Uppsala–Enköpings Järnväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppsala-Enköpings Järnväg
Uppsala-Enköpings Järnväg.jpg
Bild från 1966 mot Uppsala strax norr om Läbyvad med Uppsala slott i bakgrunden.
Allmänt
Plats Sverige Uppland
Sträcka Uppsala Norra - Enköping C
Anslutande järnvägslinjer Dalabanan
Mälarbanan
Organisation
Invigd 14 maj 1912
Avstängd 16 juni 1980
Ägare Uppsala-Enköpings Järnvägsaktiebolag 1909-1934
Konkursbo 1934-1937
Svenska staten 1937-
Banoperatör Statens Järnvägar 1937-1980
Tekniska fakta
Längd 41,3 kilometer
Antal spår 1
Spårvidd 1435 millimeter (normalspår)
Största tillåtna axellast 13,5 ton
Största lutning 16,7 
Minsta kurvradie 400 m
Hastighet 50 km/h, fr. o. m. 1914, 60 km/h, fr. o. m. 1930, 70 km/h. Senare höjdes hastigheten på sina ställen till 80 km/h
Linjekarta
Abbreviated in this map
Norra stambananStockholm C
Station on track
Uppsala C
Unknown BSicon "emKRZ"
Uppsala spårvägarVaksalagatan
Junction to right
Uppsala-Gävle JärnvägGävle
Small bridge over water
Fyrisån
Station on track
0,0 Uppsala N1912-
Unknown BSicon "xABZrf"
Norra stambananSala-Borlänge
Unknown BSicon "exBHF"
2,8 Ekebybruk-1979
Unknown BSicon "exWBRÜCKE2"
Hågaån1912
Unknown BSicon "exHST"
5,4 Läbyvad
Unknown BSicon "exHST"
10,3 Skärfälten1912
Unknown BSicon "exBHF"
13,9 Navestabro1912
Unknown BSicon "exHST"
15,9 Bragby
Unknown BSicon "exBHF"
18,5 Balingsta1912
Unknown BSicon "exWBRÜCKE2"
Sävaån1912
Unknown BSicon "exHST"
21,7 Lillsjön1914
Unknown BSicon "exDBK"
Örsundaån
Unknown BSicon "exBHF"
25,0 Örsundsbro1914-1979
Unknown BSicon "exHST"
27,9 Torslunda
Unknown BSicon "exBHF"
29,2 Biskopskulla1914
Unknown BSicon "exHST"
31,6 Viggeby
Unknown BSicon "exBHF"
34,5 Härkeberga1914
Unknown BSicon "exHST"
35,9 Malmavägen
Unknown BSicon "exABZrf"
40,4 Åkerbygrusgrop
Unknown BSicon "exHST"
42,3 Enköping Bacho
Unknown BSicon "xABZrg"
SWBStockholm
Station on track
44,3 Enköping
Unknown BSicon "eABZlf"
SWBEnköpings hamn
Unknown BSicon "eABZrf"
SWBHeby
Abbreviated in this map
SWBVästerås
Källor [1][2]

Uppsala–Enköpings Järnväg (UEJ), var en 1435 mm normalspårig järnväg som öppnades 1912. Sista tåget gick 10 juni 1979 och banan lades officiellt ned 1980. Spåren revs upp 19831984.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Planering och uppförande[redigera | redigera wikitext]

Aktiebrev 1909

Under 1880-talet väckte dåvarande landshövding greve Adolf Ludvig Hamilton planen om en järnväg mellan Uppsala och Enköping. Diskussioner vilken sträckning järnvägen skulle ha m.m. gjorde att arbetet tog tid och inte förrän 2 mars 1907 kunde man besluta om att söka koncession för linjen Uppsala-Enköping samt bilda aktiebolag. 1 maj 1908 beviljades koncession bestående av bl.a. Uppsala stad, Enköpings stad, Uppsala läns landsting, diverse landskommuner, Ekeby bruk med flera.[3] och den 23 april året efter erhölls statslån på 1 040 000 kr vilket motsvarade halva den beräknade investeringskostnaden. Resten av kapitalet hade tagits in genom försäljning av aktier, huvudsakligen till de tidigare nämnda intressenterna. I september samma år skrevs kontrakt med Bröchner-Larsen och Krogh och arbetet kunde påbörjas. Arbetet inleddes vid den nyanlagda Uppsala Norra och arbetslaget bestod av ett 20-tal man, ett ångloksdrivet tippvagnståg för transport av sten och grus, samt en ångdriven grävmaskin av tyskt fabrikat. Den 10 december 1911 kunde banan visas upp för bl.a. stadsfullmäktige i Uppsala och ett persontåg avgick som första tåg från Uppsala Norra.[4] Sjunde maj året efter besiktigades banan och en vecka senare fick man trafiktillstånd. Slutligen 14 maj 1912 öppnades järnvägen för trafik[5] utom Uppsala norra som öppnades den 1 december 1912 under ledning av trafikchef G. R. Sjöquist. Linjen var dragen med enkelspår av normalspårvidd och liksom de flesta järnvägar vid den tiden oelektrifierad vilket banan förblev resten av tiden.[6] Längs banan hade telegraf installerats samt telefon fram till Navestabro.[7] Banan slutbesiktigas den 9 oktober 1914 då det fanns tillräckligt med rullande material. Investeringen var på 2,5 miljoner kronor.[6]

Lok och motorvagnar[redigera | redigera wikitext]

Lok 1 och 2 var de första loken att trafikera banan och inhandlades för 33 900 kronor styck av NOHAB i Trollhättan. Dessa var i drift tills att Statens Järnvägar (SJ) tog över 1937 varav nummer 1 skrotades 1939 och nummer 2 såldes till Stockholms Gasverk[5] 1942.[8] Ett begagnat SJ lok köptes 1913 från Stieltjes för 6000 kronor[9] men efter att två begagnade lok från Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar (SWB) införskaffats 1917 och 1918 såldes det före detta SJ-loket.[10] Konkursboet hyrde ett begagnat lok 1935 som köptes 1936.[11] Alla loken var tillverkade av Nohab. Lokstallet var beläget väster om Uppsala norra strax efter att banan svängt av från dåvarande norra stambanan.[2]

Till persontrafiken fanns det fyra personvagnar, två resgodsvagnar och en ångfinka. Alla personvagnarna och loken var utrustade med vakuumbromsar. Det fanns tio täckta godsvagnar, tio öppna med höga lämmar och 30 med låga lämmar.[6]

För att sänka driftskostnaderna på den mycket ansträngda ekonomin hyrdes 1927 en dieseldriven motorvagn årsmodell 1922 in från DEVA. Vagnen fick nummer 15 och visade sig kostnadseffektiv varför den fick rulla fram till 14 juli 1937 då den ställdes av på grund av en brand i generatorn.[12]

Förstatligandet[redigera | redigera wikitext]

Bolaget hade efter 1920 gått med underskott alla år utom ett och det totala underskottet var 1936 över 1 miljon kronor. Efter en utredning 1933 beslöts att bolaget skulle säljas[6] och SWB och SJ kontaktades.[13] Det upptäcktes att en anställd hade förskingrat pengar och 12 februari 1934 ansökte UEJ om likvidation.[6] Efter att SWB först visat intresse hamnade banan till slut 1937 i SJ:s händer, detta efter att staten på exekutiv auktion köpt banan för 200 000 kr.[6]

Efter förstatligandet ersattes UEJ:s tåg mot SJ:s J-lok som hade större förråd och bättre dragkraft. L-lok lär ha använts till godstransport. Återigen söktes lägre driftskostnader vilket medförde att man 1947 återigen gick över till motorvagnar, denna gång rälsbussar av typ Yo1. 1955 avgick det sista ordinarie ångloksdragna tåget[14] och 1 september 1958 började en ny typ av motorvagnar användas. Dessa var av typen YBo6 och trafikerade linjen ända till trafikens nedläggning 1979. I godstrafiken ersattes ångloken med diesellokomotorer, till exempel Z62.[6]

Nedläggning[redigera | redigera wikitext]

SJ bytte som tidigare nämnts ut fordon och bemanningen längs linjen minskade under 1950-talet och allt fler stationer längs sträckan lades ner. Under 1970-talet fördes ständigt diskussioner om nedläggning. Omfattande inskränkningar gjordes i trafiken: ingen trafik på lördagar och på söndagar bara viss kvällstrafik. Den 6 maj inställdes trafiken och återupptogs enbart den 4 juni inför tidtabellsskiftet.[15] I och med bygget av motorvägen E18 utanför Enköping avbröts trafiken ånyo den 11 juni då man bröt upp en bit av rälsen där den kommande korsningen skulle bli.[16] Sista turen kom att gå från Uppsala till Enköping den 10 juni 1979.[17] Den 16 juni 1980 gav regeringen SJ tillåtelse att lägga ned trafiken officiellt. Vid tiden för nedläggningen hade tågen endast stannat på stationerna Uppsala C, Ekebybruk, Örsundsbro och Enköping.[18] Länsstyrelsen ville dock att vagnslasttrafiken Enköping-Enköping Bahco skulle behållas för att möjliggöra anslutning till ett planerat industriområde.[19] Länsstyrelsen ansåg även att spårläggningen borde behållits i sin helhet och getts ett mindre underhåll för att trafiken i framtiden skulle kunna återupptas, men så skedde inte.[19] Järnvägsbron över Örsundaån togs bort 1982 och uppbrytning av rälsen hade i vart fall inletts senast i december 1983.[20] Rivningen var klar vecka 4 1984,[21] efter att rälsen hade sålts till Stena Metall.[22] Den två kilometer långa sträckan Enköping-Enköping Bahco överlevde upprivningen av rälsen i början av 1980-talet och låg intakt tills den olovligen bröts upp av en privatperson våren 2008.[23]

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Större delen av banvallen inom Uppsala kommun används som gång- och cykelväg. I övrigt korsas den av E18, har återgått till åkermark eller är överbyggd närmast städerna. Alla stationshus finns kvar förutom Uppsala norra och Ekebybruk och likaså alla broar förutom den över Örsundaån.

Kollektivtrafiken går med buss. Det går en busstur varje kvart per riktning 06-19 på vardagar (2016), och en gång i halvtimmen/en gång i timmen i övrigt.

Framtid[redigera | redigera wikitext]

Trafikverket har i nuläget inga planer på att återuppbygga banan, även om Enköpings och Uppsala kommun verkar för detta. Både Uppsala kommun och Enköpings kommun har i sina översiktsplaner identifierat möjliga sträckningar och reserverat mark för en framtida järnväg mellan städerna. Ett av de tre bansträckningsförslagen följer den gamla sträckningen mellan Skärfälten och Balingsta. Förslag är lagt av Regionsordförande Johan Edstav (MP) att bygga ny järnväg mellan Uppsala och Enköping[24][25]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rundblad, Per (1986). Uppsala-Enköpings järnväg. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 43. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. sid. 7-37. Libris 7745506. ISBN 91-85098-43-4 
  2. ^ [a b] Lantmäteriet Historiska kartor Uppsala-Enköpings Järnväg.
  3. ^ Tåg : tidskrift för Svenska järnvägsklubben, nr 2 1972, s. 4.
  4. ^ Rundblad, op. cit., s. 10ff.
  5. ^ [a b] Tåg, loc. cit.
  6. ^ [a b c d e f g] Historiskt om Svenska Järnvägar Uppsala - Enköpings Järnväg, UEJ.
  7. ^ Rundblad, op. cit., s. 12.
  8. ^ Rundblad, op. cit., s. 38.
  9. ^ Tåg, op. cit., s. 5.
  10. ^ Rundbad, op. cit., s. 40.
  11. ^ Tåg, op. cit., s. 6.
  12. ^ Tåg, op. cit., s. 6f.
  13. ^ Rundblad, op. cit., s. 55.
  14. ^ Tåg, op. cit., s. 7.
  15. ^ Tåg, nr. 7 1979, s. 185
  16. ^ Tåg, nr. 7 1979, s. 199
  17. ^ Tåg, nr. 7 1979, s. 201
  18. ^ Rundblad, op. cit., s. 62f.
  19. ^ [a b] Tåg, nr. 10, 1979, s. 286
  20. ^ Enköpingsposten, 21 december 1983.
  21. ^ Tåg, op. cit., s. 21.
  22. ^ Rundblad, op. cit., s. 63.
  23. ^ Jacob Hilding (9 april 2010). ”Fängelse för stöld av två kilometer järnväg”. Arbetarbladet. http://arbetarbladet.se/nyheter/tierp/1.1945263-fangelse-for-stold-av-tva-kilometer-jarnvag. Läst 17 april 2013. 
  24. ^ Terrangstudie av ny jarnvagskorridor 2008-08-14.
  25. ^ Komplettering terrangstudie-Uppsala Enkoping 2009-09-02.http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/tag-mellan-enkoping-uppsala
  • Rundblad, Per (1986). Uppsala-Enköpings järnväg. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 43. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 7745506. ISBN 91-85098-43-4 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nilson, Olle (2015). Tågtider : när järnvägar knöt samman Uppsala-Sala-Enköping. [Runhällen]: Klippt & Sagt förlag. Libris 18278074. ISBN 9789163777059