Stormen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The Tempest ur "First Folio"
The Tempest
Miranda,
John William Waterhouse, 1875
För andra betydelser, se Stormen (olika betydelser).

Stormen (originaltitel The Tempest) är en av William Shakespeares sista pjäser. Den uppfördes för första gången 1 november 1611Whitehall Palace i London.

I den romantiska traditionen sågs Stormen ofta som Shakespeares medvetna avsked som pjäsförfattare. Speciellt episoden där figuren Prospero begraver sin trollstav sågs som symbolisk. Moderna Shakespearetolkningar har övergett detta biografiska synsätt.

Rollfigurerna Caliban, Miranda och Prospero har gett namn åt varsin av Uranus månar.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Stycket har en invecklad handling, men det är den enda pjäs där Shakespeare tillämpar tidens enhet. Händelserna utspelar sig under samma tidsrymd som pjäsen tar att spela, cirka fyra timmar om den är oavkortad.

Prospero har blivit avsatt som hertig av Milano av sin bror Antonio med stöd av Alonso, kung av Neapel. Prospero sattes tillsammans med sin då treåriga dotter Miranda på en flotte som flöt iland på ön där handlingen utspelar sig. Prospero har magiska krafter och befriar luftanden Ariel från fångenskap hos häxan Sycorax som därefter förvisas från ön. Kvar där är hennes son Caliban, ett missfoster som är dum och elak. Caliban har lärt Prospero hur man överlever på ön och Prospero har i gengäld lärt honom religion och språk. Men Caliban har försökt att våldta Miranda, varför Prospero straffat honom med att göra honom till sin slav. Detta är situationen då handlingen tar sin början, då har tolv år förflutit sedan Prospero och Miranda kom till ön.

Prospero får reda på att Antonio och Alonso passerar ön med ett skepp. Prospero skapar en storm som får fartyget att förlisa vid ön. Förutom av Antonio och Alonso består de skeppsbrutna av Alonsos bror Sebastian, son Ferdinand och rådgivare Gonzalo. Dessutom finns två suputer, Stefano och Trinculo. Prospero ser till att de skeppsbrutna skiljs åt i olika grupper. Alonso tror att hans son Ferdinand är död och vice versa. Härefter följer handlingen tre parallella intriger. Caliban slår sig i slang med Stefano och Trinculo och de företar sig att försöka mörda Prospero, vilket misslyckas. Antonio och Sebastian konspirerar om att mörda Alonso och Gonzalo vilket Prospero avstyr med Ariels hjälp. Ferdinand träffar Miranda och de blir kära.

Prospero styr så att de skeppsbrutna närmar sig hans boning där de till slut strålar samman. Därpå uppstår en stor försoning. Prospero återinsätts som hertig och förlåter Antonio och Alonso. Ferdinand och Miranda skall få gifta sig när sällskapet anländer till Milano. Ariel befrias slutligen och löses upp i luften. Alla avseglar tillsammans med Alonsos flotta och Prospero avsvär sig sina trolldomskunskaper. Hur det går för Caliban får man inte veta.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Stormen spelas någorlunda ofta. Efter Shakespeares levnad spelades pjäsen bar i olika förkortningar. 1838 återupptäcktes och återuppväcktes Shakespeares original med en uppsättning signerad William Macready i London. Under återstoden av romantiken var det en av de populäraste Shakespearepjäserna.

När pjäsen spelades på Deutsches Theater i Berlin 1938, i regi av Brecht-medarbetarna Erich Engel och Caspar Neher, vågade man utföra en försiktig politisk protest på scenen. Prospero hade ritat en magisk cirkel utanför sin boning. Den som gick in där stelnade genast. Så också skurken Sebastian som stelnade med armen lyft liksom till en Hitlerhälsning.

1934 spelade Charles Laughton Prospero på Old Vic i London. Prospero var en av John Gielguds favoritroller. Han spelade rollen ett antal gånger, sista gången på scen på Royal National Theatre 1974, och därefter i Peter Greenaways film Prospero's Books 1991. 1968 gjorde Peter Brook en uppsättning på teater Round House, där störrre delen av dialogen var ersatt av mim. 1982 regisserades pjäsen av Ron Daniel på Royal Shakespeare Company 1982, där Caliban och Ariel framställdes som två motsatser i Prosperos psyke. 1988 spelades Prospero av Max von Sydow i en uppsättning på Old Vic i regi av Jonathan Miller. År 2000 spelades Prospero av Vanessa Redgrave på the Globe Theatre i London.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Pjäsen har filmatiserats oerhört många gånger.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Tempest, 25 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]