Simon Grundel-Helmfelt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Simon Grundel-Helmfelt
Simon Grundel-Helmfeldt.jpg
Litografi av Strömer
Information
Född25 september, 1617
Stockholm
Död14 juli, 1677
Slaget vid Landskrona
BegravningsplatsVid högaltaret i Storkyrkan
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenInfanteriet
LandSverige
Tjänstetid1641-1677
GradFältmarskalk
Slag/krigTrettioåriga kriget

Skånska kriget

UtmärkelserFriherre, 1647

Simon Grundel, senare Grundel-Helmfelt, född 25 september 1617 i Stockholm, stupad 14 juli 1677 i slaget vid Landskrona, var en svensk friherre, riksråd och militär.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Simon Grundel-Helmfelt föddes som Simon Grundel som son till Jacob Grundel (d.ä.), adlad Grundel, och Elisabeth Depken. Hans yngre halvbror Jacob (d.y.) var också militär och sedermera landshövding.

Helmfelt började sin karriär inom diplomatin när han 1634 medföljde dåvarande ambassadören Johan Skytte till England. 1637 antogs han sedan som kanslist hos Silfvercrona och tjänstgjorde då i Holland. Här väcktes hans militära intressen och han studerade fortifikation.

Simon Grundel-Helmfelt tjänstgjorde i trettioåriga kriget från 1641. Han utmärkte sig vid det andra slaget vid Breitenfeld 1642, men sårades av en muskötkula utanför Rain am Lech 1646. Under sin tid i Nederländerna studerade han artilleriteknik och blev mycket framstående i denna krigsgren.

Samma år, 1646, befordrades han till generalkvartermästare och överste, blev 1653 krigsråd, och 1655 generalmajor vid infanterieriet.[1]

Simon Grundel-Helmfelt utnämndes till guvernör för Riga år 1656. Han försvarade framgångsrikt staden mot tsar Alexej och dennes armé på 90 000 män. År 1658 blev han generallöjtnant, 1668 generalguvernör över Narva och Ingermanland och samtidigt fältmarskalk, och 1673 riksråd. År 1674 upphöjdes han till friherre på namnet Grundel-Helmfelt.[1]

Vid krigsutbrottet 1675 befann sig Grundel-Helmfelt i Tyskland och kunde endast med stor möda över England ta sig hem till Sverige.[1] Han återvände till Stockholm 1676 för att bli överbefälhavare för den svenska armén. Han deltog i slaget vid Halmstad och hade stor del i den svenska segern över danskarna vid slaget vid Lund 1676 då dessa var till antal numerärt överlägsna. Efter det senare slaget visade han stor humanitet i det att han stoppade dödandet av danska krigsfångar efter det att segern väl vunnits. Grundel-Helmfeldt fick vid slaget vid Landskrona 1677 hästen skjuten under sig och dödades av en tysk soldat i dansk lejd.

Grundel-Helmfelt var gift med Margareta Hedwig von Parr och efterlämnade inga barn. Deras tre barn dog under en pestepidemi vid hans tjänstgöring i Riga. Grundel-Helmfeldt är begraven vid högaltaret i Stockholms Storkyrka.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 995.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Grandien, Björn R:son (1999). ”Simon Grundel-Helmfelt: artilleriets chef, rikstygmästare, fältmarskalk, stupad : 1617-1677”. Svenska artilleristprofiler under fyra sekel / redaktör: Hans Ulfhielm (Stockholm : Militärhistoriska förl., 1999): sid. 59-71 : ill..  Libris 3199584