Anpassad skola i Sverige

Anpassad skola (tidigare särskola) är i Sverige en grupp av skolformer för elever utan kapacitet att uppfylla betygskriterierna eller kriterierna för kunskapsbedömning som finns skrivna i skolans läroplaner trots stödinsatser. Skolformerna är till för barn med intellektuell funktionsnedsättning (IF) eller förvärvad hjärnskada. Anpassad grundskola finns för barn mellan 7 och 16 år och följer Anpassade grundskolans läroplan (Lgra22) och är obligatorisk.

Anpassade gymnasieskolan är nästa utbildningsform med en fyraårig utbildning för ungdomar i åldern 16 till 20 år och följer sedan den 1 juli 2025 Anpassade gymnasieskolans läroplan (Lgyan25) och kompletteras med Komvux som anpassad utbildning på gymnasial nivå.

Från särskola till anpassad utbildning

Med anledning av ett medborgarförslag från elever inom det som då kallades särskola beslutades det år 2023 att göra en namnändring av utbildningsformen. Utöver namnbyte ändrades Skollagen genom att ersätta begreppet utvecklingsstörning med intellektuell funktionsnedsättning och benämning träningsskola togs bort helt. Organisationen Autism Sverige välkomnade namnbytet med hänvisning till att det bättre speglar utbildningens flexibilitet i att anpassas efter varje individ.

Elever som går i anpassade grundskolan ska även vara garanterade ett minsta antal undervisningstimmar i enlighet med 11 kap 7 paragrafen i Skollagen.

Den 1 juli 2023 byter grundsärskolan, gymnasiesärskolan och komvux som särskild utbildning (särvux) namn till anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola och komvux som anpassad utbildning. Benämningen träningsskola tas också bort och elevens val avskaffas i den anpassade grundskolan.

Historik

Utbildning för barn med funktionsnedsättningar har organiserats på bred front i Sverige först från 1860-talet, eftersom barn med funktionsnedsättningar inte omfattades av skolplikten i 1842 års allmänna folkskola och inte kom att göra det förrän 1944.

Det fanns i enstaka fall undervisning för dessa elever, vilket kallades för abnormundervisning och startades som en filantropisk verksamhet. Denna undervisningsform startade under 1850-talet och bedrevs nästan alltid av enskilda personer, bland annat av Emanuella Carlbeck som idag betraktas som pionjär när det gäller undervisning av barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, men även i kampen för att barn med andra funktionsnedsättningar skulle kunna utvecklas och bli nyttiga samhällsmedborgare. Carlbeck öppnade sitt första internat 1866 i Göteborg, i den första gruppen ingick bland annat hennes systerson, John.

Sinnesslöskolor

År 1874 öppnade det första statliga skolhemmet för elever med intellektuell funktionsnedsättning i Norrtull i Stockholm och 1879 började man utbilda lärare för sinnesslöskolor. Fler internat startades runt om i landet. Det första externatet för barn med intellektuell funktionsnedsättning öppnades 1905 i Norrköping, och förblev det ända fram till mitten av 1920-talet.

Tankar om inkludering

År 1944 började man på politisk nivå inkludera vissa elever med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige genom att inkludera även dem i skolplikten.

Den första lagen (SFS1944:477) kom att inkludera elever som man vid den tiden kallade för ”bildbara sinnesslöa”, trots att lagen fanns på papper så såg verkligheten annorlunda ut i skolorna. Några särskilda grupper med särskild pedagogik fanns inte utan innebar i praktiken att eleverna fick denna undervisning i anstaltsliknande internat.

År 1954 följdes denna av en ny lag (SFS 1954:483) som inkluderade även psykiskt efterblivna barn.

Särskola och träningsskola

År 1968 infördes den så kallade omsorgslagen i Sverige, detta ledde till att alla barn och ungdomar i Sverige gavs rätt till utbildning, oavsett grad av intellektuell funktionsnedsättning.

De första särskolorna och träningsskolorna startades i Sverige. Elever som hade en intelligenskvot mellan 55 och 70 placerade man i grundsärskolan och elever som låg under en intelligenskvot på 55 placerade man i träningsskola. Under 1960-talet påbörjades en så kallad lokalintegrering av särskolan. Målet var att särskolan skulle bli en del av grundskolan i Sverige, men integreringen har gått långsamt framåt. Den fortsatte att utvecklas under 1970- och 1980-talet, men det rör sig fortfarande om en pågående process.

De första åren efter att skolgången för barn med intellektuell funktionsnedsättning blivit obligatorisk 1968, bedrevs verksamheten vid de flesta särskolorna i landstingens lokaler. När synen på människor med intellektuell funktionsnedsättning förändrades under 1970- och 80-talen, och dessa människor blev alltmer accepterade i samhället, flyttade verksamheten alltmer in i kommunala skollokaler.

Särskolans kommunalisering

Under 1990-talet tog kommunerna över huvudansvaret för särskolan, vilket tidigare hade innehafts av landstinget. Anledningen var visionen om en skola för alla. Kommunaliseringen menade man skulle underlätta integreringen. En nytillsatt särskolekommitté utredde under 1991 en möjlig avveckling av särskolan och även diskussioner om namnbyte inleddes för att fullborda integreringstanken. Kommunaliseringen ledde istället till en ökning av elever i särskolan, eftersom även elever utan intellektuell funktionsnedsättning tilläts placeras i där. Elever med adhd, autism och dyslexi placerades därför i särskolor trots att de inte samtidigt hade en intellektuell funktionsnedsättning.

År 2002 tillsattes Carlbeck-kommittén för att utvärdera den utbildning som skedde i Sveriges särskolor. En lagändring begränsade återigen tillgången till en särskoleplacering för elever med intellektuell funktionsnedsättning.

År 2011 kom en ny läroplan för särskolan, den tidigare särskoleförordningen utgick och särskolan ingick då under Skolförordningen SFS 2011:185. Ändringen gjorde att målgruppen för särskolan stramades åt och inte längre omfattade barn inom autismspektrumtillståndet utan enbart IF eller förvärvad hjärnskada.

Enligt ICD-10 definieras intellektuell funktionsnedsättning som Intelligenskvot (IK) under 70, men även adaptiv funktionsförmåga och sociala färdigheter tas med i beräkningen innan en diagnos ställs.

Läroplaner

De första styrdokument som gällde särskolan var undervisningsplanen från 1946, Läroplan för rikets särskolor 1959, den slutade gälla 1973 då den ersattes av Läroplan för särskolan 1973, Lsä73. Den byttes ut 1990 till läroplan för den obligatoriska särskolan 1990, Lsä 90 och sedan 1994 ingår särskolan för första gången i samma läroplan som övriga grundskolan, nämligen Lpo 94. Från och med höstterminen 2011 gäller en ny läroplan för grundskolan, se Lgr 11. Den obligatoriska särskolan byter då namn till grundsärskolan.

2023 infördes Lgran22 och 2025 Lgyan25 och ännu ett namnbyte skedde till anpassade grundskolan och anpassade gymnasieskolan.

Utbildningens utformning

Från 2011 till 2023 styrdes särskolan av Lgr11 och skolgången i särskolan kunde se olika ut, vissa elever var individuellt integrerade, det vill säga de går i samma klass som grundskolans elever utan intellektuell funktionsnedsättning. Andra särskoleelever gick lokalintegrerat, de gick i en särskoleklass tillsammans med andra elever med intellektuell funktionsnedsättning men i samma skolbyggnad som elever utan intellektuell funktionsnedsättning, oftast integrerades dessa elever i vissa ämnen.

Namnbyte

Vid införandet av den nya läroplanen och namnbytet till anpassad skola meddelar Skolverket att utformningen i det praktiska ska fortsätta följa tidigare målsättningar med att anpassa utbildningen efter varje elevs förutsättningar både socialt, medicinskt och pedagogiskt.

Anpassade grundskolan

Anpassade grundskolan är det som ersätter grundsärskolan, och där går elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning eller förvärvad hjärnskada. Eleverna undervisas i samma ämnen som grundskolans elever. Ämnenas innehåll och omfattning anpassas dock till varje elevs förutsättningar, därför upprättas också en individuell utvecklingsplan för varje elev. Timplanen som fastställts via skollagen säkerställer ett minsta antal timmar för eleverna.

Träningsskola

Träningsskolan är en sedan 2023 avvecklad skolform eftersom den blev en integrerad del av den anpassade grundskolan. Ämnen såsom estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning är nu inlagda i styrdokumenten för anpassade grundskolan.

Anpassade gymnasieskolan

Anpassade gymnasieskolan är en frivillig, fyraårig skolform för ungdomar i åldern 16-20 år med IF eller förvärvad hjärnskada. Den erbjuder både nationella program och individuella program. Det finns yrkesförberedande och studieförberedande inriktningar. Det finns även möjlighet att läsa på komvux, gymnasial nivå för unga vuxna med behov av anpassad skola.

Mottagande i anpassad skola

Barnets hemkommun beslutar efter utredning om en elev ska tas emot i anpassad skola. Utredningen görs för att identifiera om barnet matchar kriterierna för skolformen och kan endast ske om vårdnadshavarna ger tillstånd till detta. Om en utredning genomförts och en intellektuell funktionsnedsättning konstateras har vårdnadshavarna fortfarande rätt att tacka nej till en placering i särskolan med så ska skolplikten fullgöras i grundskolan.

Placeringsformer inom anpassad skola

Inom anpassad skola återfinns olika typer av placeringsformer, mer eller mindre integrerade med andra elever. Det kan se olika ut från kommun till kommun vilket underlag som finns för gruppundervisning eller integrering med andra skolformer.

Under särskoletiden i början av 2000-talet fanns så kallade samundervisningsgrupper (tidigare kallade samverkansklasser) och dessa låg på gränsen mellan grundskola och var en verksamhet där elever med svag teoretisk begåvning och lindrig intellektuell funktionsnedsättning undervisades tillsammans. Eleverna i dessa klasser tillhörde då olika skolformer. Till skillnad från särskolan var samundervisningsgrupperna ofta åldersheterogena. I dessa klasser placerades ofta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den gemensamma nämnaren för dessa elever var en långsam inlärningstakt. De särskoleelever som placerades i denna grupp var oftast de med lindrig intellektuell funktionsnedsättning och som kan klara av det sociala samspelet i klassen.

En elev inom anpassad skola kan få beslut om särskild undervisningsgrupp som en del av sin studieplan eller åtgärdsprogram. En del större kommuner väljer att starta resursskolor för att ta emot elever i behov av mycket särskilt stöd, men som inte uppnår kriterierna för anpassad skola.

Integrerade elever

En elev i anpassad grundskola, kan gå med elever i grundskolan och tvärtom, en elev i grundskola kan gå i den anpassade grundskolan. Det kräver en överenskommelse mellan de två huvudmän som är inblandade, vårdnadshavarnas medgivande och stor vikt läggs vid elevens egna önskemål. Elevens vårdnadshavare har rätt att föreslå integrering för att eleven skall få undervisning i sin närmaste skola och få gå tillsammans med elever från samma bostadsområde. Detta kan även ske efter påbörjad skolgång om vårdnadshavarna inte anser att placeringen är den rätta.

Utbildning för alla

Anpassad skola är en rättighet och en möjlighet för barn och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Det är föräldrarna och barnet som väljer skolform; det finns inget krav på att välja anpassad skolform. Om vårdnadshavarna tackar nej till mottagande i anpassad form har eleven rätt till stöd och hjälp i sin grundskoleklass. Det har förekommit fall där föräldrar till barn med intellektuell funktionsnedsättning blivit uppmuntrade att omplacera sina barn i anpassad skolform för att få tillgång till bättre hjälpresurser och ett större ekonomiskt stöd. En stark påtryckning från skolan får inte ske, då beslutet är vårdnadshavarens och barnet enligt skollagen har rätt till erforderlig stödundervisning även i den reguljära skolan.

Kritik mot särskolan

I broschyren "Särskolan - en skola för mitt barn?" konstaterar Skolverket att särskolan innebär "begränsningar när det gäller elevens framtida utbildnings- och karriärmöjligheter". Elevens slutbetyg från särgrundskolan gör det endast möjligt för eleven att söka in till gymnasiesärskola, vilket har få inriktningar och mestadels estetiska, hantverks- och yrkesförberedande linjer. Det är oftast också så att arbetsgivare (även kommunala) ratar de som gått i särskola till förmån för de som gått vanlig gymnasieskola.

Den svenska särskolans standard står sig bra vid en internationell jämförelse vad gäller aspekter som omvårdnad och trivsel. Däremot har kunskapsutvecklingen blivit kritiserad. Särskilt elever med lätt intellektuell funktionsnedsättning anses lätt kunna bli understimulerade eftersom förväntningarna är lågt ställda. Därför skall elever i det obligatoriska skolväsendet sedan 1 januari 2006 få en individuell utvecklingsplan. Särskoleelever är ofta i behov av social träning detta kan enkelt ges om de går i en integrerad klass där de har grundskoleeleverna som förebilder, men missas i en särskoleklass. Elever som inte bor i en storstad får ofta långa resvägar till och från skolan, kanske behöver de internatboende, detta slipper de om de kan gå integrerat i närmaste skolan. Det har förekommit att elever som hade dyslexi och varit utsatta för mobbing men i övrigt haft normal inlärningsförmåga satts i särskola, vilket drabbat deras möjlighet till ett arbetsliv.

I och med utredningen av Carlbeck-kommittén blev det tydligt att många elever utan intellektuell funktionsnedsättning missat mycket av den utbildning särskolan skulle gett - utöver omsorg och att en ökad samverkan mellan skolformerna var önskvärd.

I media förekommer vittnesmål och kritik från idag vuxna som placerats i särskola på grund av dyslexi, ADHD och autism under perioden då kommunen tagit över driften från landstingen och inte tog hänsyn till elevernas olika nivåer av begåvning.

Motivationsgrunder för anpassad skola

Genom utformningen, anpassad efter varje elevs förutsättningar och behov ökar chansen för eleverna i anpassade skolformer att lyckas i skolan. Eleverna få ta del av sociala sammanhang som är en följd av all skolgång och knyter därmed kontakt med både lärare och andra elever, med liknande behov.