Svensk Talfilm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Svensk Talfilm var ett av de mer kända svenska filmbolagen från 1930-talet fram till 1960-talet. Bolaget ägdes till största del av Gösta Sandin (1892-1969). Svensk Talfilm var också delägare i AB Centrumateljéerna som restes på Djurgården i Stockholm.

Bolaget producerade 65 filmer mellan åren 1933 och 1968. Bland dessa återfinns klassiker såsom Åsa-Nisse-filmerna, Rännstensungar, Adolf Armstarke och Aktören.

Lustspel under 1930-talet[redigera | redigera wikitext]

Gösta Sandin började som texttryckare på filmbolaget Svenska Bio men vid första världskrigets slut startade han ett eget bolag tillsammans med Carl Fritiof Andersson, "Kino-Andersson". Det bolaget blev 1920 Kinocentralen AB vars verksamhet bestod av att vara ett filmlaboratorium där Sandin var vice VD. Under 1920-talet producerade Sandin långfilmer. 1932 bildade han det egna bolaget Publikfilm som spelade in tre filmer, däribland Bröderna Östermans huskors. Långfilmen Två hjärtan och en skuta blev Edvard Perssons första ljudfilm. Sandin lyckades inte få kontrakt med Persson, däremot skrev skådespelaren Bullen Berglund ett tvåårskontrakt och medverkade i Hustru för en dag. De tre filmerna spelades in i en ateljé i Segeltorp utanför Stockholm, "Hollytorp".

Publikfilm lyckades inte få finansiärer för fortsatt verksamhet och Sandin bildade istället ett nytt bolag, Svensk Talfilm. Tillsammans med direktör Halvar R. Olson bildades distributionsbolaget Stockholms Filmcentral. Olson ägde också hälften av filmbolaget Ekfilm, som ägde rättigheterna till några filmlustspel. Sandin köpte den andra halvan och efter olika turer gick Stockholms Filmcentral i konkurs 1935 och Sandin stod som ägare till distributionsbolaget samt Ekfilms och Publikfilms filmrättigheter. Sandin bildade 1933 ett nytt distributionsbolag, Svensk Talfilms Distributionsbyrå AB.

Svensk Talfilms första egna film var lustspelet Djurgårdsnätter från 1933 med Bullen Berglund och Sture Lagerwall. Regissören Ivar Johansson spelade samma år in Hälsingar med Inga Tidblad i huvudrollen. Bullen Berglunds kontrakt hos bolaget avslutades 1934 med Kungliga Johansson där regementskocken Carl-Ulrik avancerar till försvarsminister. Samma år kom bolagets första film med Adolf Jahr, En bröllopsnatt på Stjärnehov. Adolf Jahr hade huvudrollen i bolagets stora succéer, Samvetsömma Adolf från 1936 och Adolf Armstarke från 1937. Den populäre skådespelaren Sigurd Wallén blev en av bolagets flitiga regissörer, bland annat regisserade han den av LO finansierade Mot nya tider om den svenska arbetarrörelsen.

Sandin anställde Torsten Lundqvist som manusförfattare i början av 1930-talet och Lundqvist kom att bli bolagets mest anlitade manusförfattare. Fram till sin död stod Lundqvist bakom manus till 20 av bolagets filmer. Professorn i filmvetenskap Leif Furhammar kallar Lundqvist för en rask brödskrivare och en nolla och att detta motsvarade Svensk Talfilms krav.

Beredskapsfilmer under 1940-talet[redigera | redigera wikitext]

Elof Ahrle.

I och med andra världskrigets utbröt var bolaget snabbt med att producera patriotiska beredskapsfilmer, exempelvis Alle man på post med Bengt Idestam-Almquist som manusförfattare. Filmer som Kronans käcka gossar och Beredskapspojkar blandade patriotism med militärfars. I en rad av Svensk Talfilms filmer under kriget sågs Elof Ahrle. 1941 anställdes produktionsledaren Nils Berman vars inflytande gjorde att bolagets filmer under några år ofta hade litterär grund, exempelvis Doktor Glas 1942 efter Hjalmar Söderbergs roman samt Herre med portfölj från 1943 med Georg Rydeberg. Även Vändkorset och Den heliga lögnen från 1944 var filmer med litterär grund.

1940 byggdes CentrumateljéernaGärdet i Stockholm. Ateljéerna bestod dels av en stor hall som tidigare använts som lantbruksutställningslokal, dels tidigare kasernbyggnader som senare kom att användas av Tekniska museet. Där kom en rad av bolagets långfilmer att spelas in fram till 1943.

Sommaren 1944 flyttade bolaget till Malmö och den första film som spelades in där var Skåningar. Filmen blev ett publikfiasko. Desto större lycka hade bolaget med regissören Ragnar Frisk som spelade in melodramen Rännstensungar med Adolf Jahr och Sten Stensson kommer till stan med Nils Poppe. I den sistnämnda filmen spelar Nils Poppe Sten Stensson Stéen, jur. kand. från Skåne som kommer till Stockholm med stor svada och missionen att ta itu med huvudstadens brottslighet. För Nils Poppe innebar framgången att han fick ett kontrakt med Svensk Filmindustri. Den som var bolagets stora stjärna under kriget var Elof Ahrle som vanligtvis spelade den hurtige och rejäle optimisten "Loffe" som med hjärtat på rätta stället får rätta till orättvisor och hjärtesorg.

Efter krigsslutet hamnade den svenska filmproduktionen i kris, bland annat på grund av konkurrens från importerade filmer samt införandet av moms på biobiljetten och under 1946 hade ingen film från bolaget premiär. Bolaget försökte sig på spekulationsfilmer och nyinspelningar av 1930-talets framgångar utan att det hjälpte.

1949 kom komedifilmen Åsa-Nisse som visade sig bli en framgång utan motstycke. Filmen blev den första i en serie om 15 filmer. Gösta Sandin såg till att som förspel ha en kortfilm med Lapp-Lisa för att på så vis locka en publik som vanligen inte gick på bio. En annan åtgärd var också att i filmen undvika svordomar, alkoholkonsumtion och skämt om sprit. Åtminstone de tre första filmerna om Åsa-Nisse hade en publik över en miljon vardera.

Den som regisserade de flesta filmerna om Åsa-Nisse var Ragnar Frisk. Frisk var Svensk Talfilms allra flitigaste regissör och han regisserade 25 långfilmer för bolaget mellan 1939 och 1961. Frisk var bland de första som anställdes på Kinocentralen på 1920-talet. Bland Frisk meriter kan dock nämnas Aktören med Nils Poppe. Enligt Leif Furhammar är det mest typiska hos Frisk som regissör hans tilltagande slarvighet. I början av 1960-talet hade Gösta Sandin överlämnat ansvaret för bolaget till sina söner Hans och Urban och dessa ersatte Frisk som Åsa-Nisse-regissör med Börje Larsson.

Under en period på 1950-talet ägde bolaget ett tiotal biografer i stockholmsområdet men dessa avvecklades snart. 1953 kom ytterligare en spekulationsfilm om "ungdom på glid", Fartfeber och följande år en melodram i travmiljö, De röda hästarna. Utöver detta gjorde bolaget en rad komedifilmer av enklare slag med komikerpar som Gus och Holger eller Åke Söderblom och Åke Grönberg. Bolaget producerade också några klippfilmer där man klippt ihop olika scener ur bolagets äldre filmer.

Bolagets sista film blev Salta gubbar och sextanter 1965. 1977 ändrade bolaget namn till Kornknarren Aktiebolag.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmer producerade av Svensk Talfilm
År Titel Regissör Utgiven på DVD
1933 Djurgårdsnätter Gösta Rodin
1933 Hälsingar Ivar Johansson
1933 Inled mig i frestelse Gösta Rodin
1934 Kungliga Johansson Sölve Cederstrand
1934 En bröllopsnatt på Stjärnehov Torsten Lundqvist
1936 Samvetsömma Adolf Sigurd Wallén
1937 Adolf Armstarke Sigurd Wallén Ja
1937 Familjen Andersson Sigurd Wallén
1938 Två år i varje klass Sigurd Wallén
1938 Sigge Nilsson och jag Sigurd Wallén
1938 På kryss med Albertina Per-Axel Branner
1939 Adolf i eld och lågor Per-Axel Branner och Ragnar Frisk Ja
1939 Mot nya tider Sigurd Wallén Ja
1939 Melodin från Gamla stan Ragnar Frisk Ja
1940 Kronans käcka gossar Sigurd Wallén Ja
1940 Åh, en så'n advokat Gösta Rodin
1940 Karusellen går Sigurd Wallén Ja
1940 Alle man på post Anders Henrikson
1941 Beredskapspojkar Sigurd Wallén Ja
1941 Nygifta Sigurd Wallén
1941 Uppåt igen Gösta Cederlund
1942 Doktor Glas Rune Carlsten Ja
1943 Som du vill ha mej Gösta Cederlund Ja
1943 Hon trodde det var han Per-Axel Branner
1943 Aktören Ragnar Frisk
1944 Lev farligt Lauritz Falk
1945 Rännstensungar Ragnar Frisk Ja
1945 Sten Stensson kommer till stan Ragnar Frisk Ja
1945 Trav, hopp och kärlek Ragnar Frisk
1945 Gomorron Bill! Lauritz Falk Ja
1946 Ebberöds bank Adolf Jahr Ja
1947 Ungdom i fara Per G. Holmgren
1947 Vår Herre tar semester Peter Winner
1947 Här kommer vi Sture Lagerwall och John Zacharias
1949 Hur tokigt som helst (klippfilm)
1949 Åsa-Nisse Ragnar Frisk Ja
1950 Åsa-Nisse på jaktstigen Ragnar Frisk Ja
1951 Kanske en gentleman Ragnar Frisk Ja
1951 Livat på luckan (klippfilm)
1952 Adolf i toppform (klippfilm) Ja
1952 Åsa-Nisse på nya äventyr Ragnar Frisk Ja
1952 Han glömde henne aldrig Robert B. Spafford och Sven Lindberg Ja
1953 Åsa-Nisse på semester Ragnar Frisk Ja
1953 Fartfeber Egil Holmsen Ja
1953 Flottare med färg Ragnar Frisk
1954 Bror min och jag Ragnar Frisk
1954 Åsa-Nisse på hal is Ragnar Frisk Ja
1954 De röda hästarna Ivar Johansson
1955 Flottans muntergökar Ragnar Frisk Ja
1955 Åsa-Nisse ordnar allt Ragnar Frisk Ja
1956 Bröderna Östermans bravader Ragnar Frisk Ja
1956 Åsa-Nisse flyger i luften Ragnar Frisk Ja
1957 Åsa-Nisse i full fart Ragnar Frisk Ja
1958 Klarar Bananen Biffen? Ragnar Frisk Ja
1958 Åsa-Nisse i kronans kläder Ragnar Frisk Ja
1959 Åsa-Nisse jubilerar Ragnar Frisk Ja
1960 Åsa-Nisse som polis Ragnar Frisk Ja
1961 Åsa-Nisse bland grevar och baroner Ragnar Frisk Ja
1962 Åsa-Nisse på Mallorca Börje Larsson Ja
1963 Åsa-Nisse och tjocka släkten Börje Larsson Ja
1963 Sten Stensson kommer tillbaka Börje Larsson Ja
1964 Åsa-Nisse i popform Börje Larsson Ja
1965 Salta gubbar och sextanter Börje Larsson
1966 Dessa fantastiska smålänningar med sina finurliga maskiner (klippfilm)
1968 Sarons ros och gubbarna i Knohult (klippfilm)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]