Tintin och de blå apelsinerna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tintin och de blå apelsinerna
(Tintin et les oranges bleues)
GenreÄventyr
Komedi
Familjefilm
RegissörPhilippe Condroyer
ProducentAndré Barret
Robert Laffont
ManusHergé (rollfigurer)
André Barret
m fl
SkådespelareJean Bouise
Jean-Pierre Talbot
Félix Fernández
OriginalmusikAntoine Duhamel
FotografJean Badal
KlippningMadeleine Bibollet
Speltid74 min
LandFrankrike Frankrike
Spanien Spanien
SpråkFranska
FöregångareTintin i piraternas våld
IMDb SFDb

Tintin och de blå apelsinerna (franska: Tintin et les oranges bleues) är en fransk-spansk spelfilm från 1964. Det är den andra filmatiseringen av Hergés tecknade serie Tintins äventyr.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen börjar med att Professor Kalkyl framträder i TV och presenterar sin nyligen utgivna bok "Jorden svälter". Han uppmanar jordens vetenskapsmän att finna en lösning på problemet. Nästa dag har han fått brev och paket från hela världen. I ett paket från professor Antenor Zalamea ligger en blå apelsin. Tintin, Haddock och Kalkyl får veta att den märkliga frukten kan växa i öknen, och skulle därför kunna lösa världshungern. Efter att apelsinen blir stulen under ett inbrott, beger sig de tre hjältarna till Valencia för att träffa Zalamea. Men han visar sig ha blivit kidnappad, och när Kalkyl kommer till Zalameas laboratorium för att undersöka en kruka med blå apelsiner blir även han kidnappad. Tintin och Haddock beger sig ut på ett svindlande äventyr, för att finna sin vän och lösa mysteriet med de blå apelsinerna. Den slutar med att Tintin och Haddock, efter en del tumult, räddar Kalkyl och hans forskarvän från det fartyg där de sitter inspärrade.

Rollbesättning[redigera | redigera wikitext]

I filmen förekommer inte bara franska skådespelare, utan även spanska skådespelare.

De skådespelare som var spanska sa sina repliker på franska, så gott de kunde, och sedan dubbades de över av franska skådespelare.

Félix Fernández gör rollen som Professor Kalkyl, men hans egna röst används inte i den franska versionen, utan dubbas över av Alfred Pasquali. I den spanska versionen som kom 1966 (två år efter originalpremiären), dubbar Fernández över sig själv. Hans fru Irene Guerrero de Luna gör rösten till Bianca Castafiore.

Detta var Félix Fernández sista film.

Alfred Pasquali som gör Kalkyls röst i den franska versionen, har även dubbat karaktären i en tecknad Tintin-film; Solens tempel från 1969.

Likheter med serien[redigera | redigera wikitext]

Skurken som visar sig vara skyldig till kidnappningen är dels ett amerikanskt bolag dels Emir Sacarin. Han påminner om Shejk Bab el Ehr. I det hemliga vapnet slåss två makter om kalkyls uppfinning.

Hergé skrev manuset i samarbete med bl.a René Goscinny, Asterix och Lucky Lukes skapare.

Dessutom finns ett album baserat på filmen utgivet på franska och flamländska. Detta album består av foton från filmen med berättande text. Hergé var inte delaktig i skapandet av detta album.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Om en skådespelare (t.ex. Jean-Pierre Talbot) nämns två gånger i en tabell, är det skådespelarens originalröst.

Figur Skådespelare Fransk röst Spansk röst
Tintin Jean-Pierre Talbot Jean-Pierre Talbot Victor Agramunt
Kapten Haddock Jean Bouise Jean Bouise José Guardiola
Professor Kalkyl Félix Fernández Alfred Pasquali Félix Fernández
Professor Zalamea Ángel Álvarez Serge Nadaud Manuel de Juan
Dupont André Marié André Marié Victor Ramírez
Dupond Franky François André Marié Victor Ramírez
Bianca Castafiore Jenny Orléans Jenny Orléans (tal)
Micheline Dax (sång)
Irene Guerrero de Luna
Nestor Max Elloy Max Elloy Manuel Aguilera
Emir Barta Barri Marcel Dalio Vicente Bañó
Intervjuare i TV Pierre Desgraupes Pierre Desgraupes Luis Maria Lasala

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]