Direktiv (Europeiska unionen)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett direktiv inom Europeiska unionen är en typ av unionsakt som kan antas som lagstiftningsakt,[1][2] och som utgör en del av den unilaterala sekundärrätten.[3] Ett direktiv är bindande med avseende på det resultat som ska uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma tillvägagångssättet för genomförandet.[1] Ett direktiv saknar därför i regel direkt effekt, och kan således inte åberopas inför en nationell domstol likt en nationell lag eller en europeisk förordning.[4] I de fall då fördragen inte anger vilken typ av unionsakt som ska antas, vägleds institutionerna av proportionalitetsprincipen i valet av unionsakt.[5]

Direktiv som antas i enlighet med ett lagstiftningsförfarande utgör lagstiftningsakter.[2] De syftar till att fastställa gemensamma mål och krav på resultat, men lämnar åt medlemsstaterna att själva bestämma form och tillvägagångssätt. Detta till skillnad från förordningar, som är till alla delar bindande och direkt tillämpliga.[1] Om Europeiska konstitutionen hade trätt i kraft skulle ”direktiv” ha ersatts med ”europeisk ramlag”.[6]

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Direktiv följer, i likhet med övriga unionsakter, de bestämmelser om utformning som har antagits av Europeiska unionens publikationsbyrå. Unionsakten består av tre delar: ingressen, artikeldelen och eventuella bilagor.[7] Artikeldelen utgör den normativa delen av unionsakten och är uppdelad i artiklar.[8] Ett direktiv innehåller alltid en avslutande artikel som fastställer till vem eller vilka det riktar sig. Denna avslutande artikel kan ha någon av följande formuleringar:[8]

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som [betingelser som inte alla medlemsstater uppfyller].
Detta direktiv riktar sig till [medlemsstatens officiella namn].

Den andra formuleringen används när direktivet inte är riktat till alla medlemsstater, till exempel om det är en unionsakt som endast berör euroområdet eller Schengenområdet. Den tredje formuleringen används när direktivet riktas till medlemsstater som uppfyller en viss betingelse, till exempel att de har inre vattenvägar. Den fjärde formuleringen används när direktivet riktas till en eller flera specifika medlemsstater.[8]

Rättslig form och grund[redigera | redigera wikitext]

Den rättsliga grunden för direktiv återfinns i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt:[1]

Ett direktiv ska med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.
— Tredje stycket i artikel 288 i EUF-fördraget efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Eftersom direktiven kräver att medlemsstaterna införlivar dem i den nationella lagstiftningen, skiljer de sig väsentligen från förordningar i sin rättsliga form och används för lagstiftning på unionsnivå som inte kräver enhetlig utformning. Däremot har direktiven, till skillnad från beslut, allmän giltighet och riktar sig i regel till alla medlemsstater.[9] Direktiv som antas i enlighet med ett lagstiftningsförfarande utgör lagstiftningsakter.[2] Därutöver kan direktiv även antas i form av delegerade direktiv och genomförandedirektiv. Delegerade direktiv antas av Europeiska kommissionen för att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt.[10] Genomförandedirektiv antas av kommissionen eller, i vissa fall, Europeiska unionens råd för att fastställa enhetliga villkor för genomförandet av lagstiftningsakterna.[11] Direktiv kan även i vissa andra fall antas av rådet och kommissionen när det grundar sig direkt på fördragen.[12]

Rättslig effekt och tillämplighet[redigera | redigera wikitext]

Ett direktiv träder i kraft tjugo dagar efter att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, om inget annat föreskrivs i direktivet.[13] Ett direktiv får dock inte direkt effekt när det träder i kraft, utan medlemsstaterna måste vidta nationella genomförandeåtgärder för att direktivets bestämmelser ska få rättslig effekt. Direktivet är rättsligt bindande för de medlemsstater det riktar sig till, men saknar normalt direkt effekt och kan därför inte åberopas inför en nationell domstol.[9]

Genomförandeåtgärder[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstaterna är förpliktade att sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra ett direktiv. Varje direktiv fastställer den tidsfrist inom vilken medlemsstaterna måste ha vidtagit alla nödvändiga genomförandeåtgärder. I regel är denna tidsfrist mellan sex månader och två år.[9] Alla genomförandebestämmelser måste innehålla en hänvisning, eller åtföljas av en hänvisning, till direktivet. Medlemsstaterna ska underrätta Europeiska kommissionen om de genomförandeåtgärder de vidtar och överlämna texten till alla genomförandebestämmelser till kommissionen.[9]

Rättspraxis[redigera | redigera wikitext]

Om en medlemsstat inte genomför ett direktiv i sin nationella lagstiftning inom den tidsfrist som direktivet fastställer, kan Europeiska kommissionen föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol.[14] Enligt rättspraxis fastställd av domstolen kan ett direktiv under vissa omständigheter ha direkt effekt, det vill säga det kan åberopas av enskilda inför en nationell domstol.[15] Denna direkta effekt är dock endast vertikal, vilket innebär att ett direktiv kan åberopas enbart gentemot en medlemsstat och dess tillhörande myndigheter; inte gentemot andra enskilda. Villkoren för att ett direktiv ska ha vertikal direkt effekt fastställde domstolen den 19 januari 1982 i målet Becker mot Finanzamt Münster-Innenstadt.[16] Villkoren innefattar att direktivet inte har införlivats korrekt och att bestämmelserna i direktivet är ovillkorliga och tillräckligt exakta.[9]

Följaktligen kan de enskilda, i brist på inom fristerna vidtagna genomförandeåtgärder, gentemot alla nationella föreskrifter som är oförenliga med ett direktiv åberopa sådana bestämmelser i direktivet som vad innehållet beträffar framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa. De enskilda kan också åberopa dessa bestämmelser i den mån som bestämmelserna fastställer rättigheter som de enskilda kan göra gällande gentemot staten.
— Domskäl 25 i EU-domstolens dom i målet Becker mot Finanzamt Münster-Innenstadt (mål 8/81)

Ytterligare ett viktigt rättsfall var domstolens dom av den 19 november 1991 i målet Francovich mot Italien, där domstolen fastslog att en medlemsstat kan bli skyldig att betala ut skadestånd till fysiska och juridiska personer som har lidit skada av att medlemsstaten inte har införlivat ett direktiv korrekt.[17]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 171-172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  2. ^ [a b c] ”Artikel 289 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  3. ^ ”Europeiska unionens rättskällor”. Europa (webbportal). 2010-08-18. http://europa.eu/legislation_summaries/institutional_affairs/decisionmaking_process/l14534_sv.htm. Läst 2012-08-28. 
  4. ^ Borchardt, Klaus-Dieter (2011). EU-rättens ABC. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Sid. 90-94. ISBN 978-92-78-40724-7 
  5. ^ ”Artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  6. ^ ”Artikel I-33 i Europeiska konstitutionen”. EUT C 310, 16.12.2004, s. 26-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12004V/TXT. 
  7. ^ ”Rättsakternas struktur”. Interinstitutionella publikationshandboken. Europeiska unionens publikationsbyrå. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-120000.htm. 
  8. ^ [a b c] ”Artiklar (artikeldel)”. Interinstitutionella publikationshandboken. Europeiska unionens publikationsbyrå. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-120300.htm. 
  9. ^ [a b c d e] ”Direktiv”. Europa (webbportal). 2010-09-01. http://europa.eu/legislation_summaries/institutional_affairs/decisionmaking_process/l14527_sv.htm. Läst 2012-08-28. 
  10. ^ ”Artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  11. ^ ”Artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  12. ^ ”Strukturen för Europeiska unionens officiella tidning– Anpassning efter Lissabonfördragets ikraftträdande”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/content/oj/Structure_eOJ_EU_sv.pdf. 
  13. ^ ”Artikel 297 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 176. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  14. ^ ”Artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 160. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  15. ^ ”Om ett land inte följer EU:s regler”. EU-upplysningen. 2013-03-08. http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Om-EUs-lagar-och-beslutsfattande/Om-ett-land-inte-foljer-EUs-regler/. Läst 2013-06-24. 
  16. ^ ”Dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Ursula Becker mot Finanzamt Münster-Innenstadt, REG 1982, s. 288-298”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:61981CJ0008. 
  17. ^ ”Dom av den 19 november 1991 i mål C-6/90 och C-9/90, Francovich mot Italien, REG 1991, s. I-438-452”. Rättsfallssamling för Europeiska gemenskaperna. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:61990CJ0006. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.