Denguefeber: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Addbot (Diskussion | Bidrag)
608 232 redigeringar
m Bot överför 57 interwikilänk(ar), som nu återfinns på sidan d:q30953 på Wikidata
Översatt från Engelska Wikipedia av Peter Björk, Maria Jönsson och Anna Smith, rättad, kontrollerad och integrerad av mig; CFCF
Rad 1: Rad 1:
{{Infobox_sjukdom |
[[Fil:Dengue.jpg|miniatyr|Ett [[elektronmikroskop]] visar denguevirus.]]
Name = Dengue fever |
Image = Denguerash.JPG |
Alt = Fotografi av ryggen på en person vars hud uppvisar de karakteristiska utslagen som ses vid denguefeber |
Caption = Typiska utslag som ses vid denguefeber |
ICD10 = {{ICD10|A|90||a|00}} |
ICD9 = {{ICD9|061}} |
DiseasesDB = 3564 |
MedlinePlus = 001374 |
eMedicineSubj = med |
eMedicineTopic = 528 |
MeshName = Dengue |
MeshNumber = C02.782.417.214 |
}}


'''Denguefeber''' (eller bara dengue) är en [[infektion]] som orsakas av dengue[[virus]]et. [[Stickmyggor]] överför (sprider) dengueviruset. Denguefeber kallas på engelska även "breakbone fever" eller "bonebreak fever" ("benbrytarfeber"), eftersom den kan orsaka de drabbade en så kraftig smärta, att det känns som om benen bryts av. En del av [[symptom]]en vid denguefeber är [[feber]], huvudvärk, hudutslag som ser ut som [[mässling]] och värk i [[muskler]] och [[leder]]. Hos vissa personer kan denguefeber utvecklas till en av två former som är livshotande. Den första är hemorragisk denguefeber, som orsakar blödning på grund av läckande [[blodkärl]] (rörformade strukturer som transporterar blod) och låga nivåer av [[blodplättar]] (trombocyter) (som får blodet att koagulera). Den andra är dengue-chocksyndrom (DSS), som orsakar farligt [[Hypotoni|lågt blodtryck]].
'''Denguefeber''' eller '''dengue''' orsakas av [[denguevirus]]et, som tillhör gruppen [[flavivirus]]. Virusets [[Vektor (smittspridning)|vektorer]] är [[stickmyggor]] inom släktet ''[[Aedes]]'', främst ''[[Aedes aegypti]]'' och ''[[Aedes albopictus]]''.<ref name="WHO">{{webbref|url=http://www.searo.who.int/en/Section10/Section332_12647.htm |titel=Dengue Fever – Information Sheet |utgivare=[[Världshälsoorganisationen|WHO]] |språk=engelska |datum=9 oktober 2006}}</ref> Sjukdomen är inte smittsam människor emellan men kan smitta vid [[blodtransfusion]] från smittad person. Viruset finns i fyra [[serotyp|undergrupper]], och en genomgången infektion ger bara [[immunitet]] mot den undergrupp man drabbats av. Sjukdomen förekommer framför allt i tropiska och subtropiska områden. De första [[epidemi]]erna rapporterades i slutet av 1700-talet, och sjukdomen sågs länge som en relativt godartad sjukdom som drabbade tropikresenärer. Efter [[andra världskriget]] startade en större epidemi i Sydostasien, och ytterligare en epidemi uppträdde på 1980-talet. Orsakerna till den ökade förekomsten av dengue är inte helt kända, men ökad okontrollerad urbanisering som leder till sämre hygieniska förhållanden i områden med denguevirus, ökat resande, icke-fungerande insektsbekämpning och avsaknad av förebyggande åtgärder har angivits som skäl.<ref name="CDCI">{{webbref|url=http://www.cdc.gov/dengue/ |titel=Dengue |utgivare=[[Centers for Disease Control and Prevention|CDC]] ||språk=engelska}}</ref>


Det finns fyra olika typer av denguevirus. Då en person infekterats av en typ av viruset, är personen vanligtvis skyddad mot den typen för resten av livet. Emellertid är personen bara under en kort tid skyddad mot de andra tre typerna av viruset. Om personen i ett senare skede får en av de andra tre typerna av viruset är det sannolikt att hon eller han råkar ut för svårare komplikationer.
== Symtom ==
Symtom av denguefeber är huvudvärk, ryggsmärtor och blodsprängda ögon. Små hudblödningar kan ske från armhålor och händer. Symtomen brukar vara i 6–7 dagar. Även mildare symtom kan förekomma som lätt kan misstas för en vanlig [[influensa]]. Smärre hudblödningar, framför allt på händer och fötter, kan också ses. I vissa fall, vid förnyad smitta eller när små barn är smittade, kan patienten drabbas av hemorragisk dengue, med mera uttalade blödningar i inre organ och från matsmältningskanalen. Detta är en mycket allvarlig komplikation som kan orsaka en livshotande [[Cirkulationssvikt|blödningschock]].<ref name="SMSI">{{webbref|url=http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/denguefeber/ |titel=Sjukdomsinformation om denguefeber |utgivare=[[Smittskyddsinstitutet]] |datum=11 juni 2012}}</ref>


Det finns inget [[vaccin]] som kan skydda människor från att få dengueviruset. Det finns dock några saker man kan göra för att förhindra att man drabbas av denguefeber. Man kan skydda sig själv mot stickmyggor genom att minimera antalet stick. Forskare föreslår också att man kunde göra stickmyggornas [[habitat]] mindre och att man kunde minska antalet existerande stickmyggor. Då en person väl fått denguefeber kan denna i allmänhet tillfriskna bara genom att dricka tillräckligt mycket vätska, förutsatt att sjukdomen är lindrig eller måttlig. Om personen drabbats mer allvarligt kan intravenös tillförsel av vätska behövas (vätska som ges direkt in i en [[ven]], med hjälp av nål och slangar), eller [[blodtransfusion]]er (då man får blod från en annan person).
== Diagnos ==
[[Världshälsoorganisationen]] har ställt upp fyra kännetecken som alla måste vara uppfyllda för att diagnosen denguefeber ska sättas.<ref name="WHOC">{{webbref|url=http://www.who.int/csr/resources/publications/dengue/012-23.pdf |titel=Clinical Diagnosis |format=[[PDF]] |utgivare=[[Världshälsoorganisationen|WHO]] |språk=engelska}}</ref>
# [[Feber]].
# Blödningar (vilket till exempel kan bestå i blodiga uppstötningar eller spontana blödningar på huden).
# [[Trombocytopeni]], d.v.s. brist på [[trombocyter]].
# [[Blodplasma|Plasmal]]äckage.


Sedan 1960-talet har allt fler personer fått denguefeber. Sjukdomen har kommit att bli ett världsomfattande problem sedan [[andra världskriget]]. Sjukdomen är vanlig i fler än 110 länder. Varje år får omkring 50–100 miljoner människor denguefeber.
Sjukdomen kan påvisas serologiskt eller med [[PCR]].<ref name="WHOC" />
Det arbetas idag med att ta fram ett vaccin och medicin för att bota viruset direkt. Man gör också mycket för att försöka bli av med stickmyggor.


De första beskrivningarna av denguefeber kommer från år 1779. Under tidigt 1900-tal upptäckte forskare att sjukdomen orsakas av dengueviruset och att det överförs (sprids) via stickmyggor.
== Behandling ==
Någon behandling finns inte utan det som kan göras är att stötta patienten så att han/hon fortsätter att äta och dricka normalt. Mot smärtorna kan [[paracetamol]] ges. Antiinflammatoriska medel av [[acetylsalicylsyra|acetylsalicylsyretyp]] bör inte användas eftersom det kan förvärra blödningssymptomen.<ref name="CDC">http://www.cdc.gov/NCIDOD/dvbid/dengue/dengue-hcp.htm {{död länk|datum=2012-08}}</ref>


== Förekomst ==
==Tecken och symptom==
[[File:Dengue fever symptoms.svg|thumb|300px|alt=Outline of a human torso with arrows indicating the organs affected in the various stages of dengue fever|Bilden visar symptomen vid denguefeber]]

Cirka 80 % (eller 8 av 10) av de som infekteras med denguevirus har inga symptom, eller bara lindriga symptom (som vanlig feber).<ref name=White10>{{cite journal|author=Whitehorn J, Farrar J|title=Dengue|journal=Br. Med. Bull.|volume=95|pages=161–73|year=2010|pmid=20616106|doi=10.1093/bmb/ldq019}}</ref><ref name=WHOp14/><ref name=Euro10>{{cite journal|author=Reiter P|title=Yellow fever and dengue: a threat to Europe?|journal=Euro Surveil |date=2010-03-11|volume=15|issue=10|page=19509|pmid=20403310|url=http://www.eurosurveillance.org/ViewArticle.aspx?ArticleId=19509}}</ref> Cirka 5 % (eller 5 av 100) av de som infekteras blir mer allvarligt sjuka. Hos några av dessa är sjukdomen livshotande.<ref name=White10/><ref name=Euro10/> Symptomen uppträder efter omkring 3 till 14 dagar efter att en person exponerats för dengueviruset. Oftast uppträder symptomen efter 4 till 7 dagar.<ref name=Gubler379>Gubler (2010), p. 379.</ref> Om en person återvänder från ett område där dengue är vanligt och får feber eller andra symptom senare än 14 dagar efter återkomsten, så har personen förmodligen inte dengue.<ref name=Peads10/>

Oftast då barn har denguefeber är deras symptom samma som vid [[vanlig förkylning]] eller [[gastroenterit]] (alltså magsjuka), till exempel [[kräkningar]] och [[diarré]]).<ref name=India10>{{cite journal|author=Varatharaj A|title=Encephalitis in the clinical spectrum of dengue infection|journal=Neurol. India|volume=58|issue=4|pages=585–91|year=2010|pmid=20739797|doi=10.4103/0028-3886.68655|url=http://www.neurologyindia.com/article.asp?issn=0028-3886;year=2010;volume=58;issue=4;spage=585;epage=591;aulast=Varatharaj}}</ref> Barn löper emellertid större risk att råka ut för allvarliga problem i samband med denguefeber.<ref name=Peads10/>

===Kliniskt förlopp===
De klassiska symptomen vid denguefeber är plötslig feber, huvudvärk (ofta bakom ögonen), utslag och muskel- och ledvärk. Sjukdomens öknamn, "benbrytarfeber", beskriver hur svår smärtan kan vara.<ref name=White10/><ref name=Chen>{{cite journal|author=Chen LH, Wilson ME|title=Dengue and chikungunya infections in travelers|journal=Curr. Opin. Infect. Dis.|volume=23|issue=5|pages=438–44|year=2010|month=October|pmid=20581669|doi=10.1097/QCO.0b013e32833c1d16}}</ref>Denguefebern uppträder i tre stadier: feberstadium, kritiskt stadium och tillfrisknande.<ref name=WHOp25>WHO (2009), pp. 25–27.</ref>

I feberstadiet har personen vanligen hög feber. Febern är ofta över 40 grader [[Celsius]] (104 grader [[Fahrenheit]]). Pesonen kan också ha allmänt ont och huvudvärk. Feberstadiet varar i allmänhet från 2 till 7 dagar.<ref name=Chen/><ref name=WHOp25/> I detta stadium får omkring 50 till 80 % av personerna med symptom hudutslag.<ref name=Chen/><ref name=Fitz2009>{{cite book|author=Wolff K, Johnson RA (eds.)|title=Fitzpatrick's Color Atlas and Synopsis of Clinical Dermatology|year=2009|publisher=McGraw-Hill Medical|location=New York|isbn=9780071599757|chapter=Viral Infections of Skin and Mucosa|edition=6th|pages=810–2}}</ref> Första eller andra dagen kan utslagen se rödflammiga ut på huden. Senare under sjukdomsförloppet (4 till 7 dagar) kan utslagen se ut som [[mässling]].<ref name=Fitz2009/><ref name=ER2010>{{cite book|author=Knoop KJ, Stack LB, Storrow A, Thurman RJ (eds.)|title=Atlas of Emergency Medicine|year=2010|publisher=McGraw-Hill Professional|location=New York|isbn=0071496181|chapter=Tropical Medicine|edition=3rd |pages=658–9}}</ref> Små röda fläckar ([[petekier]]) kan framträda på huden. De här fläckarna försvinner inte då man trycker på huden. Dessa röda fläckar orsakas av brustna [[kapillärer]]. <ref name=WHOp25/> Den drabbade kan också blöda lätt från [[slemhinnorna]] i munnen och i näsan.<ref name=Peads10/><ref name=Chen/> Själva febern brukar gå ner för att sedan återkomma under en dag eller två. Detta mönster ser emellertid olika ut hos olika personer.<ref name=ER2010/><ref name=Gould/>

Hos vissa personer går sjukdomen in i en kritisk fas efter att den höga febern försvunnit. Den kritiska fasen varar vanligtvis en till två dagar.<ref name=WHOp25/> Under denna fas kan vätska ansamlas i bröstet och i [[buken]]. Detta beror på att små blodkärl läcker. Vätskan ansamlas och [[hjärt-kärlsystemet|cirkulerar]] inte längre i kroppen. Detta innebär att de vitala (viktigaste) organen inte får lika mycket blod som vanligt.<ref name=WHOp25/> På grund av detta fungerar organen inte normalt. Den drabbade personen kan också ha en allvarlig blödning (oftast i [[mag-tarmsystemet|mag-tarmkanalen]].)<ref name=Peads10/><ref name=WHOp25/>

Färre än 5 % av de som fått dengue råkar ut för [[cirkulationssvikt|cirkulatorisk svink]], dengue-chocksyndrom och hemorragisk denguefeber.<ref name=Peads10/> Om personen har haft en annan typ av dengue tidigare ("sekundärinfektion"), har denna större risk att drabbas av dessa allvarliga problem.<ref name=Peads10/><ref name=Life10>{{cite journal|author=Rodenhuis-Zybert IA, Wilschut J, Smit JM|title=Dengue virus life cycle: viral and host factors modulating infectivity|journal=Cell. Mol. Life Sci.|volume=67|issue=16|pages=2773–86|year=2010|month=August|pmid=20372965|doi=10.1007/s00018-010-0357-z}}</ref>

Undet tillfrisknandet återupptas vätskan som läckt ut från blodkärlen in i blodomloppet.<ref name=WHOp25/> Tillfrisknandet varar normalt två till tre dagar.<ref name=Peads10/> Personen mår ofta mycket bättre under detta stadium. Svår klåda och långsam [[hjärtfrekvens]] kan emellertid förekomma.<ref name=Peads10/><ref name=WHOp25/> Under detta stadium kan personen råka ut för vätskeöverbelastning (då för mycket vätska återupptas). Om detta drabbar hjärnan kan det orsaka [[konvulsion]]er eller ett förändrat medvetandetillstånd (då personens tankar, medvetenhet och beteende kan vara annorlunda än normalt).<ref name=Peads10/>

===Problem i samband med dengue===
Ibland kan dengue påverka andra system i kroppen.<ref name=WHOp25/> Man kan ha bara symptom, eller ytterligare symptom tillsammans med de typiska denguesymptomen.<ref name=India10/> En sänkt medvetandenivå uppträder i 0,5–6 % av de allvarliga fallen. Detta kan inträffa då dengueviruset orsakar en infektion i hjärnan. Det kan också inträffa då vitala organ, som levern, inte fungerar som de ska.<ref name=India10/><ref name=Gould>{{cite journal|author=Gould EA, Solomon T|title=Pathogenic flaviviruses|journal=The Lancet|volume=371|issue=9611|pages=500–9|year=2008|month=February|pmid=18262042|doi=10.1016/S0140-6736(08)60238-X}}</ref>

Andra [[neurologi|neurologiska]] störningar eller sjukdomar (sjukdomar som påverkar hjärnan och nerverna) har rapporterats hos personer med denguefeber. Till exempel kan dengue orsaka transversell myelit och Guillain-Barrés syndrom.<ref name=India10/> Även om det nästan aldrig förekommer så kan dengue också orsaka infektion i hjärtat och akut [[leversvikt]].<ref name=Peads10/><ref name=WHOp25/>

==Orsak==
[[File:Dengue.jpg|thumb|alt=Transmissionselektronmikroskopbild som visar dengueviruset|En starkt förstorad bild som visar dengueviruset (ansamlingen av mörka prickar nära mitten)]]
Denguefeber orsakas av dengueviruset. I det vetenskapliga system som namnger och klassificerar virus tillhör dengueviruset familjen ''Flaviviridae'' och till [[släktet]] ''[[Flavivirus]]''. Det finns andra virus som tillhör samma familj och också orsakar sjukdomar hos människor; till exempel [[gula febern]]-virus, [[West Nile-viruset]], St Louis-encefalitvirus, japanskt encefalitvirus, [[kvalster]]burna encefalitvirus, ”Kyasanur forest disease”-viruset och Omsk-hemorragiskt febervirus hör alla till familjen ''Flaviviridae''.<ref name=Gould/> De flesta av dessa virus sprids via stickmyggor eller via kvalster.<ref name=Gould/>

===Överföring===
[[File:Aedes aegypti biting human.jpg|alt=Närbild på stickmyggan ''Aedes aegypti'' som sticker mänsklig hud|thumb|Stickmyggan ''[[Aedes aegypti]]'' som suger blod från en människa]]
Dengueviruset överförs (sprids) mest via stickmyggorna ''[[Aedes]]'', i synnerhet via typen ''[[Aedes aegypti]]''<ref name=WHOp14>WHO (2009), pp.&nbsp;14–16.</ref>. Dessa stickmyggor finns i allmänhet mellan [[latitud]]erna 35° nord och 35° syd, på en höjd under 1 000 meter.<ref name=WHOp14/> De sticker oftast dagtid.<ref name=WHOp59/> Ett enda stick kan infektera en person.<ref name=Yellow10>{{cite web|url=http://wwwnc.cdc.gov/travel/yellowbook/2010/chapter-5/dengue-fever-dengue-hemorrhagic-fever.aspx|title=Chapter 5 – Dengue Fever (DF) and Dengue Hemorrhagic Fever (DHF)|work=2010 Yellow Book|author=Center for Disease Control and Prevention|accessdate=2010-12-23}}</ref> Även myggorna ''[[Aedes albopictus]]'' kan sprida viruset.<ref name="WHO">{{webbref|url=http://www.searo.who.int/en/Section10/Section332_12647.htm |titel=Dengue Fever – Information Sheet |utgivare=[[Världshälsoorganisationen|WHO]] |språk=engelska |datum=9 oktober 2006}}</ref>

Ibland kan stickmyggor också få dengue från människor. Om en honstickmygga sticker en infekterad person kan stickmyggan få denguevirus. Till en början finns viruset i cellerna som kantar stickmyggans [[mag-tarmkanal]]. Ungefär 8 till 10 dagar senare sprider sig viruset till stickmyggans [[spottkörtlar]], som producerar [[saliv]] ("spott"). Detta innebär att saliven som stickmyggan producerar är infekterad med dengueviruset. Så när en stickmygga sticker en människa går dess infekterade saliv in i människan, som därmed kan bli infekterad. Viruset verkar inte orsaka några problem för de infekterade stickmyggorna, som förblir infekterade livet ut. Stickmyggan ''Aedes aegypti'' är den som oftast sprider dengue. Detta beror på att den trivs nära människor och att den hellre sticker människor än djur.<ref>Gubler (2010), pp.&nbsp;377–78.</ref> Den lägger också gärna sina ägg i tillverkade vattenbehållare.

Dengue kan också spridas via infekterade blodprodukter och via [[organdonation|organdonationer]].<ref>{{cite journal|author=Wilder-Smith A, Chen LH, Massad E, Wilson ME|title=Threat of Dengue to Blood Safety in Dengue-Endemic Countries|journal=Emerg. Infect. Dis.|volume=15|issue=1|pages=8–11|year=2009|month=January|pmid=19116042|pmc=2660677|doi=10.3201/eid1501.071097|url=http://www.cdc.gov/eid/content/15/1/8.htm}}</ref><ref>{{cite journal|author=Stramer SL, Hollinger FB, Katz LM, ''et al.''|title=Emerging infectious disease agents and their potential threat to transfusion safety|journal=Transfusion|volume=49 Suppl 2|pages=1S–29S|year=2009|month=August|pmid=19686562|doi=10.1111/j.1537-2995.2009.02279.x}}</ref> Om en person med dengue [[blodtransfusion|donerar blod]] eller ett organ, som därefter ges till en annan person, kan den personen få dengue via det donerade blodet eller det donerade organet. I vissa länder, som i Singapore, är dengue vanligt. I dessa länder sprider mellan 1,6 till 6 av 10 000 blodtransfusioner dengue.<ref>{{cite journal|author=Teo D, Ng LC, Lam S|title=Is dengue a threat to the blood supply?|journal=Transfus Med|volume=19|issue=2|pages=66–77|year=2009|month=April|pmid=19392949|pmc=2713854|doi=10.1111/j.1365-3148.2009.00916.x|url=http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-3148.2009.00916.x/full}}</ref> Dengueviruset kan också överföras från mor till barn under [[graviditet|graviditeten]] eller under födseln.<ref name="pmid20130380">{{cite journal|author=Wiwanitkit V |title=Unusual mode of transmission of dengue |journal=Journal of Infection in Developing Countries |volume=4 |issue=1 |pages=51–4|year=2010|month=January |pmid=20130380 |doi=|url=http://www.jidc.org/index.php/journal/article/view/20130380}}</ref> Dengue sprids i allmänhet inte på andra sätt.<ref name=Chen/>

===Risker===
Spädbarn och småbarn med denguefeber är mer benägna än vuxna att bli allvarligt sjuka. Barn är mer benägna att bli allvarligt sjuka om de är välnärda (om de är friska och äter bra). <ref name="Peads10"></ref> (Detta skiljer sig från många andra infektioner, som vanligtvis är värre hos barn som är [[Undernäring|undernärda,]] inte friska eller inte får bra mat.) Kvinnor är mer benägna att bli allvarligt sjuka än män. <ref name="Guzman10"></ref> Dengue kan vara livshotande hos personer med kroniska (långvariga) sjukdomar, som [[diabetes]] och [[astma]]. <ref name="Guzman10">{{cite journal|author=Guzman MG, Halstead SB, Artsob H, ''et al.''|title=Dengue: a continuing global threat|journal=Nat. Rev. Microbiol.|volume=8|issue=12 Suppl|pages=S7–S16|year=2010|month=December|pmid=21079655|doi=10.1038/nrmicro2460|url=http://www.nature.com/nrmicro/journal/v8/n12_supp/full/nrmicro2460.html}}</ref>

==Mekanism==
När en stickmygga sticker en människa, tränger dess saliv in i personens hud. Om stickmyggan har dengue, har den viruset i sin saliv. Det innebär att när stickmyggan biter en människa tränger viruset in i personens hud tillsammans med stickmyggans saliv. Viruset fäster på och tränger in i personens [[Vit blodkropp|vita blodkroppar]]. (De vita blodkropparna ska hjälpa till att försvara kroppen genom att bekämpa hot, som till exempel infektioner.) Medan de vita blodkropparna rör sig runt i kroppen, reproduceras viruset (eller tillverkar mer av sig själv). De vita blodkropparna reagerar genom att tillverka många signal[[Protein|proteiner]](så kallade cytokiner) såsom interleukiner, interferoner och tumörnekrosfaktorer. Dessa proteiner orsakar den feber, de influensaliknande symptom och de svåra smärtor som uppstår vid dengue.

Om en person har en svår (allvarlig) infektion, reproduceras viruset mycket snabbare i kroppen. Eftersom det finns mycket mer av viruset, kan det påverka många fler organ (som [[Lever|levern]] och [[Benmärg|benmärgen)]]. Vätska från blodet läcker genom väggarna i små blodkärl i kroppshålorna. På grund av detta cirkulerar (eller rör sig runt i kroppen) mindre blod i blodkärlen. Personens blodtryck blir så lågt att hjärtat inte kan leverera tillräckligt med blod till de vitala (viktigaste) organen. Dessutom kan inte benmärgen producera tillräckligt med blodplättar, som behövs för blodet att levra sig på rätt sätt. Om det inte finns tillräckligt med blodplättar är det mycket mer sannolikt att personen får problem med blödningar. Blödning är en stor komplikation vid dengue (ett av de allvarligaste problemen sjukdomen kan orsaka). <ref name="Martina09">{{cite journal|author=Martina BE, Koraka P, Osterhaus AD|title=Dengue Virus Pathogenesis: an Integrated View|journal=Clin. Microbiol. Rev.|volume=22|issue=4|pages=564–81|year=2009|month=October|pmid=19822889|pmc=2772360|doi=10.1128/CMR.00035-09|url=http://cmr.asm.org/cgi/content/full/22/4/564}}</ref>

==Diagnos==
[[Fil:Dengue06.png|miniatyr|Dengue i världen, 2006. {{legend|#f90f0e|Epidemisk dengue}} {{legend|#24fdfd|''[[Aedes aegypti]]''}}]]
[[Fil:Dengue06.png|miniatyr|Dengue i världen, 2006. {{legend|#f90f0e|Epidemisk dengue}} {{legend|#24fdfd|''[[Aedes aegypti]]''}}]]
Vanligtvis diagnostiserar sjukvårdspersonal denguefeber genom att undersöka den smittade personen och märka att symptomen överensstämmer med denguefeber. Det är särskilt sannolikt att sjukvårdspersonalen kan diagnostisera denguefeber på detta sätt i områden där sjukdomen är känd för att vara vanlig. <ref name="White10"></ref> Däremot när det när sig om denguefeber på ett tidigt stadium kan det vara svårt att se skillnaden mellan denna sjukdom och andra virala infektioner (infektioner orsakade av virus). <ref name="Peads10"></ref> En person har förmodligen denguefeber om hon/han har feber och två av dessa symtom: illamående och kräkningar, utslag, allmänna smärtor (smärta över hela kroppen), en lågt antal vita blodkroppar, eller ett positivt tourniquet-test. Några av varningstecknen, samt feber, signalerar vanligen att en person har denguefeber i områden där sjukdomen är vanlig<ref name="WHOp10"></ref>.
De första [[epidemi]]ska utbrotten kom på [[1780-talet]] i [[Asien]], [[Afrika]] och [[Nordamerika]]. Sjukdomen förekommer idag främst i [[Latinamerika]], [[Sydostasien]] och delar av [[Afrika]] och drabbar 40 miljoner människor årligen. Större utbrott brukar förekomma vart sjätte eller sjunde år. Eftersom det finns flera olika stammar av viruset kan samma person smittas flera gånger.

Varningstecken brukar dyka upp innan denguefebern blir svår. <ref name="WHOp25"></ref> Tourniquet-testet är användbart när inget [[Laboratorium|laboratorietest]] kan göras. För att göra tourniquet-testet fäster sjukvårdspersonalen en blodtrycksmanschett runt en persons arm i 5 minuter. Sjukvårdspersonalen räknar sedan alla små röda prickar på huden. Ett högre antal prickar innebär att det är mer sannolikt att personen har denguefeber. <ref name="WHOp25"></ref>

Det kan vara svårt att skilja mellan denguefeber och chikungunya. Chikungunya är en liknande virusinfektion som har många likadana symptom som denguefeber, och som inträffar i samma delar av världen. <ref name="Chen"></ref> Dengue kan också ha vissa symptom gemensamt med andra sjukdomar, som [[Malaria|malaria,]] leptospiros, [[Tyfoidfeber|tyfoidfeber]] och [[Hjärnhinneinflammation|meningokocksjukdom.]] Ofta gör sjukvårdspersonalen tester för att vara säker på att personen faktiskt inte har en av dessa sjukdomar <ref name="Peads10"></ref> innan hon får diagnosen denguefeber.

När en person har denguefeber, är den tidigaste förändring som kan ses i laboratorietester ett lågt antal vita blodkroppar. Ett lågt antal blodplättar och metabolisk acidos är också tecken på dengue. <ref name="Peads10"></ref> Om personen har svår dengue, kommer det också finnas andra förändringar som syns om blodet studeras. Svår dengue orsakar vätskeläckage från blodomloppet. Detta orsakar hemokoncentration (där det är mindre plasma – vätskan i blodet - och fler [[Röd blodkropp|röda blodkroppar]] i blodet). Det orsakar också låga nivåer av albumin i blodet. <ref name="Peads10"></ref>

Ibland orsakar allvarlig denguefeber stora pleurautgjutningar (där läckt vätska samlas i [[Lunga|lungan]]) eller ascites (vätskeansamling i buken). Om dessa är tillräckligt stora kan sjukvårdspersonal lägga märke till dem vid undersökning av personen. <ref name="Peads10"></ref> Sjukvårdspersonal kan diagnostisera dengue-chocksyndrom tidigt om medicinskt [[Ultraljud|ultraljud]] används för att hitta vätska i kroppen. <ref name="White10"></ref> <ref name="Peads10"></ref> I många områden där denguefeber är vanligt, har dock flertalet av sjukvårdspersonalen och klinikerna inte ultraljudsapparater. <ref name="White10"></ref>

===Klassificering===
Under 2009 klassificerade (delade in) [[Världshälsoorganisationen|Världshälsoorganisationen]] (WHO) denguefeber i två typer: okomplicerad och svår <ref name="White10"></ref> <ref name="WHOp10"> WHO (2009), sid 10-11.</ref> Tidigare, under 1997, hade WHO delat in sjukdomen i odifferentierad feber, denguefeber och hemorragisk denguefeber. WHO beslutade att det gamla sättet att dela in denguefeber behövde förenklas. Det beslutades också att det gamla sättet var alltför restriktivt: det omfattade inte alla de sätt på vilka denguefeber kan yttra sig. Även om klassificeringen av denguefeber ändrades officiellt, används ofta den äldre klassificeringen fortfarande. <ref name="WHOp10"></ref> <ref name="Peads10">{{cite journal|author=Ranjit S, Kissoon N|title=Dengue hemorrhagic fever and shock syndromes|journal=Pediatr. Crit. Care Med.|year=2010|month=July|pmid=20639791|doi=10.1097/PCC.0b013e3181e911a7|volume=12|pages=90–100|issue=1}}</ref> <ref name="WHO97"></ref>

I WHO: s gamla klassificeringssystem delades hemorragisk denguefeber in i fyra faser, som kallades grad I-IV:
* I grad I har personen feber och får också lätt blåmärken eller visar positivt tourniquet-test.
* I grad II har personen blödningar in i huden och andra delar av kroppen.
* I grad III visar personen tecken på cirkulatorisk chock.
* I grad IV har personen så svår chock att blodtryck och hjärtrytm inte kan kännas. <ref name="WHO97">{{cite book|author=WHO|url=http://www.who.int/csr/resources/publications/dengue/012-23.pdf|chapter=Chapter 2: clinical diagnosis|title=Dengue haemorrhagic fever: diagnosis, treatment, prevention and control|edition=2nd|location=Geneva|publisher=World Health Organization|pages=12–23|year=1997|isbn=9241545003}}</ref> Grad III och IV kallas "dengue-chocksyndrom". <ref name="WHOp10"></ref> <ref name="WHO97"></ref>

===Laboratorietester===
Denguefeber kan diagnostiseras genom [[Mikrobiologi|mikrobiologiska]] laboratorietester. <ref name="WHOp10"></ref> Några olika tester kan göras. Med en test (virusisolering) isoleras (eller man separerar ut) denguevirus i cellodlingar (eller cellprov). Med ett annat test letar man efter [[Nukleinsyra|nukleinsyror]] (nukleinsyradetektion) från viruset, genom att använda en teknik som kallas [[Polymeraskedjereaktion|polymeraskedjereaktion]] (PCR). Med ett tredje test (antigendetektion) letar man efter [[Antigen|antigen]] från viruset. Med ett annat test söker man i blodet efter [[Antikropp|antikroppar]] som kroppen tillverkar för att bekämpa dengueviruset. <ref name="Guzman10"></ref> <ref name="WHOp90"> WHO (2009), sid 90-95.</ref> Virusisoleringstesterna och nukleinsyradetektionstesterna fungerar bättre än antigendetektion. Men dessa tester kostar mer, så de är inte tillgängliga på många ställen. <ref name="WHOp90"></ref> Vid ett tidigt stadium av dengue, kan alla dessa tester vara negativa (vilket innebär att de inte visar att personen har sjukdomen). <ref name="Peads10"></ref> <ref name="Guzman10"></ref>

Med undantag för antikroppstest, kan dessa laboratorietester bara bidra till att diagnostisera denguefeber under det akuta (första) stadiet av sjukdomen. Däremot kan antikroppstest bekräfta att en person har denguefeber i senare stadier av infektionen. Kroppen bildar antikroppar som specifikt bekämpar dengueviruset efter 5 till 7 dagar. <ref name="Chen"></ref> <ref name="Guzman10"></ref> <ref name="Gubler10"> Gubler (2010), sid. 380.</ref>

==Förebyggande åtgärder==
Det finns inga godkända vaccin som hindrar folk från att få denguevirus. <ref name="White10"></ref> För att förhindra infektion, föreslår Världshälsoorganisationen (WHO) att kontrollera myggpopulationerna och att skydda människor från myggbett. <ref name="WHOp59"> WHO (2009), sid 59-60.</ref> <ref name="WHOp137"> WHO (2009), sid. 137.</ref>

WHO föreslår ett program för att förhindra denguefeber (som kallas "Integrated Vector Control"-programmet) som innehåller fem olika delar:
* Information, social mobilisering och [[Lagstiftning|lagstiftning]] (lagar) bör användas för att stärka samhällen och [[Folkhälsa|offentlig sjukvård]].
* Alla delar av samhället ska arbeta tillsammans. Detta innefattar den [[Offentlig sektor|offentliga sektorn]] (som regeringen), den privata sektorn (som [[Kooperation|företag]]), och [[Sjukvård|vård-sektorn.]]
* Alla sätt att kontrollera sjukdomen bör integreras (eller föras samman), så att de [[Resurs|resurser]] som finns tillgängliga kan få största möjliga effekt.
* Beslut bör fattas baserat på bevis. Detta kommer att bidra till att interventioner (saker som utförs för att ta itu med dengue) är till hjälp.
* Områden där denguefeber är ett problem bör få hjälp, så att de kan bygga upp sin förmåga att hantera sjukdomen på egen hand. <ref name="WHOp59"></ref>

WHO föreslår också att göra vissa saker för att kontrollera stickmyggorna och undvika att bli stucken. Det bästa sättet att kontrollera stickmyggan "A. aegypti" att göra sig av med dess livsmiljöer. <ref name="WHOp59"></ref> Folk bör tömma öppna behållare med vatten (så att stickmyggorna inte kan lägga ägg i dem). [[Insekticid|Insektsmedel]] eller biologiska bekämpningsmedel kan också användas för att kontrollera stickmyggorna i dessa områden. <ref name="WHOp59"></ref> Forskarna tror inte att besprutning med organofosfat eller pyretroidinsekticider hjälper. <ref name="Euro10"></ref> Stillastående vatten (som inte rör sig) bör tas bort, eftersom det lockar stickmyggor, och också eftersom människor kan få hälsoproblem om bekämpningsmedel ansamlas i stillastående vatten. <ref name="WHOp59"></ref> För att förhindra myggbett, kan man bära kläder som helt täcker huden. Man kan använda myggmedel, vilket hjälper till att hålla stickmyggen borta. (DEET fungerar bäst.) Människor kan också använda myggnät när de vilar. <ref name="Yellow10"></ref>


==Hantering==
Det finns ingen särskild behandling för denguefeber.<ref name=White10/> Olika människor behöver olika behandlingar beroende på vilka symptom de har. En del människor tillfrisknar bara genom att dricka vätska hemma och med hjälp av sjukvårdspersonal som noggrant följer upp för att säkerställa att de är på bättringsvägen. Andra människor behöver vätska intravenöst.<ref name=WHOp32>WHO (2009), pp.&nbsp;32–37.</ref>Vårdpersonal kan fatta beslut om att personen ifråga behöver läggas in på sjukhus om man ser allvarliga varningstecken, speciellt om personen redan har en kronisk sjukdom.<ref name=Peads10/>

När en infekterad person behöver vätska intravenöst, brukar han/hon oftast bara behöva det i en dag eller två.<ref name=WHOp32/> Vårdpersonal ökar den givna vätskemängden så att personen avger en viss mängd [[urin]] (0.5–1 ml/kg/h). Vätskemängden ökas tills personens hematokrit (mängden [[järn]] i blodet) och deras vitala tecken är normala.<ref name=Peads10/> På grund av blödningsrisken bör sjukvårdspersonal undvika invasiva medicinska ingrepp såsom nasogastrisk intubation (en sond förs genom personens näsa ner till magen), intramuskulära injektioner (medicinen ges med spruta in i en muskel) och arteriell punktion (injektionsnål sätts i en artär).<ref name=Peads10/> [[Acetaminophen]] (Paracetamol) kan ges mot feber och smärta. Antiinflammatoriska läkemedel av typ [[NSAID]] (som ibuprofen och magnecyl) bör inte användas eftersom de ökar blödningsbenägenheten.<ref name=WHOp32/> Blodtransfusioner bör sättas igång tidigt om en persons vitala tecken förändras eller är onormala och om mängden röda blodkroppar i blodet minskar.<ref name=WHOp40>WHO (2009), pp.&nbsp;40–43.</ref> När en transfusion behövs, bör personen få antingen helblod (blod som inte separerats i olika delar) eller packade röda blodkroppar. Blodplättar (separeras från helblod) och färsk, fryst plasma rekommenderas normalt inte.<ref name=WHOp40/>

En person som håller på att tillfriskna från dengue brukar normalt inte få mer vätska intravenöst för att undvika övervätskning.<ref name=Peads10/> Vid övervätskning då personens vitala tecken är stabila (oförändrade), kan det räcka med att bara sluta ge mer vätska.<ref name=WHOp40/> Personer som inte längre är kritiskt sjuka kan få loop-diuretika som furosemid (Lasix). Detta kan göra det lättare att få ur överskott av vätska från personens blodomlopp.<ref name=WHOp40/>

==Prognos==
Flertalet personer med dengue tillfrisknar och har inga problem efteråt.<ref name=WHOp10/> Utan behandling dör 1 till 5 % (1 till 5 av 100) av alla människor med denna infektion.<ref name=Peads10/> Med bra behandling dör färre än 1 %.<ref name=WHOp10/> Dock dör 26% (26 av 100) av de som har allvarlig dengue.<ref name=Peads10/>

Dengue är vanligt i över 110 länder.<ref name=Peads10/> Varje år blir 50 till 100 miljoner människor över hela världen infekterade. Det förorsakar också en halv miljon sjukhusinläggningar<ref name=White10/> och ungefär 12 500 till 25 000 dödsfall världen över varje år.<ref name=India10/><ref>{{cite web|author=WHO media centre|url=http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs117/en/|title=Dengue and dengue haemorrhagic fever|date=March 2009|publisher=World Health Organization|accessdate=2010-12-27}}</ref>

Dengue är den vanligaste virussjukdomen som sprids av [[leddjur]]s.<ref name=Life10/> Dengue uppskattas ge upphov till 1 600 funktionsjusterade levnadsår (disability-adjusted life years, DALY) per miljon människor. Detta innebär att ungefär 1 600 livsår går förlorade för varje miljon människor. Detta ger upphov till ungefär samma sjukdomsbörda som andra barnsjukdomar och tropiska sjukdomar, t.ex. tuberkulos.<ref name=Guzman10/> Dengue tros vara den näst viktigaste tropiska sjukdomen efter [[malaria]].<ref name=Peads10/> Världshälsoorganisationen (WHO) räknar också dengue som en av 16 försummade tropiska sjukdomar, vilket innebär att dengue inte tas tillräckligt på allvar.<ref>{{cite web|author=Neglected Tropical Diseases|url=http://www.who.int/neglected_diseases/diseases/en/|title=Diseases covered by NTD Department|publisher=World Health Organization|accessdate=2010-12-27}}</ref>

Dengue börjar bli mycket vanligare världen över. År 2010 var dengue 30 gånger vanligare än det var år 1960.<ref name=WHOp3>WHO (2009), p.&nbsp;3.</ref> Ett flertal orsaker tros ligga bakom ökningen av dengue. Fler människor bor i städer. Världsbefolkningen (antalet människor i världen) ökar. Fler människor reser internationellt (mellan länder). [[Global uppvärmning]] tros också bidra till ökningen av dengue.<ref name=White10/>

De flesta fallen av dengue finns runt [[ekvatorn]]. 2,5 miljarder människor lever i områden där det finns dengue. 70 % av dessa människor bor i Asien och stillahavsregionen.<ref name=WHOp3/> I USA blir 2,9 % till 8 % av de människor som har feber och rest runt i områden med dengue blivit infekterade under resan.<ref name=Yellow10/> I denna grupp människor är dengue, näst efter malaria, den vanligaste infektionen som diagnostiseras.<ref name=Chen/>

==Historia==
Dengue beskrevs för första gången för många år sedan. I en kinesisk medicinsk uppslagsbok från Jindynastin (som varade mellan år 265 och år 420 e. Kr) beskrevs en person som troligen hade dengue. I boken beskrevs en ”vattenförgiftning” som sattes i samband med flygande insekter.<ref name=EID06/><ref name=Gubler98>{{cite journal|author=Gubler DJ|title=Dengue and Dengue Hemorrhagic Fever|journal=Clin. Microbiol. Rev.|volume=11|issue=3|pages=480–96|year=1998|month=July|pmid=9665979|pmc=88892|url=http://cmr.asm.org/cgi/content/full/11/3/480}}</ref>Det finns också anteckningar från 1600-talet som kan ha beskrivit [[epidemi]]er av dengue (där sjukdomen sprids väldigt snabbt på kort tid). De pålitligaste, tidiga rapporterna om dengueepidemier skrevs 1779 och 1780. Dessa rapporter beskrev en epidemi som svepte genom Asien, Afrika och Nordamerika.<ref name=Gubler98/> Från den tiden fram till 1940 fanns det inte många andra epidemier.<ref name=Gubler98/>

År 1906 visade forskare att människor blev infekterade genom stickmyggorna ''Aedes''. År 1907 visade forskare att dengue orsakas av virus. Detta var bara den andra sjukdomen som hade visats vara virusorsakad. (Forskare hade redan bevisat att gula febern orsakas av ett virus.)<ref name=Henchal>{{cite journal|author=Henchal EA, Putnak JR|title=The dengue viruses|journal=Clin. Microbiol. Rev.|volume=3|issue=4|pages=376–96|year=1990|month=October|pmid=2224837|pmc=358169|url=http://cmr.asm.org/cgi/reprint/3/4/376|doi=10.1128/CMR.3.4.376}}</ref>John Burton Cleland och Joseph Franklin Siler fortsatte att studera dengueviruset och kom fram till grundorsakerna till virusets spridning.<ref name=Henchal/>

Dengue började spridas mycket snabbare under och efter andra världskriget. Detta tros ha skett eftersom kriget förändrade [[miljön]] på många sätt. Olika typer av dengue spreds också till nya områden. För första gången började människor få hemorragisk feber av dengue. Denna allvarliga form av dengue beskrevs först på Filippinerna år 1953. På 1970-talet hade hemorragisk denguefeber blivit en betydande dödsorsak hos barn. Fall började också påträffas i stillahavsregionen och de amerikanska kontinenterna.<ref name=Gubler98/> Hemorragisk denguefeber och dengue-chocksyndrom rapporterades först i Central- och Sydamerika år 1981. Sjukvårdspersonal upptäckte under denna tid att människor som redan bar på typ 1 denguevirus fick typ 2 denguevirus några år senare.<ref name=Gould/>

===Etymologi===
Ursprunget till ordet "dengue” är oklart. En del tror att det kommer från [[swahili]] och frasen ''Ka-dinga pepo''. Denna fras beskriver att sjukdomen orsakas av ond ande.<ref name=EID06/> Ordet ''dinga'' på swahili tros komma från [[spanska]] och ordet ''dengue''. Detta ord betyder ”försiktig”. Ordet kan ha använts för att beskriva en person som lider av den skelettvärk som orsakas av denguefeber, eftersom värken får personen att gå försiktigt.<ref>{{cite web|url=http://www.etymonline.com/index.php?term=dengue|title=Etymology: dengue|year=2001|work=Online Etymology Dictionary|author=Harper D|accessdate=2008-10-05}}</ref> Det är emellertid också möjligt att det spanska ordet kommer från det swahiliska ordet och inte tvärtom.<ref name=EID06>{{cite journal|author=Anonymous|title=Etymologia: dengue|journal=Emerg. Infec. Dis.|year=2006|volume=12|page=893|url=http://www.cdc.gov/ncidod/eid/vol12no06/pdfs/etymology.pdf|issue=6}}</ref>

Andra tror att ordet ”dengue” kommer från [[Västindien]]. I Västindien sa man att slavar med dengue stod och gick som ”en dandy”. Därför kallades också sjukdomen ”dandy fever” (dandyfeber).<ref>{{cite web|author=Anonymous|url=http://www.medterms.com/script/main/art.asp?articlekey=6620|title=Definition of Dandy fever|work=MedicineNet.com|date=1998-06-15|accessdate=2010-12-25}}</ref><ref name=Hal08>{{cite book|author=Halstead SB|title=Dengue (Tropical Medicine: Science and Practice)|publisher=Imperial College Press|location=River Edge, N.J|year=2008|pages=1–10|isbn=1-84816-228-6|url=http://books.google.com/books?id=6zLd9mFwxwsC&pg=PA1}}</ref>

Namnet ”breakbone fever” (”benbrytarfeber”) användes först av Benjamin Rush, en amerikansk läkare och en av [[USA:s grundlagsfäder|Grundlagsfader]]. År 1789, använde Rush namnet ”breakbone fever” i en rapport om dengueutbrottet i Philadelphia 1780. I rapporten använder Rush oftast det formella namnet ”bilious remitting fever” (”återkommande gallfeber”).<ref name=Barrett09/><ref>{{cite book|author=Rush AB|year=1789|chapter=An account of the bilious remitting fever, as it appeared in Philadelphia in the summer and autumn of the year 1780|title=Medical enquiries and observations|pages=104–117|publisher=Prichard and Hall|location=Philadelphia}}</ref> Termen ”denguefeber” blev inte vanlig förrän efter 1828.<ref name=Hal08/> Innan dess använde olika människor olika namn på sjukdomen. Till exempel kallades också dengue ”breakheart fever” (”hjärtekrossarfeber”) och "la dengue."<ref name=Hal08/> Andra namn användes också för allvarlig dengue, till exempel ”infectious thrombocytopenic purpura” (”smittsam trombocytopenisk purpura”), ”Philippine”, ”Thai” och ”Singapore hemorrhagic fever”<ref name=Hal08/>

==Forskning==
Det [[forska]]s fortfarande om metoder för att förhindra och behandla dengue. Det finns också de som arbetar med att kontrollera stickmyggorna och<ref name=WHOp71>WHO (2009), p.&nbsp;71.</ref> skapa vaccin och läkemedel för att bekämpa viruset.<ref name=WHOp137>WHO (2009) p. 137–146.</ref>

Många enkla metoder har använts för att kontrollera stickmyggen. Några av dessa har fungerat. Till exempel[[guppy|guppy]] (''Poecilia reticulata'') eller [[hoppkräftor]] kan läggas i stillstående vatten så att de äter stickmyggornas [[larv|larver]] (ägg).<ref name=WHOp71/>


Forskare arbetar med att skapa ett vaccin för att skydda människor mot alla fyra typer av dengue.<ref name=WHOp137/> En del forskare är oroliga att vaccinet skulle kunna öka risken för allvarlig sjukdom genom antikroppsberoende infektivitet (”antibody-dependent enhancement”, ADE).<ref name=Webster>{{cite journal|author=Webster DP, Farrar J, Rowland-Jones S|title=Progress towards a dengue vaccine|journal=Lancet Infect Dis|volume=9|issue=11|pages=678–87|year=2009|month=November|pmid=19850226|doi=10.1016/S1473-3099(09)70254-3}}</ref>Det bästa möjliga vaccinet bör ha fem olika egenskaper. För det första, bör det vara säkert. För det andra, bör det fungera efter en eller två injektioner (eller sprutor). För det tredje, bör det skydda mot alla typer av denguevirus. För det fjärde, bör det inte orsaka ADE. För det femte bör det vara enkelt att transportera (flytta) och förvara (lagra tills det behövs). För det sjätte, bör det vara billigt och kostnadseffektivt (värt kostnaden).<ref name=Webster/> År 2009 hade några vacciner redan testats.<ref name=Guzman10/><ref name=Barrett09>{{cite book|author=Barrett AD, Stanberry LR|title=Vaccines for biodefense and emerging and neglected diseases|publisher=Academic|location=San Diego|year=2009|pages=287–323|isbn=0-12-369408-6|url=http://books.google.co.uk/books?id=6Nu058ZNa1MC&pg=PA289}}</ref><ref name=Webster/> Forskarna hoppas att det första vaccinet (eller vaccinerna) kommer att vara kommersiellt tillgängliga (tillgängliga att köpa) år 2015.<ref name=WHOp137/>fi
== Förebyggande åtgärder ==
Det finns ännu inget [[vaccin]] mot sjukdomen, även om det finns vaccinprototyper som håller på att utvecklas. Det bästa sättet att skydda sig är att skydda sig mot myggbett, till exempel genom att bära heltäckande klädsel och att använda myggmedel vid behov och myggnät på natten. Fläkt eller luftkonditionering leder till att myggorna håller sig borta.


Forskare arbetar också med att skapa antivirala läkemedel för att behandla attacker och förebygga allvarliga komplikationer som kan uppstå vid denguefeber.<ref name=Sampath>{{cite journal|author=Sampath A, Padmanabhan R|title=Molecular targets for flavivirus drug discovery|journal=Antiviral Res.|volume=81|issue=1|pages=6–15|year=2009|month=January|pmid=18796313|pmc=2647018|doi=10.1016/j.antiviral.2008.08.004}}</ref><ref name=Noble>{{cite journal|author=Noble CG, Chen YL, Dong H, ''et al.''|title=Strategies for development of Dengue virus inhibitors|journal=Antiviral Res.|volume=85|issue=3|pages=450–62|year=2010|month=March|pmid=20060421|doi=10.1016/j.antiviral.2009.12.011}}</ref>De arbetar också med att kartlägga virusproteinernas struktur. Detta kan hjälpa dem att skapa läkemedel som fungerar väl mot dengue.<ref name=Noble/>
== Se även ==
* [[Medicinsk entomologi]]


== Referenser ==
==Anteckningar==
{{Reflist|2}}
<references/>


==Referenser==
[[Kategori:Tropiska sjukdomar]]
* <span id="refGubler2010" class="citation">{{cite book|author=Gubler DJ|editor=Mahy BWJ, Van Regenmortel MHV|title=Desk Encyclopedia of Human and Medical Virology|chapter=Dengue viruses|publisher=Academic Press|location=Boston|year=2010|isbn=0-12-375147-0|url=http://books.google.com/books?id=nsh48WKIbhQC&pg=PA372 | pages=372–82}}</span>
[[Kategori:Virussjukdomar]]
* <span id="refWHO2009" class="citation">{{cite book|author=WHO|url=http://whqlibdoc.who.int/publications/2009/9789241547871_eng.pdf|title=Dengue Guidelines for Diagnosis, Treatment, Prevention and Control|location=Geneva|publisher=World Health Organization|year=2009|isbn=9241547871}}</span>
{{UA|en}}
{{Refend}}

Versionen från 18 december 2013 kl. 23.57

Dengue fever
Fotografi av ryggen på en person vars hud uppvisar de karakteristiska utslagen som ses vid denguefeber
Typiska utslag som ses vid denguefeber
Klassifikation och externa resurser
ICD-10A90
ICD-9061
DiseasesDB3564
Medlineplus001374
eMedicinemed/528 
MeSHC02.782.417.214 svensk C02.782.417.214 engelsk

Denguefeber (eller bara dengue) är en infektion som orsakas av dengueviruset. Stickmyggor överför (sprider) dengueviruset. Denguefeber kallas på engelska även "breakbone fever" eller "bonebreak fever" ("benbrytarfeber"), eftersom den kan orsaka de drabbade en så kraftig smärta, att det känns som om benen bryts av. En del av symptomen vid denguefeber är feber, huvudvärk, hudutslag som ser ut som mässling och värk i muskler och leder. Hos vissa personer kan denguefeber utvecklas till en av två former som är livshotande. Den första är hemorragisk denguefeber, som orsakar blödning på grund av läckande blodkärl (rörformade strukturer som transporterar blod) och låga nivåer av blodplättar (trombocyter) (som får blodet att koagulera). Den andra är dengue-chocksyndrom (DSS), som orsakar farligt lågt blodtryck.

Det finns fyra olika typer av denguevirus. Då en person infekterats av en typ av viruset, är personen vanligtvis skyddad mot den typen för resten av livet. Emellertid är personen bara under en kort tid skyddad mot de andra tre typerna av viruset. Om personen i ett senare skede får en av de andra tre typerna av viruset är det sannolikt att hon eller han råkar ut för svårare komplikationer.

Det finns inget vaccin som kan skydda människor från att få dengueviruset. Det finns dock några saker man kan göra för att förhindra att man drabbas av denguefeber. Man kan skydda sig själv mot stickmyggor genom att minimera antalet stick. Forskare föreslår också att man kunde göra stickmyggornas habitat mindre och att man kunde minska antalet existerande stickmyggor. Då en person väl fått denguefeber kan denna i allmänhet tillfriskna bara genom att dricka tillräckligt mycket vätska, förutsatt att sjukdomen är lindrig eller måttlig. Om personen drabbats mer allvarligt kan intravenös tillförsel av vätska behövas (vätska som ges direkt in i en ven, med hjälp av nål och slangar), eller blodtransfusioner (då man får blod från en annan person).

Sedan 1960-talet har allt fler personer fått denguefeber. Sjukdomen har kommit att bli ett världsomfattande problem sedan andra världskriget. Sjukdomen är vanlig i fler än 110 länder. Varje år får omkring 50–100 miljoner människor denguefeber. Det arbetas idag med att ta fram ett vaccin och medicin för att bota viruset direkt. Man gör också mycket för att försöka bli av med stickmyggor.

De första beskrivningarna av denguefeber kommer från år 1779. Under tidigt 1900-tal upptäckte forskare att sjukdomen orsakas av dengueviruset och att det överförs (sprids) via stickmyggor.

Tecken och symptom

Outline of a human torso with arrows indicating the organs affected in the various stages of dengue fever
Bilden visar symptomen vid denguefeber

Cirka 80 % (eller 8 av 10) av de som infekteras med denguevirus har inga symptom, eller bara lindriga symptom (som vanlig feber).[1][2][3] Cirka 5 % (eller 5 av 100) av de som infekteras blir mer allvarligt sjuka. Hos några av dessa är sjukdomen livshotande.[1][3] Symptomen uppträder efter omkring 3 till 14 dagar efter att en person exponerats för dengueviruset. Oftast uppträder symptomen efter 4 till 7 dagar.[4] Om en person återvänder från ett område där dengue är vanligt och får feber eller andra symptom senare än 14 dagar efter återkomsten, så har personen förmodligen inte dengue.[5]

Oftast då barn har denguefeber är deras symptom samma som vid vanlig förkylning eller gastroenterit (alltså magsjuka), till exempel kräkningar och diarré).[6] Barn löper emellertid större risk att råka ut för allvarliga problem i samband med denguefeber.[5]

Kliniskt förlopp

De klassiska symptomen vid denguefeber är plötslig feber, huvudvärk (ofta bakom ögonen), utslag och muskel- och ledvärk. Sjukdomens öknamn, "benbrytarfeber", beskriver hur svår smärtan kan vara.[1][7]Denguefebern uppträder i tre stadier: feberstadium, kritiskt stadium och tillfrisknande.[8]

I feberstadiet har personen vanligen hög feber. Febern är ofta över 40 grader Celsius (104 grader Fahrenheit). Pesonen kan också ha allmänt ont och huvudvärk. Feberstadiet varar i allmänhet från 2 till 7 dagar.[7][8] I detta stadium får omkring 50 till 80 % av personerna med symptom hudutslag.[7][9] Första eller andra dagen kan utslagen se rödflammiga ut på huden. Senare under sjukdomsförloppet (4 till 7 dagar) kan utslagen se ut som mässling.[9][10] Små röda fläckar (petekier) kan framträda på huden. De här fläckarna försvinner inte då man trycker på huden. Dessa röda fläckar orsakas av brustna kapillärer. [8] Den drabbade kan också blöda lätt från slemhinnorna i munnen och i näsan.[5][7] Själva febern brukar gå ner för att sedan återkomma under en dag eller två. Detta mönster ser emellertid olika ut hos olika personer.[10][11]

Hos vissa personer går sjukdomen in i en kritisk fas efter att den höga febern försvunnit. Den kritiska fasen varar vanligtvis en till två dagar.[8] Under denna fas kan vätska ansamlas i bröstet och i buken. Detta beror på att små blodkärl läcker. Vätskan ansamlas och cirkulerar inte längre i kroppen. Detta innebär att de vitala (viktigaste) organen inte får lika mycket blod som vanligt.[8] På grund av detta fungerar organen inte normalt. Den drabbade personen kan också ha en allvarlig blödning (oftast i mag-tarmkanalen.)[5][8]

Färre än 5 % av de som fått dengue råkar ut för cirkulatorisk svink, dengue-chocksyndrom och hemorragisk denguefeber.[5] Om personen har haft en annan typ av dengue tidigare ("sekundärinfektion"), har denna större risk att drabbas av dessa allvarliga problem.[5][12]

Undet tillfrisknandet återupptas vätskan som läckt ut från blodkärlen in i blodomloppet.[8] Tillfrisknandet varar normalt två till tre dagar.[5] Personen mår ofta mycket bättre under detta stadium. Svår klåda och långsam hjärtfrekvens kan emellertid förekomma.[5][8] Under detta stadium kan personen råka ut för vätskeöverbelastning (då för mycket vätska återupptas). Om detta drabbar hjärnan kan det orsaka konvulsioner eller ett förändrat medvetandetillstånd (då personens tankar, medvetenhet och beteende kan vara annorlunda än normalt).[5]

Problem i samband med dengue

Ibland kan dengue påverka andra system i kroppen.[8] Man kan ha bara symptom, eller ytterligare symptom tillsammans med de typiska denguesymptomen.[6] En sänkt medvetandenivå uppträder i 0,5–6 % av de allvarliga fallen. Detta kan inträffa då dengueviruset orsakar en infektion i hjärnan. Det kan också inträffa då vitala organ, som levern, inte fungerar som de ska.[6][11]

Andra neurologiska störningar eller sjukdomar (sjukdomar som påverkar hjärnan och nerverna) har rapporterats hos personer med denguefeber. Till exempel kan dengue orsaka transversell myelit och Guillain-Barrés syndrom.[6] Även om det nästan aldrig förekommer så kan dengue också orsaka infektion i hjärtat och akut leversvikt.[5][8]

Orsak

Transmissionselektronmikroskopbild som visar dengueviruset
En starkt förstorad bild som visar dengueviruset (ansamlingen av mörka prickar nära mitten)

Denguefeber orsakas av dengueviruset. I det vetenskapliga system som namnger och klassificerar virus tillhör dengueviruset familjen Flaviviridae och till släktet Flavivirus. Det finns andra virus som tillhör samma familj och också orsakar sjukdomar hos människor; till exempel gula febern-virus, West Nile-viruset, St Louis-encefalitvirus, japanskt encefalitvirus, kvalsterburna encefalitvirus, ”Kyasanur forest disease”-viruset och Omsk-hemorragiskt febervirus hör alla till familjen Flaviviridae.[11] De flesta av dessa virus sprids via stickmyggor eller via kvalster.[11]

Överföring

Närbild på stickmyggan Aedes aegypti som sticker mänsklig hud
Stickmyggan Aedes aegypti som suger blod från en människa

Dengueviruset överförs (sprids) mest via stickmyggorna Aedes, i synnerhet via typen Aedes aegypti[2]. Dessa stickmyggor finns i allmänhet mellan latituderna 35° nord och 35° syd, på en höjd under 1 000 meter.[2] De sticker oftast dagtid.[13] Ett enda stick kan infektera en person.[14] Även myggorna Aedes albopictus kan sprida viruset.[15]

Ibland kan stickmyggor också få dengue från människor. Om en honstickmygga sticker en infekterad person kan stickmyggan få denguevirus. Till en början finns viruset i cellerna som kantar stickmyggans mag-tarmkanal. Ungefär 8 till 10 dagar senare sprider sig viruset till stickmyggans spottkörtlar, som producerar saliv ("spott"). Detta innebär att saliven som stickmyggan producerar är infekterad med dengueviruset. Så när en stickmygga sticker en människa går dess infekterade saliv in i människan, som därmed kan bli infekterad. Viruset verkar inte orsaka några problem för de infekterade stickmyggorna, som förblir infekterade livet ut. Stickmyggan Aedes aegypti är den som oftast sprider dengue. Detta beror på att den trivs nära människor och att den hellre sticker människor än djur.[16] Den lägger också gärna sina ägg i tillverkade vattenbehållare.

Dengue kan också spridas via infekterade blodprodukter och via organdonationer.[17][18] Om en person med dengue donerar blod eller ett organ, som därefter ges till en annan person, kan den personen få dengue via det donerade blodet eller det donerade organet. I vissa länder, som i Singapore, är dengue vanligt. I dessa länder sprider mellan 1,6 till 6 av 10 000 blodtransfusioner dengue.[19] Dengueviruset kan också överföras från mor till barn under graviditeten eller under födseln.[20] Dengue sprids i allmänhet inte på andra sätt.[7]

Risker

Spädbarn och småbarn med denguefeber är mer benägna än vuxna att bli allvarligt sjuka. Barn är mer benägna att bli allvarligt sjuka om de är välnärda (om de är friska och äter bra). [5] (Detta skiljer sig från många andra infektioner, som vanligtvis är värre hos barn som är undernärda, inte friska eller inte får bra mat.) Kvinnor är mer benägna att bli allvarligt sjuka än män. [21] Dengue kan vara livshotande hos personer med kroniska (långvariga) sjukdomar, som diabetes och astma. [21]

Mekanism

När en stickmygga sticker en människa, tränger dess saliv in i personens hud. Om stickmyggan har dengue, har den viruset i sin saliv. Det innebär att när stickmyggan biter en människa tränger viruset in i personens hud tillsammans med stickmyggans saliv. Viruset fäster på och tränger in i personens vita blodkroppar. (De vita blodkropparna ska hjälpa till att försvara kroppen genom att bekämpa hot, som till exempel infektioner.) Medan de vita blodkropparna rör sig runt i kroppen, reproduceras viruset (eller tillverkar mer av sig själv). De vita blodkropparna reagerar genom att tillverka många signalproteiner(så kallade cytokiner) såsom interleukiner, interferoner och tumörnekrosfaktorer. Dessa proteiner orsakar den feber, de influensaliknande symptom och de svåra smärtor som uppstår vid dengue.

Om en person har en svår (allvarlig) infektion, reproduceras viruset mycket snabbare i kroppen. Eftersom det finns mycket mer av viruset, kan det påverka många fler organ (som levern och benmärgen). Vätska från blodet läcker genom väggarna i små blodkärl i kroppshålorna. På grund av detta cirkulerar (eller rör sig runt i kroppen) mindre blod i blodkärlen. Personens blodtryck blir så lågt att hjärtat inte kan leverera tillräckligt med blod till de vitala (viktigaste) organen. Dessutom kan inte benmärgen producera tillräckligt med blodplättar, som behövs för blodet att levra sig på rätt sätt. Om det inte finns tillräckligt med blodplättar är det mycket mer sannolikt att personen får problem med blödningar. Blödning är en stor komplikation vid dengue (ett av de allvarligaste problemen sjukdomen kan orsaka). [22]

Diagnos

Dengue i världen, 2006.
  Epidemisk dengue

Vanligtvis diagnostiserar sjukvårdspersonal denguefeber genom att undersöka den smittade personen och märka att symptomen överensstämmer med denguefeber. Det är särskilt sannolikt att sjukvårdspersonalen kan diagnostisera denguefeber på detta sätt i områden där sjukdomen är känd för att vara vanlig. [1] Däremot när det när sig om denguefeber på ett tidigt stadium kan det vara svårt att se skillnaden mellan denna sjukdom och andra virala infektioner (infektioner orsakade av virus). [5] En person har förmodligen denguefeber om hon/han har feber och två av dessa symtom: illamående och kräkningar, utslag, allmänna smärtor (smärta över hela kroppen), en lågt antal vita blodkroppar, eller ett positivt tourniquet-test. Några av varningstecknen, samt feber, signalerar vanligen att en person har denguefeber i områden där sjukdomen är vanlig[23].

Varningstecken brukar dyka upp innan denguefebern blir svår. [8] Tourniquet-testet är användbart när inget laboratorietest kan göras. För att göra tourniquet-testet fäster sjukvårdspersonalen en blodtrycksmanschett runt en persons arm i 5 minuter. Sjukvårdspersonalen räknar sedan alla små röda prickar på huden. Ett högre antal prickar innebär att det är mer sannolikt att personen har denguefeber. [8]

Det kan vara svårt att skilja mellan denguefeber och chikungunya. Chikungunya är en liknande virusinfektion som har många likadana symptom som denguefeber, och som inträffar i samma delar av världen. [7] Dengue kan också ha vissa symptom gemensamt med andra sjukdomar, som malaria, leptospiros, tyfoidfeber och meningokocksjukdom. Ofta gör sjukvårdspersonalen tester för att vara säker på att personen faktiskt inte har en av dessa sjukdomar [5] innan hon får diagnosen denguefeber.

När en person har denguefeber, är den tidigaste förändring som kan ses i laboratorietester ett lågt antal vita blodkroppar. Ett lågt antal blodplättar och metabolisk acidos är också tecken på dengue. [5] Om personen har svår dengue, kommer det också finnas andra förändringar som syns om blodet studeras. Svår dengue orsakar vätskeläckage från blodomloppet. Detta orsakar hemokoncentration (där det är mindre plasma – vätskan i blodet - och fler röda blodkroppar i blodet). Det orsakar också låga nivåer av albumin i blodet. [5]

Ibland orsakar allvarlig denguefeber stora pleurautgjutningar (där läckt vätska samlas i lungan) eller ascites (vätskeansamling i buken). Om dessa är tillräckligt stora kan sjukvårdspersonal lägga märke till dem vid undersökning av personen. [5] Sjukvårdspersonal kan diagnostisera dengue-chocksyndrom tidigt om medicinskt ultraljud används för att hitta vätska i kroppen. [1] [5] I många områden där denguefeber är vanligt, har dock flertalet av sjukvårdspersonalen och klinikerna inte ultraljudsapparater. [1]

Klassificering

Under 2009 klassificerade (delade in) Världshälsoorganisationen (WHO) denguefeber i två typer: okomplicerad och svår [1] [23] Tidigare, under 1997, hade WHO delat in sjukdomen i odifferentierad feber, denguefeber och hemorragisk denguefeber. WHO beslutade att det gamla sättet att dela in denguefeber behövde förenklas. Det beslutades också att det gamla sättet var alltför restriktivt: det omfattade inte alla de sätt på vilka denguefeber kan yttra sig. Även om klassificeringen av denguefeber ändrades officiellt, används ofta den äldre klassificeringen fortfarande. [23] [5] [24]

I WHO: s gamla klassificeringssystem delades hemorragisk denguefeber in i fyra faser, som kallades grad I-IV:

  • I grad I har personen feber och får också lätt blåmärken eller visar positivt tourniquet-test.
  • I grad II har personen blödningar in i huden och andra delar av kroppen.
  • I grad III visar personen tecken på cirkulatorisk chock.
  • I grad IV har personen så svår chock att blodtryck och hjärtrytm inte kan kännas. [24] Grad III och IV kallas "dengue-chocksyndrom". [23] [24]

Laboratorietester

Denguefeber kan diagnostiseras genom mikrobiologiska laboratorietester. [23] Några olika tester kan göras. Med en test (virusisolering) isoleras (eller man separerar ut) denguevirus i cellodlingar (eller cellprov). Med ett annat test letar man efter nukleinsyror (nukleinsyradetektion) från viruset, genom att använda en teknik som kallas polymeraskedjereaktion (PCR). Med ett tredje test (antigendetektion) letar man efter antigen från viruset. Med ett annat test söker man i blodet efter antikroppar som kroppen tillverkar för att bekämpa dengueviruset. [21] [25] Virusisoleringstesterna och nukleinsyradetektionstesterna fungerar bättre än antigendetektion. Men dessa tester kostar mer, så de är inte tillgängliga på många ställen. [25] Vid ett tidigt stadium av dengue, kan alla dessa tester vara negativa (vilket innebär att de inte visar att personen har sjukdomen). [5] [21]

Med undantag för antikroppstest, kan dessa laboratorietester bara bidra till att diagnostisera denguefeber under det akuta (första) stadiet av sjukdomen. Däremot kan antikroppstest bekräfta att en person har denguefeber i senare stadier av infektionen. Kroppen bildar antikroppar som specifikt bekämpar dengueviruset efter 5 till 7 dagar. [7] [21] [26]

Förebyggande åtgärder

Det finns inga godkända vaccin som hindrar folk från att få denguevirus. [1] För att förhindra infektion, föreslår Världshälsoorganisationen (WHO) att kontrollera myggpopulationerna och att skydda människor från myggbett. [13] [27]

WHO föreslår ett program för att förhindra denguefeber (som kallas "Integrated Vector Control"-programmet) som innehåller fem olika delar:

  • Information, social mobilisering och lagstiftning (lagar) bör användas för att stärka samhällen och offentlig sjukvård.
  • Alla delar av samhället ska arbeta tillsammans. Detta innefattar den offentliga sektorn (som regeringen), den privata sektorn (som företag), och vård-sektorn.
  • Alla sätt att kontrollera sjukdomen bör integreras (eller föras samman), så att de resurser som finns tillgängliga kan få största möjliga effekt.
  • Beslut bör fattas baserat på bevis. Detta kommer att bidra till att interventioner (saker som utförs för att ta itu med dengue) är till hjälp.
  • Områden där denguefeber är ett problem bör få hjälp, så att de kan bygga upp sin förmåga att hantera sjukdomen på egen hand. [13]

WHO föreslår också att göra vissa saker för att kontrollera stickmyggorna och undvika att bli stucken. Det bästa sättet att kontrollera stickmyggan "A. aegypti" att göra sig av med dess livsmiljöer. [13] Folk bör tömma öppna behållare med vatten (så att stickmyggorna inte kan lägga ägg i dem). Insektsmedel eller biologiska bekämpningsmedel kan också användas för att kontrollera stickmyggorna i dessa områden. [13] Forskarna tror inte att besprutning med organofosfat eller pyretroidinsekticider hjälper. [3] Stillastående vatten (som inte rör sig) bör tas bort, eftersom det lockar stickmyggor, och också eftersom människor kan få hälsoproblem om bekämpningsmedel ansamlas i stillastående vatten. [13] För att förhindra myggbett, kan man bära kläder som helt täcker huden. Man kan använda myggmedel, vilket hjälper till att hålla stickmyggen borta. (DEET fungerar bäst.) Människor kan också använda myggnät när de vilar. [14]


Hantering

Det finns ingen särskild behandling för denguefeber.[1] Olika människor behöver olika behandlingar beroende på vilka symptom de har. En del människor tillfrisknar bara genom att dricka vätska hemma och med hjälp av sjukvårdspersonal som noggrant följer upp för att säkerställa att de är på bättringsvägen. Andra människor behöver vätska intravenöst.[28]Vårdpersonal kan fatta beslut om att personen ifråga behöver läggas in på sjukhus om man ser allvarliga varningstecken, speciellt om personen redan har en kronisk sjukdom.[5]

När en infekterad person behöver vätska intravenöst, brukar han/hon oftast bara behöva det i en dag eller två.[28] Vårdpersonal ökar den givna vätskemängden så att personen avger en viss mängd urin (0.5–1 ml/kg/h). Vätskemängden ökas tills personens hematokrit (mängden järn i blodet) och deras vitala tecken är normala.[5] På grund av blödningsrisken bör sjukvårdspersonal undvika invasiva medicinska ingrepp såsom nasogastrisk intubation (en sond förs genom personens näsa ner till magen), intramuskulära injektioner (medicinen ges med spruta in i en muskel) och arteriell punktion (injektionsnål sätts i en artär).[5] Acetaminophen (Paracetamol) kan ges mot feber och smärta. Antiinflammatoriska läkemedel av typ NSAID (som ibuprofen och magnecyl) bör inte användas eftersom de ökar blödningsbenägenheten.[28] Blodtransfusioner bör sättas igång tidigt om en persons vitala tecken förändras eller är onormala och om mängden röda blodkroppar i blodet minskar.[29] När en transfusion behövs, bör personen få antingen helblod (blod som inte separerats i olika delar) eller packade röda blodkroppar. Blodplättar (separeras från helblod) och färsk, fryst plasma rekommenderas normalt inte.[29]

En person som håller på att tillfriskna från dengue brukar normalt inte få mer vätska intravenöst för att undvika övervätskning.[5] Vid övervätskning då personens vitala tecken är stabila (oförändrade), kan det räcka med att bara sluta ge mer vätska.[29] Personer som inte längre är kritiskt sjuka kan få loop-diuretika som furosemid (Lasix). Detta kan göra det lättare att få ur överskott av vätska från personens blodomlopp.[29]

Prognos

Flertalet personer med dengue tillfrisknar och har inga problem efteråt.[23] Utan behandling dör 1 till 5 % (1 till 5 av 100) av alla människor med denna infektion.[5] Med bra behandling dör färre än 1 %.[23] Dock dör 26% (26 av 100) av de som har allvarlig dengue.[5]

Dengue är vanligt i över 110 länder.[5] Varje år blir 50 till 100 miljoner människor över hela världen infekterade. Det förorsakar också en halv miljon sjukhusinläggningar[1] och ungefär 12 500 till 25 000 dödsfall världen över varje år.[6][30]

Dengue är den vanligaste virussjukdomen som sprids av leddjurs.[12] Dengue uppskattas ge upphov till 1 600 funktionsjusterade levnadsår (disability-adjusted life years, DALY) per miljon människor. Detta innebär att ungefär 1 600 livsår går förlorade för varje miljon människor. Detta ger upphov till ungefär samma sjukdomsbörda som andra barnsjukdomar och tropiska sjukdomar, t.ex. tuberkulos.[21] Dengue tros vara den näst viktigaste tropiska sjukdomen efter malaria.[5] Världshälsoorganisationen (WHO) räknar också dengue som en av 16 försummade tropiska sjukdomar, vilket innebär att dengue inte tas tillräckligt på allvar.[31]

Dengue börjar bli mycket vanligare världen över. År 2010 var dengue 30 gånger vanligare än det var år 1960.[32] Ett flertal orsaker tros ligga bakom ökningen av dengue. Fler människor bor i städer. Världsbefolkningen (antalet människor i världen) ökar. Fler människor reser internationellt (mellan länder). Global uppvärmning tros också bidra till ökningen av dengue.[1]

De flesta fallen av dengue finns runt ekvatorn. 2,5 miljarder människor lever i områden där det finns dengue. 70 % av dessa människor bor i Asien och stillahavsregionen.[32] I USA blir 2,9 % till 8 % av de människor som har feber och rest runt i områden med dengue blivit infekterade under resan.[14] I denna grupp människor är dengue, näst efter malaria, den vanligaste infektionen som diagnostiseras.[7]

Historia

Dengue beskrevs för första gången för många år sedan. I en kinesisk medicinsk uppslagsbok från Jindynastin (som varade mellan år 265 och år 420 e. Kr) beskrevs en person som troligen hade dengue. I boken beskrevs en ”vattenförgiftning” som sattes i samband med flygande insekter.[33][34]Det finns också anteckningar från 1600-talet som kan ha beskrivit epidemier av dengue (där sjukdomen sprids väldigt snabbt på kort tid). De pålitligaste, tidiga rapporterna om dengueepidemier skrevs 1779 och 1780. Dessa rapporter beskrev en epidemi som svepte genom Asien, Afrika och Nordamerika.[34] Från den tiden fram till 1940 fanns det inte många andra epidemier.[34]

År 1906 visade forskare att människor blev infekterade genom stickmyggorna Aedes. År 1907 visade forskare att dengue orsakas av virus. Detta var bara den andra sjukdomen som hade visats vara virusorsakad. (Forskare hade redan bevisat att gula febern orsakas av ett virus.)[35]John Burton Cleland och Joseph Franklin Siler fortsatte att studera dengueviruset och kom fram till grundorsakerna till virusets spridning.[35]

Dengue började spridas mycket snabbare under och efter andra världskriget. Detta tros ha skett eftersom kriget förändrade miljön på många sätt. Olika typer av dengue spreds också till nya områden. För första gången började människor få hemorragisk feber av dengue. Denna allvarliga form av dengue beskrevs först på Filippinerna år 1953. På 1970-talet hade hemorragisk denguefeber blivit en betydande dödsorsak hos barn. Fall började också påträffas i stillahavsregionen och de amerikanska kontinenterna.[34] Hemorragisk denguefeber och dengue-chocksyndrom rapporterades först i Central- och Sydamerika år 1981. Sjukvårdspersonal upptäckte under denna tid att människor som redan bar på typ 1 denguevirus fick typ 2 denguevirus några år senare.[11]

Etymologi

Ursprunget till ordet "dengue” är oklart. En del tror att det kommer från swahili och frasen Ka-dinga pepo. Denna fras beskriver att sjukdomen orsakas av ond ande.[33] Ordet dinga på swahili tros komma från spanska och ordet dengue. Detta ord betyder ”försiktig”. Ordet kan ha använts för att beskriva en person som lider av den skelettvärk som orsakas av denguefeber, eftersom värken får personen att gå försiktigt.[36] Det är emellertid också möjligt att det spanska ordet kommer från det swahiliska ordet och inte tvärtom.[33]

Andra tror att ordet ”dengue” kommer från Västindien. I Västindien sa man att slavar med dengue stod och gick som ”en dandy”. Därför kallades också sjukdomen ”dandy fever” (dandyfeber).[37][38]

Namnet ”breakbone fever” (”benbrytarfeber”) användes först av Benjamin Rush, en amerikansk läkare och en av Grundlagsfader. År 1789, använde Rush namnet ”breakbone fever” i en rapport om dengueutbrottet i Philadelphia 1780. I rapporten använder Rush oftast det formella namnet ”bilious remitting fever” (”återkommande gallfeber”).[39][40] Termen ”denguefeber” blev inte vanlig förrän efter 1828.[38] Innan dess använde olika människor olika namn på sjukdomen. Till exempel kallades också dengue ”breakheart fever” (”hjärtekrossarfeber”) och "la dengue."[38] Andra namn användes också för allvarlig dengue, till exempel ”infectious thrombocytopenic purpura” (”smittsam trombocytopenisk purpura”), ”Philippine”, ”Thai” och ”Singapore hemorrhagic fever”[38]

Forskning

Det forskas fortfarande om metoder för att förhindra och behandla dengue. Det finns också de som arbetar med att kontrollera stickmyggorna och[41] skapa vaccin och läkemedel för att bekämpa viruset.[27]

Många enkla metoder har använts för att kontrollera stickmyggen. Några av dessa har fungerat. Till exempelguppy (Poecilia reticulata) eller hoppkräftor kan läggas i stillstående vatten så att de äter stickmyggornas larver (ägg).[41]

Forskare arbetar med att skapa ett vaccin för att skydda människor mot alla fyra typer av dengue.[27] En del forskare är oroliga att vaccinet skulle kunna öka risken för allvarlig sjukdom genom antikroppsberoende infektivitet (”antibody-dependent enhancement”, ADE).[42]Det bästa möjliga vaccinet bör ha fem olika egenskaper. För det första, bör det vara säkert. För det andra, bör det fungera efter en eller två injektioner (eller sprutor). För det tredje, bör det skydda mot alla typer av denguevirus. För det fjärde, bör det inte orsaka ADE. För det femte bör det vara enkelt att transportera (flytta) och förvara (lagra tills det behövs). För det sjätte, bör det vara billigt och kostnadseffektivt (värt kostnaden).[42] År 2009 hade några vacciner redan testats.[21][39][42] Forskarna hoppas att det första vaccinet (eller vaccinerna) kommer att vara kommersiellt tillgängliga (tillgängliga att köpa) år 2015.[27]fi

Forskare arbetar också med att skapa antivirala läkemedel för att behandla attacker och förebygga allvarliga komplikationer som kan uppstå vid denguefeber.[43][44]De arbetar också med att kartlägga virusproteinernas struktur. Detta kan hjälpa dem att skapa läkemedel som fungerar väl mot dengue.[44]

Anteckningar

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Whitehorn J, Farrar J (2010). ”Dengue”. Br. Med. Bull. 95: sid. 161–73. doi:10.1093/bmb/ldq019. PMID 20616106. 
  2. ^ [a b c] WHO (2009), pp. 14–16.
  3. ^ [a b c] Reiter P (2010-03-11). ”Yellow fever and dengue: a threat to Europe?”. Euro Surveil 15 (10): sid. 19509. PMID 20403310. http://www.eurosurveillance.org/ViewArticle.aspx?ArticleId=19509. 
  4. ^ Gubler (2010), p. 379.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] Ranjit S, Kissoon N (July 2010). ”Dengue hemorrhagic fever and shock syndromes”. Pediatr. Crit. Care Med. 12 (1): sid. 90–100. doi:10.1097/PCC.0b013e3181e911a7. PMID 20639791. 
  6. ^ [a b c d e] Varatharaj A (2010). ”Encephalitis in the clinical spectrum of dengue infection”. Neurol. India 58 (4): sid. 585–91. doi:10.4103/0028-3886.68655. PMID 20739797. http://www.neurologyindia.com/article.asp?issn=0028-3886;year=2010;volume=58;issue=4;spage=585;epage=591;aulast=Varatharaj. 
  7. ^ [a b c d e f g h] Chen LH, Wilson ME (October 2010). ”Dengue and chikungunya infections in travelers”. Curr. Opin. Infect. Dis. 23 (5): sid. 438–44. doi:10.1097/QCO.0b013e32833c1d16. PMID 20581669. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l] WHO (2009), pp. 25–27.
  9. ^ [a b] Wolff K, Johnson RA (eds.) (2009). ”Viral Infections of Skin and Mucosa”. Fitzpatrick's Color Atlas and Synopsis of Clinical Dermatology (6th). New York: McGraw-Hill Medical. Sid. 810–2. ISBN 9780071599757. 
  10. ^ [a b] Knoop KJ, Stack LB, Storrow A, Thurman RJ (eds.) (2010). ”Tropical Medicine”. Atlas of Emergency Medicine (3rd). New York: McGraw-Hill Professional. Sid. 658–9. ISBN 0071496181. 
  11. ^ [a b c d e] Gould EA, Solomon T (February 2008). ”Pathogenic flaviviruses”. The Lancet 371 (9611): sid. 500–9. doi:10.1016/S0140-6736(08)60238-X. PMID 18262042. 
  12. ^ [a b] Rodenhuis-Zybert IA, Wilschut J, Smit JM (August 2010). ”Dengue virus life cycle: viral and host factors modulating infectivity”. Cell. Mol. Life Sci. 67 (16): sid. 2773–86. doi:10.1007/s00018-010-0357-z. PMID 20372965. 
  13. ^ [a b c d e f] WHO (2009), sid 59-60.
  14. ^ [a b c] Center for Disease Control and Prevention. ”Chapter 5 – Dengue Fever (DF) and Dengue Hemorrhagic Fever (DHF)”. 2010 Yellow Book. http://wwwnc.cdc.gov/travel/yellowbook/2010/chapter-5/dengue-fever-dengue-hemorrhagic-fever.aspx. Läst 23 december 2010. 
  15. ^ ”Dengue Fever – Information Sheet” (på engelska). WHO. 9 oktober 2006. http://www.searo.who.int/en/Section10/Section332_12647.htm. 
  16. ^ Gubler (2010), pp. 377–78.
  17. ^ Wilder-Smith A, Chen LH, Massad E, Wilson ME (January 2009). ”Threat of Dengue to Blood Safety in Dengue-Endemic Countries”. Emerg. Infect. Dis. 15 (1): sid. 8–11. doi:10.3201/eid1501.071097. PMID 19116042. PMC: 2660677. http://www.cdc.gov/eid/content/15/1/8.htm. 
  18. ^ Stramer SL, Hollinger FB, Katz LM, et al. (August 2009). ”Emerging infectious disease agents and their potential threat to transfusion safety”. Transfusion 49 Suppl 2: sid. 1S–29S. doi:10.1111/j.1537-2995.2009.02279.x. PMID 19686562. 
  19. ^ Teo D, Ng LC, Lam S (April 2009). ”Is dengue a threat to the blood supply?”. Transfus Med 19 (2): sid. 66–77. doi:10.1111/j.1365-3148.2009.00916.x. PMID 19392949. PMC: 2713854. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-3148.2009.00916.x/full. 
  20. ^ Wiwanitkit V (January 2010). ”Unusual mode of transmission of dengue”. Journal of Infection in Developing Countries 4 (1): sid. 51–4. PMID 20130380. http://www.jidc.org/index.php/journal/article/view/20130380. 
  21. ^ [a b c d e f g] Guzman MG, Halstead SB, Artsob H, et al. (December 2010). ”Dengue: a continuing global threat”. Nat. Rev. Microbiol. 8 (12 Suppl): sid. S7–S16. doi:10.1038/nrmicro2460. PMID 21079655. http://www.nature.com/nrmicro/journal/v8/n12_supp/full/nrmicro2460.html. 
  22. ^ Martina BE, Koraka P, Osterhaus AD (October 2009). ”Dengue Virus Pathogenesis: an Integrated View”. Clin. Microbiol. Rev. 22 (4): sid. 564–81. doi:10.1128/CMR.00035-09. PMID 19822889. PMC: 2772360. http://cmr.asm.org/cgi/content/full/22/4/564. 
  23. ^ [a b c d e f g] WHO (2009), sid 10-11.
  24. ^ [a b c] WHO (1997). ”Chapter 2: clinical diagnosis”. Dengue haemorrhagic fever: diagnosis, treatment, prevention and control (2nd). Geneva: World Health Organization. Sid. 12–23. ISBN 9241545003. http://www.who.int/csr/resources/publications/dengue/012-23.pdf. 
  25. ^ [a b] WHO (2009), sid 90-95.
  26. ^ Gubler (2010), sid. 380.
  27. ^ [a b c d] WHO (2009), sid. 137. Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "WHOp137" definieras flera gånger med olika innehåll
  28. ^ [a b c] WHO (2009), pp. 32–37.
  29. ^ [a b c d] WHO (2009), pp. 40–43.
  30. ^ WHO media centre (March 2009). ”Dengue and dengue haemorrhagic fever”. Dengue and dengue haemorrhagic fever. World Health Organization. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs117/en/. Läst 27 december 2010. 
  31. ^ Neglected Tropical Diseases. ”Diseases covered by NTD Department”. Diseases covered by NTD Department. World Health Organization. http://www.who.int/neglected_diseases/diseases/en/. Läst 27 december 2010. 
  32. ^ [a b] WHO (2009), p. 3.
  33. ^ [a b c] Anonymous (2006). ”Etymologia: dengue”. Emerg. Infec. Dis. 12 (6): sid. 893. http://www.cdc.gov/ncidod/eid/vol12no06/pdfs/etymology.pdf. 
  34. ^ [a b c d] Gubler DJ (July 1998). ”Dengue and Dengue Hemorrhagic Fever”. Clin. Microbiol. Rev. 11 (3): sid. 480–96. PMID 9665979. PMC: 88892. http://cmr.asm.org/cgi/content/full/11/3/480. 
  35. ^ [a b] Henchal EA, Putnak JR (October 1990). ”The dengue viruses”. Clin. Microbiol. Rev. 3 (4): sid. 376–96. doi:10.1128/CMR.3.4.376. PMID 2224837. PMC: 358169. http://cmr.asm.org/cgi/reprint/3/4/376. 
  36. ^ Harper D (2001). ”Etymology: dengue”. Online Etymology Dictionary. http://www.etymonline.com/index.php?term=dengue. Läst 5 oktober 2008. 
  37. ^ Anonymous (1998-06-15). ”Definition of Dandy fever”. MedicineNet.com. http://www.medterms.com/script/main/art.asp?articlekey=6620. Läst 25 december 2010. 
  38. ^ [a b c d] Halstead SB (2008). Dengue (Tropical Medicine: Science and Practice). River Edge, N.J: Imperial College Press. Sid. 1–10. ISBN 1-84816-228-6. http://books.google.com/books?id=6zLd9mFwxwsC&pg=PA1. 
  39. ^ [a b] Barrett AD, Stanberry LR (2009). Vaccines for biodefense and emerging and neglected diseases. San Diego: Academic. Sid. 287–323. ISBN 0-12-369408-6. http://books.google.co.uk/books?id=6Nu058ZNa1MC&pg=PA289. 
  40. ^ Rush AB (1789). ”An account of the bilious remitting fever, as it appeared in Philadelphia in the summer and autumn of the year 1780”. Medical enquiries and observations. Philadelphia: Prichard and Hall. Sid. 104–117. 
  41. ^ [a b] WHO (2009), p. 71.
  42. ^ [a b c] Webster DP, Farrar J, Rowland-Jones S (November 2009). ”Progress towards a dengue vaccine”. Lancet Infect Dis 9 (11): sid. 678–87. doi:10.1016/S1473-3099(09)70254-3. PMID 19850226. 
  43. ^ Sampath A, Padmanabhan R (January 2009). ”Molecular targets for flavivirus drug discovery”. Antiviral Res. 81 (1): sid. 6–15. doi:10.1016/j.antiviral.2008.08.004. PMID 18796313. 
  44. ^ [a b] Noble CG, Chen YL, Dong H, et al. (March 2010). ”Strategies for development of Dengue virus inhibitors”. Antiviral Res. 85 (3): sid. 450–62. doi:10.1016/j.antiviral.2009.12.011. PMID 20060421. 

Referenser

Mall:Refend

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Denguefeber&oldid=24474431”