktingboken, Helsingfors: Folkets Bildningsförbund, 1988.
  • “Motståndets väg”, i Jonsson, C & Sahlberg, P-A (red), Hela mitt liv, MKU/Sanctus, 1988.
  • “Motståndets väg”, i Mellquist, B m fl (red), Så välj då livet – Vi skapar fred, FS, 1988.
  • “Samhällsförändring”, samt “Civil Olydnad”, i Jan Gustafson-Berge m fl (red), Handbok i Vardagsekologi, Informationsbyrån, 1993.
  • "Också jag har blod på mina händer" (tillsammans med Jan Nygren), kapitel i Hjärtats språk (redaktör Per-Arne Axelsson och Lennart Hagefors), Libris, Örebro, 1997. ISBN 91-7195-130-X
  • “Unga organisationer” fungerande demokrati? Om plogbillsrörelsen”, i Anna Holmgren (red), På jakt efter den demokratiska organisationen, LO Idédebatts skriftserie nr 5, 2002.
  • “Ickevåld är att ingripa”, i Annika Persson, Ickevåld minst 13 sätt att göra världen bättre, Ickevåldsfonden, 2010.
  • "Vi har pratat med Per Herngren", i Thor Rutgersson, Mirella Pejcic (red), Demokratimodellen Gör din förening livskraftig och inkluderande, Trinambai, 2015.
  • "Plogbillsrörelsens demokratiska experiment", kapitel i Leif Ericsson (red) Att samtala fram en ny värld, Ordfront, DemokratiAkademien, 2015.
  • "The Tyranny of Structurelessness", i Ingrid Cogne, Marika Hedemyr, (red), Dansbaren The Mob without Flash, Dansbaren, 2016.
  • "Kräver demokrati civil olydnad?", i Karin K Flenser, Göran Larsson, Roger Säljö, (red), Känsliga frågor, nödvändiga samtal, Studentlitteratur, 2021. ISBN 9789144137346.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enligt folkbokföringsdata på Ratsit.
  2. ^ [a b] Per Herngren gör mötena mer jämställda”. Göteborgs-Posten. 31 januari 2016. http://www.gp.se/ekonomi/per-herngren-g%C3%B6r-m%C3%B6tena-mer-j%C3%A4mst%C3%A4llda-1.19578. Läst 8 oktober 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]