Transnistrien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dnestriska moldaviska republiken
Приднестрóвская Молдáвская Респýблика
(Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika)
Република Молдовеняскэ Нистрянэ
(Republica Moldovenească Nistreană)
Придністровська Молдавська Республіка
(Prydnistrovs'ka Moldavs'ka Respublika)
Flagga
ValspråkFör rätten att leva på detta land
Nationalsång: ”Vi ärar dig, Pridnestrovie”
Huvudstad
(och största stad)
Tiraspol
Officiella språk moldaviska, ryska, ukrainska[1]
Statsskick republik
 -  President Jevgenij Sjevtjuk
 -  Premiärminister Tatjana Turanskaja
Nationalförsamling Transnistriens högsta sovjet
Självständighet från Moldavien 
 -  Deklarerad 2 september 1990 
 -  Erkänd av Abchazien, Nagorno-Karabach, Sydossetien 
Area
 -  Totalt 4 163 km2 
 -  Vatten (%) 2,35
Befolkning
 -  2012 års uppskattning 513 400 (166)
 -  Befolkningstäthet 134/km2 (77)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $1 005,2 miljoner 
 -  Per capita $1 949,3[2] 
Valuta transnistrisk rubel[1] (PRB)
Tidszon UTC+2
Landsnummer +373
En byst av Lenin, utanför Transnistriens parlament i Tiraspol.

Transnistrien är en region i östra Moldavien på gränsen till Ukraina och räknas som en utbrytarrepublik.

Transnistrien kallas även Dnestrien, Transdnestrien, Transdnjestr, Dnjestrrepubliken eller Dnestrrepubliken, officiellt Dnestriska moldaviska republiken (Pridnestrovie), (ryska: Приднестрóвская Молдáвская Респýблика, Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika, moldaviska: Република Молдовеняскэ Нистрянэ, Republica Moldovenească Nistreană, ukrainska: Придністровська Молдавська Республіка, Prydnistrovs'ka Moldavs'ka Respublika), på ryska även förkortat PMR.

Efter den väpnade konflikten mellan moldaviska regeringsstyrkor och transnistriska styrkor år 1992 är regionens politiska status omstridd, och den moldaviska regeringen saknar auktoritet över området. Enligt den moldaviska regeringen är Transnistrien en "oförytterlig del av den Moldaviska Republiken, men en autonom territoriell enhet med speciell legal status".[3] Republiken har inte erkänts av något annat erkänt land, utan bara av de delvis erkända staterna Abchazien, Nagorno-Karabach och Sydossetien.[4] Av Europadomstolen har Ryssland ansetts utöva sådan effektiv kontroll av republiken att man blivit ansvarigt för överträdelser av Europakonventionen som skett där.[5]

Området gränsar i väst till Moldavien, och består till största delen av en landremsa mellan floden Dnestr i väster och Ukraina i öster. Transnistriens gräns är 816 km, varav 405 km gränsar mot Ukraina. Området saknar kust. Transnistrien har en areal på 4 163 km² och en befolkning på 513 400 invånare. Huvudstad är Tiraspol med 150 000 invånare.[1]

Republiken beskriver sig som en parlamentarisk demokrati, där presidenten utser ministrar i regeringen, och parlamentet godkänner ministrarna. Dessutom finns lokala folkförsamlingar, indelade utifrån administrativ region. Parlamentet styrs av talmannen Anatolij Kaminskij och president är sedan presidentvalet i december 2011 Jevgenij Sjevtjuk.[6][7]

Transnistrien har eget postväsende, polis, tullmyndighet, militärt försvar, valuta, centralbank, konstitution, rättsväsende, skattelagstiftning, regering och parlament. Landets valuta, transnistrisk rubel, är konvertibel men växlas inte in i något annat land.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Transnistria är rumänska och betyder "på andra sidan Dnestr". Detta namn användes tidigare för det område som axelmakterna ockuperade från 19 augusti 1941 till 29 januari 1944. Området sträckte sig mellan Dnestr och Bessarabien i väst och Södra Bug i öst. Området administrerades av det dåvarande fascistiska Rumänien och det fanns ett antal koncentrationsläger där.

Det officiella namnet på den nuvarande republiken är istället Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika, och i vardagligt tal Pridnestrovie. På ryska betyder detta "ett land vid floden Dnestr", och det är så landet kallas vid officiell translitterering.[8] Även den moldaviska regeringen undviker den gamla benämningen Transnistrien, och kallar istället republiken för Stînga Nistrului, vilket betyder "Dnestrs vänstra flodbank". Den officiella moldaviska benämningen på det som den moldaviska regeringen ser som en autonom region är Unitățile Administrativ-Teritoriale din Stînga Nistrului (på svenska "Den administrativa territoriella autonoma enheten på Dnestrs vänstra flodbank"). Men enligt den transnistriska regeringen skall den officiella benämningen på moldaviska vara Republica Moldovenească Nistreană (här skrivet med latinska bokstäver).[9] Översatt till svenska skulle det bli Dnestriska Moldaviska Republiken.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området där Transnistrien idag ligger har varit bebott av indoeuropeiska stammar i årtusenden, och området kom att hamna mellan Dakien och Skytien. Omkring 600 f.Kr. grundades en grekisk koloni som kallades Tyras och som låg i Dnestrs mynning, nära det som idag är Transnistriens huvudstad Tiraspol.

Omkring 450 f.Kr. beboddes området öster om Dnestr av sarmater, som var ättlingar till skyterna. Området blev några hundra år senare formellt en del av Sarmatien och förbands med Skytien. Dnestr blir Sarmatiens gräns mot väster och mot Dakien, som är ursprunget till dagens Rumänien och Moldavien.

Under tidig medeltid blev Transnistrien bebott av sydslaver och turkiska nomader. Det bulgariska khanatet nådde ända upp till Dnestr.

På andra sidan av Dnestr bildades Furstendömet Moldau. Furstendömet existerade mellan ca 1350 och 1859. Detta furstendöme kom aldrig att inkludera området där Transnistrien ligger idag, och folken och kulturen skiljde sig åt.

År 1450 blev området en formell del av Storfurstendömet Litauen. Nordliga influenser kan ses i Transnistriens arkitektur och kultur, tack vare att området var del av Polsk-litauiska samväldet.

År 1792 erövrade Ryska imperiet området som ett resultat av det rysk-turkiska kriget 1787-1792, och Dnestr blev imperiets sydvästra gräns. Bender blev ett fäste för att försvara imperiets gräns och i Tiraspol byggs en fästning.

Under Sovjetunionen blev området 1924 Moldaviska ASSR, som också kom att inkludera en del av Ukraina. Det kom dock aldrig att inkludera någon del av själva Moldavien, eftersom det tillhörde Rumänien. Gränsen däremellan var Dnestr.

Den 23 augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentroppakten och i ett hemligt tilläggsprotokoll delades östra Europa så att Transnistrien och även Moldavien hamnade i den sovjetiska intressesfären. Röda armén invaderade därmed Rumänien och tog Bessarabien som kom att bli Moldaviska SSR. Resultatet blev att Transnistrien och Moldavien med våld sammanfördes mot folkets vilja.

Michail Gorbatjovs glasnost under 1980-talet ledde till ökad frihet på regional nivå, och flera informella rörelser uppstod och med det prorumänsk nationalism bland etniska moldaver. Dessa förespråkade att Moldaviska SSR skulle förenas med Rumänien. De förespråkade även att moldaviska skulle bli det officiella språket och att enbart det latinska alfabetet skulle användas. Vissa förespråkade även att ryssar och ukrainare skulle fördrivas.

Den 31 augusti 1989 beslutade Högsta sovjet i Moldaviska SSR att moldaviska skulle vara det enda officiella språket, och att moldaviska endast skulle skrivas med latinska bokstäver. Etniska minoriteter kände sig hotade av denna prorumänska våg, och fruktade en framtida inkorporering med Rumänien.

Som ett svar på detta hölls en folkomröstning om självständighet i Transnistrien. I Rybnitsa röstade 91,9 procent för och i Tiraspol röstade 96 procent för. Det hölls en kongress den 2 juni 1990 där man föreslog att folkomröstningar skulle hållas på alla andra orter i Transnistrien också. Folkomröstningar hölls i Bender, Grigoriopol, Dubăsari och Slobozia. Valdeltagandet var 79 procent och 95,8 procent röstade för att Transnistrien skulle bli en självständig stat. Den 2 september 1990 utropades den Dnestriska Moldaviska Socialistiska Sovjetrepublikens självständighet.

Två månader senare attackerade moldaviska trupper en fabrik i Dubăsari. Frivilliga från Ryssland och Ukraina kom till undsättning på Transnistriens sida. Den 2 mars 1992 markerar startskottet för kriget om Transnistrien. Under 1992 bombade Moldavien Bender och delar av Tiraspol. Den ryska fjortonde armén som fanns kvar i Transnistrien sedan Sovjettiden stoppade stridigheterna, bl.a. genom att placera sig på gränsen mellan Transnistrien och Moldavien. Den 21 juli 1992 skrevs ett avtal om eldupphör under av Rysslands president Boris Jeltsin och Moldaviens president Mircea Snegur. Omkring 700 personer dödades i kriget.[10]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Transnistrien.

Transnistrien ligger i östra Moldavien vid gränsen mot Ukraina. Landet har en yta på 4 163 km².[11] Transnistriens gräns är 816 km, varav 405 km gränsar mot Ukraina. Landet saknar kust. Huvudstaden Tiraspol, grundad 1792, ligger i Transnistriens södra del. Där finns regering, parlament och centralbank. Näst största stad är Bender. Andra städer är Rybnitsa, Dubăsari, Grigoriopol, Kamenka och Slobozia.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Området har måttligt kontinentalt klimat: vintern är mild och kort (medeltemperaturen i januari är -3,9° C), och våren kommer förhållandevis tidigt. Somrarna är långa och varma (medeltemperaturen i juli är 21° C), och hösten är varm och utdragen.

Landet har ett gynnsamt klimat och bra jord för odling av grödor, såsom vindruvor, aprikoser, persikor, körsbär, sockerbetor, solrosor, tomater, gröna ärtor, etc.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Den naturliga vegetationen upptar endast ett litet område. År 2000 utgjorde åkermarken 90 procent av hela territoriet, och skogen har bevarats som ett separat sammanhängande område på 31,1 tusen hektar (åtta procent av hela territoriet). I skogarna växer lövträd, och det vanligaste trädet är ek.

I norra delen av landet, längs Dnestrflodens terrasser och åsar i Podoliens högland, finns skogsstäpp och slättland. Denna vackra natur kallar lokalbefolkningen för "det lilla Schweiz". Där, på stäppen i Kamenkaregionen, finns skogsvegetation kvar på branta sluttningar och längs Dnestrs bifloder. Där växer avenbok och ek, med inslag av lind, lönn och alm, och i söder växer ullek.

På branta sluttningar och impediment vid Dubăsari växer bl a svingel och fjädergräs. Där kan man även finna små törnbuskar, hagtorn, vilda rosor, fågelbär, karagan. Vid Dnestrs nedre lopp finns små skogsområden med ek, lundalm, asp, naverlönn, alm, pil. I de djupa dalarna och de övre ravinerna finns stora områden med ekdungar.

På stäppen vid Kutjurgan är vegetationen nästan helt förstörd. Skogar och buskar upptar cirka 5 procent. Dominerande arter är olika sorters gräs: fjädergräs, svingel, andropogon, tofsäxing, gröen, kamvete, timotej.

Den unika vegetation som bildas på ytan av kalkstensåsar längs Dnestr och dess biflöden skapar en särskild grupp av växtorganismer – kalcifyter. Den mest framträdande är en ginst, Genista tetragona, som inte är känd någonstans utanför sydvästra Europa. Den är fridlyst och står rödlistad som utrotningshotad växt.[12]

Djurriket är ganska varierande trots det relativt lilla territoriet, med mer än tolvtusen arter. Naturen är idealisk för den som är intresserad av jakt och fiske. I våtmarkerna kan man finna gräsand, årta, stjärtand, sothöna, enkelbeckasin. Bland träd och buskar kan man se ringduva och turturduva, och på åkrar och stäpp finns fasan, vaktel och duva. Oftast jagar man hare, räv, bisamråtta, vildsvin och rådjur. Dock krävs licens för jakt på vissa djur.

Det viktigaste för fisket är Dnestrs avrinningsområde som inkluderar de dammar som finns vid Dubăsari och Kutjurgans vattenkraftverk, och dessutom utloppet från Turuntjuk. Det finns även fiskodlingar, och de spelar en viktig roll för reproduktionen av fisk i Transnistrien.

Den viktigaste kommersiella fisken för Transnistrien är karp, silverruda, braxen, mört, sill. Under de senaste åren har vimma och skärkniv nästan helt försvunnit, och detsamma gäller sterlett.

Man ägnar stor uppmärksamhet åt att skydda och återställa den inhemska floran och faunan. Ovanför Dubăsaridammen skapades år 1988 en nationalpark kallad Jagorlyk. Av dess yta på 1008 hektar utgör vattenytan 20 procent. Den största delen av nationalparken utgörs av kalkstensåsar med en unik flora och fauna.[13]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Landet är indelat i sju administrativa enheter - fem regioner och två städer, Tiraspol och Bender.

Administrativ enhet Administrativt centrum
Tiraspol stad -
Bender stad -
Grigoriopolregionen Grigoriopol stad
Dubăsariregionen Dubăsari stad
Kamenkaregionen Kamenka stad
Rybnitsaregionen Rybnitsa stad
Sloboziaregionen Slobozia stad

Politik och statsskick[redigera | redigera wikitext]

Transnistrien är en konstitutionell demokrati, där presidenten är statsöverhuvud och regeringschef. Presidenten väljs av folket på grundval av allmän, lika och direkt rösträtt genom sluten omröstning för en period av fem år.[14] Det senaste presidentvalet genomfördes i december 2011. Den förra presidenten Igor Smirnov som styrt landet i 20 år, slogs ut i första valomgången. I den andra valomgången den 26 december vann den tidigare talmannen Jevgenij Sjevtjuk mot den Rysslandsstödde kandidaten Anatolij Kaminskij.[15][16][17]

Regeringen har den verkställande makten och parlamentet stiftar lagar.[18] Landet har flerpartisystem och ett enkammarparlament som kallas Högsta sovjet (Högsta rådsförsamlingen).[19] Alla medborgare över 18 år har rösträtt, utan diskriminering på grund av kön, ras, etnisk bakgrund, språk, religion eller annan diskriminering av något slag.[20] Enligt Transnistriens konstitution skall folkomröstningar och fria val vara den högsta direkta manifestationen av folkets makt.[21]

Det har genomförts sju folkomröstningar i Transnistrien sedan 1989. På grund av strikta krav har endast sex av dessa sju folkomröstningar förklarats giltiga.

  1. En folkomröstning om bildandet av den Dnestriska Moldaviska Socialistiska Sovjetrepubliken ägde rum i olika delar av Moldaviska SSR, mestadels öster om floden Dnestr, från december 1989 till november 1990. Valdeltagandet var 79 procent. 95,8 procent röstade för skapandet av den nya republiken.[22]
  2. Den 17 mars 1991 genomfördes en folkomröstning i hela Sovjetunionen om bevarandet av Sovjetunionen i en reformerad form. Även om Moldavien bojkottade folkomröstningen så genomfördes den i Transnistrien. Precis som i andra delar av Sovjetunionen, där folkomröstningen hölls, stödde en majoritet av väljarna att behålla den förnyade unionen.
  3. Den 1 december 1991 hölls den första folkomröstningen om formell självständighet för den nu omdöpta Dnestriska Moldaviska Republiken. Valdeltagandet var 78 procent och 97,7 procent röstade för full självständighet.[22]
  4. Den 26 mars 1995 hölls en folkomröstning om den forna 14:e ryska arméns kvarvarande trupper. Mer än 90 procent stödde att ryska trupper skulle stanna i Transnistrien.
  5. Den 24 december 1995 hölls en folkomröstning om antagandet av en ny konstitution för Transnistrien, och en begäran om inträde i Oberoende staters samvälde (OSS). 81,8 procent godkände den nya konstitutionen som förklarade Transnistrien självständigt från Moldavien, och 90,6 procent röstade för att begära inträde i OSS.
  6. Den 6 april 1995 hölls en konstitutionell folkomröstning om införandet av privat markegendom. Folkomröstningen förklarades dock ogiltig, eftersom valdeltagandet var mindre än de 50 procent som krävdes enligt konstitutionen.
  7. Den 17 september 2006 hölls en andra folkomröstning om Transnistriens självständighet. Valdeltagandet var 78,6 procent. 97,2 procent förklarade sig stödja självständighet i kombination med fri associering till Ryska federationen.[23] Man frågade också om man anser det vara möjligt att avstå från Transnistriens oberoende ställning och därefter bli en del av Republiken Moldavien. 94,9 procent motsatte sig detta.

När Kosovo deklarerade sin självständighet den 18 februari 2008 meddelade Transnistriens regering att eftersom landet sedan mer än 17 år tillbaka de facto är självständigt så borde Transnistrien bli erkänt internationellt.[24] Bland annat Moldavien och Rumänien motsätter sig detta.

Den USA-stödda organisationen Freedom House skriver i landrapporten för 2010, dvs. före presidentvalet i december 2011, att "Det internationella samfundet har i allmänhet ansett att president- och parlamentsvalen som hållits sedan 1992 varken är fria eller rättvisa, även om de inte har övervakats".[25]

Människorättsorganisationen Amnesty International beskriver i sin rapport från 2012 "systematiska problem i forna Sovjetunionen" och i Transnistrien är "häktesförhållandena också grymma".[26]

Transnistrien är medlem av Icke erkända staters samvälde.[27]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Precis som i det egentliga Moldavien har Transnistrien haft en stor utflyttning under de senaste tjugo åren. Medan man i Moldavien sökt sig till Moskva och Västeuropa, till exempel Italien, har man i Transnistrien sökt sig till Moskva och Kiev. Orsaken till den stora utflyttningen är brist på välbetalda jobb och att man inte ser några perspektiv för framtiden i landet.[28][29] År 1989 bodde det i området som i dag är Transnistrien ungefär 750 000 personer, men år 2004 hade befolkningen minskat till 555 500. Vid den senaste uppskattningen i februari 2012 var befolkningen 513 400. Att befolkningen minskar beror också på att nativiteten är lägre än mortaliteten. År 2011 dog det 7289 och det föddes 4999.[30]

Etnicitet[redigera | redigera wikitext]

Transnistrien är ett multietniskt samhälle. Enligt den senaste folkräkningen som gjordes 2004 bodde det 31,9 procent moldaver, 30,3 procent ryssar, och 28,8 procent ukrainare i landet. Dessutom finns andra folkslag, som till exempel vitryssar, bulgarer, gagauzer, tyskar och judar.[31]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Transnistrien är enligt konstitutionen en sekulär stat. Ingen religion får vara statsstödd eller tvingande. Religiösa sammanslutningar skall vara oberoende av staten och skall vara lika inför lagen.[32] Den övervägande majoriteten av befolkningen, över 80 procent, säger sig vara rysk-ortodoxa. 3,5 procent av befolkningen är ateister.[31]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Moldaviska, ryska och ukrainska är officiella språk och har lika status enligt konstitutionen.[33] Ryska används dock som lingua franca, och till exempel väldigt få myndigheter har internetsajter på andra språk än ryska. Till skillnad från i det egentliga Moldavien skrivs moldaviska i Transnistrien med det kyrilliska alfabetet.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Transnistriens ekonomiska historia[redigera | redigera wikitext]

År 1990, före Sovjetunionens fall, utgjorde Transnistrien 90 procent av dåvarande Moldaviens hela BNP, och Transnistrien stod för 40 procent av Moldaviens energiproduktion.[34] Efter Transnistriens självständighet har åtgärder vidtagits för att skapa en nationell ekonomi. Bland annat grundades en nationell centralbank den 22 december 1992, och 1994 infördes den nationella valutan, transnistriska rubeln.[35] I början på 2000-talet genomfördes privatiseringar, och många av företagen hamnade i privata händer och utländska investerare. Till exempel såldes skofabriken "Danastr" till ett italienskt företag och det elektrotekniska företaget "Moldavkabel" såldes till ett företag från S:t Petersburg. De största investeringarna kom likaledes från Ryssland.[36]

3 mars 2006 införde Moldavien och Ukraina en ekonomisk blockad mot Transnistrien. Blockaden innebar att Ukraina inte släppte in varor som var klarerade av den transnistriska tullen. Ukraina lät endast varor med moldavisk tullklarering passera, vilket innebar en kraftigt minskad export för Transnistrien.[37] Blockaden kan ha kostat Transnistrien över 30 miljoner amerikanska dollar.[38] Senare samma månad införde Ryssland en blockad av moldaviska viner till Ryssland.[39]

Transnistriens ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Transnistrien hade under början av 2000-talet en relativt hög ekonomisk tillväxt, men har under de senaste åren drabbats av den globala krisen.

Några ekonomiska indikatorer:[40][41][42][43][44][45][46][47]


År Årlig real BNP-tillväxt (procent)1 Total BNP (miljoner USD) BNP per capita (USD) Årlig inflation (procent) Handelsbalans (miljoner USD) Budgetunderskott (miljoner transnistriska rubel)
2004 16,2
2005 11,8
2006 7,7 585,6 1076,3 8,9 -316,2 11,6
2007 11,7 808,4 1505,1 29,4 -404,6 393,9
2008 0,2 1000,2 1885,3 25,1 -712,6 554,4
2009 8,3 960,9 1830,2 5,7 -535,7 2041,9
2010 -1,8 992,5 1907,7 13,2 -709,7 1386,7
2011 -2,6 1005,2 1949,3 16,0 -1039,2 1560,3

1Mätt i transnistriska rubel

Som tabellen visar har budgetunderskottet varit stort varje år, och den aggregerade statsskulden översteg 3 miljarder dollar i mars 2012.[48] Detta kan jämföras med den samlade bruttonationalprodukten som var 1 miljard dollar. Alltså var statsskulden som andel av BNP över 300 procent. Statsskulden och det enorma handelsbalansunderskottet härrör till stor del från inköp av billig gas från Ryssland.[49]

Arbetslösheten är i en europeisk jämförelse väldigt låg. Enligt preliminära uppgifter för 1 juli 2012 låg arbetslösheten på 3,89 procent. Arbetslösheten varierar inom landet, och den högsta nivån är i Slobozia där den är 10,45 procent. Lägst arbetslöshet är i Dubăsari, bara 0,51 procent.[50]

Transnistriens ekonomi bygger till största delen på industrier som byggdes upp under sovjettiden, t. ex. vattenkraftverken i Dnestrovsk och Dubăsari, smältverket i Rybnitsa, textilfabriken Tirateks i Tiraspol och konjaksfabriken Kvint i samma stad.[51]

Samhälle[redigera | redigera wikitext]

Transnistrien har anslutit sig till ett antal viktiga konventioner om mänskliga rättigheter som FN och Europarådet fastställt, bl a FN:s konvention om civila och politiska rättigheter, Europakonventionen, Folkmordskonventionen och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.[52]

Eftersom Transnistrien grundades som ett multietniskt land, antog landet ensidigt de mest långtgående normerna för mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. I konstitutionen uttrycks detta tydligt i artikel 16: "Människan, dess rättigheter och frihet är samhällets och statens högsta värde. Försvaret av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna och friheterna är statens skyldighet".[53]

Konstitutionen bygger på demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter.[54] Transnistrien grundades på minoriteters rättigheter i en tid då etniska minoriteter åsidosattes och undertrycktes.

Den amerikanska organisationen Freedom House mäter graden av politisk frihet och mänskliga rättigheter i alla världens länder och även regioner som förklarat självständighet likt Transnistrien. Enligt deras rapport för 2010 bedöms Transnistrien vara ett "icke fritt land" med betyget 6 (7 är sämst) för både politisk frihet och mänskliga rättigheter.[55]

Sport[redigera | redigera wikitext]

FC Sheriff Tiraspol är ett fotbollslag som spelar i moldaviska ligan och gjort bra ifrån sig i europacuperna.

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Järnväg förbinder i söder städerna Tiraspol och Bender med Ukraina och Moldavien, och i norr staden Rybnitsa. Det går också att ta sig in i Transnistrien från Chişinău och Odessa med buss och taxi. Transporter ut ur Transnistrien kan betalas med såväl transnistrisk som moldavisk valuta.

I Tiraspol består kollektivtrafiken av trådbussar och bussar.

Transnistrien saknar flygplats för reguljära flyglinjer.

Sovjetnostalgi[redigera | redigera wikitext]

I Transnistrien har man behållit de sovjetiska symbolerna, och gjort dem till nationalsymboler. Bland annat har landet hammaren och skäran som statsvapen, och uniformerade poliser och militärer har sovjetiska symboler på sina uniformshattar. Somliga menar att detta gjorts på praktisk snarare än ideologisk grund. I Transnistriens huvudstad finns en staty av Lenin utanför högsta sovjet, och en annan utanför stadens sovjet. Transnistriens flagga liknar Moldaviska SSR:s flagga, och på ena sidan flaggan finns hammaren och skäran med, dock ej på den andra. För övrigt finns det i Transnistrien monument tillägnade sovjetiska soldater.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Imformation on TMR” (på engelska). Trans-Dniester Republican Bank (TRB). http://www.cbpmr.net/?id=2&lang=en. Läst 16 juli 2012. 
  2. ^ ”Экономический потенциал” (på ryska). ТОРГОВО-ПРОМЫШЛЕННАЯ ПАЛАТА ПРИДНЕСТРОВЬЯ. http://www.tiraspol.ru/aboutpmr/pmreconom/. Läst 17 juli 2012. 
  3. ^ ”Statement delivered by H.E. Mr. Andrei STRATAN, Deputy Prime-minister” (på engelska) (pdf). OSCE. 5 december 2005. http://www.osce.org/mc/17231. Läst 11 juli 2012. ”the transnistrian region, being an inalienable part of the Republic of Moldova, is an autonomous territorial entity with special legal status.” 
  4. ^ ”Абхазия, Южная Осетия и Приднестровье признали независимость друг друга и призвали всех к этому же” (på ryska). 17 november 2006. http://www.newsru.com/russia/17nov2006/aup.html. Läst 11 juli 2012. 
  5. ^ Catan m.fl. mot Moldavien och Ryssland (dom 19.10.2012)
  6. ^ ”Parliament of the Pridnestrovian Moldavian Republic (Pridnestrovie)” (på engelska). Parliament of the Pridnestrovian Moldavian Republic (Pridnestrovie). http://www.vspmr.org/?Part=2. Läst 11 juli 2012. 
  7. ^ ”Шевчук, Евгений. Президент непризнанной Приднестровской Молдавской Республики” (på ryska). http://lenta.ru/lib/14164168/. Läst 11 juli 2012. ”Тем не менее по результатам состоявшегося 25 декабря второго тура выборов победил Шевчук” 
  8. ^ ”О транслитерации и топонимике наименований” (på ryska). Pridnestrovies Justitieministerium. 29 november 2000. http://zakon-pmr.com/DetailDoc.aspx?document=46402. Läst 16 december 2008. 
  9. ^ Pridnestrovie Info. ”What's in a name: "Pridnestrovie" vs "Transnistria"” (på engelska). http://pridnestrovie.info/news/whats-in-a-name-pridnestrovie-vs-transnistria. Läst 2011-03-11. 
  10. ^ Göteborgs-Posten 5 juni 2011, s.26-27 del 1
  11. ^ ”PMR: Country Facts” (på engelska). http://www.visitpmr.com/countryfacts.html. Läst 20 december 2008. 
  12. ^ The IUCN Red List of Threatened Species™. ”Genista tetragona” (på engelska). http://www.iucnredlist.org/details/195350/0. Läst 27 januari 2013. 
  13. ^ ”Природа Приднестровской Молдавской Республики (ПМР)” (på ryska). http://pmr.ucoz.com/index/priroda_pmr/0-8. Läst 27 januari 2013. 
  14. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. Läst 12 juli 2012. ”Elections of the President of the Pridnestrovian Moldavian Republic shall be held on the basis of the majority electoral system (of relative majority). He shall hold his office for five years” 
  15. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/sjevtjuk-segrade-i-transnistrien
  16. ^ ”Moldova's break-away Transnistria region elects new president” (på engelska). The Sofia Echo. 26 december 2011. http://sofiaecho.com/2011/12/26/1734161_moldovas-break-away-transnistria-region-elects-new-president. Läst 17 juli 2012. ”Shevchuk won in a landslide, with close to 74 per cent of the vote, versus about 20 per cent for his rival.” 
  17. ^ ”Trans-Dniester profile” (på engelska). BBC News. 31 maj 2012. http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-18286270. Läst 17 juli 2012. ”Mr Shevchuk then beat Anatoly Kaminsky, a colleague-turned-rival and Russia's preferred candidate, in the second round to become president in December.” 
  18. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. ”The Supreme Council of the Pridnestrovian Moldavian Republic (hereinafter - "the Parliament") shall be the representative and the only legislative power body of the Pridnestrovian Moldavian Republic.” 
  19. ^ ”Standing Orders of the Pridnestrovian Parliament” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=231. Läst 12 juli 2012. 
  20. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. ”Every person regardless of sex, race, nationality, language, on, social origin, convictions, personal and social status shall have equal rights and liberties and shall be equal before law.” 
  21. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216&Lang=Eng. Läst 12 juli 2012. ”The referendum and free elections shall be the supreme direct manifestation of the power of the people.” 
  22. ^ [a b] Erika Dailey, Jeri Laber, Lois Whitman. ”XLVII” (på engelska). Human Rights in Moldova: The Turbulent Dniester. sid. 54. http://books.google.se/books?id=D0NBb157NSYC&lpg=PP1&hl=sv&pg=PA54#v=onepage&q&f=false 
  23. ^ ”Transnistrische Moldawische Republik (Moldawien), 17. September 2006 : Verzicht auf Unabhängigkeit” (på tyska). http://www.sudd.ch/event.php?lang=en&id=md022006. Läst 16 juli 2012. 
  24. ^ ”Pridnestrovie Independence Follows Kosovo’s, Govt Says” (på engelska). http://www.netnewspublisher.com/pridnestrovie-independence-follows-kosovo/. Läst 16 juli 2012. ”Pridnestrovie’s more than 17 years of ‘de facto’ independence should be recognized internationally, it also said.” 
  25. ^ ”Freedom in the World. Transnistria” (på engelska). http://www.freedomhouse.org/report/freedom-world/2011/transnistria. Läst 12 juli 2012. ”The international community has generally considered the presidential and parliamentary elections held since 1992 to be neither free nor fair, although they have not been monitored.” 
  26. ^ ”Amnesty Report 2012: impunity, intolerance, and hypocrisy” (på engelska). http://amnesty.md/en/annual-reports/amnesty-report-2012-impunity-intolerance-and-hypocrisy. Läst 12 juli 2012. ”Detention conditions in Transnistria are cruel as well” 
  27. ^ ”Сообщество "За демократию и права народов"” (på ryska). http://www.community-dpr.org/. Läst 11 juli 2012. 
  28. ^ Anna Stemmer (9 oktober 2011). ”THE REPUBLIC OF MOLDOVA AND THE MIGRATION” (på engelska) (PDF). KAS INTERNATIONAL REPORTS. sid. 43. http://www.kas.de/wf/doc/kas_28724-544-2-30.pdf. Läst 19 juli 2012. ”Table 1 Target cities for Moldovan migrants” 
  29. ^ ”Дмитрий Соин: Приднестровье должно спасти свою молодежь!” (på ryska). 23 april 2012. http://tiras.ru/tema-dnja/34507-dmitriy-soin-pridnestrove-dolzhno-spasti-svoyu-molodezh.html. Läst 19 juli 2012. ”Едут при первой возможности в Москву, в Киев, пытаются вырваться в Европу. Причина абсолютно проста и понятна, это попытка заработать, обеспечить себя, желание увидеть своё будущее и какую-то перспективу.” 
  30. ^ ”В Приднестровье остаётся всё меньше жителей” (på ryska). 30 januari 2012. http://news.point.md/ru/obschestvo/v-pridnestrovje-ostayotsya-vsyo-menjshe-zhitelej. Läst 19 juli 2012. 
  31. ^ [a b] ”ОГЛАШЕНЫ ПРЕДВАРИТЕЛЬНЫЕ ИТОГИ ПРИДНЕСТРОВСКОЙ ПЕРЕПИСИ НАСЕЛЕНИЯ” (på ryska). «ОЛЬВИЯ-ПРЕСС». 14 september 2005. http://www.olvia.idknet.com/ol37-09-05.htm. Läst 19 juli 2012. 
  32. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. Läst 19 juli 2012. ”The Pridnestrovian Moldavian Republic is a secular state. No religion may be established as state-sponsored or mandatory religion. Religious associations shall be independent from the state and shall be equal before law.” 
  33. ^ ”Constitution of the Pridnestrovian Moldavian Republic” (på engelska). http://www.vspmr.org/?Part=216. Läst 19 juli 2012. ”The Moldavian, Russian, and Ukrainian languages shall be official languages on the basis of equality.” 
  34. ^ ”Краткий исторический очерк” (på ryska). Приднестровская Коммунистическая Партия. http://www.kp-pmr.ru/index/0-10. Läst 20 juli 2012. ”В 1990 году, до расчленения СССР, Приднестровье давало 40 % ВВП Молдавии и производило 90 % электроэнергии.” 
  35. ^ ”History of the bank” (på engelska). Trans-Dniester Republican Bank. http://www.cbpmr.net/?id=3&lang=en. Läst 20 juli 2012. 
  36. ^ ”ЮРИЙ ГАНИН: ПРИВАТИЗАЦИЯ В ПРИДНЕСТРОВЬЕ СПОСОБНА СУЩЕСТВЕННО ИЗМЕНИТЬ СИТУАЦИЮ В ЭКОНОМИКЕ” (på ryska). ОЛЬВИЯ-ПРЕСС. 22 september 2003. http://www.olvia.idknet.com/ol110-09-03.htm. Läst 20 juli 2012. 
  37. ^ ”Президент Приднестровья надеется на снятие Украиной блокады ПМР” (på ryska). Информационное агентство REGNUM. 4 april 2012. http://regnum.su/news/polit/1517477.html. Läst 20 juli 2012. ”В соответствии с молдавско-украинским межправительственным соглашением, украинские таможенные посты, находящиеся на границе Украины и Приднестровья прекратили пропускать грузы, оформленные приднестровской таможней.” 
  38. ^ ”Ущерб от блокады Приднестровья превысил 30 миллионов долларов” (på ryska). Lenta.ru. 15 mars 2006. http://lenta.ru/news/2006/03/15/pridnestr/. Läst 20 juli 2012. ”Общие потери по отгрузке составляют 23,6 миллиона долларов” 
  39. ^ ”Stopp för importerat vin i Ryssland”. Metro. 6 april 2006. http://www.metro.se/stopp-for-importerat-vin-i-ryssland/Objfdf!17_3139-8/. Läst 20 juli 2012. 
  40. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2004-2007 гг.” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/osnmacroecdatas20042007.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  41. ^ ”ВВП Приднестровья в 2008 г. увеличился на 0,2% - до 1 млрд долл.” (på ryska). РБК-Украина. 29 mars 2009. http://www.rbc.ua/rus/newsline/2009/03/29/523521.shtml. Läst 21 juli 2012. 
  42. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2009 году” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/ep2009.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  43. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2010 году” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/omep2010.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  44. ^ ”Основные макроэкономические показатели развития Приднестровской Молдавской Республики в 2011 году” (på ryska) (PDF). http://www.cbpmr.net/resource/osnmacroeconom2011new.pdf. Läst 16 juli 2012. 
  45. ^ ”СТАТИСТИЧЕСКИЙ ЕЖЕГОДНИК 2011” (på ryska) (PDF). ГОСУДАРСТВЕННАЯ СЛУЖБА СТАТИСТИКИ МИНИСТЕРСТВА ЭКОНОМИКИ ПМР. http://www.mepmr.org/pdf/stat.pdf. Läst 21 juli 2012. 
  46. ^ ”ВЕСТНИК ПРИДНЕСТРОВСКОГО РЕСПУБЛИКАНСКОГО БАНКА №5” (på ryska) (PDF 7,5 MB). http://www.cbpmr.net/resource/prbvd156.pdf. Läst 21 juli 2012. 
  47. ^ ”Доклад «О социально-экономическом развитии Приднестровской Молдавской Республики в 2011 году»” (på ryska) (ZIP). МИНИСТЕРСТВО ЭКОНОМИЧЕСКОГО РАЗВИТИЯ. 6 juni 2012. http://www.mepmr.org/zip/macroeconomy/doklad_o_socialno-ekonomicheskom_razvitii_pmr_v_2011_godu.zip. Läst 31 juli 2012. 
  48. ^ ”Глава ПМР: Общий долг Приднестровья превышает 3 млрд долл.” (på ryska). 21 mars 2012. http://www.rbc.ru/rbcfreenews/20120321060027.shtml. Läst 1 augusti 2012. 
  49. ^ ”Долг Приднестровья” (på ryska). 30 maj 2012. http://newspmr.com/novosti-pmr/ekonomika/8222. Läst 1 augusti 2012. 
  50. ^ ”Информация о фактических уровнях производства, безработицы и инфляции за июнь 2012 года” (på ryska) (ZIP). 30 juli 2012. http://www.mepmr.org/zip/macroeconomy/inf_o_fakt.urovne_proizvodstva_bezrabotice_i_infliacii_za_iyun_2012.zip. Läst 1 augusti 2012. 
  51. ^ ”Молдавия и Приднестровье - Экономика Приднестровья” (på ryska). http://nyst.ru/index/0-194. Läst 2010-07-08. ”Основу экономики ПМР составляют крупные предприятия, такие как молдавский металлургический завода, Молдавская ГРЭС, текстильный комбинат «Тиротекс», коньячный завод «Квинт», компания «Шериф» и другие.” 
  52. ^ ”Human rights treaties signed, ratified by parliament” (på engelska). http://pridnestrovie.net/humanrights.html. Läst 2010-07-08. 
  53. ^ ”Конституция Приднестровской Молдавской Республики” (på ryska). http://presidentpmr.org/category/14.html. Läst 2010-07-08. ”Человек, его права и свободы являются высшей ценностью общества и государства. Защита прав и свобод человека и гражданина - обязанность государства.” 
  54. ^ ”Конституция Приднестровской Молдавской Республики” (på ryska). http://presidentpmr.org/category/14.html. Läst 2010-07-08. ”Приднестровская Молдавская Республика - суверенное, независимое, демократическое, правовое государство.” 
  55. ^ ”Freedom in the World 2010”. Freedom House. http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2010&country=7965. Läst 2011-03-11. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]