Hull City AFC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hull City AFC
Fotbollsklubb
KC North Stand.JPG
Klubbens hemmaarena KC Stadium.
Grundinformation
Grundad 1904[1] (111 år sedan)
Fullständigt namn Hull City Association Football Club
Smeknamn The Tigers
Serie Football League Championship
Ort Storbritannien Kingston upon Hull, Storbritannien
Hemmaarena KC Stadium
(kapacitet: 25 586[2])
Klubbfärg(er)          
Nyckelpersoner
Ägare England Assem Allam[3]
Ordförande England Assem Allam[3]
Tränare England Steve Bruce[3]
Ass. tränare England Mike Phelan[3]
Lagkapten England Curtis Davies
Matchställ
Lagfärger
Kit body hull1415h.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit shorts hull1415h.png
Lagfärger
Kit socks hull1415h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Kit body hull1415a.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit shorts hull1415h.png
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Kit body hull1415t.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Övrigt
Supporterklubb(ar) Hull City Official Supporters Club[4]
Webbplats hullcitytigers.com

Hull City AFC är en professionell fotbollsklubb i Kingston upon Hull i England som spelar i Premier League.

Klubben grundades 1904 och dess smeknamn är The Tigers ("Tigrarna") efter färgerna på matchtröjorna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hull City AFC grundades 1904, och började då spela vänskapsmatcher på The Boulevard (hemmaarena för Hulls rugbyklubb) och Anlaby Road Cricket Ground. Notts County stod för motståndet i klubbens första match, som slutade 2-2. Efter ett år av sporadiska matcher och klubbens första deltagande i FA-cupen valdes klubben in i The Football League. Man fick börja i dåvarande division två och deltog alltså för första gången i seriespel säsongen 1905/06. Den första seriematchen spelades mot Barnsley på Anlaby Road, där The Tigers (ett smeknamn man fått efter sina klubbfärger, svart/orange) vann med 4-1. Man slutade sin första säsong på en femteplats och höll till i toppen av tabellen fram till första världskriget.

1909/10 års upplaga av serien var länge det närmsta man kommit den absoluta toppfotbollen. Hull City slutade då som trea i serien och missade uppflyttning till högstaligan efter att ha förlorat mot Oldham Athletic med 3-0 i säsongens sista match. Oldham slutade tvåa och såg därmed till att Hull City bittert nog fick stanna i division två. Inte nog med att man missade uppflyttningen, man gjorde det på ett av de hårdaste sätt man kan tänka sig. Det skilde inte mer 0,29 mål per match i snitt upp till Oldham, en av de minsta marginalerna någonsin gällande uppflyttning.

I januari 1914 värvade man en spelare vid namn David Mercer. Mercer gjorde sin debut för klubben tre månader senare, som sedan följdes upp av inte mindre än 218 matcher i följd. Noterbart är även att 142 av dessa var under krigstiden, något som inte gör bedriften mindre beundransvärd. Inte undra på att han kallades "Magical Mercer".

Under 1920-talet hamnade klubben i ekonomiska problem, vilket fick till följd att man var tvungen att sälja sina bästa spelare. Trots det faktum att spelare tvingades lämna klubben i en rasande fart, lyckades man behålla en spelare vid namn George "Geordie" Maddison. Han visade klubben stor lojalitet och stannade i Hull City under inte mindre än 14 säsonger.

1929/30 var en säsong med väldigt blandade turer. Man gjorde sin bästa insats i FA-cupen dittills när man slog Blackburn Rovers och Plymouth Argyle, som då ledde andra respektive tredje divisionen. Man fortsatte bana väg med att slå både Newcastle United och Manchester City, två klubbar från förstadivisionen. Man var framme i semifinal, där man ställdes mot Arsenal. 2-2 slutade matchen efter att Hull City haft ledningen med 2-0. I omspelet gjorde The Gunners matchens enda mål. Hull City var ute ur cupen trots en strålande insats. Det sägs att en olycka sällan kommer ensam. Tyvärr stämde det denna säsong för Hull City. Inte nog med att man trots allt var litet besviken över att inte ha nått final i FA-cupen, man hamnade även i stora problem i serien på grund av det täta spelprogrammet och skador. Man hade inte mindre än nio matcher på 28 dagar. Detta ledde till att Hull City slutade näst sist i tvåan med endast Notts County efter sig. Efter diverse strul, där målskillnad återigen spelade Hull City ett elakt spratt, stod det klart att klubben fick lämna division två. Efter att ha haft som mål att gå upp till ettan under en längre tid fick man alltså lämna divisionen i fel ände.

Klubben vann division tre säsongen 1932/33 och tog sig alltså tillbaka till division två efter tre säsonger i trean. Bill McNaughton satte rekord i klubben med 41 mål under säsongen. Man satte även klubbrekord denna säsong i kategorin "största seger i FA-cupen" när man slog Stalybridge Celtic med 8-2 i första omgången. Man åkte dessvärre ur tvåan ganska omgående, 1935/36, efter att ha tvingats använda hela 32 spelare på grund av skador. Man blev kvar i trean fram till andra världskrigets slut.

1948/49 var en mycket bra säsong när man smärtfritt gick genom serien och samtidigt satte en del rekord på vägen. Under Raich Carters ledning vann man till exempel de nio första matcherna, vilket då var rekord för divisionen. Man satte också divisionsrekord i antal åskådare när man tog emot Rotherham Unitedjuldagen. 49 655 betalande trängde ihop sig, ett rekord som fortfarande står sig. Man tog sig även långt i FA-cupen, där man i femte omgången lottades mot Manchester United. Mötet lockade inte mindre än 55 019 åskådare till Boothferry Park. Man U vann matchen med 1-0, men åskådarantalet kommer för alltid stå fast som rekord på Boothferry Park.

Historien upprepades åtskilliga gånger och hissen mellan division två och tre fortsatte skicka upp och ner Hull City, men publiken bjöds trots det på godbitar. Klubben hittade bland annat två anfallare i Chris "Chillo" Chilton och Ken "Waggy" Wagstaff, ett anfallspar som formligen öste in mål och som kom att bli legendariska i klubben.

Man tog sig till kvartsfinal i FA-cupen 1965/66, där man bjöds på ett möte med Chelsea. I bortamötet i London lyckades man spela 2-2, men förlorade omspelet med 1-3. Detta andra möte lockade 45 328 åskådare.

Man lyckades aldrig riktigt fullt ut i seriespelet och hade säsongen 1970/71 som topp, då man slutade femma i division två.

1988/89 gick Hull City till kvartsfinal i FA-cupen. Motståndaren hette Liverpool och hade spelare som John Barnes och Ian Rush i laguppställningen. Hull City höll på att överraska hela fotbollsengland när man gick till paus med en 2-1-ledning. Liverpool lyckades dock vända och vinna med 3-2. Det kändes rätt typiskt för den tiden.

Det skulle dröja fram till 2000-talet innan man på allvar blev en klubb att räkna med. Denna nya era fick sin start när man investerade stora pengar, 43 500 000 pund, i att bygga en ny arena, KC Stadium. Under säsongen 2003/04 hade man hittat en stabilitet som tidigare saknades och hade fått ett ordentligt uppsving i ekonomin. Samtidigt hade man skaffat Peter Taylor (före detta förbundskapten) vid rodret. Allt detta tillsammans med nya spelare gjorde att Hull City lyckades ta sig ur division tre relativt smärtfritt. Glädjen över uppflyttningen gick inte att ta miste på. Det var många, både spelare och fans, som tänkte "aldrig mer ned i träsket". Många visste att klubben hade ett bra lag, med nya intressanta spelare, däribland hemvändande Nick Barmby. Trots att det såg väldigt bra ut på samtliga plan var de flesta nog överens om att man skulle vara nöjd om man genomförde säsongen i division två på ett, med egna mått mätt, bra sätt.

Det blev bättre än så. Laget visade upp en helt ny klass och det är nästan orättvist att framhäva några särskilda spelare i det lag som 2004/05 slutade som tvåa i ligan och därmed tog sig upp i The Championship.

Tränaren och spelare firar uppflyttningen till Premier League i maj 2008.

De två första säsongerna i näst högsta serien var klubben ett bottenlag, men 2007/08 kom man trea och fick spela playoff om en plats i Premier League. Man slog Watford med 6-1 sammanlagt i semifinalen och mötte Bristol City i finalen den 24 maj 2008 på Wembley. Hull City vann med 1-0 och målet gjordes av Hull-sonen Dean Windass. Klättringen från fjärde högsta nivån till Premier League på bara fem säsonger var den tredje snabbaste genom tiderna.

Klubben vann sin första match i högstaligan någonsin, 2-1 mot Fulham, och förlorade bara en av de första nio matcherna, däribland bortasegrar mot Arsenal och Tottenham Hotspur. Vid den tidpunkten var man i delad ligaledning efter poäng (trea efter målskillnad), men under resten av säsongen vann man bara två matcher. Man klarade dock nytt kontrakt i Premier League med nöd och näppe.

Under nästa säsong var man inte lika lyckosam, utan man kom näst sist och åkte ur. 2010/11 var man ett mittenlag i The Championship, men satte ett nytt klubbrekord med 17 raka bortamatcher utan förlust

Säsongen 2012/13 lyckades klubben ta sig tillbaka till Premier League efter att ha kommit tvåa i The Championship. Året efter kom man på 16:e plats i Premier League, men man gick för första gången i klubbens historia till final i FA-cupen. Där blev det dock förlust mot Arsenal med 3-2 efter förlängning, trots att man ledde med 2-0 redan efter åtta minuter. Eftersom Arsenal samma säsong kvalificerade sig för spel i Champions League fick Hull City en plats i Europa League 2014/15. Det innebar klubbens första spel i Europa någonsin. Klubben gick in i tredje kvalomgången och slog ut slovakiska FK AS Trenčín med 2-1 sammanlagt, men i nästa omgång åkte man ut mot belgiska KSC Lokeren med 2-2 sammanlagt (Lokeren gjorde fler bortamål).

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

För lista över spelare, se Kategori:Spelare i Hull City AFC

Spelartrupp 2014/15[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 17 september 2014[5]
Nr Land Pos Namn
1 Skottland  MV Allan McGregor
16 Schweiz  MV Eldin Jakupović
22 England  MV Steve Harper
2 England  F Liam Rosenior
3 Honduras  F Maynor Figueroa
4 Nordirland  F Alex Bruce
5 Wales  F James Chester
6 England  F Curtis Davies (lagkapten)
12 England  F Harry Maguire
15 Irland  F Paul McShane
21 England  F Michael Dawson
26 Skottland  F Andrew Robertson
31 Irland  F Brian Lenihan
7 Irland  MF David Meyler
8 England  MF Tom Huddlestone
Nr Land Pos Namn
10 Skottland  MF Robert Snodgrass
14 England  MF Jake Livermore
17 Senegal  MF Mohamed Diamé
23 England  MF Tom Ince
24 Nigeria  MF Sone Aluko
25 Uruguay  MF Gastón Ramírez (lån från Southampton)
27 Egypten  MF Ahmed Elmohamady
29 Irland  MF Stephen Quinn
34 Frankrike  MF Hatem Ben Arfa (lån från Newcastle United)
9 Uruguay  A Abel Hernández
11 Irland  A Robbie Brady
18 Kroatien  A Nikica Jelavić
20 Elfenbenskusten  A Yannick Sagbo
Antigua och Barbuda  A Calaum Jahraldo-Martin

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hull City AFC History” (på engelska). Hull City AFC. http://www.hullcitytigers.com/club/since_1904. Läst 7 maj 2015. 
  2. ^ ”Stadium Facts” (på engelska). Stadium Management Company. http://kcstadium.co.uk/kc-stadium/stadium-facts. Läst 7 maj 2015. 
  3. ^ [a b c d] ”Who's Who At The KC” (på engelska). Hull City AFC. http://www.hullcitytigers.com/club/whos_who. Läst 7 maj 2015. 
  4. ^ ”Hull City Official Supporters Club” (på engelska). Hull City Official Supporters Club. http://www.hullcityosc.com. Läst 7 maj 2015. 
  5. ^ ”Player profile” (på engelska). Hull City AFC. http://www.hullcitytigers.com/team/player-profile/. Läst 17 september 2014.