Ulriksdals slott

Ulriksdals slott
Byggnad
Ulriksdals slott och park.
Land	Sverige
Län	Stockholm
Kommun	Solna
Skapare	Hans Jacob Kristler, Nicodemus Tessin d.ä., Carl Hårleman
Stil	Senrenässans, Barock
Material	Sten
Grundad	1645
Ägare	Statens fastighetsverk
Öppet för allmänheten, vissa tider	Ja
Nås enklast via	Ulriksdalsvägen
Geonames	6949387
Webbplats: Royal Court.se
Portal:Stockholm

Ulriksdals slott är ett kungligt slott i Kungliga Nationalstadsparken vid Edsviken i Solna kommun, Stockholms län. Slottet uppfördes cirka 1638-1645 för Jakob De la Gardie med Hans Jacob Kristler som arkitekt och byggmästare. Det döptes ursprungligen till Jacobsdal men fick senare sitt nuvarande namn efter Karl XII:s bror Ulrik.

Det nuvarande utseendet gestaltades av Nicodemus Tessin d.ä. och fullbordades av Carl Hårleman under mitten av 1700-talet. De bevarade rummen har återställts med ursprunglig möblering. Anläggningen disponeras idag av det svenska kungahuset.

Slottet ägs av svenska staten och förvaltas av Fastighetsverket. Ulriksdals slott är sedan 1935 ett staligt byggnadsminne. Förutom slottet finns flera byggnader, bland annat Ulriksdals slottsteater (Confidencen), Ulriksdals slottskapell, Ulriksdals Wärdshus och Orangerimuseet, ett skulpturmuseum som är inrymt i slottets gamla orangeri. Sedan 1986 är slottet öppet för allmänheten under sommartid och med guidad visning. Ulriksdals slott med park och byggnader ingår i Nationalstadsparken.

Historia

Slottet och parken ca 1870.

Slottet och parken 2012.

Jacobsdal anlades i en ödslig och bergig terräng intill Edsviken. Byggherre var Jakob De la Gardie och hans arkitekt och byggmästare var Hans Jacob Kristler från Strasbourg. Kristler arbetade vid samma tid med palatset Makalös i Stockholm, varifrån han hämtade arbetskraft till Jacobsdal. Huvudbyggnaden stod färdig 1644 och arbetena med flygelbyggnaderna avslutades troligen 1645. Slottet var uppfört i senrenässans och huvudbyggnaden bestod av två våningar och vindsvåning.

Slottet blev snabbt ett populärt besöksmål för adel och kungligheter och gästades ofta av drottning Kristina. Hon uppskattade det så mycket att hon lät sin kröningsprocession 1650 utgå därifrån.

Slottet såldes 1669 till änkedrottningen Hedvig Eleonora. År 1684 skänkte hon det som faddergåva till sin sonson prins Ulrik efter vilken det erhöll namnet Ulriksdal. Efter hans död 1685 återgick det till Hedvig Eleonora och blev vid hennes död 1715 statens egendom.

Under Lovisa Ulrikas och Gustav III:s tid hölls på slottet lysande fester. Det beboddes av änkedrottning Sofia Magdalena som dog där 1813 och stod därefter obebott fram till 1821. Mellan 1822 och 1849 använde Karl XIV Johan slottet som invalidinrättning för krigsveteraner från bland annat finska kriget och all värdefull inredning flyttades till andra lustslott. Som mest fanns samtidigt 82 invalider på Ulriksdal. Av de avlidna begravdes cirka 200 personer på Invalidkyrkogården som fortfarande ligger i sydöstra delen av slottsområdet.

Slottet förvandlades till ett museum av Karl XV och drottning Lovisa med antika möbler, porsliner och konstsamlingar av alla slag. Detta testamenterade kungen till staten och tillhör till större delen statens samlingar i Nationalmuseum. Efter hans död lämnades Ulriksdal länge åt sitt öde och bar en tid spår av förfall. Drottning Sofia uppehöll sig där vanligen vintertid och hade det enligt riksdagens beslut 1885 som änkesäte till sin död 1913.

Kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise Mountbatten disponerade slottet från 1923 och bodde där ofta resten av livet. Under finska vinterkriget inrättade drottning Louise ett barnhem på slottet för finska krigsbarn.

Slottet idag

Sedan 1986 är slottet öppet för allmänheten med visningar sommartid. De rum som ingår i visningen är bland annat Karl XV:s matsal och inredningen från Gustaf VI Adolfs och drottning Louises tid på slottet. De bevarade rummen har återställts med ursprunglig möblering. Dessutom används vissa av de tidigare bostadsrummen för att visa delar av Gustaf VI Adolfs samlingar av konst och konsthantverk och delar av Gustaf V:s silversamling. I den södra flygeln har Världsnaturfonden WWF sitt svenska huvudkontor.

Slottsbyggnaden

Slottsbyggnaden uppfördes cirka 1638-1645, men slottet genomgick redan tidigt flera påkostade ombyggnader. Hedvig Eleonora hade stora planer för Ulriksdals slott och lät Nicodemus Tessin d.ä. utarbeta diverse skisser och förslag eftersom slottets renässanskaraktär inte längre motsvarade tidens smak. Men penningbrist stoppade projektet och bara mindre ombyggnader genomfördes. För utsmyckningen av slottet anlitades en stab av skickliga hantverkare som även var sysselsatta med arbeten vid Drottningholms slott. Bland dem fanns stuckatören Carlo Carove, förgyllaren Magnus Medelwijk och hovmålaren Hans Georg Müller. ..

År 1728 återupptogs byggprocessen under Carl Hårlemans ledning. Hårleman förverkligade bland annat ett av de allra första brutna mansardtaken i Sverige. I mitten av 1700-talet disponerades slottet av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Lovisa Ulrika inrättade i det gamla beridarehuset sin första teater, idag kallad Confidencen.

Ulriksdals slott, planritningar

Slottets nuvarande yttre härrör från 1700-talets mitt. Men dess inre har förändrats vid flera tillfällen. I synnerhet efter invalidtiden var rummen mycket slitna. Under Karl XV:s tid på slottet nyinreddes stora delar av slottet i en historieromantisk stil med hjälp av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. Han gestaltade bland annat "Riddarsalen", slottets största rum, där han prydde den stora öppna spisen med en riddarrustning. Han lade även fram förslag till nygestaltning av fasaderna men det kom inte till utförande. Karl XV hade en stor konstsamling som troligen var den största enskilda i Sverige. Kungen, själv målare, hade köpt en omfattande samling målningar av främst samtida nordiska konstnärer. I ett särskilt rum fanns kungens samling av fajanser. Under Karl XV:s tid tillkom även Ulriksdals slottskapell (1864-1865) och Ulriksdals Wärdshus (1868).

Historiska exteriörbilder

• 
  Slottet enligt en teckning av Erik Dahlberg
• 
  Slottet från väster efter Tessin d.ä:s ombyggnad
• 
  Slottet, kopparstick i Suecia antiqua et hodierna
• 
  Slottet, lavering av Gustav III

Historiska interiörbilder

• 
  Karl XV:s ateljé med kungens sista målning på staffliet
• 
  Karl XV:s samling av fajanser
• 
  Stora matsalen 1899
• 
  Riddarsalen 1899

Ändringar på 1900-talet

Stora salongen på 1960-talet.

Till slottets särart hör något så ovanligt som en sentida kunglig inredning. Carl Malmsten iordningställde bland annat den gamla Riddarsalen till vardagsrum för kronprins Gustaf VI Adolf i början av 1920-talet. Riddarsalens innertak återställdes med grova bjälkar, en enklare öppen spis installerades och väggarna ströks vita. Rummet, som även kallas Stora salongen, inreddes med möbler som i huvudsak var en gåva av 8000 stockholmare till kronprinsens bröllop. De nygiftas önskan var att interiören skulle ge en representativ bild av svensk, speciellt stockholmsk, konstslöjd från 1900-talets början.

År 1923 gifte sig den blivande kungen med Louise Mountbatten och Ulriksdals slott har i hög grad kommit att förknippas med dem. Deras namnchiffer GAL pryder grinden till slottsparken.

Vapenbilderna på slottsfasaden är endast fragmentariskt beskrivna i äldre och modern litteratur. Det rör sig om vapnet ovanför portalen mot borggården samt vapnet i de triangulära gavelfälten på huvudbyggnadens väst- och östsida. Vapenbilderna berättar bland annat historien om Karl XV som slottsherre på Ulriksdal, först som kronprins och sedan som kung.

Bilder, slottsbyggnad

• 
  Huvudbyggnad, mittenparti, öst
• 
  Vy från Edsviken
• 
  Huvudbyggnad, mittenparti, väst
• 
  Vy från väst över fontänbassängen

Bilder, detaljer

• 
  Slottsportalen mot öst
• 
  Slottsportalen mot väst
• 
  Tympanon mot väst
• 
  Tornet med Kungaflaggan

Övriga byggnader i urval

Slottskapellet

Det nuvarande Ulriksdals slottskapell uppfördes i början av 1860-talet på initiativ av Karl XV, som då bebodde slottet. Kapellet ritades av kungens vän, arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, som även ansvarade för Karl XV:s nyinredningar av slottet. Ulriksdals slottskapell är idag en av Sveriges mest eftertraktade vigselkyrkor.

Orangerimuseet

Det första orangeriet på Ulriksdal byggdes 1662-64 efter Jean de la Vallées ritningar. Då odlades bl. a. pomeranser, citroner och apelsiner i huset. Sommartid flyttades växterna ut i slottsparken. I början av 1700-talet uppfördes det nuvarande orangeriet, arkitekt var Nicodemus Tessin d.y.. Byggnaden uppfördes i sten istället för trä, vilket var ovanligt för tiden. Under 1987-91 restaurerades och ombyggdes orangeriet för att man här skulle kunna öppna ett skulpturmuseum. De ursprungliga orangerigallerierna är sedan 1988 ett museum där Nationalmuseums samlingar av svensk bildhuggarkonst från 1700-talets början till 1900-talet visas. Bland verken finns arbeten av Tobias Sergel, Bengt Erland Fogelberg, Johan Niklas Byström och Christian Eriksson.

Byggnader, interiör

• 
  Orangerimuseet
• 
  Ulriksdals slottskapell, kyrkorummet.
• 
  Drottning Kristinas kröningsekipage.
• 
  Ulriksdals slottsteater, scen.

Museet för drottning Kristinas kröningsekipage

Museet för drottning Kristinas kröningsekipage är ett museum i stallbyggnaden på Ulriksdals slottsområde. Museet visar bland annat den rekonstruerade kröningskarossen från drottning Kristinas kröning den 20 oktober 1650 med dess originaltextilier. Stallet med kröningsvagnen är öppet vid bokade gruppbesök.

Ulriksdals slottsteater "Confidencen"

Vid Ulriksdal ligger också Sveriges äldsta bevarade teater Ulriksdals slottsteater eller Confidencen, som är en juvel bland teatrar. Den inreddes på initiativ av drottning Lovisa Ulrika och invigdes 1753. Teatern användes även av Gustav III och Carl Michael Bellman, och på 1980-talet återupptäcktes den av operasångerskan Kjerstin Dellert. I samband med en omfattande renovering 1994-1997 genom Peter von Knorrings arkitektkontor har den unika Confidencematsalen återuppstått; det är spegelsalen med det magiska bordet, som gett namn åt teaterbyggnaden på Ulriksdal. Rekonstruktionen byggde på arkeologiska undersökningar och på arkivuppgifter om utförandet på 1700-talet samt jämförande studier av Kina slotts Confidencemaskineri och av andra liknande anläggningar i Europa. Under sommarsäsongen visas opera och balett och ges konserter. Teatern ingår i det nordiska avsnittet av Europavägen historiska teatrar.

Ulriksdals Wärdshus

Mittemot Confidencen finns Ulriksdals Wärdshus, en träbyggnad med mycket snickarglädje. Värdshusföreståndare A G Carlsson hemställde år 1867 till Ståthållarämbetet och kung Karl XV att få uppföra en ny byggnad där. Idag ägs värdshuset av Gunnar Ström sedan år 2000 och arrangerar allt från bröllop till julbord.

Villa Beylon

Villa Beylon (även Beylonshof) ligger väster om Ulriksdals slottsteater och byggdes 1803. Villan har fått sitt namn efter den schweiziske lektören Jean Francois Beylon som var vän och rådgivare till Gustav III och Lovisa Ulrika. Beylon är en envåningsbyggnad i putsat tegel med åt norr utskjutande flyglar. Den har sadeltak, på huvudbyggnaden valmat. Statens fastighetsverk förvaltar fastigheten och ståthållarämbetet har dispositionsrätten och väljer hyresgäster.

Villa Skogsborg

Villa Skogsborg ligger i södra delen av Ulriksdals slottsområde och uppförd 1877 som sommarnöje för Theodor Blanch efter ritningar av Magnus Isæus. Utformningen är amerikanskinfluerad lövsågeriarkitektur samt olika nystilar med en del fornnordiska inslag. Huset används som privatbostad.

Byggnader, exteriör

• 
  Ulriksdals Wärdshus
• 
  Ulriksdals slottscafé
• 
  F.d. Fogdebostaden
• 
  Villa Beylon

• 
  Ulriksdals slottskapell
• 
  Orangerimuseets mittsektion
• 
  Museet för drottning Kristinas kröningsekipage
• 
  Confidencen

Slottsparken

Parken på Ulriksdal var ursprungligen en typisk barockträdgård som formades under 1600-talets andra hälft. Den innehöll bland annat flera skulpturgrupper. I lustträdgården anlades en markerad mittgång som ledde från slottet till den "Stora Grottan". Framför grottan restes en triumfbåge flankerad av boskéer. I centralgångens mitt placerades en rund bassäng med en vattensprutande triton i brons, formgiven 1664 av Jean Baptiste Dusart. Han stod även bakom en skulpturgrupp söder om grottan, den så kallade Andromedaklippan. Där fanns Perseus på sin bevingade häst som skulle befria sin Andromeda, fastkedjad i klippan och bevakad av draken. 1704 var draken "gammal och söndrig" och plockades bort, men själva klippan finns kvar.

Längst i norr på en kulle, "Mons Mariae", placerades ett lusthus. På Jacob De la Gardies tid fanns även påfåglar, svanar och duvor i parken och i den nordvästra delen låg en djurgård för hjortar, påfåglar och fasaner.

Historiska bilder, parken

• 
  Slottsparken, vy mot norr, kopparstick av Adam Perelle i Suecia antiqua et hodierna, 1670-1674
• 
  Slottsparken, lusthuset på Mons Mariae, kopparstick av Adam Perelle i Suecia antiqua et hodierna, 1668
• 
  Slottsparken, växthuset nedanför Mons Mariae, kopparstick av Adam Perelle i Suecia antiqua et hodierna, 1668
• 
  Andromedaklippan och fontänen med draken, teckning av Erik Dahlbergh 1664

Under Hedvig Eleonoras tid fortsatte utbyggnaden av parken efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä.. Hon lät även uppföra ett nytt orangeri byggt i sten och ritat av Tessin d.ä. omkring 1705. Byggnaden finns fortfarande kvar och innehåller idag Orangerimuseet. På hennes initiativ flyttades den stora fontänen till en central plats i parken. Den var prydd med 14 delfinhuvuden, som ursprungligen var avsedda för Drottningholms slottspark. 1704 kom parken under slottsträdgårdsmästaren Johan Hårleman. Han genomförde en del moderniseringar av slottsträdgården.

År 1801 anlades en engelsk trädgård i trakten kring Igelbäcken. Till parken flyttades 1863 även en skulpturgrupp från Hagaparken föreställande Nätdragande morianer. Under Karl XV revs allt i lustträdgården utom orangeriet, mittfontänen och de av Carl Hårleman anlagda boskéerna. Efter hans död förföll parkanläggningen. Huvudparten av de nuvarande planteringarna tillkom på 1930-talet under Gustaf VI Adolfs tid. För arbetet anlitades 1935 trädgårdsarkitekten Gösta Reuterswärd. En del av parken ingår i Igelbäckens naturreservat och kulturreservat.

Skulpturer

I parken finns Carl Milles skulpturgupp Två vildsvin. Skulpturerna gjordes 1929 för Lord Melchett i England och föreställer två sittande vildsvin i brons. Vänner till Stiftelsen Världsnaturfonden WWF lät gjuta en pandaskulptur som står framför slottet för att hedra sin "Ordförande HM KONUNGEN CARL XVI GUSTAF på 50-årsdagen den 30 april". Strax öster om Slottskapellet finns den liggande "Gepard", skapad av Carina Wallert 1991.

I parken finns en skulpturgrupp föreställande två Nätdragande morianer (även Morianbron), som skapades 1845 av konstnären Per Henrik Lundgren. Gruppen placerades ursprungligen på ömse sidor om en bro över en av kanalerna framför Haga slott i Hagaparken. Efter sänkningen av vattennivån i Brunnsviken 1863 hamnade bron och morianerna på torra land, varför skulpturerna samma år flyttades till Ulriksdals slottspark och placerades vid Igelbäcken. Varje skulptur står på en fem cm hög gjutjärnsplatta, vilande på en gråsten.

Skulpturer bilder

• 
  "World Wildlife Foundation Panda"
• 
  "Två vildsvin" av Carl Milles
• 
  "Gepard" av Carina Wallert 1991
• 
  "Nätdragande morianen"

Mons Mariae-kullen

Mons Mariae, även kallad Lusthuskullen är en kulle på norra sidan om parken. På kullen fanns en vattenreservoar för parkens fontäner och bevattningen av dammarna. På den gamla lusthuskullen uppfördes ett nytt lusthus som kallades Mons Mariae efter Magnus Gabriel De la Gardies hustru Maria Euphrosyne. Nedanför kullen byggdes ett orangeri. Anläggningen syns på kopparsticket av Adam Perelle i Suecia antiqua et hodierna från 1668. Lusthuset är numera borta och orangeriet ersattes omkring 1705 av en ny orangeribyggnad som idag innehåller Orangerimuseet. Vattenbassängens ovala fördjupning finns kvar men är kraftigt överväxt.

Invalidkyrkogården

Invalidkyrkogården tillkom i samband med att Ulriksdals slott 1822 uppläts av Karl XIV Johan som invalidinrättning, alltså som vårdhem för krigsveteraner från krigen 1788 till 1814. Gravplatsen ligger i ett skogsparti strax sydöst om Ulriksdals Wärdshus. Den inrättades 1824 och den sista begravningen skedde här 1905.

Gamla smedjan

Smedjan placerades något avskild från övriga byggnader i södra delen av slottsparken eftersom verksamheten var eldfarlig. Byggnaden är stocktimrad och rödfärgad och flyttades till sin nuvarande plats omkring år 1860. Troligen stod den tidigare vid fogdebostaden ovanför Ulriksdals slottskapell.

Slottsparken bilder

• 
  Vy från "Mons Mariae-kullen"
• 
  Vy genom lindallén mot öst
• 
  Ulriksdals lusthus
• 
  Nygift i Ulriksdals slottspark

Ulriksdals kvarnkulle

I skogsområdet som ansluter söder om parken ligger Ulriksdals kvarnkulle. Kullen är 43 meter hög och var tidigare platsen för en väderkvarn. Den finns avbildad på 1600-talet i Suecia antiqua et hodierna. Så sent som 1865 är det dokumenterad att det fanns en kvarn här. Idag återstor bara en stor kvarnsten.

Kvarnkullen är en del av Stockholmsåsen som är intressant såväl ur botanisk som geologisk och kulturhistorisk aspekt. Kulturen har påverkat växtligheten på kullen sedan lång tid tillbaka, troligen sedan järnåldern. Tallheden utgör här den naturliga vegetationstypen liksom på Stockholmstraktens grusåsar. Den närmast stäppartade floran innehåller bland annat backsippa, ängshavre, femfingerört, tjärblomster och den sällsynta tallriksröksvampen. Området ingår i Ulriksdals naturreservat.

Referenser

Tryckta källor

• Kjellberg, Sven T.; Svensson, Artur och von Malmborg, Boo (1966–1971). ”De kungliga slotten, band 1, Kungliga slottet i Stockholm”. Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. Libris 8207997 
• SFV Statens Fastighetsverk - Ulriksdals slott
• Artikel: Vapenbilderna på Ulriksdals slott - en berättelse i sten
• Holm, L & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS, Stockholm.
• Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? I: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ulriksdals slott.
  Bilder & media
• Officiell webbplats