Buskgeting

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buskgeting
Buskgeting, arbetare (mörk form).
Buskgeting, arbetare (mörk form).
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Egentliga insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Överfamilj Vespoidea
Familj Getingar
Vespidae
Släkte Långkindade getingar
Dolichovespula
Undersläkte Dolichovespula sensu stricto[1]
Art Buskgeting
Dolichovespula media
Vetenskapligt namn
§ Dolichovespula media
Auktor (Retz., 1783)
Utbredning
Utbredningsområde (mörkblå prickar).
Utbredningsområde (mörkblå prickar).
Synonymer
Dolichovespula borealis Lee, 1986
Dolichovespula sugare Ishik., 1969
Dolichovespula conjugens Paul, 1943
Vespula lugubris Birula, 1927
Vespa lineolata Perkins, 1910
Vespa rufoscutellata Schenck, 1853
Vespa similis Schenck, 1853
Vespa crassa Herrich-Schäffer, 1841
Vespa geerii Lepeletier, 1836
Buskgeting, drottning.
Buskgeting, drottning.
Hitta fler artiklar om djur med


Buskgeting (Dolichovespula media)[2][3] är en getingart som först beskrevs av Anders Jahan Retzius 1783. Buskgeting ingår i släktet långkindade getingar och familjen getingar.[4][5][6] Arten är reproducerande i Sverige.[6] Inga underarter finns listade.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten är en stor geting, nästan lika stor som bålgetingen[7], och kan bli mellan 16 och 22 mm lång.[8] Grundfärgen är svart, med flera, gula markeringar. Munskölden och käkarna är klargula, munskölden med en svart, vertikal strimma i mitten. Också partierna ovanför ögonen och den understa antennleden är gula, och huvudets sidor har gula markeringar. Bakkroppen har gula tvärstreck med oregelbundna bakkanter i slutet av varje bakkroppssegment (tergit). Vissa arbetare har dock en nästan helsvart bakkropp med endast mycket tunna tvärstreck.[9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är mycket vanlig i låglänta områden[7] i skogsbryn och -gläntor[10]. Under våren hämtar drottningen nektar från svarta vinbär, lingonoxbär och rododendron. Längre framåt året hämtar arbetare och hanar föda från ett stort antal växter. De kan även ta eksav och honungsdagg.[7] Dessutom fångar arten flugor och nattfjärilar som föda åt larverna.[10] Det har även förekommit att de angripit bon av honungsbin.[7]

Endast drottningen övervintrar, gärna under eller i en fallen trädstam, och hon kommer fram på våren för att bygga boet. Flygtiden varar från omkring april till september.[7] Den är emellertid kortare ju längre norrut kolonin är belägen.[11]


Bo[redigera | redigera wikitext]

Bo av buskgeting.

Boet är grått och litet (som mest 18 gånger 24 cm). Det hängs fritt i buskar, träd eller under takskägg.[10] Boet byggs ofta i trädgårdar, även i stadsplanerade områden. Det konstrueras av papper, som drottningen och arbetarna genom att gnaga på både färskt och murket trä.[7] Som mest kan ett bo innehålla 1 000 celler.[11]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar England, Wales, ett fåtal lokaler i Skottland via Nordeuropa, Ryssland och genom norra Asien till Japan. I Sverige finns den i hela södra delen, och norrut längs Norrlandskusten; i Finland finns den i den södra halvan av landet, och dessutom en isolerad population längst i nordöst.[1] En hane har upptäckts i Nya Zeeland, men man tror inte att arten etablerat sig i landet.[10]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Pensasampiainen — Dolichovespula media (Retzius, 1783) Buskgeting”. LUOMUS – Finlands artdatacenter. http://ws.luomus.fi/lajitietokeskus/taxon/MX.204108?locale=sv. Läst 28 december 2014. 
  2. ^ Michael E. Archer (2002) Yorkshir Naturalists Union The wasps, ants and bees (Hymenoptera: aculeata) of Watsonian Yorkshir, Pages: 1-200
  3. ^ Michael Kuhlmann (2002) NachrBl.bayer.Ent. Struktur der Wildbienen- und Wespenzönosen ausgewählter Waldstandorte, Volume: 51 Pages: 61-74
  4. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/dolichovespula+media/match/1. Läst 22 december 2014. 
  5. ^ ZOBODAT: Zoological-Botanical Database (Vespoidea). Gusenleitner J., 2006-07-20
  6. ^ [a b] Dyntaxa Dolichovespula media Läst 22 december 2014
  7. ^ [a b c d e f] Else, G. R.. Dolichovespula media (Retzius,1783)” (på engelska). Bee, Wasps, & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=wasp/vespidae/vespinae/dolichovespula-media. Läst 22 december 2014. 
  8. ^ Alan Phillips & Stuart Roberts (April 2010). ”Information Sheet Median Wasp (Dolichovespula media)” (på engelska) (PDF, 162 kB). Hymettus Ltd, Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/sites/www.bwars.com/files/info_sheets/Dolichovespula-media-info-sheet.pdf. Läst 22 december 2014. 
  9. ^ Pendleton, Trevor; Pendleton, Dilys. ”The identification of Nottinghamshire Social Wasps” (på engelska). The website dedicated to Nottinghamshire's invertebrate fauna. http://www.eakringbirds.com/eakringbirds2/insectswaspsidentification.htm. Läst 22 december 2014. 
  10. ^ [a b c d] ”Median Wasp (Dolichovespula media) Exotic Pest Information Sheet” (PDF, 239 kB). Protect New Zealand, Ministry of Agriculture and Forestry. http://www.waikatoregion.govt.nz/PageFiles/3563/medianwasps.pdf. Läst 22 december 2014. 
  11. ^ [a b] Archer, Michael E.. ”Taxonomy, distribution and nesting biology of species of the genus Dolichovespula (Hymenoptera, Vespidae)”. Entomological Science "9" (3). doi:10.1111/j.1479-8298.2006.00174.x. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1479-8298.2006.00174.x/abstract. Läst 24 december 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]