Sven Lindberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Sven Lindberg (olika betydelser).
Sven Lindberg
Sven Lindberg 1955
Sven Lindberg 1955
Född Sven Karlsson Lindberg
20 november 1918
Stockholm, Sverige
Död 25 december 2006 (88 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1943-2005
Maka Ulla Waller Lindberg
(1943–1973)[1]
Marianne von Baumgarten Lindberg
(1977–2006)
IMDb

Sven Lindberg, född 20 november 1918 i Stockholm, död 25 december 2006 i Stockholm,[2] var en svensk skådespelare. Under 65 år, mellan 1940 och 2005, medverkade han i hundratalet filmer och teaterpjäser. Han kom in på Dramatens elevskola 1940 och blev fast anställd på Dramaten 1973.

Sven Lindberg var under åren 1943-1973 gift med konstnären Ulla Waller Lindberg och fick med henne barnen Francisca, Angelica och Mikaela. Han gifte sig 1977 med Marianne von Baumgarten.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Lindberg studerade vid internatskoan Lundsberg. Senare studerade han litteraturhistoria och spelade på 1940-talet studentteater vid Stockholms högskola. Han kom in på Dramatens elevskola 1939. Hans genombrott på teaterscenen kom 1945 när han spelade Angeläget ärendeNya Teatern i Stockholm. Han spelade på Dramaten första gången 1940 och blev fast anställd vid nationalscenen 1973. Totalt medverkade han i 73 uppsättningar på Dramaten, bland de många rollerna kan nämnas George i Vem är rädd för Virginia Woolf?, nazibödeln i Broder Eichmann och Argan i Den inbillade sjuke.

Han filmdebuterade i Elvira Madigan (1943). Vanligtvis fick han spela välartade unga män fram till Arne Mattssons Damen i svart (1958). Andra filmer där Lindberg haft framträdande roller är Jungfrun på Jungfrusund, Kvartetten som sprängdes (1950), När kärleken kom till byn (1950) och Picassos äventyr (1978). I den sistnämnda filmen spelade han doktor Albert Schweitzer, som blivit senil; bland annat misstar han Picasso för en kvinna och förlöser (efter bedövning med en reservoarpenna) en sko. För sin roll som den pensionerade hårfrisören Ragnar i Richard Hoberts Glädjekällan 1993 fick han Guldbaggen.

Sven Lindberg var en folkkär skådespelare och underhållare. Vid sidan av teatern var han också sångare. 1949–1955 sjöng han in ett 30-tal skivsidor. De mest populära blev Flickan i regnet, God natt Irene och Tennessee Waltz.

Han var också en stor humorist och skicklig komediskådespelare och medverkade i flera långkörare på privatteatrarna bland annat Tehuset Augustimånen som spelades 500 gånger på Intiman. Flera komediroller blev det hos Per GerhardVasan där han medverkade i Mary Mary och Kaktusblomman. Till Vasan återkom han 1977 då han gjorde dundersuccé som Charleys Tant, en långkörare som spelades 247 gånger, och dessutom visades i TV. Han var också rösten till Skrotnisses bäste vän Bertil Enstöring i den kultförklarade TV-serien Skrotnisse och hans vänner.

I TV har han medverkat i bland annat Niklasons, Häpnadsväktarna och Rosenbaddarna. Sven Lindbergs sista teaterroll var som bonde i Riddartornet på Dramaten 2004. Han var sedan många år sommarboende i Skillinge i Skåne.

Lindberg är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Lindberg som Nestor i Irma la DouceScalateatern 1959.

Regi[redigera | redigera wikitext]

Producent i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://runeberg.org/vemarhon/0482.html
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Hitta graven
  4. ^ Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Irma la Douce”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 oktober 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-10-30/295/14. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Hasse Ekmans tre roller i 'Gungstolen' på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 12. 11 november 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-11/306/12. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (18 september 1969). ”Lindberg slösar bort sin begåvning i 'Sam'”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-18/253/22. Läst 22 augusti 2015. 
  8. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  9. ^ Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015. 
  10. ^ Barbro Hähnel (20 januari 1973). ”Skådespelarna lyfter upp 'Kaktusblomman'”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-01-20/18/13. Läst 23 augusti 2015. 
  11. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Myggans nöjeslexikon : ett uppslagsverk om underhållning. 10, Komi-Mach. Höganäs: Bra böcker. 1992. Sid. 167-169. Libris 7665088. ISBN 91-7752-268-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]