Bob Hope

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bob Hope (1986).
Bob Hope (1990).

Bob Hope, född Leslie Townes Hope 29 maj 1903 i Eltham, London, död 27 juli 2003 i Toluca Lake norr om Los Angeles, Kalifornien, var en brittiskfödd amerikansk artist, komiker och skådespelare.

Född i England[redigera | redigera wikitext]

Hope föddes i England och var den femte av sju bröder. Hans far, William Henry Hope, var en stenarbetare från Weston-super-Mare och hans walesiska mor, Avis Townes, var operasångerska. Familjen bodde först i Weston-super-Mare, sedan Whitehall och St. George i Bristol innan de flyttade till Cleveland i Ohio 1907. Fem år gammal blev Bob Hope 1908 amerikansk medborgare. Som tioåring vann han en "Imitera Chaplin"-tävling.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Enligt levnadstecknaren Arthur Marx, son till Hopes gamle vän och rival Groucho Marx, så var Hopes första fru hans skådespelarkollega Grace Louise Troxell som han gifte sig med 25 januari 1933. När äktenskapshandlingarna offentliggjordes några år senare så förnekade Hope att de hade någon som helst substans och att de hade skilt sig strax efter giftermålet. Rykten gjorde dock gällande att han hade fått en dotter tillsammans med Troxell och att han fortsatte att skicka pengar till henne trots sitt rykte om att vara en sparsam person.

Hope gifte sig med sin andra fru, Dolores DeFina, omkring 19 februari, 1934. Hon var en hängiven katolsk Bronxfödd nattklubbssångerska av italienskt och irländskt ursprung och var känd som Dolores Reade. Hon hade två månader tidigare träffat Hope på The Vogue, en nattklubb på Manhattan där hon uppträdde. DeFina och Hope levde tillsammans fram till Hopes död 69 år senare vilket är det näst längsta äktenskapet i Hollywoods historia. De adopterade fyra barn som alla kom från samma barnhem i Evanston i Illinois.

Thanks for the Memory[redigera | redigera wikitext]

Innan Hope startade sin karriär som underhållare boxades han professionellt under namnet Packy Easte. Hans framgångar började med flera musikalerBroadway, bland annat Roberta, Say When, Ziegfeld Follies (1936) och med Ethel Merman i Red, Hot and Blue. I sin filmdebut i The Big Broadcast of 1938 (Radioparaden 1938) lanserade Hope i duett med Shirley Ross låten som skulle bli hans varumärke, Thanks for the Memory. Den sentimentala karaktären i låten tillät Hope och hans textförfattare att skriva flera olika versioner som passade olika omständigheter, som till exempel att säga farväl till amerikanska trupper då han var på turné.

Hope tjänade stora pengar genom sina liveframträdanden. Under en åttaveckorsturné 1940 slog han rekord då han sålde konsertbiljetter för 100.000 dollar.

Hopes filmkarriär[redigera | redigera wikitext]

1930-talet medverkade Hope i flera kortfilmskomedier för Warner Brothers och efter det tog hans filmkarriär fart. Som filmstjärna blev han mest känd för filmen Åh, en sån deckare! och roadmovies där han hade huvudrollen tillsammans med Bing Crosby och Dorothy Lamour. Den första filmen med Bing Crosby var Två glada sjömän går i land (1940).

Han vann aldrig någon Oscar för sina filmer men den amerikanska filmakademin belönade honom med specialoscars fem gånger: 1940, 1944, 1952, 1959 och 1965 då han fick två hedersoscars, två specialutmärkelser och en Jean Hersholt Humanitarian Award. Han hade uppdraget som värd för Oscarsgalan flera gånger mellan 1950-talet och 1980-talet.

Turnéer för militären[redigera | redigera wikitext]

Den 6 maj 1941, på March Field i Kalifornien framträdde Hope i sin första show för United Service Organizations (USO). Han fortsatte därefter att resa och underhålla trupper under resten av andra världskriget, under Koreakriget, Vietnamkriget och drog sig inte tillbaka förrän efter Gulfkriget 1990-1991. För att visa sitt stöd för trupperna bar han under turnéerna nästan alltid i militäruniform, precis som sin publik. Hans karriär som underhållare för de amerikanska trupperna varade i 60 år under vilka han genomförde omkring 60 turnéer.

1997 blev Hope utsedd till hedersveteran av den amerikanska kongressen och han tog emot utmärkelsen av president Bill Clinton. Hope sade:

Jag har tagit emot många utmärkelser i mitt liv men att bli hedrad bland de män och kvinnor som jag beundrar mest är den största hedersbetygelse jag har fått.

Hopes sportintresse[redigera | redigera wikitext]

Hope var känd för sitt sportintresse. Han hade varit proffsboxare, spelade biljard, tittade på amerikansk fotboll och var delägare i Cleveland Indians och Los Angeles Rams. Han är dock mest känd för sitt stora golfintresse. Han deltog i några tävlingar på PGA-touren och en tävling har fått hans namn, Bob Hope Chrysler Classic. Han spelade golf med nästan alla presidenter under sitt liv, från Dwight D. Eisenhower till George W. Bush och hade ofta någonting ur golfutrustningen som rekvisita när han uppträdde på scenen. 1983 valdes han in i World Golf Hall of Fame.

Hope i radio och TV[redigera | redigera wikitext]

Bob Hope och Jane Russell under en radioutsändning 1944

Hopes radio- och TV-karriär pågick i 64 år och han förknippades ofta med NBC. Första gången han framträdde i TV var 1932 när tekniken var i utvecklingsstadiet. Det var dock inte för Peacock network han sände utan det var en testsändning för CBS. Han gjorde sin debut i radion 1937 då NBC bara var ett radioföretag. Hopes första serie för NBC Radio var "Woodbury Soap Hour". Ett år senare hade han den första showen i sitt namn och den sponsrades av Pepsodent tandkräm. I modern tid kommer många ihåg Hope för de många specialprogrammen i TV som han gjorde för NBC under de följande decennierna där många program sponsrades av Texaco. Hans julprogram var alltid favoriter bland hans fans och ett av hans mest uppskattade inslag var då han framförde "Silver Bells" (ur hans Hej tomtegubbar från 1951). Den framfördes vanligen i duett med kvinnliga gäster som till exempel Olivia Newton-John och Brooke Shields. Hans sista TV-framträdande var 1996 då han tillsammans med Tony Danza hyllade USA:s presidenter.

Den sista tiden[redigera | redigera wikitext]

Hope levde så länge att han två tillfällen felaktigt kom med på listor över döda personer. 1998 rapporterade Associated Press att han hade avlidit och det offentliggjordes i den amerikanska senaten. 2003 fanns han på ett dokument på CNN:s webbplats som skrivits i förväg men som blev åtkomligt på grund av bristande säkerhet vid inloggningen.

Han firade sin 100:e födelsedag 29 maj 2003 och han konkurrerar med Irving Berlin eller George Burns som den mest framstående underhållaren. För att hedra Hope på hans födelsedag uppkallades korsningen mellan Hollywood Boulevard och Vine Street i Los Angeles efter honom, Bob Hope Square. Hans 100-årsdag förklarades som Bob Hope Day i 35 delstater.

Hope firade sin födelsedag privat i sitt hem i Toluca Lake där han hade bott sedan 1937. Även då han var 100 år gammal hade han fortfarande sitt sinne för humor kvar och han sade

Jag är så gammal att till och med min blodgrupp har försvunnit.

På sin ålders höst fick han frågan om vilken roll som varit svårast att spela. Ja, svarade Hope, "rollen som äkta far till mina barn". "De tyckte jag var bättre som komiker än som pappa. Jag håller med!".

Enligt en av hans döttrar så fick han på sin dödsbädd frågan om var han ville begravas. Han svarade sin fru: Överraska mig. Han avled två månader senare i lunginflammation den 27 juli 2003 i sitt hem i Toluca Lake, norr om Hollywood.

Bob Hope ligger begravd i San Fernando Mission Cemetery i Los Angeles.

Vid sin död var han en av världens rikaste underhållare och hans förmögenhet värderades till 700 miljoner dollar.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

  • 1934 - Going Spanish; Paree, Paree
  • 1935 - The Old Grey Mayor; Double Exposure; Calling All Tars; Soup for Nuts; Watch the Birdie
  • 1936 - Shop Talk
  • 1938 - Don't Hook Now
  • 1940 - Screen Snapshots Series 19, No. 6

1938 - 1959[redigera | redigera wikitext]

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

  • På vift fast gift ; Ungkarl i paradiset; The Road to Hong Kong; Critic's Choice; Djungelagenten; A Global Affair; Svedala, alla gånger ; The Oscar; Inte en siffra rätt; Not with My Wife, You Don't! (cameo); 8 på rymmen; Rowan & Martin at the Movies (kort); Vem tog min ubåt?; How to Commit Marriage, Ungkarl i paradiset

1970 - 1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]