Usain Bolt

Från Wikipedia
Usain Bolt
Bolt 2016.
Bolt 2016.

Bolt 2016.

Friidrott, herrar
Nation: Jamaica Jamaica
Olympiska spel
Guld Rio de Janeiro 2016 100 meter
Guld Rio de Janeiro 2016 200 meter
Guld Rio de Janeiro 2016 4 x 100 meter
Guld London 2012 4 x 100 meter
Guld London 2012 200 meter
Guld London 2012 100 meter
Guld Peking 2008 200 meter
Guld Peking 2008 100 meter
Världsmästerskap
Silver Osaka 2007 4x100 meter
Silver Osaka 2007 200 meter
Guld Berlin 2009 100 meter
Guld Berlin 2009 200 meter
Guld Berlin 2009 4x100 meter
Guld Daegu 2011 4x100 meter
Guld Daegu 2011 200 meter
Guld Moskva 2013 100 meter
Guld Moskva 2013 200 meter
Guld Moskva 2013 4x100 meter
Guld Peking 2015 100 meter
Guld Peking 2015 200 meter
Guld Peking 2015 4x100 meter
Brons London 2017 100 meter
Världsmästerskap för juniorer
Guld Kingston 2002 200 meter
Silver Kingston 2002 4x100 meter
Silver Kingston 2002 4x400 meter

Usain St. Leo Bolt, med smeknamnet "Lightning" Bolt, född 21 augusti 1986 i Trelawny, Jamaica, är en jamaicansk före detta friidrottare (kortdistanslöpare). Han har till och med sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro vunnit åtta OS-guld och elva VM-guld samt är innehavare av världsrekorden på 100 (9,58) och 200 meter (19,19). Därutöver ingick Bolt i det jamaicanska stafettlag som innehar världsrekordet på 4×100 meter (36,84). Tillsammans med Carl Lewis är Usain Bolt, i kraft av antalet vunna OS- och VM-guld på sprintdistans och de av honom markant förbättrade världsrekorden, tidernas främste kortdistanslöpare.[källa behövs]

Uppväxt

Usain Bolt föddes den 21 augusti 1986 i Sherwood Content, en liten stad i Trelawny, Jamaica, där han växte upp med sina föräldrar Wellesley och Jennifer Bolt, sin bror Sadeeki och syster Sherine. Hans föräldrar ägde en lokal mataffär på landsbygden och Bolt var mycket tillsammans med sin bror på gatorna, där han spelade cricket och fotboll. Som barn gick han i Waldensia Primary, en skola för alla åldrar och vid 12 års ålder hade han blivit skolans snabbaste löpare på 100 meter.[1]

När han började sina studier på William Knibb Memorial High School spelade han mestadels cricket, men hans tränare såg en stor talang i hans snabbhet och tipsade honom att börja med friidrott. Bolt följde dennes råd och började snart tränas av Pablo McNeil och Dwayne Barrett. 2001 vann Bolt sin första medalj vid det årliga mästerskapet för jamaicanska high school-ungdomar, då han tog silver på 200 meter med tiden 22.04 sekunder.[2]

Karriär

2001 när han endast var 14 år gjorde Usain sin internationella debut, vid junior-VM i Debrecen Ungern. Han vann sitt heat på 200 meter med tiden 21,94, men blev sedan utslagen i semifinalen.

2002 blev Bolt, som 15-åring, juniorvärldsmästare på 200 meter hemma i Kingston, Jamaica då han vann finalen på 20,61 före Antiguas Brendan Christian (20,74) och amerikanen Wes Felix (20,82). 2004 noterade Bolt juniorvärldsrekord på 200 meter då han den 11 april löpte på 19,93 i Devonshire. Genom rekordloppet blev Bolt den förste i världen (och fram till ingången av säsongen 2008 den ende) att löpa 200 meter på en tid under 20 sekunder före fyllda 20 år. 2005 sprang han åter 200 meter under 20 sekunder i London (19,99). 2006 förbättrade Bolt sitt personliga rekord till 19,88.[källa behövs]

Under 2007 noterade Bolt även jamaicanskt rekord med 19,75 och etablerade sig som en av världens främsta 200-meterslöpare. Även på 100 meter gjorde han stora framsteg under 2007, bland annat noterade han personligt rekord med 10,03. Vid Osaka-VM 2007 blev Bolt silvermedaljör på 200 meter efter att ha noterat 19,91, slagen av Tyson Gay (19,76) men före silvermedaljören från Helsingfors-VM 2005 Wallace Spearmon (20,05).[källa behövs]

2008 etablerade sig Bolt som den bäste sprintern i världen. Den 31 maj 2008 slog han Asafa Powells världsrekord på 100 meter genom att vid Reebok Grand Prix i New York springa på 9,72, en förbättring av det gamla världsrekordet med två hundradelar. Han hade även noterat 9,76 en kort tid innan och 9,92. Bolts världsrekord var en chock eftersom det var hans andra På Grand Prix-tävlingen i Aten den 13 juli 2008 förbättrade han sitt personliga rekord på 200 meter till 19,67.[källa behövs]

Till skillnad från merparten av unga karibiska sprinters har Bolt valt att stanna kvar på hemön framför studier och träning vid något universitet i USA.[källa behövs]

OS 2008

Bolt firar guldet på 100 meter i Peking

Efter att ha förbättrat landsmannen Asafa Powells världsrekord på 100 meter till 9,72 på försommaren 2008 var Bolt förhandsfavorit till att vinna OS på både 100 meter och 200 meter. Han väntades emellertid få hård konkurrens av Asafa Powell och amerikanen Tyson Gay, som var regerande världsmästare på både 100 och 200 meter. Dock skadade sig Gay vid de amerikanska mästerskapen när han skulle springa 200 meter och ställde inte upp på den distansen. Dessa tre är de snabbaste någonsin på den prestigefyllda 100-metersdistansen.[källa behövs]

Guld på 100 meter

Redan i försöken imponerade Bolt stort, och ännu mer när han vann kvartsfinalen på 9,92, trots att han slog av på takten före målet. Semifinalen sprang han på 9,85, även här avstannande. Tyson Gay som skadat sig under de amerikanska mästerskapen missade emellertid finalen och av det utlovade "tre-kejsarslaget" blev därmed intet. I finalen var samtliga motståndare chanslösa mot Bolt, som med segertiden 9,69 blev den förste någonsin att under godkända vindförhållanden springa 100 meter på under 9,7 sekunder. Segermarginalen till silvermedaljören Richard Thompson från Trinidad & Tobago blev hela 20 hundradelar, vilket är extremt mycket i ett 100-meterslopp. Bolts överlägsenhet föreföll än större då han slog av på takten redan 10–15 meter före mål. Många experter tror att segertiden hade kunnat bli ner mot 9,60 om han gett allt ända in på mållinjen. Hans reaktionstid var loppets näst sämsta.[3] Och vinden var 0,0 m/s.

Guld på 200 meter

Bolt leder finalen på 200 meter. Shawn Crawford (t.v.) vann silvret.

20 augusti 2008 blev det guld även på 200 meter och på nytt världsrekord. Michael Johnsons världsrekord på 19,32 från OS i Atlanta 1996 hade betraktats som nästan oslagbart men Bolt slog till med 19,30 i motvind -0,9 m/s och raderade ut Johnsons rekord. Därmed blev han också den förste som vann både 100 och 200 meter i samma OS sedan Carl Lewis vid OS i Los Angeles 1984. Han blev också den förste någonsin att slå världsrekord på både 100 meter och 200 meter under ett OS.[källa behövs]

4×100 meter

Jamaicas stafettlag med Nesta Carter, Michael Frater och Asafa Powell diskvalificerades 2017 till följd av att Nesta Carter i efterhand testades positiv för dopning[4].

Efter OS 2008

Bolt sprang flera snabba galalopp efter OS, Bolt blev ännu mer populär och var nu friidrottens största stjärna. Bolt slog b.la annat Asafa Powell I Bryssel, ett lopp som många har glömt bort. Loppet sprangs i regn och motvind trots det sprang Bolt in på 9,77 tätt följd av Asafa Powell som gjorde ett mycket bra lopp och ledde loppet de första 70 meterna. Bolt tävlade i Manchester i maj 2009 på distansen 150 meter – en distans som sällan löps och som denna gång sprangs på en stadsbana. Bolt fick tiden 14,35 vilket är den bästa tid som någon har sprungit distansen på.[5]

Inför Friidrotts-VM 2009

Bolts nya sikte efter OS i Peking var Vm i Berlin. Bolt sprang några lopp innan mästerskapet och imponerade stort. Framförallt 200 meter, 19,59 i Lausanne i motvind och ösregn var en indikator på vad man kunde få vänta i mästerskapet. Bolt sprang också ett imponerande 100 meters lopp i Paris på 9,79, då hans fjärde snabbaste lopp. Bolt var favorit till att vinna 100 och 200 meter i Berlin också men Tyson Gay hade varit övertygande på både 100 och 200 meter under 2009 säsongen. Han hade världsårsbästa på både 100 och 200 meter innan mästerskapet.

Friidrotts-VM 2009

Bolt kom in till VM med ett gott självförtroende och antydde att han var i god form men inte lika bra form som i OS förra året. På 100 meter imponerade han stort i försöken och kvartsfinalerna. I semifinalen tjuvstartade Bolt men de gamla reglerna löd att man fick en chans till. Bolt skakades inte av tjuvstarten och startade säkert och lekte hem semifinalen på 9,89. Inför finalen så trodde hela världen på nytt guld och många experter trodde också på en putsning av hans egna världsrekord. Hans främsta konkurent Tyson Gay imponerade inte speciellt under semifinalen och försöken och Asafa Powell räknade många bort eftersom han brukar inte klara av mästerskapsfinaler.

I VM-finalen på 100 meter 2009 i Berlin vann Bolt på nya världsrekordet 9,58 och blev därmed först med att springa under 9,60 på distansen. Bolt fick en bra start och drog ifrån övriga fältet fram till 50 meter. Efter att även ha gjort en bra avslutning vann han loppet 13 hundradelar före tvåan Tyson Gay. Finalen var i absoluta världsklass med sju män under 10 sekunder. Asafa Powell och gay blev utklassade men sprang ändå bland de snabbaste tiderna genom tiderna, I samma VM, fyra dagar senare, slog han nytt världsrekord även på distansen 200 meter med tiden 19,19 sekunder, 62 hundradelar bättre än tvåan Alonso Edward.[6] Efter VM fick Bolt en bit av Berlinmuren och sa då "Ich bin ein Berlino".[7]

Friidrotts-VM 2011

Han ansågs vara den största favoriten på 100 meter vid VM 2011 i Daegu, men blev i finalen diskvalificerad på grund av en tjuvstart.[8] Däremot gick det bättre på 200 meter, Bolt vann på tiden 19,40. I finalen på 4×100 meter sprang Bolt den sista sträckan för det jamaicanska stafettlaget och sprang på tiden 37,04, som innebar nytt världsrekord.

OS 2012

Inför mästerskapet var det många som undrade om Usain Bolt skulle kunna försvara sitt OS-guld på 100 meter, då han inte riktigt hade dominerat distansen som tidigare och hade tufft motstånd i bland annat landsmannen Yohan Blake. Men väl i finalen var det ingen tvekan om vem som var bäst. Bolt sprang ifrån det övriga startfältet och vann guldet på tiden 9,63 vilket var nytt olympiskt rekord och den näst snabbaste tiden någonsin.[9]

Förväntningarna inför finalen på 200 meter var höga och många väntade sig en hård kamp mellan Bolt och Blake som båda hade visat fin form under mästerskapet. Under loppet visade Bolt ännu en gång vilken fantastisk sprinter han är, då han lyckades vinna loppet på 19,32. Hans femte OS-guld var därmed säkrat och efter loppet sade Bolt att han nu var en levande legend.[10]

På korta stafetten 4×100 m med Bolt som slutman vann Jamaica på nytt världsrekord 36,84.

Friidrotts-VM 2013

Försnacket hade framförallt handlat om dopningsproblemen inom sporten, då två av Usain Bolts stora konkurrenter, Tyson Gay och Asafa Powell, strax innan mästerskapet hade blivit fällda för dopning vilket lett till att Bolts största utmanare på förhand såg ut att bli den tidigare dopningsavstängde Justin Gatlin. Men Bolt levde återigen upp till förväntningarna och sprang hem guldet på 9,77 i regnet på Luzjnikistadion i Moskva.

OS 2016

Under sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro vann Bolt åter igen sprint-trippeln (100, 200 samt 4x100 meter), vilket innebar att han vunnit denna trippel i tre olympiska spel i rad.

  • Guld på 100 meter: Den 14 augusti 2016 vann Bolt finalen på segertiden 9,81 vilket var 8 hundradelar snabbare än tvåan Justin Gatlin som noterades för 9,89. Detta var Bolts tredje raka OS-guld på distansen 100 meter.
  • Guld på 200 meter: Den 18 augusti 2016 vann Bolt finalen som enda löpare under 20 sekunder på segertiden 19,78. Detta var Bolts tredje raka OS-guld på distansen 200 meter, samt sjätte individuella OS-guld och åttonde OS-guld inräknat tidigare stafetter.
  • Guld på 4x100 meter: Bolt fullbordade sprint-trippeln när hans Jamaica vann den korta stafetten. Precis som i tidigare mästerskap sprang han den avslutande fjärdesträckan. Detta guld blev Bolts nionde i karriären.

VM 2017

Fil:Usain Bolt 100 m final London 2017 (36398491845).jpg
Usain Bolt avtackas i samband med finalen på 100 meter i London 2017.

Inför VM 2017, i London, annonserade Bolt att det skulle bli hans sista mästerskap. Han var endast anmäld till 100-meters-loppet samt stafetten på 4•100 meter. På förhand trodde många att det skulle bli en kamp mellan Bolt och den unge amerikanske löparen Christian Coleman i 100-meters-finalen. Istället blev det den kontroversielle Justin Gatlin som vann loppet till mångas förvåning. Bolt fick även se sig slagen av Coleman och slutade därmed trea. Detta var det första stora mästerskapet efter genombrottet i OS i Peking 2008 där Bolt förlorade.

Personliga rekord

Distans Tid Stad Datum Rekord Anmärkning
100 meter 9,58 Berlin 16 augusti 2009 Världsrekord Bolt har också den näst snabbaste tiden någonsin, 9,63, vilket också är olympiskt rekord.
200 meter 19,19 Berlin 20 augusti 2009 Världsrekord Bolt innehar även det olympiska rekordet på 19,30, vilket vid tiden (2008) också var världsrekord.
4×100 meter 36,84 London 11 augusti 2012 Världsrekord Tillsammans med Nesta Carter, Michael Frater och Yohan Blake

Världsrekord

  • 31/5 2008 – 100 m – 9,72
  • 16/8 2008 – 100 m – 9,69
  • 16/8 2009 – 100 m – 9,58 (nu gällande)
  • 17/5 2009 – 150 m – 14,35 (nu gällande)
  • 20/8 2008 – 200 m – 19,30
  • 20/8 2009 – 200 m – 19,19 (nu gällande)
  • 22/8 2008 – 4×100 m – 37,10
  • 4/9 2011 - 4×100 m - 37,04
  • 11/8 2012 - 4×100 m - 36,84 (nu gällande)

Referenser

  1. ^ http://jamaica-gleaner.com/gleaner/20080805/news/news6.html
  2. ^ http://www.iaaf.org/news/news/focus-on-athletes-usain-bolt
  3. ^ ”Timetable - 100 Metres”. iaaf.org. Arkiverad från originalet den 1 september 2009. https://web.archive.org/web/20090901010535/http://www.iaaf.org/oly08/results/eventcode=3659/bydiscipline/disctype=4/sex=M/discCode=100/combCode=hash/roundCode=f/results.html#detM_100_hash_f. Läst 5 augusti 2010. 
  4. ^ ”IOC sanctions two athletes for failing anti-doping test at Beijing 2008” (på engelska). International Olympic Committee. 31 maj 2017. https://www.olympic.org/news/ioc-sanctions-two-athletes-for-failing-anti-doping-test-at-beijing-2008. Läst 4 december 2017. 
  5. ^ Bolt världens snabbaste - igen /SVT-Play 18 maj 2009 Arkiverad 20 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ IAAF official results Arkiverad 1 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ http://sports.yahoo.com/olympics/news?slug=ap-worlds-bolt-berlin&prov=ap&type=lgns
  8. ^ ”Usain Bolt false starts, eliminated in final”. ESPN. 28 augusti 2011. http://espn.go.com/olympics/trackandfield/story/_/id/6903427/world-championships-usain-bolt-eliminated-100-meter-final-false-start. Läst 28 augusti 2011. 
  9. ^ ”Bolts 9,63 nytt olympiskt rekord”. SVT. 5 augusti 2012. http://www.svt.se/os/friidrott/bolt-startar-pa-bana-7. Läst 5 augusti 2012. 
  10. ^ ”Usain Bolt declares himself the 'greatest' athlete”. BBC Sport. 10 augusti 2012. http://www.bbc.co.uk/sport/0/olympics/19204226. Läst 10 augusti 2012. 

Externa länkar

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Usain Bolt, 4 november 2014.