Seventh Son of a Seventh Son

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Seventh Son of a Seventh Son
Studioalbum av Iron Maiden
Utgivning11 april 1988
InspelatMusicland Studios i München, Tyskland, 1987
GenreHeavy metal
Längd44:14
SkivbolagEMI
ProducentMartin Birch
Iron Maiden-kronologi
Somewhere in Time
(1986)
Seventh Son of a Seventh Son
(1988)
No Prayer for the Dying
(1990)

Seventh Son of a Seventh Son är det sjunde studioalbumet av det brittiska heavy metal-bandet Iron Maiden. Albumet gavs ut 11 april

1988.

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

  1. Moonchild (Smith/Dickinson) 5:39
  2. Infinite Dreams (Harris) 6:08
  3. Can I Play with Madness (Smith/Dickinson/Harris) 3:31
  4. The Evil That Men Do (Smith/Dickinson/Harris) 4:33
  5. Seventh Son of a Seventh Son (Harris) 9:53
  6. The Prophecy (Murray/Harris) 5:05
  7. The Clairvoyant (Harris) 4:27
  8. Only the Good Die Young (Harris/Dickinson) 4:42

Banduppsättning[redigera | redigera wikitext]

Seventh Son of a Seventh Son[redigera | redigera wikitext]

Inspelning[redigera | redigera wikitext]

Den första låten som skrevs för albumet var The Clairvoyant. Enligt låtskrivaren Harris uppstod idén när den brittiska spiritualisten Doris Stokes dog 1987 och Harris funderade över om hon haft förmågan att förutspå sin egen död. Därefter började Harris skriva låten Seventh Son of a Seventh Son, baserat på berättelsen om "den sjunde sonens sjunde son" från fantasyromanen The Seventh Son från 1987 av Orson Scott Card. Harris tyckte att titeln skulle passa bra även som albumtitel för bandets sjunde skiva.[1]

Innan låtskrivandet hunnit komma igång ordentligt uppstod tanken att göra ett konceptalbum helt baserat på The Seventh Son och temat klärvoajans. Idén växte fram när Harris pratade om albumtiteln över telefon med Bruce Dickinson och frågade om Dickinson hade några egna låtar på temat. Efter att Dickinsons akustiska låtförslag till Somewhere in Time blivit helt ratade av bandet hade han känt sig förpassad till att enbart vara sångare, men hans entusiasm fick ny energi av idén om ett konceptalbum.[2]

Låtskrivandet skulle baseras på en sammanhållen berättelse och skedde under större samarbete än på tidigare album, då medlemmarna skrivit mer var för sig, vilket Harris förklarar med den uttalade ambitionen att hålla sig till det gemensamma temat.[3] Senare har Dickinson konstaterat att albumet bara halvt kan kallas ett konceptalbum, eftersom de inte varit tillräckligt stränga med att hålla sig till berättelsen.[4]

Musikaliskt fortsatte albumet den progressiva utvecklingen på Somewhere in Time, men med användning av riktiga keyboards istället för gitarrsynthar. Bandet kallade inte in någon studiomusiker för synthdelarna, eftersom det enligt en kommentar av Dickinson var på nivån att det bara krävdes ett ledigt finger från Smith, Harris eller någon av studioteknikerna.[5]

Albumet spelades in i Musicland Studios i München under februari och mars 1988. Producent var Martin Birch som hade producerat samtliga av bandets album sedan Killers (1981).

Låtdetaljer[redigera | redigera wikitext]

Termen "Moonchild" är tagen från en roman av den engelske ockultisten Aleister Crowley, och låttexten är löst inspirerad av romanens handling där magiker inom vit och svart magi slåss om ett ofött barn. I Dickinsons version är det istället Lucifer och ärkeängeln Gabriel och deras sju änglar och sju demoner som strider om det ofödda barnets själ. Termen "bornless one" är också hämtad från Crowley och refererar till en ritual i hans textsamling "Liber Samehk".

Formuleringen "The Evil That Men Do" är hämtad från William Shakespeare i pjäsen Julius Caesar.

Enligt Smith var Can I Play With Madness ursprungligen en ballad med titeln "On the Wings of Eagles", men Dickinson skrev en ny vers och ändrade refrängen till "Can I Play with Madness". De tog låten till Harris som lade till tempoändringen och det instrumentala sticket, vilket enligt Dickinson resulterade i ett stort gräl mellan Harris och Smith innan Smith accepterade slutresultatet.[6]

Omslaget[redigera | redigera wikitext]

Konstnären Derek Riggs fick instruktioner från bandets manager Rod Smallwood att skapa något "surreal and bloody weird" som skulle passa med temat profetior och klärvoajans. Enligt Dickinsom kom idén till en Eddie i is och polarmiljö då han visade Riggs en tavla av Gustave Doré, som föreställde förrädare fastfrusna i isen i en av helvetets nio cirklar från Dantes Den gudomliga komedin. Riggs har däremot hävdat att han själv kom på idén till polarmiljön när han såg en tv-dokumentär om Nordpolen, men att det var bandets idé att ha olika Eddies fastfrusna i is på baksidan. Riggs valde att inte måla hela Eddie utan högg av honom på mitten, och inspirationen till Eddies brinnande huvud kom enligt Riggs från Arthur Brown. Eddie håller i en bebis fångad i livmodern, och i Eddies bröstkorg sitter ett äpple som enligt Riggs inspirerades av berättelsen om Edens trädgård och yin och yang.[7]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Can I Play with Madness - Utgiven den 20 mars 1988. Se huvudartikel Can I Play with Madness.

The Evil That Men Do - Utgiven den 1 augusti 1988. Se huvudartikel The Evil That Men Do

The Clairvoyant - Utgiven den 7 november 1988. Se huvudartikel The Clairvoyant

Infinite Dreams - Utgiven den 6 november 1989. Se huvudartikel Infinite Dreams

Listplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

År Lista Placering
1988 Storbritannien Brittiska albumlistan 1
1988 USA Billboard Hot 200 12

Singlar[redigera | redigera wikitext]

År Singel Lista Placering Album
1988 Can I Play With Madness Storbritannien Brittiska singellistan 3 Seventh Son of a Seventh Son
1988 The Evil That Men Do Storbritannien Brittiska singellistan 5 Seventh Son of a Seventh Son
1988 The Clairvoyant Storbritannien Brittiska singellistan 6 Seventh Son of a Seventh Son
1989 Infinite Dreams Storbritannien Brittiska singellistan 6 Seventh Son of a Seventh Son
1990 Can I Play With Madness Storbritannien Brittiska singellistan 10 The First Ten Years
1990 Can I Play With Madness Sverige Svenska singellistan 12 The First Ten Years
1990 The Clairvoyant Storbritannien Brittiska singellistan 11 The First Ten Years

Marknadsföring[redigera | redigera wikitext]

Inför albumsläppet höll bandet en temakväll på det tyska slottet Schnellenberg i Attendorn, dit tv, radio och tidningar var inbjudna.

Turné[redigera | redigera wikitext]

Albumturnén kallades Seventh Tour of a Seventh Tour med konserter mellan april och december 1988.[8] Se huvudartikeln Seventh Tour of a Seventh Tour

Sex av albumets åtta låtar har framförts live. De låtar som aldrig framförts live är The Prophecy och Only the Good Die Young.[9]

The Evil That Men Do, The Clairvoyant och Can I Play with Madness hör till bandets mest spelade låtar live.[10]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Popoff, Martin (2005). "Commercial Break!". Metal Hammer Presents: Iron Maiden 30 Years of Metal Mayhem: 108–109.
  2. ^ Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 264. ISBN 1-86074-542-3.
  3. ^ Wall, Mick (16 April 1988). "Plucky Seven". Kerrang! (183): 44.
  4. ^ O'Regan, Denis. "Running Free". Kerrang! Legends (2): 103.
  5. ^ Barton, Geoff (2005). "Commercial Break". Metal Hammer Presents: Iron Maiden 30 Years of Metal Mayhem: 106.
  6. ^ Popoff, Martin (2005). "Pop Goes Eddie". Metal Hammer Presents: Iron Maiden 30 Years of Metal Mayhem: 108.
  7. ^ Popoff, Martin (2006). Run for Cover: The Art of Derek Riggs (1 ed.). Aardvark Publishing. s. 99. ISBN 1-4276-0538-6.
  8. ^ https://www.setlist.fm/search?page=10&query=artist:%28Iron+Maiden%29+date:%5B1988-01-01+TO+1988-12-31%5D
  9. ^ https://www.reddit.com/r/ironmaiden/comments/7q7508/are_there_any_iron_maiden_songs_that_havent_been/
  10. ^ https://www.setlist.fm/stats/iron-maiden-3bd6803c.html