Airbus A380

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Airbus A380
SIA Airbus A380, 9V-SKA, SIN 8.jpg
Ett Singapore Airlines A380-841.
Beskrivning
Typ Passagerarflyg
Besättning 2 + 22 / 2 + 3
Första flygning 27 april 2005
I aktiv tjänst 25 oktober 2007 SIA
Versioner A380-841
A380-842
A380-861 /
A380-843F
A380-863F
Tillverkare Airbus S.A.S.
Data
Längd 72,70 m
Spännvidd 79,80 m
Höjd 24,10 m
Vingyta 846 m²
Tomvikt 276,8 ton / 252,2 ton
Max. startvikt 560 ton / 590 ton
Motor(er) 4 × Rolls-Royce Trent 900 eller
4 × Engine Alliance GP7200
Dragkraft 4 × 311 kN / 363 kN
Prestanda
Max. hastighet 953 km/h
Räckvidd med max. bränsle 15 200 km / 10 400 km
Max. flyghöjd 13 113 m
Dragkraft/vikt: 0,22/1
Lastförmåga
Lastförmåga 66,4 ton / 152,4 ton
Kapacitet 525 i 3 klasser eller
853 i enklassutförande / 12 kurirer

Airbus A380 är ett fyrmotorigt jetflygplan för långdistansflygning, tillverkat av det europeiska företaget EADS (Airbus kum). A380:s projektnamn blev Airbus A3XX men fick smeknamnet SuperJumbo. Flygplanet är det första jetdrivna passagerarplanet med två kompletta passagerardäck plus ett underliggande godsdäck.

A380 är en familj av flygplan där passagerarmodellen A380-800 flyger i dag. I koncept, alternativt på projektstadiet finns ytterligare fyra modeller, A380-700 vilken är en förkortad variant av A380-800, A380-800ER som har utökad flygdistans, A380-900 vilken har kapacitet att ta upp till 960 passagerare samt A380-800F som fraktflygplan.
I sitt grundutförande kan Airbus A380 som standard ta antingen 853 passagerare i turistklass eller 525 passagerare fördelade på tre klasser. Passagerarvarianten är världens största civila persontransportplan med 45 procent större kabinvolym och 30 procent större golvyta jämfört med sin närmaste konkurrent Boeing 747-400 (Jumbo Jet).
Om tillverkningen av fraktvarianten A380-800F tas upp, kommer det att bli världens största serietillverkade fraktflygplan. Det ukrainatillverkade Antonov An-225 är visserligen betydligt större, men har bara byggts i ett enda exemplar och enbart flyger frakt. Tillverkningen av A380-800F är dock förlagd till en osäker framtid, eftersom bland annat förseningar lett till att samtliga köpare har avbeställt. I dagsläget finns över huvud taget inga order på fraktmodellen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Koncept - Projekt - Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Luftens giganter i jämförelse.

Airbus har utvecklat och tillverkat kommersiella flygplan sedan 1974. Det enda de saknade i sitt sortiment var en VLA (Very Large Airliner), det vill säga ett mycket stort trafikflygplan. Konkurrenten Boeing hade sedan 1970 varit ensam med planen i 747-familjen. En annan konkurrent, McDonnell Douglas, hade försökt sälja sin modell MD-12. Det projektet hade dock lagts ner innan tillverkningen ens påbörjats. År 1990 beslutades inom Airbus-koncernen att undersöka möjligheterna för att bygga ett eget superflygplan under projektnamnet "Megaliner". I juni 1994 inleddes projektet A3XX för att detaljstudera tekniska förutsättningar för att utveckla ett sådant flygplan. Ett flertal lösningar utvärderades, bland annat den att sammanfoga två A340, som är världens längsta kommersiella flygplan, för att komma upp i tillräcklig kapacitet utan att för den skull behöva utveckla en helt ny flygplanstyp.

Tekniker konstaterade att det enda sätt på vilket detta skulle kunna lösas med tillgänglig teknik, var att göra ett plan i tre våningar, med två övre däck för passagerare och ett nedre för gods. Boeing hade under tiden sysslat med sitt projekt, kallat 747X, vilket var tänkt att konkurrera med Airbus’ modell A380. Boeing valde dock att lägga ner sina planer och istället modernisera sin 747-400 samt att förlänga den för att uppnå en kapacitet av 400-500 passagerare.

Den 19 december 2000 röstade Airbus styrelse för att projekt A3XX skulle förverkligas och anslog för detta en budget på 8,8 miljarder euro. Styrelsen vågade göra detta eftersom order redan fanns från 55 olika beställare på flygplanet. Tidigt 2001 fastslogs själva designen. Airbus utvecklade först mellanmodellen -800, men förberedde sig för att även kunna bygga dels en kortare modell (-700), dels en längre (-900) samt en modell för längre räckvidd (-800ER). Samtliga modeller finns dessutom i två varianter då de är utrustade med olika motormodeller - A380-841 har Rolls-Royce Trent 900 och A380-861 har Engine Alliance GP7000. Även än tyngre varianter skulle kunna tillverkas på samma koncept.
Storleken och nya krav resulterade bland annat i att planet måste utrustas med en vinge som är större än normalt och med långt kraftigare landställ. Med ökad vikt skulle också ökad bränsleförbrukning komma att krävas, men detta blev kompenserat för genom att flygplanet optimerades aerodynamiskt.

Den 23 januari 2002 inleddes tillverkningen av vingboxen som är den mest komplexa delen på hela flygplanet, motorerna undantagna, eftersom denna måste göras i ett stycke. Den först hopmonterade, dock ej inredda versionen av vingboxen var "static test airframe" (statisk testram) MSN5000 som har varit under kontinuerligt test till och med mitten av 2007. Den andra versionen var "fatigue test airframe" (utmattningstestram) MSN5001. Den transporterades till Dresden, där den monterades ihop och har sedan dess belastats kontinuerligt för att verifiera flygplanets hållbarhet. Den första A380 som visades upp vid en ceremoni i Toulouse den 8 februari 2005 hade serienummer 001 med registreringsnummer F-WWOW. Jungfrufärden ägde rum den 27 april 2005 klockan 10:29 CET. Flygplanet lyfte från Toulouse flygplats och flygningen pågick i 3 timmar och 54 minuter och leddes av chefstestpilot Jacques Rosay. Sedan den dagen är A380 världens största passagerarflygplan. Utvecklingskostnaderna hade dock vid den tiden vuxit till 11 miljarder euro.

En Airbus A380 från Lufthansa landade den 15 september 2010 på Arlandas bana 1 då den var på en skandinavisk uppvisningsturné. Den kom från Köpenhamn och stod sedan i 1 timme innan den flög vidare till Helsingfors och Oslo.

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Karta over fraktvägarna för A380, med slutmontering i Toulouse.
RoRo fartyget Ville de Bordeaux lossar A380 delar i Pauillac.
A380 i Emirates färger.
En Airbus A380 i en storm
A380 kabin, ekonomiklass i genomskärning
Taxar ut till startbanan...
...och lyfter.


De stora strukturella delarna av A380 byggs i Frankrike, Tyskland, Spanien och Storbritannien. På grund av sin storlek, fraktas de till monteringshallen (Jean-Luc Lagardère Plant) i Toulouse i Frankrike via sjö och landtransport, vissa ”mindre” delar flygs dock dit av en Airbus A300-600ST Beluga som även används för transport av delar till andra Airbus modeller.

För tungtransporten av de stora A380-komponenterna, skapades rutten ”Itinéraire en Grand Gabarit”. Detta innebar byggande av en flotta av roll-on/roll-off (RORO) fartyg och pråmar, hamnanläggningar och utveckling av nya samt ändrade vägar för att rymma de gigantiska transporterna.

Under 2006 uppdagades stora felberäkningar i kabelsystemet. Åtskilliga av kablarna visade sig inte vara av rätt längd då arbetet pågick med att montera ihop de olika flygplansdelarna. En av orsakerna var inkompatibla versioner av programvaran för den så kallade 3D-mockup:en (skalenlig modell) som användes i Tyskland och i Frankrike. Resultatet blev att hela produktionen fick avbrytas vilket orsakade bortåt två års försening. Sedan dess är alla felaktiga kablar utbytta för hand i de färdigmonterade flygplanen (troligtvis sexton stycken). Det visade sig nödvändigt att göra samma sak med de delar som ännu inte monterats ihop men som hade levererats till slutmonteringen i Toulouse. Från och med serienummer 026 (redan hopmonterad i september 2007) kommer alla delar från respektive fabrik att levereras med exakt anpassade kablar förmonterade.

Den 4 september 2007 hade tio exemplar flugit och ytterligare sju slutmonterats (inklusive MSN 026). Den 2 augusti 2008 hade arton exemplar flugit och sex stycken levererats till flygbolag (Singapore Airlines och Emirates Airlines). I mars 2009 hade tjugosex exemplar flugit och tretton stycken levererats till flygbolagen, Emirates Airlines, Singapore Airlines och Qantas. Senare har även Air France, Korean Air och Lufthansa börjat flyga med typen, i juli 2011 så har femtiotre A380 flugit. I samband med Fotbolls-VM 2010 så flög Lufthansa sin A380 för första gången i passagerartrafik.

Svenska leverantörer till Airbus A380[redigera | redigera wikitext]

Volvo Aero finns med i båda två typerna av motorer som driver A380. Volvo Aero är dels programdelägare i Rolls-Royce-motorn Trent 900, dels som utvecklande och tillverkande partner av komponenter till den andra motorn, GP7000. Volvo Aeros ansvar i samarbetet med Rolls-Royce omfattar utveckling, konstruktion, tillverkning och produktstöd av Intermediate Compressor Case, ("mellanhus"). Volvo Aero tillverkar också det bakre fläkthuset, den allra största komponenten på en motor. Fläkthuset på Trent 900 har en diameter på strax över tre meter. När det gäller Trent 900 är Volvo Aero programdelägare med Rolls-Royce medan företaget i det andra fallet, GP7000, samarbetar med MTU och Pratt & Whitney. Bakom GP7000 står ”Engine Alliance”, som bygger på ett samarbete mellan de två amerikanska flygmotortillverkarna, General Electric och Pratt & Whitney.

Saab Aerostructures i Linköping utvecklar och levererar vingbalkar till A380. Saab Aerosystems utvecklar ett system som ska motverka isbildning på vingarna.

CTT Systems i Nyköping har varit leverantör av utrustning till Airbus-plan sedan år 2000. Företaget utvecklar och tillverkar både avfuktningssystem och luftfuktare för alla Airbus-modeller – från A318 till A380.

Testflygningar[redigera | redigera wikitext]

Airbus använde fem flygplan i sitt flygtestprogram varav endast F-WWOW kom att bli kvar i deras egen ägo. Efter slutförda tester kom alla fem testplanen att konverteras till vanliga A380-841:or, även F-WWEA som har GP7200-motorer. Fram till september 2007 har 80 piloter flugit mer än 2 900 timmar på fler än 1 900 flygtestuppdrag. Under programmets gång har planen besökt 24 länder. Detta gör testen till det i särklass mest ambitiösa testprogrammet för ett passagerarflygplan någonsin. Den 12 december 2006 erhöll Airbus luftvärdighetscertifikat för modell A380-841 och A380-842 av EASA och av FAA vid en gemensam ceremoni i ett av deras huvudkontor i Frankrike. Den 14 december 2007 erhöll Airbus luftvärdighetscertifikat för A380-861 av både EASA och FAA.

I trafik[redigera | redigera wikitext]

Singapore Airlines var det första flygbolag som fick A380-leveranser. I dagsläget (April 2013) har Singapore Airlines fått 19 flygplan levererade av dess 24 beställda. Singapore Airlines beställde från början 19 flygplan, men i slutet av oktober (2012) beställde bolaget 5 till. Efter de ursprungliga förseningarna har Airbus fått upp farten och leveranserna sker nu något snabbare än planerat. Singapore Airlines har valt att dela upp sina flygplan i 3 klasser med 12 sviter, 60 businessklass och 399 ekonomiklass, vilket totalt ger 471 passagerare. Trots att 471 passagerare är långt mycket mindre än maximala 853, så är det lika trångt i ekonomiklass som i andra långdistansplan, det vill säga 32 tum (81 cm) stolsavstånd, vilket är en aning mer än i kortdistansplan.

Första A380 till Singapore Airlines levererades i oktober 2007 (9V-SKA) och det sattes i daglig trafik den 25 oktober 2007 mellan Singapore - Sydney. Andra A380 till Singapore Airlines levererades i januari 2008 (9V-SKB) användes som reservplan till det första levererade. Tredje A380 till Singapore Airlines levererades i mars 2008 (9V-SKC) och det sattes i daglig trafik den 18 mars 2008 mellan Singapore - London.

Andra flygbolaget som flög A380 är Emirates Airlines som satte in planet på rutten Dubai - New York under juli 2008. Emirates har beställt 90 stycken varav 31 levererade (april 2013).

Tredje flygbolaget som flög A380 är Qantas som började med rutten Los Angeles och Sydney. Bolaget har 12 flygplan levererade av 20 stycken (november 2012).

Under Slutet av 2009 fick Air France sin första A380. I november 2012 hade flygbolaget 8 A380 och ytterligare 12 är beställda.

Näst på tur att få A380 var Lufthansa. Lufthansa har beställt 17 A380 och 10 stycken är levererade (november 2012). Flygbolaget flyger sina A380 på rutter som Frankfurt-New York och Frankfurt-Tokyo.

Korean Air Fick sin första A380 i juni 2011 och 5 av 10 beställda flyger idag åt flygbolaget (november 2012)

Som sjunde flygbolag fick China Southern Airlines sin första A380. China Southern har beställt 5 stycken och fått 4 (november 2012)

Under andra halvan av 2012 fick både Malaysia Airlines och Thai Airways sina första A380. I november 2012 hade flygbolagen fått två respektive en A380.

British Airways fick under sommaren 2013 sina första A380. I oktober 2013 har flygbolaget fått 3 flygplan levererade.

Ett problem med många passagerare ombord innebär större risk för avbrutna flygningar på grund av sjukdom. I december 2008 inträffade tre sådana fall [1].

I juli 2010 hade de då 31 levererade flygplanen flugit 156.000 timmar i 17.000 flygningar och transporterat 6.000.000 passagerare[2].

Tekniska problem i trafik[redigera | redigera wikitext]

Tekniska problem har förekommit med A380 i Singapore. Under transport på marken gick dragfordonet sönder och flygplanet gled av banan. Planet är tillbaka i trafik. En bränslepump har gått sönder innan start, vilket ledde till att flygningen blev inställd.[3] Den 4 november 2010 exploderade en motor på vänster sida av ett av Qantas Airways A380 med registreringsnummer VH-OQA strax efter start från Singapore. En stor mängd system slogs ut av explosionen, bl a motorstyrning och bränsledumpning. Planet nödlandade i Singapore efter att ha tillbringat två timmar i luften medan besättningen försökt få planet under tillräcklig kontroll för att genomföra en landning. Efter landning kunde den yttre motorn på vänster sida inte stängas av inifrån cockpit, utan motorn kvävdes genom att stora mängder skum och vatten sprutades in av flygplatsens brandkår mm. [4]. Inga personskador har rapporterats. [5] Vid senare undersökning av den havererade motorn visade det sig att komponenter i turbinen hade gått sönder på Trent 900-motorn, vilket lett till ett oljeläckage och den efterföljande explosionen. [6].

Anpassningar av flygplatser[redigera | redigera wikitext]

A380 har bl.a. fler passagerare, större vingbredd och större vikt än tidigare flygplan. Flygplatser har anpassats. Boarding sker med tre gångbroar eller trappor. En ny kran för lastning av catering måste införskaffas för att nå till övervåningen, som når 8,4 meter över marken, samt för att hålla för större vikter.

Konventionella 45 m breda landningsbanor fungerar bra, men motorerna är 50 m och vingspetsarna 80 m från varandra, så en översyn av skyltar och dylikt längs banorna är nödvändig.

Frankfurts flygplats var tidigt ute med att bygga om för A380. Arlanda flygplats, som kan få ta emot en A380 som charterplan ibland, kan nöja sig med att skaffa två trappor och en cateringkran. Det tar 45 minuter för samtliga passagerare att komma ombord eller av ett fullsatt charterplan.

Beställningar och leveranser[redigera | redigera wikitext]

Den första A380-841 levererades till Singapore Airlines 15 oktober 2007 och togs i trafik 25 oktober 2007 mellan Singapore och Sydney, sedan dess har rutterna Singapore-London och Singapore-Tokyo startats. Emirates Airlines flög till USA ifrån Dubai i augusti 2008 då man fick sin första A380. Dock lade man ner rutten i april 2009 och ersatte den med Bangkok, Seoul och Toronto.


Beställningar årsbasis[redigera | redigera wikitext]

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Summa
48 32 0 27 6 19 24 33 9 4 32 9 19 42 14 318

Leveranser årsbasis[redigera | redigera wikitext]

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Summa
1 12 10 18 26 30 25 22 144[7]

Ordermatris kundvis[redigera | redigera wikitext]

Beställare Beställd / optioner per modell Levererad per modell
Flygbolag leverans -8XX -841 -842 -843F -861 -863F -841 -842 -843F -861 -863F
Frankrike Air Austral 2014 2
Spanien Air Comet 2010 (4*)
Frankrike Air France 2009 12 8
Sydkorea Asiana Airlines 2011 6
Storbritannien British Airways 2012 12 7
Kina China Southern Airlines 2009 5 5
Förenade Arabemiraten Emirates[8] 2008 140 31
Förenade Arabemiraten Etihad Airways 2013 10
Hongkong Hong Kong Airlines 10
Indien Kingfisher Airlines 2010 5 5
Sydkorea Korean Air 2010 10 HADLA 6
Tyskland Lufthansa[9] 2009 17 8 10
Malaysia Malaysia Airlines 2011 6 6
Australien Qantas[10] 2008 20 4 12
Qatar Qatar Airways 2012 10
Singapore Singapore Airlines [11] 2007 24 6 19
Japan Skymark Airlines 2014 6 4
Thailand Thai Airways 2010 6
Ryssland Transaero Airlines 4
Storbritannien Virgin Atlantic[12] 2013 000 6 6
Saudiarabien Prins Alwaleed 2010 ? 000 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 00000 00000 00000 00000 00000
Summa 43 5 107 31 0 0 0 0 112 0 0 0 44 12 0 45 0
Totalt 262 / 36 101

-8XX : modell ej bestämd.

Värde med * är inte bekräftat på Airbus order- och leveranslista.[13]

ILFC fanns tidigare med i listan men annullerade sin order om tio st A380 i mars 2011. [14]

Modellmatris[redigera | redigera wikitext]


Modell Certifierad (EASA / FAA) Motor Tillverkare Max Start Effekt Motor Certifierad (EASA / FAA)
A380-841 2006-12-12 [15][16] Trent 970 Rolls-Royce 334,29 kN / 75,152 lb 2004-10-29 [17] / 2006-12-04 [18]
2006-12-12 [15][16] Trent 970B Rolls-Royce 348,31 kN / 78,304 lb 2004-10-29 [17] / 2006-12-04 [18]
A380-842 2006-12-12 [15][16] Trent 972 Rolls-Royce 341,41 kN / 76,752 lb 2005-08-11 [17] / 2006-12-04 [18]
2006-12-12 [15][16] Trent 972B Rolls-Royce 356,81 kN / 80,213 lb 2005-08-11 [17] / 2006-12-04 [18]
A380-843F Trent 977 Rolls-Royce 359,33 kN / 80,781 lb 2004-10-29 [17] / 2006-12-04 [18]
Trent 977B Rolls-Royce 372,92 kN / 83,835 lb 2004-10-29 [17] / 2006-12-04 [18]
A380-861 2007-12-14 [15][16] GP7270 Engine Alliance 322,44 kN / 74,735 lb 2007-04-19 [19] / 2005-12-29 [20]
A380-863F GP7277 Engine Alliance 357,15 kN / 80,290 lb 2007-04-19 [19] / 2005-12-29 [20]
A380-941 Trent 980 Rolls-Royce 374,09 kN / 84,098 lb 2004-10-29 [17] / 2006-12-04 [18]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Stricken passenger prompts Airbus landing”. The Fiji Times Online. http://www.fijitimes.com/story.aspx?id=110050. 
  2. ^ ”Airbus delivers tenth A380 in 2010”. Airbus Press Centre. http://www.airbus.com/presscentre/pressreleases/press-release-detail/detail/airbus-delivers-tenth-a380-in-2010/. 
  3. ^ ”Passengers stranded by A380 glitch”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/business/passengers-stranded-by-a380-glitch-20080219-1sz9.html. 
  4. ^ http://aviation-safety.net/database/record.php?id=20101104-1
  5. ^ ”Qantas A380 lands safely in Singapore, no smoke or fire”. Reuters.com. http://www.reuters.com/article/2010/11/04/singapore-plane-qantas-idUSSGE6A307320101104. 
  6. ^ Component failed on Qantas A380's engine: Rolls-Royce
  7. ^ List of Airbus A380 orders and deliveries - Wikipedia, the free encyclopedia
  8. ^ ”Emirates A380”. Emirates. http://www.emirates.com/a380/. 
  9. ^ ”Lufthansa A380 Portal”. Lufthansa. http://a380.lufthansa.com/en/index.php. 
  10. ^ ”Qantas and the A380”. Qantas. http://www.qantas.com.au/info/about/company/A380. 
  11. ^ ”First To Fly A380”. Singapore Airlines. http://www.a380.singaporeair.com/. 
  12. ^ Goldstein, Steve (26 oktober 2006). ”Virgin Atlantic to delay A380 deliveries until 2013”. Dow Jones MarketWatch. http://www.marketwatch.com/News/Story/Story.aspx?dist=newsfinder&siteid=mktw&guid=%7B36C4BA55%2D04B9%2D498C%2DAD80%2DBC596918E6C5%7D&link=&keyword=A380. Läst 2006-10-26. 
  13. ^ ”Airbus orders & deliveries”. Airbus S.A.S. 12 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 2011-08-11. http://web.archive.org/web/20110811213253/http://www.airbus.com/fileadmin/backstage/orders_deliveries_table/2011-07_Airbus_Orders_and_Deliveries.xls. Läst 11 augusti 2011. 
  14. ^ ”ILFC selects 100 A320neo Family aircraft”. Airbus Press Centre. http://www.airbus.com/presscentre/pressreleases/press-release-detail/detail/ilfc-selects-100-a320neo-family-aircraft/. 
  15. ^ [a b c d e] ”EASA Type-Certificate Data Sheet TCDS A.110”. EASA. 12 december 2007. Arkiverad från originalet den 2007-06-23. http://web.archive.org/web/20070623060420/http://www.easa.europa.eu/doc/Certification/Design_Appro/Aircrafts/TCDS%20EASA.A.110%20Airbus%20A380%20Iss%201%20(12%20Dec%2006).pdf. Läst 3 november 2007. 
  16. ^ [a b c d e] ”FAA Type Certificate Data Sheet NO.A58NM”. FAA. 12 december 2007. http://rgl.faa.gov/Regulatory_and_Guidance_Library%5CrgMakeModel.nsf/0/770B0E4EC96C7707862572B30053568E/$FILE/A58NM.pdf. Läst 3 november 2007. 
  17. ^ [a b c d e f g] ”EASA Type-Certificate Data Sheet E.012”. EASA. 24 maj 2007. Arkiverad från originalet den 2007-06-23. http://web.archive.org/web/20070623032009/http://www.easa.europa.eu/doc/Certification/Design_Appro/Engines/TCDS%20Trent%20900%20Issue%204.pdf. Läst 4 november 2007. 
  18. ^ [a b c d e f g] ”FAA TypeCertificate Data Sheet E00075EN”. FAA. 6 juni 2007. http://rgl.faa.gov/Regulatory_and_Guidance_Library/rgMakeModel.nsf/0/09b47c27a9cfb982862573080054f9ea/$FILE/E00075EN.pdf. Läst 4 november 2007. 
  19. ^ [a b] ”EASA Type Certificate Data Sheet IM.E.026”. EASA. 19 april 2007. Arkiverad från originalet den 2007-06-23. http://web.archive.org/web/20070623062934/http://www.easa.europa.eu/doc/Certification/Design_Appro/Engines/TCDS%20issue%2001.pdf. Läst 4 november 2007. 
  20. ^ [a b] ”FAA TypeCertificate Data Sheet E00072EN”. FAA. 11 januari 2006. http://www.airweb.faa.gov/Regulatory_and_Guidance_Library/rgMakeModel.nsf/0/114398eac7af8d93862570fc00591557/$FILE/E00072EN.pdf. Läst 4 november 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Airbus - beställningar och leveranser