Qin Shi Huangdi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Qin Shi Huangdi
秦始皇帝
Ying Zheng 嬴政
Zhao Zheng 赵政
Staty av Qin Shi Huangdi utanför Terrakottaarmén.
Kejsare av Kina
Regeringstid 221 f.Kr.–210 f.Kr.
Företrädare
Efterträdare Qin Er Shi
Kung av Qin
Regeringstid 246 f.Kr.–221 f.Kr.
Företrädare Kung Zhuangxiang
Efterträdare
Barn Qin Er Shi
Fu Su
Personnamn Ying Zheng 嬴政 alt.
Zhao Zheng 赵政
Ätt Ying (嬴)
Far sannolikt Kung Zhuangxiang
möjligen Lü Buwei
Mor Änkedrottning Zhao
Född 259 f.Kr.
Handan, Hebei
Död 10 september 210 f.Kr.
Pingxiang, Hebei
Begravd Qin Shi Huangdis mausoleum

Qin Shi Huangdi (秦始皇帝; Qín Shǐ Huángdì), personnamn Ying Zheng (嬴政; Yíng Zhèng) alternativt Zhao Zheng[1] (赵政; Zhào Zhèng), född 259 f.Kr., död 210 f.Kr., var Kinas första kejsare och grundare av Qindynastin. 246 f.Kr. kröntes han till kung av Qin och 221 f.Kr. hade han efter Qins föreningskrig under slutet av perioden De stridande staterna erövrat alla de konkurrerande rikena och utropade sig som kejsar Qin Shi Huangdi. Han regerade fram till sin död 210 f.Kr. Qin Shi Huangdi genomförde många stora byggnadsprojekt såsom kinesiska muren, Terrakottaarmén, Epangpalatset, Lingqukanalen och ett riksomfattande vägnät. Han genomförde även en stor standardiseringsreform. Han led av ständig oro för döden och bekostade dyrbara expeditioner för att hitta lösningen till odödlighet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Ying Zhengs far Zichu (som var barnbarn till då regerade Kung Zhaoxiang) satt som gisslan i staten Zhao där han förälskade sig i den då handelsresande Lü Buweis konkubin Zhao Ji. Tillsammans fick de Ying Zheng som föddes 259 f.Kr. i staden Handan i Hebei. Det finns teorier och antydningar i Shiji att det var Lü Buwei som var Ying Zhengs far.[2][3] När Ying Zheng var tretton år dog hans far, som då var regerande Kung Zhuangxiang av Qin. Ying Zheng kröntes 246 f.Kr.[4] som Kung av Qin.[5]

På grund av kungens låga ålder tillsattes erfarna ministrar för att styra landet. Lü Buwei tillsattes som försteminister och Li Si blev ministerns tjänare. Under de fösta åren vid makten gjordes en del militära kampanjer, och några interna uppror slogs ner. När kungen varit regent i nio år 238 f.Kr. firades hans myndighetsdag, och Ying Zheng började självständigt styra riket.[5][6]

[..] han har hög näsrygg, breda ögon, bröstkorg som en rovfågel och röst som en schakal. Hans godhet är inte särskilt framträdande och han har ett hjärta som en tiger eller varg [...]
— Wei Liao om Qin Shi Huangdi.[7]

Vägen till kejsare[redigera | redigera wikitext]

I samband med Ying Zhengs myndighetsdag 238 f.Kr. uppdagades att markis Lao Ai planerade ett uppror och en attack mot Qinianpalatset (蕲年宫) (i dagens Fengxiang[8]). Lao Ai (som hade en relation med Ying Zhengs mor[9]) hade samlat styrkor från nomadfolken Rong och Di och genom förfalskade sigill även fått med sig landets egna soldater. Kungen arrangerade ett motanfall, och de drabbades samman i Xiangyang där upproret slogs ner. Lao Ai slets i stycken, och hela hans släkt avrättades. Lü Buwei blev avsatt året efter och Li Si blev försteminister.[7][6]

Qin hade sedan 400-talet  f.Kr. i epoken De stridande staterna varit under fullt inbördeskrig med de sex tidigare feodalstaterna Han, Wei, Zhao, Chu, Qi och Yan. Under Qins föreningskrig med början 230 f.Kr. erövrade Qin den ena staten efter den andra.

En väggmålning föreställande Jing Kes mordförsök på Ying Zheng.

Första mordförsöket[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jing Ke

Efter att Zhao var erövrat 228 f.Kr. insåg staten Yans hov att de var nästa på tur att erövras. 227 f.Kr. skickades därför yrkesmördaren Jing Ke för att med en krigslist mörda Ying Zheng. Ying Zheng lät sig vilseledas av gåvor i form av en karta och huvudet av en efterlyst general, men överlevde mordförsöket med en hårsmån.[10]

År 221 f.Kr. erövrade Qin slutligen den sista konkurrerande staten, och hela Kina var nu enat och styrdes av Ying Zheng.[11]

Tiden som kejsare[redigera | redigera wikitext]

Vänster: Stämpel med den standardiserade sigillskriften från Qindynastin.Höger: Ett standardiserat Banliang-mynt från Qindynastin. (半两 "en halv tael") Vänster: Stämpel med den standardiserade sigillskriften från Qindynastin.Höger: Ett standardiserat Banliang-mynt från Qindynastin. (半两 "en halv tael")
Vänster: Stämpel med den standardiserade sigillskriften från Qindynastin.
Höger: Ett standardiserat Banliang-mynt från Qindynastin. (半两 "en halv tael")

"Allt under himlen" var erövrat 221 f.Kr. och Ying Zheng grundade Qindynastin (221–206 f.Kr.) Han slog samman de mytologiska titlarna "härskare" (皇, huang) och "kejsare" (帝, di) och skapade sitt nya namn och titel Qin Shi Huangdi.[6] Qin Shi Huangdi styrde riket utifrån legalismens värderingar med strikta och hårda lagar. En betydande del av Qindynastins lagar hittades 1975 i Shuihudis bambutext.[12] Kejsaren införde också en betydande standardiseringsreform där skriftsystemet, valutan, vikter, längder och tekniska dimensioner såsom längd på vagnarnas hjulaxlar standardiserades.[13][14] Qin Shi Huangdi gjorde stora satsningar på infrastruktur och uppförde hel serie expressvägar från huvudstaden Xianyang i Shaanxi i alla riktningar ut till de erövrade landområdena. Den mest kända av vägarna är Raka vägen som går norrut från huvudstaden upp till kinesiska muren nära Baotou i Inre Mongoliet. Flera sektioner av Raka vägen finns fortfarande bevarade.[15] Kejsaren lät också gräva Lingqukanalen i Guangxi som förbinder vattenvägen från Yangtzefloden med Pärlfloden i Syndkina.[16] Kejsaren påbörjade också uppförandet av det stora Epangpalatset söder om Xianyang.[17]

Bokbränning och begravning av akademiker[redigera | redigera wikitext]

213 f.Kr. godkände Qin Shi Huangdi försteminister Li Si förslag att alla böcker som inte handlade om medicin, spådomskonst, skogsbruk eller historia skriven av Qin-historiker skulle brännas. Böcker såsom Sångernas bok, Dokumentens bok och andra filosofiska verk från de "hundra skolorna" skulle brännas. Anledningen var att Qindynastin gått in i en ny tid där allt fått en fast form utan krig. Akademiker som hänvisade till antiken kunde förvilla folket och lärda har tidigare i historien använt sin kunskap för att revoltera mot överheten. Att använda antiken för att kritisera nuet skulle bestraffas med utrotning av släkten. Året efter avrättade Qin Shi Huangdi 460 akademiker som ansågs ha brutit påbudet.[17]

Andra mordförsöket[redigera | redigera wikitext]

En kopia från 993 av den stele som Qin Shi Huangdi reste 219 f.Kr. på Yiberget under sin andra inspektionsresa.

Qin Shi Huangdi gjorde fem inspektionsresor genom sina erövrarde landområden. Under resorna besökte han flera heliga berg och reste totalt sju stele med texter om den nya regimen och om hans bedrifter.[18] Under Qin Shi Huangdis tredje inspektionsresa 215 f.Kr. passerade följet genom Bolangsha (博狼沙) i Henan. Där blev Qin Shi Huangdi utsatt för ett misslyckat mordförsök av den tidigare Han-trogna Zhang Liang (张良). Trots stora sökinsatser greps aldrig Zhang Liang.[19]

Död och begravning[redigera | redigera wikitext]

Under hemresan från sin femte inspektionsresa blev Qin Shi Huangdi allvarligt sjuk. Kejsaren avled i på bingyin-dagen den sjunde månaden (10 september[20]) 210 f.Kr. i Shaqiupalatset (沙丘) i Pingtai (平台) (dagens Pingxiang i Hebei[21]).[22] Det finns teorier att kejsaren dog av kvicksilverförgiftning efter att kejsaren skulle ha ätit kvicksilver i hopp om att det var odödlighetselixiret som kunde ge honom evigt liv.[20]

Genom en konspiration mellan försteministern Li Si, eunucken Zhao Gao och kejsarens yngre son Ying Huhai ändrades tronföljden. Det äkta testamentet ersattes med ett förfalskat brev med Qin Shi Huangdis sigill där den rättmätiga tronföljaren prins Fu Su dömdes till självmord tillsammans med general Meng Tian för att de påstods varit olojala. Ying Huhai kröntes 210 f.Kr. till kejsar Qin Er Shi.[23]

Verk och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Kinesiska muren[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kinesiska muren

Qin Shi Huangdi uppförde den mur som i populärhistoria tillskrivs ursprunget till den kinesiska muren och har kallats "Den 10 000 li långa muren" (万里长城).[24] General Meng Tian beordrades 215 f.Kr.[25] att driva bort Hunnerna från landet söder om Gula floden (Ordos). Under detta fälttåg ledde även Meng Tian uppförandet av Qindynastins nya mur. Den nya muren sträckte sig enligt Shiji från Lintao (i södra Gansuprovinsen) till Liaodong (området kring halvön i Liaoningprovinsen).[6] Basen för Qindynastins mur var de existerande murarna från de forna feodalstaterna Qin, Zhao och Yan som renoverades, förlängdes och kopplades samman.[26]

Sökandet efter odödlighet[redigera | redigera wikitext]

Qin Shi Huangdi levde i ständig oro för döden. När han reste i landet hade han med sig musiker som framförde oden om den odödliga människan.[22] Magikern Xu Shi berättade att det i havet fanns tre berg (Penglai, Fangzhang och Yingzhou) där det bor odödliga människor. Kejsaren skickade iväg Xu Shi på stora kostsamma expeditioner för att hitta dessa platser. Xu Shi's dyra resor gav inget resultat, och Xu Shi skyllde hans misslyckanden på att stora hajar försvårade sökandet. Under kejsarens femte inspektionsresa gav kejsaren sig själv ut till havs för att försöka fånga dessa stora hajar som störde jakten på odödligheten.[13][22] Utöver Xu Shis expeditioner skickade kejsaren även ut mäster Lu av Yan, Han Zhong, Hou Gong och Shi Sheng för att leta efter det elixir som gav odödlighet.[27]

Elixiret från Penglai går att få tag på, men stora hajar försvårar ideligen åtkomsten och gör att vi inte når fram. Om vi skulle kunna rekvirera en god skytt som kan följa med oss skulle vi kunna skjuta hajarna med repeterarmborst.
— Magikern Xu Shi förklarar varför han inte hittat ödödlighetens elixir.[22]

Terrakottaarmén och Kejsarens mausoleum[redigera | redigera wikitext]

Qin Shi Huangdi uppförde sitt mausoleum öster om Xi'an i Lintong vid Liberget. Mausoleet är ett av världshistoriens absolut största gravkomplex. Graven är övertäckt av en handgjord pyramidformad kulle som är omgiven av en gravgård och flera andra intilliggande monument. Graven är mest känd för Terrakottaarmén som år 1974 hittades ca två km öster om graven, men det har även gjorts flera extraordinära fynd precis i gravens närområde såsom två hästekipage i brons, 120 stenrutningar och 46 bronsfåglar. Gravpyramiden tros kunna innehålla en av världshistoriens intressantaste arkeologiska skatter, men den är ännu inte utgrävd.[28][29]

Qin Shi Huangdi i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Evert Taubes dikt "Muren och böckerna" berättar historien om Shi Huangdi, kinesiska murens tillkomst och bokbränningen; "Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin Som lät bygga den kinesiska muren, Och bränna alla böcker i Kina [...]"[30]

Släktträd[redigera | redigera wikitext]

Släktträd över Qin Shi Huangdis familj.[31] Ying Ziyings position i släktträdet är omdiskuterad.[32] Gulfärgad ruta betyder regent över Qin, eller Qindynastin.

Kung Xiaowen
Gray - replace this image male.svg
 
Änkedrottning Xia
Gray - replace this image female.svg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Zhuangxiang
Gray - replace this image male.svg
 
Änkedrottning Zhao
Gray - replace this image female.svg
 
Lü Buwei
Gray - replace this image male.svg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Qin Shi Huangdi
Flickr - archer10 (Dennis) - China-7146.jpg
 
?
Gray - replace this image female.svg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Qin Er Shi
Gray - replace this image male.svg
 
Fu Su
Gray - replace this image male.svg
 
Ying Ziying
Gray - replace this image male.svg


Företrädare:
Kejsare av Kina
221 f.Kr.–210 f.Kr.
Efterträdare:
Qin Er Shi
Företrädare:
Kung Zhuangxiang
Kung av Qin
246 f.Kr.–221 f.Kr.
Efterträdare:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Shihuangdi” (på engelska). Encyclopædia Britannica. https://global.britannica.com/biography/Shihuangdi. Läst 28 mars 2017. 
  2. ^ Sima, Qian (2016). ”Ett ödestigert triangeldrama”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 125. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  3. ^ ”Persons in Chinese History - Emperor Qin Shihuang 秦始皇 Ying Zheng 嬴政 the First Emperor of Qin” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Han/personsqinshihuang.html. Läst 20 november 2016. 
  4. ^ ”Rulers of Qín (秦)” (på engelska). 诸子百家 Chinese Text Project. http://ctext.org/dynasty.pl?if=en&id=1241. Läst 5 augusti 2016. 
  5. ^ [a b] Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 51–54. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  6. ^ [a b c d] 张, 英聘 (2003). ”The First Emperor -- Qin Shi Huang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 50–52. ISBN 7-5073-1360-3 
  7. ^ [a b] Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 54–59. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  8. ^ ”Western Han Pier Storehouse Site of the Qianhe River, Changqing, Fengxiang County, Shaanxi”. Shaanxi Provincial Institute of Archaeology språk = engelska. Arkiverad från originalet den 25 november 2016. https://web.archive.org/web/20161125180142/http://www.kaogu.net.cn/uploads/soft/Chinese%20Archaeology/6/Western%20Han%20Pier%20Storehouse%20Site%20of%20the%20Qianhe%20River%2C%20Changqing%2C%20Fengxiang%20County%2C%20Shaanxi.pdf. Läst 17 november 2016. 
  9. ^ ”Persons in Chinese History - Lao Ai 嫪毐” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Zhou/personslaoai.html. Läst 24 november 2016. 
  10. ^ Sima, Qian (2016). ”Jing Ke och mordförsöket på kungen av Qin”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 131–148. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  11. ^ Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 59–61. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  12. ^ Hägerdal, Hans (2012). ”Qin och Han. Det tidiga kejsardömet”. Kinas historia. Historiska media. sid. 63. ISBN 978-91-87031-24-3 
  13. ^ [a b] Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 64–73. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  14. ^ Portal, Jane (2007). ”Qin coins” (på engelska). The first Emperor: China's terracotta army. British Museum Press. sid. 80–82. ISBN 0714124478. https://books.google.se/books?id=DWRTFl36nksC&lpg=PP1&dq=Portal%2C%20Jane%20The%20first%20Emperor%3A%20China's%20terracotta%20army&hl=sv&pg=PA78#v=onepage&q&f=false 
  15. ^ Zhang, Qizhi (2015). ”Transportation Systems and Cultural Communication in Ancient China” (på engelska). An Introduction to Chinese History and Culture. Springer. sid. 84–85. ISBN 3662464810. https://books.google.se/books?id=1QhJCAAAQBAJ&lpg=PA107&dq=An%20Introduction%20to%20Chinese%20History%20and%20Culture%20Qizhi%20Zhang&hl=sv&pg=PA84#v=onepage&q&f=false 
  16. ^ ”Lingqu Canal” (på engelska). Unesco. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5814/. Läst 20 november 2016. 
  17. ^ [a b] Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 79–82. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  18. ^ Portal, Jane (2007). ”Imperial tours and mountain inscriptions” (på engelska). The first Emperor: China's terracotta army. British Museum Press. sid. 105–107. ISBN 0714124478. https://books.google.se/books?id=DWRTFl36nksC&lpg=PP1&dq=Portal%2C%20Jane%20The%20first%20Emperor%3A%20China's%20terracotta%20army&hl=sv&pg=PA136#v=onepage&q&f=false 
  19. ^ Sanft, Charles (2014). ”Outline of the Progress” (på engelska). Communication and Cooperation in Early Imperial China: Publicizing the Qin Dynasty. State University of New York Press. sid. 79–84. ISBN 978-1438450377. https://books.google.se/books?id=BOhTAgAAQBAJ&lpg=PA33&dq=Communication%20and%20Cooperation%20in%20Early%20Imperial%20China%20Charles%20Sanft&hl=sv&pg=PA79#v=onepage&q&f=false 
  20. ^ [a b] Scott, Michael (2016). ”Making connections” (på engelska). Ancient Worlds: An Epic History of East and West. Hutchinson. sid. 165. ISBN 978-0091958817. https://books.google.se/books?id=QlUyCwAAQBAJ&lpg=PP1&dq=Ancient%20Worlds%3A%20An%20Epic%20History%20of%20East%20and%20West%20Michael%20Scott&hl=sv&pg=PA165#v=onepage&q&f=false 
  21. ^ ”秦始皇死在哪里?秦始皇为什么病死沙丘?” (på kinesiska). 纵观历史网 www.zgls5000.net. http://www.zgls5000.net/qinchao/11123.html. Läst 20 november 2016. 
  22. ^ [a b c d] Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 85–91. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  23. ^ Sima, Qian (2016). ”Li Si och konspirationerna i det kejserliga hovet”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 159–166. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  24. ^ ”wanli changcheng 萬里長城 The Great Wall” (på engelska) (html). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Terms/changcheng.html. Läst 30 december 2015. 
  25. ^ Portal, Jane (2007). ”Long walls in the Warring State and the Qin great Wall” (på engelska). The first Emperor: China's terracotta army. British Museum Press. sid. 53-56. ISBN 0714124478. https://books.google.se/books?id=DWRTFl36nksC&lpg=PP1&dq=Portal%2C%20Jane%20The%20first%20Emperor%3A%20China's%20terracotta%20army&hl=sv&pg=PA55#v=onepage&q&f=false 
  26. ^ Portal, Jane (2007). ”THE FRISE OF THE QIN AND THE MILITARY CONQUEST OF THE WARRING STATE” (på engelska). The first Emperor: China's terracotta army. British Museum Press. sid. 36. ISBN 0714124478. https://books.google.se/books?id=DWRTFl36nksC&lpg=PP1&dq=Portal%2C%20Jane%20The%20first%20Emperor%3A%20China's%20terracotta%20army&hl=sv&pg=PA42#v=onepage&q&f=false 
  27. ^ Sima, Qian (2016). ”Första kejsarens biografi”. Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. sid. 73– 77. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  28. ^ Portal, Jane (2007). ”The first emperor's tomb” (på engelska). The first Emperor: China's terracotta army. British Museum Press. sid. 116–158. ISBN 0714124478. https://books.google.se/books?id=DWRTFl36nksC&lpg=PP1&dq=Portal%2C%20Jane%20The%20first%20Emperor%3A%20China's%20terracotta%20army&hl=sv&pg=PA136#v=onepage&q&f=false 
  29. ^ Portal, Jane (2007). ”The terracotta army” (på engelska). The first Emperor: China's terracotta army. British Museum Press. sid. 159–203. ISBN 0714124478. https://books.google.se/books?id=DWRTFl36nksC&lpg=PP1&dq=Portal%2C%20Jane%20The%20first%20Emperor%3A%20China's%20terracotta%20army&hl=sv&pg=PA136#v=onepage&q&f=false 
  30. ^ ”Kinesiska Muren”. DagVag. http://www.dagvag.se/texter/kinesiskamuren.htm. Läst 24 november 2016. 
  31. ^ Sima, Qian (2016). Kinas förste kejsare. övers. Pettersson, Bengt. Natur & Kultur. ISBN 9789127143029. http://www.adlibris.com/se/bok/kinas-forste-kejsare-9789127143029 
  32. ^ ”Persons in Chinese History - The Second Emperor of Qin 秦二世皇, Prince Fusu 扶蘇 and King Ziying 秦王子嬰” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Han/personsqinershihuang.html. Läst 21 november 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Christensen, Else (2008). ”Kinas förste kejsare ville ha evigt liv”. Världens historia (nr. 17): sid. 46-53. ISSN 1654-9465. 
  • Kjærbye Petersen, Rasmus (2006). ”Kinas förste kejsare”. Allt om historia (nr. 6): sid. 22-26. ISSN 1653-3224. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]