Karpaterna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karpaterna
Bergskedja
Västkarpaterna (Tatrabergen), Polen
Länder  Tjeckien,  Polen,  Slovakien,  Ungern,  Ukraina,  Rumänien,  Serbien
Högsta punkt Gerlachovský štít
 - höjdläge 2 655 m ö.h.
 - koordinater 49°09′49″N 20°08′02″Ö / 49.16361°N 20.13389°Ö / 49.16361; 20.13389
Carpathians dem.jpg

Karpaterna är ett bergssystem i centrala och sydöstra Europa. Det formar en 1 450 km lång båge av berg som löper genom Tjeckien, Slovakien, Polen, Ungern, Ukraina, Rumänien och Serbien[1]. De delas ofta upp i Västkarpaterna, Östkarpaterna och Sydkarpaterna. Bergen är ett turistmål med de många skidanläggningarna, hälsosamma källor, naturreservaten och Draculas slott i Bran. Högsta topp är Gerlachovský štít i Slovakien.

Karpaterna är ur biologisk synvinkel ett av Europas viktigaste områden. Det är en fristad för många annars utrotningshotade arter. På 70 000 kvadratkilometer i Rumänien ryms cirka 5 400 björnar (siffran har varit uppe över 8 000), 3 400 vargar och 2 000 lodjur. Rovdjurspopulationerna i Karpaterna är 10-20 gånger större än i Alperna.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Namnet kommer förmodligen från en dakisk folkgrupp, som enligt dokument som tecknats ner av Zosimus fram till 381 bott på Östkarpaternas sluttningar. Alternativt har namnet på folkgruppen kommit av namnet på bergen. Namnet Karpetes kan ursprungligen ha kommit från den urindoeuropeiska ordstammen *sker-/*ker-, från vilken även det albanska ordet för sten, karpë kommer.

I sena dokument från Romerska riket kallas Östkarpaterna Montes Sarmatici och Västkarpaterna Carpates.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Västkarpaterna (Tatra), Polen
Karpaterna (Beskiderna), Bieszczady, Polen
Karpaterna (Beskiderna), Bieszczady, Sine Wiry, Polen

Karpaterna börjar vid Donau nära Bratislava och utgör en direkt fortsättning österut på Alperna.[1] De omger Transkarpatien och Transsylvanien i en stor halvcirkel, och löper mot sydväst. Halvcirkeln slutar vid Donau nära Bor, Serbien i Serbien. Karpaternas totala längd är cirka 1 450[2] kilometer, och bergssystemets bredd varierar mellan 12 och 500 km. Bergssystemets högsta topp är Gerlachovský štít – i slovakiska Tatrabergen – som når en höjd på 2 655 meter över havet. Den täcker en yta om cirka 200 000 km²[3] och är efter Alperna Europas största bergssystem.

Även om Karpaterna ofta brukar kallas bergskedja bildar systemet ingen sammanhängande kedja berg, utan består av flera orografiskt och geologiskt distinkta grupper. Karpaterna saknar skarpa höjder, vidsträckta snöfält, stora glaciärer, höga vattenfall och större sjöar, vilka alla tillhör Alpernas attribut. Inget område i Karpaterna är snötäckt året runt, och det finns inga glaciärer. Karpaternas klimat samt flora och fauna kan jämföras med Alpernas mittregion.

Karpaterna separeras från Alperna av Donau; de två kedjorna möts bara vid en plats – vid Leithabergen nära Bratislava. Floden separerar dem också från Balkanbergen vid Orşova. Oder separerar bergen från Schlesiens och Mährens bergskedjor. Till skillnad från de andra delarna av Europas centrala bergssystem omges Karpaterna av slättland på alla håll.

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Karpaternas system av parallella bergsskedjor syns tydligast i Väst- och Östkarpaterna – en yttre, en central och en inre zon. Endast den yttre zonen bildar en kontinuerlig bergskedja, medan den centrala zonen halvvägs längs med bergsbågen upphör utefter ett 200 km långt avsnitt. Detta avbrott i bergsbågen sammanfaller med Östkarpaterna, vilka sålunda endast består av den yttre och den inre zonen.[3]

  • Yttre zonen är uppbyggt av ett bälte med flyschbergarter samt sand- och lersten bildat under krita. Bergen har här en kullig form, på grund av kraftigt överskjutna skållor (veck).[2]
  • Centrala zonen utgörs av kalksten och dolomit. Dessutom finns åtskilda, upphöjda block av äldre bergarter av kristallin och metamorf karaktär. Tatrabergen i Västkarpaterna utgör den högsta delen av den centrala zonen. Bihormassivet i Sydkarpaterna ingår också i denna zon.[2]
  • Inre zonen utgörs främst av bergarter av vulkanisk typ. Dessa bildades under tertiär och syns i Östkarpaterna som utslocknade vulkankoner. Den sydkarpatiska delen av den inre zonen är på många håll rent alpin, och högst är där Făgărasbergen med en topp på 2 543 m ö.h.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Carpathian Mountains". Britannica.com. Läst 22 juni 2014. (engelska)
  2. ^ [a b c d] "Karpaterna". NE.se. Läst 22 juni 2014.
  3. ^ [a b] "Carpathian Mountains". Encyclopediaofukraine.com. Läst 22 juni 2014. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]