Donetsbäckenet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Donetsbäckenet motsvaras främst av Donetsk och Luhansk oblast, de två östligast liggande regionerna i Ukraina.
Karta över den ekonomiska aktiviteten i Donetsbäckenet. Den inofficiella Donbassregionen är i rosa, medan oblastgränserna är markerade i svart.

Donetsbäckenet (ukrainska: Donetskyj basejn) eller Donbass (uttal: [dɐn'bas]; ryska: Donetskij ugolnyj bassejn, 'Donets-kolfältet'[1]) är ett stort stenkols- och industriområde i östra Ukraina. Donetsbäckenets fyndigheter sträcker sig även in i Rostov-området i sydvästra Ryssland. Området täcker en yta av 23 000 km², med utlöparna i väster (bort mot nedre Dnepr) 60 000 km²[1]. Större delen av området innefattas av de ukrainska oblasten Donetsk och Luhansk.

Donetsbäckenet har en övervägande rysktalande befolkning. Under 2014 har området varit föremål för ett proryskt utbrytningsförsök ur Ukraina, lett av två "folkrepubliker" förenade i konfederationen Federala staten Nya Ryssland.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Namnet Donbass är en förkortning av det ryska Donetskij bassejn (Донецкий бассейн) och det ukrainska Donetskyj basejn (Донецький басейн), "Donetsbäckenet".

Stora områden i de centrala delarna av Donbass domineras av stenkolsutvinningen.

Historia och politik[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Donetsbäckenet har fått sitt namn på grund av de rika förekomsterna av kol på södra sidan av floden Donets. Kolfyndigheterna upptäcktes 1721, men brytning av kolen inleddes först under 1800-talet. Efter att järnvägen drogs till området 1869 kom Donetsbäckenet att utvecklas till centrum i Ryssland för utvinning av högkvalitativt stenkol. På 1970-talet nådde utvinningen av stenkol sin topp.[1]

Parallellt byggdes det från 1870-talet upp en stor metallurgisk industri i Donetsbäckenet.[1] Det är ett tungt industrialiserat område som står för en stor del av Ukrainas BNP. Den kol- och stålindustribaserade regionen har de senaste decennierna dock fått uppleva omställningsproblem med en ökad arbetslöshet.[2]

De boende i den kraftigt urbaniserade regionen är ofta relativt nyinflyttade, sedan Sovjettidens industrialisering av området. Där finns också minnen av tidigare lokala statsbildningar, som Sovjetrepubliken Donetsk. Denna utropades 1918 som egen nation, innan den någon månad senare erövrades av Lenins trupper. Huvudgatan i Donetsk är än idag uppkallad efter Artiom, ledaren för den gamla utbrytarstaten.[2]

Stora delar av östra Ukraina har en betydande andel etniska ryssar (rött, år 1994).

Konflikten 2014[redigera | redigera wikitext]

Donetsbäckenet har en övervägande rysktalande befolkning, till skillnad från större delen av övriga Ukraina.[3] Frågan om nationalitet har under våren 2014 bidragit till radikalisering och djupare splittring mellan folk som identifierar sig som ukrainare och dem som inte gör det. Det handlar i viss mån om klasskillnader. Akademiker, tidningsfolk och studenter är ofta för ett enat Ukraina, medan separatisterna och deras anhängare i de flesta fall är arbetarklass. De välutbildade prioriterar yttrandefrihet och pluralism, vilket de tror kommer att värnas bättre i ett mer "europeiskt" Ukraina än i Vladimir Putins Ryssland. Arbetarklassen är å sin sida rädd att förlora sina arbeten när Ukraina moderniseras och gamla Sovjetfabriker slår igen. De hoppas att Ryssland kan rädda industrin, höja lönerna och pensionerna (vilka är högre på den ryska sidan gränsen).[2]

Det är däremot en minoritet i Donbass som vill rita om kartan. En opinionsundersökning i slutet av mars 2014 sa att 66 procent då ville tillhöra Ukraina och 27 procent Ryssland. 70 procent av de tillfrågade var emot att man hissade ryska flaggor på offentliga byggnader.[2]

En stor del av befolkningen i Donbass får sin världsbild formad av ryska TV-kanaler och webbplatser som våren 2014 skildrade det proeuropeiska upproret i Kiev som något som styrts av extrema högerkrafter (med ekonomiskt stöd från USA och EU). Man minns den nationalistiska ukrainska gerillan UPA som ända fram till slutet av 1940-talet slogs med både tyskar, polacker och Röda armén. Fast i Donbass ser man UPA bara som en organisation som samarbetade med nazisterna och talar om dem som "banderovtsy", efter Stepan Bandera (ledare för gerillans politiska gren).[2]

Fotbollsmatcher lockade dock under våren mer folk än politiska demonstrationer. Även många rysktalande Sjachtar Donetsk-supportrar är ukrainska nationalister; i maj deltog Sjachtar- och FK Metalist Charkiv-fans i gatukravallerna i Odessa på den "ukrainska" sidan.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] "Donbass". NE.se. Läst 12 augusti 2014.
  2. ^ [a b c d e f] Nevéus, Ingmar (2014-05-03): "Arbetarna i döende städer hoppas på en rysk vår". DN.se. Läst 27 juli 2014.
  3. ^ Kohut (2013), s. 136.
  • Kohut, Zenon E.; Katchanovski Ivan., Nebesio Bohdan Y., Yurkevich Myroslav (2013) (på eng). Historical dictionary of Ukraine [Elektronisk resurs]. Historical dictionaries of Europe. Libris 16266253