Reformationen i England
Wikipedia
Reformationen fick ett annat förlopp i England än i övriga europeiska länder där den romersk-katolska kyrkans hegemoni slogs i spillror.
Det hade länge funnits strömningar av "antiklerikalism" i England, och de engelska lollarderna hade redan hunnit inspirera hussiterna i Böhmen. Vid 1520 hade lollarderna upphört att vara en aktiv politiskt-religiös kraft. När de reformatoriska strömningarna kom till England styrdes de snarast av kung Henrik VIII:s politiska egenintresse. Dittills hade Henrik VIII varit en lojal romersk katolik, men fann det nu för gott att bryta med Rom. Genom den s.k. "Act of Supremacy" 1534 gjorde sig kungen till kyrkans överhuvud (i världslig mening) och mellan 1535 och 1540, under praktisk ledning av Thomas Cromwell, stängdes de engelska klostren. Den nya kungliga politiken angrep också helgonvördnad, vallfart och vördnad av reliker. Stora landegendomar och penningsummor bytte hand från kyrkan till kronan för att i många fall fortsätta till adeln.
Denna reformation fick stöd av stora delar av den adel som fick del av de kyrkliga rikedomarna, men mötte också stort motstånd. Bland de mest kända motståndarna fanns Thomas More och biskopen John Fisher, vilka båda två avrättades för sitt motstånd. Efterhand förlorade det "katolska partiet" inflytande, och efter en kort rekatolicering under Maria (Bloody Mary) 1553-1558, radikaliserades de protestantiska krafterna i England. Kyrkan förbjöds att fira Mässan, och under en period av bildstorm förstördes helgonbilder samt gjordes kyrkorummet enklare efter reformert mönster.
De religiösa förhållandena i England stabiliserades inte förrän efter det engelska inbördeskriget 1642-1649, den korta republikanska tiden med Oliver Cromwell som diktator (Lord Protector) och dennes död 1658. Anglikanska kyrkan (Church of England) kom att bli den mest katolicerande protestantiska kyrkan, med en i huvudsak protestantisk dogmatik, men med en liturgi som minde mer om den katolska kyrkan. England fortsatt också att (till skillnad mot till exempel de nordiska länderna) ha en katolsk befolkningsminoritet.
