Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionsrätten
Rättighetsstadgan
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Utfärdat av institutionerna
Undertecknat i Strasbourg, Frankrike
Rättslig grund art. 6.1 FEU[1]
Offentliggjort i EUT C 303 2007
Celexnummer 12007P[2]
Juridiskt bindande ja, vid tillämpning av unionsrätten
Undertecknat 2007-12-12
Ikraftträdande 2009-12-01


Annan lagstiftning



















Utgör en del av primärrätten
Status: Gällande unionsrätt

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, även känd som rättighetsstadgan, är en stadga som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter. Ett utkast till den ”deklarerades högtidligt” av Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen den 7 december 2000.[3] En anpassad version av stadgan proklamerades i Strasbourg den 12 december 2007,[4] dagen innan signerandet av Lissabonfördraget, som gjorde stadgan juridiskt bindande för Europeiska unionens medlemsstater. Den anpassade versionen av stadgan undertecknades av Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering, kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Portugals premiärminister José Sócrates, som vid denna tidpunkt även var ordförande för rådet.[5]

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, blev stadgan juridiskt bindande för unionens institutioner och medlemsstater när unionsrätten tillämpas. Stadgan medför ingen utökning eller ändring av unionsrättens tillämpningsområde.[6]

När kommissionen Barroso II avlade sin tillträdelseförklaring inför Europeiska unionens domstol den 3 maj 2010 svor de att följa Europeiska unionens fördrag och att handla helt oavhängigt under sin mandatperiod. För första gången svor de tillträdande kommissionärerna även att respektera rättighetsstadgan.[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Stadgan förbjuder bland annat tortyr och omänsklig behandling.

Europeiska gemenskapernas domstol beslutade 1996 att Europeiska unionens fördrag inte innebar en anslutning av unionen till Europakonventionen, trots att samtliga medlemsstater hade ratificerat konventionen.[8] På grund av detta gav Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Köln i juni 1999 i uppdrag till ett konvent att utarbeta en stadga.[9] Konventet höll sitt konstituerande möte i december 1999 och antog ett utkast den 2 oktober 2000. Europeiska rådet antog i oktober 2000 enhälligt utkastet och överlämnade det till Europaparlamentet och Europeiska kommissionen.

Europaparlamentet godkände stadgan den 14 november 2000 och kommissionen godkände den 6 december 2000. Ordförandena för parlamentet, rådet och kommissionen undertecknade och proklamerade stadgan på uppdrag av sina institutioner den 7 december 2000 i Nice. Genom Europeiska konstitutionen föreslogs att stadgan skulle bli juridiskt bindande. Efter förkastandet av konstitutionen, införlivades idén istället i Lissabonfördraget. I samband med fördragets ikraftträdande den 1 december 2009 blev därmed rättighetsstadgan juridiskt bindande.

Syfte och innehåll[redigera | redigera wikitext]

Artikel 2 slår fast att dödsstraff är förbjudet inom EU.

Stadgan består av sju avdelningar, som fastslår mänsklig värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter, rättsskipning samt allmänna bestämmelser om tolkning och tillämpning av stadgan.[10] I den första avdelningen fastslås bland annat att människans värdighet är okränkbar, att ingen får dömas till döden eller avrättas, att alla människor har rätt till integritet, att tortyr och slaveri är förbjudet.[10]

I den andra avdelningen garanteras rätt till olika friheter, till exempel religions-, yttrande-, mötes- och näringsfrihet. Där slås även fast rätten till äktenskap, asyl, utbildning och egendom och skydd av personuppgifter.[10] Likhet inför lagen, icke-diskriminering även på grund av funktionsnedsättning och sexuell läggning, mångfald och barns och äldres rättigheter inkluderas i den tredje avdelningen om jämlikhet. Övriga avdelningar garanterar bland annat arbetares rättigheter, hälso- och konsumentskydd, rösträtt, rättsstatens principer.[10] I den allra sista avdelningen, om tolkningen och tillämpningen av stadgan, förtydligas att ingen bestämmelse i stadgan får medföra att andra rättigheter och friheter i stadgan sätts ur spel i större utsträckning än vad som anges i den.[10]

Ratificering[redigera | redigera wikitext]

Artikel 6 slår fast rätten till frihet.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna var tvungen att ratificeras av unionens medlemsstater i enlighet med sina egna konstitutionella bestämmelser för att kunna bli en del av unionens primärrätt. Till skillnad från Europeiska konstitutionen var inte rättighetsstadgan en del av Lissabonfördraget. Istället blev stadgan juridiskt bindande genom en referens i Lissabonfördraget till den externa stadgan. Ratificeringen av stadgan skedde därmed parallellt med ratificeringen av Lissabonfördraget. Även om andra delar av Lissabonfördraget väckte betydligt mer debatt under ratificeringsprocessen, uppstod kontroverser över stadgan i tre av unionens medlemsstater: Polen, Storbritannien och Tjeckien. Eftersom varken fördraget eller stadgan skulle kunna träda i kraft utan dessa medlemsstaters godkännande, erhöll de på ett eller annat sätt särskilda garantier kring stadgans tillämplighet.

Polen, Storbritannien och Tjeckien[redigera | redigera wikitext]

  Slutgiltig deposition avklarad
  Ratificeringsförfarandet avklarat
  Ratificeringsförfarandet ej klart
  Ratificeringsförfarandet stoppat

Genom ett protokoll, som med Lissabonfördraget fogades till Europeiska unionens grundfördrag, erhöll Polen och Storbritannien särskild status gällande stadgans tillämplighet.[11] Protokollet tydliggör att det inte påverkar tillämpligen av stadgan och övrig unionsrätt på övriga medlemsstater och att stadgan är juridiskt bindande för alla medlemsstater, inklusive Polen och Storbritannien. Däremot fastslår protokollet att stadgan inte på något sätt utvidgar möjligheten för Europeiska unionens domstol, Polens domstolar eller Storbritanniens domstolar att fastslå att nationella bestämmelser (till exempel lagar) är oförenliga med de rättigheter som återfinns i stadgan.[12] Protokollet fastslår också att när stadgan hänvisar till nationell lagstiftning ska den vara tillämplig i Polen och Storbritannien endast i den mån de rättigheter som den innehåller återfinns i Polens och Storbritanniens lagstiftning.[13]

Motiven bakom varför Polen och Storbritannien önskade dessa garantier var olika. För Storbritanniens del handlade det främst om att regeringen såg en risk att rättighetsstadgan skulle påtvinga landet en förändring inom arbetsrätten,[14] medan det i Polens fall handlade om att regeringen ansåg att stadgan skulle urholka Polens strikta lagstiftning kring homosexuella, abort och dödshjälp.[15][16]

Under ratificeringsprocessen av Lissabonfördraget och stadgan krävde Tjeckiens president Václav Klaus liknande garantier för att ratificera. Grunden för detta krav var hans oro för att de tyskar som varit bosatta i Sudetenland i nuvarande Tjeckien fram till slutet av andra världskriget, och som vid krigsslutet blev fördrivna, liksom deras efterlevande, skulle kunna kräva tillbaka förlorad egendom med hänvisning till stadgan.[17] Tjeckiens regering har föreslagit att ett protokoll som fastslår Tjeckiens särskilda ställning ska fogas till unionens grundfördrag i samband med att anslutningsfördraget 2011 ratificeras.[18]

Ratificeringsförfarandet i detalj[redigera | redigera wikitext]

Signerat Godkänt Ratificerat Deponerat
 Europeiska unionen 2007-12-12 ej nödvändigt ej nödvändigt ej nödvändigt

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  2. ^ Konsoliderade versioner: 12010P
  3. ^ ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/App/accords/Default.aspx?command=details&id=297&lang=EN&aid=2000104&doclang=EN. 
  4. ^ ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/App/accords/Default.aspx?command=details&id=297&lang=EN&aid=2007132&doclang=EN. 
  5. ^ ”Charter of Fundamental Rights: the Presidents of the Commission, European Parliament and Council sign and solemnly proclaim the Charter in Strasbourg” (på engelska). Europa (webbportal). 2007-12-12. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/07/1916&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en. Läst 2010-11-27. 
  6. ^ ”Artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. EUT C 303, 14.12.2007, s. 13. EUR-Lex. 2010-05-03. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:303:0001:0016:SV:PDF. Läst 2010-12-14. 
  7. ^ ”European Commission swears oath to respect the EU Treaties”. Europa (webbportal). http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/10/487. 
  8. ^ ”Yttrande från domstolen den 28 mars 1996” (på franska). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!CELEXnumdoc&numdoc=61994V0002&lg=sv. 
  9. ^ ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. Europaparlamentet. 2001-02-21. http://www.europarl.europa.eu/charter/default_sv.htm. Läst 2010-11-27. 
  10. ^ [a b c d e] ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 389-403. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0389:0403:SV:PDF. 
  11. ^ ”Protokoll 30 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 313-314. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  12. ^ ”Artikel 1 i protokoll 30 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 314. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  13. ^ ”Artikel 2 i protokoll 30 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 313-314. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  14. ^ ”Q&A: Charter of Fundamental Rights” (på engelska). BBC News. 2007-07-16. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6225580.stm. Läst 2009-10-25. 
  15. ^ ”No EU rights charter for Poland” (på engelska). BBC News. 2007-11-23. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7109528.stm. Läst 2009-10-25. 
  16. ^ ”Facts about the EU Charter of Fundamental Rights” (på engelska). EUbusiness. 2009-10-09. http://www.eubusiness.com/news-eu/treaty-czech-rights.wi. Läst 2009-10-25. 
  17. ^ ”Klaus nöjd med EU-undantag”. Dagens Nyheter. 2009-10-30. http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klaus-nojd-med-eu-undantag-1.985687. Läst 2009-11-21. 
  18. ^ ”Amendment of the Treaties - Protocol on the application of the Charter of Fundamental Rights of the European Union to the Czech Republic” (på engelska). Europeiska unionens råd. 2011-09-06. http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/11/st13/st13840.en11.pdf. Läst 2012-03-03. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.