Gunnar Fischer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För hans far och namne, se Gunnar Fischer (länsjägmästare).
Gunnar Fischer
Gunnar Fischer, 1985.
FöddErling Gunnar Emil Fischer
18 november 1910
Ljungby
Död11 juni 2011 (100 år)
Bromma
BegravningsplatsBromma kyrkogård
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragFilmfotograf, författare, regissör
År som aktiv1938–1979
ArbetsgivareSF
Sveriges Television
Känd förSommarnattens leende
Smultronstället
Det sjunde inseglet
MakaGull Söderblom
(1938–2005; hennes död)
BarnPeter Fischer
Jens Fischer
FöräldrarGunnar Fischer
Greta Lokrantz
Släktingar
Elis Fischer (farfar)
Tomas Fischer (brorson)
Mats Bergström (systerson)
Gösta Lokrantz (morbror)
Estrid Fischer (faster)
UtmärkelserHedersguldbagge
Ingmar Bergman-priset
Namnteckning
Gunnar Fischer (bakom kameran) vid inspelningen av Kvinnors väntan 1952 tillsammans med Ingmar Bergman (till höger).

Erling Gunnar Emil Fischer, född 18 november 1910 i Ljungby, död 11 juni 2011 i Bromma,[1] var en svensk filmfotograf, regissör och författare.

Fischer är i dag mest känd för sitt filmiska iscensättande. Han beskrivs också som en betydande pusselbit i Ingmar Bergmans filmskapande. Det var Fischer som hade öga för det konstnärliga och kunde skapa de scener som i dag anses vara kultförklarade, till exempel Döden spelar schack i Det sjunde inseglet. Hans roll beskrivs i medier som betydande, i dagstidningar tillskrevs han rollen som behövlig eftersom Bergman utan honom skulle ha stått handfallen.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Under inspelningen av Det sjunde inseglet i Filmstaden, Solna: På brandbilen står Ingmar Bergman och på brandstegen filmfotografen Gunnar Fischer, i bakgrunden syns Råsundas bostadshus, 1957.
Gunnar Fischer tillsammans med fotografer och teknisk personal vid Svensk Filmindustri, 1940-talet.

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Gunnar Fischer föddes som son till länsjägmästare Gunnar Fischer, uppvuxen på Edsby slott och hans hustru Greta Lokrantz uppvuxen på Kägleholms säteri. Under Fischers barn- och ungdomsår bodde familjen i Ljungby, Ronneby och Stockholm. Han föddes i Ljungby men tillföljd av att fadern åtog sig jobbet som länsjägmästare i Ronneby förflyttade sig familjen dit. Han hade fem syskon varav en dog i barnsäng. Han bodde i Prinshuset i Ronneby tillsammans med sin familj. Innan han sökte sig till filmen studerade Fischer konst för Otto Sköld i Köpenhamn. Han hann även tillbringa tre år verksam som flottist.[2]

Arbete och medarbetare[redigera | redigera wikitext]

Inledning och lärande[redigera | redigera wikitext]

Han gick i sin ungdom på målarskola men sökte sig till filmen. 1935–1970 var Gunnar Fischer anställd vid Svensk Filmindustri som fotograf. Han började som B-fotograf till legendariske filmfotografen Julius Jaenzon. Det var med filmen Smålänningar (1935) som Fischers karriär tog vid.

Anställning[redigera | redigera wikitext]

Fischer anställdes av SF:s ingenjör Jacobsson, trots avsaknad av tidigare erfarenhet. Detta var dock Fischer uppriktig med och en anställning var därmed ett faktum.

”Ni tycks inte ha mycket hum om filmjobbet precis, men å andra sidan verkar ni vara jämförelsevis hederlig, och det kan ju vara roligt att få in en sådan i branschen också”.

Vidare arbeten[redigera | redigera wikitext]

Under sin tid vid SF arbetade han med många av Nordens främsta filmpersoner, såsom Carl Theodor Dreyer, Nils Poppe, Vilgot Sjöman, Lars-Magnus Lindgren, Arne Sucksdorff, Göran Gentele, Johan Bergenstråhle, men det var genom samarbetet med Ingmar Bergman i ett antal filmer från Hamnstad (1948) till Lustgården (1961) som han befäste sin storhet[3] (bredvid efterträdaren Sven Nykvist) som en av världens främsta filmkonstnärer med klassiker som Sommaren med Monika, Sommarlek, Det sjunde inseglet, Sommarnattens leende, Smultronstället, Ansiktet. Mellan 1970 och 1975 var Fischer verksam vid Sveriges Television och filmade bland annat välkända TV-serier som Din stund på jorden och Raskens, samt Jacques Tatis sista film Parade (1974). 1993 tilldelades han Ingmar Bergmanpriset och 2003 en Hedersguldbagge för sitt livsarbete. Han skrev ett par filmmanus och regisserade själv några kortare filmer. Han har också som författare skrivit och illustrerat tre barnböcker med sina egna barn, sönerna Peter och Jens, som inspirationskälla: Peter och Kajan på långresa (1946), Peter är barnvakt (1949) och Peter, Jens och Rosenblom (1960). Peter och Jens är även huvudpersoner i de tre barnböckerna, som Gunnar Fischer skrev och illustrerade, varav en översattes och gavs ut även i USA (Hide-and-Seek Voyage (1953)).

Hans foto uppmärksammades förutom i Sverige även utomlands, och på 1950-talet erbjöds Fischer arbete i Hollywood. Han tackade nej till detta erbjudande för att fortsätta sitt samarbete med Bergman. I slutet av hans karriär arbetade Fischer på Sveriges Television där hand var med och bistod succéserien Raskens med fotografering.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Fischer bedrev även ett barnboksförfattarskap. Han kom att utge tre barnböcker vari hans söner Jens och Peter var huvudpersonerna. En av barnböckerna gavs ut i USA.

Den privata sfären[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Fadern och namne är född i Stockholm 1880, som son till direktören och riksdagsmannen Elis Fischer och Hildur Abenius han utbildade sig till jägmästare. Modern Greta Lokrantz, som delvis är av adlig börd, föddes 1882 i Färentuna utanför Stockholm som dotter till godsägare Axel Vilhelm Lokrantz och friherrinnan Elisabeth von Düben, dotter till friherren Viktor von Düben och friherrinnan Lotten Tersmeden.

Tillsammans med sin hustru, Gull Söderblom (1912–2005)[4] (syster till skådespelaren Åke Söderblom), var han förälder till filmfotograferna, Peter Fischer och Jens Fischer, vilka också medverkade som barnaktörer i Bergmans Kvinnors väntan (1952). Han är sonson till direktören för försäkringsbolaget Skandia och riksdagsmannen Elis Fischer, farbror till finansmannen och förläggaren Tomas Fischer, morbror till konstnären Mats Bergström samt svåger till målaren och militären Bogga Bergström. Hans faster var textilkonstnären Estrid Fischer.

Fischer var 100 år när han avled 2011. Han är gravsatt i minneslunden på Bromma kyrkogård.[5]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Barn- och ungdomslitteratur[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • 1953Hide- and -seek voyage.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

  • 2021Gunnar Fischer: Metamorphosis of Light

Regi, i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1965Djävulens instrument
  • 1977Ulla Sjöblom

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Filmfoto, i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”SvD.se 11 juni 2011: Gunnar Fischer ur tiden. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gunnar-fischer-ur-tiden_6236776.svd. Läst 11 juni 2011. 
  2. ^ [a b] ”Gunnar Fischer”. www.ingmarbergman.se. https://www.ingmarbergman.se/person/gunnar-fischer. Läst 7 juni 2020. 
  3. ^ ”Dagens Nyheter 13 juni 2011, minnessammanfattning om Gunnar Fischer”. http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/hundraarig-fotolegend-har-gatt-bort. 
  4. ^ Gurli Kristina (Gull) Söderblom, född 17 oktober 1912 i Fritsla, Västergötland, död 16 maj 2005 i Bromma. Gull Söderblom var dotter till köpman Gunnar Söderblom och hans hustru Stina Lyberg.
  5. ^ SvenskaGravar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]