Edinburghbeslutet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionsrätten
Edinburghbeslutet
Beslut fattat av stats- eller regeringscheferna församlade i Europeiska rådet om vissa problem som Danmark tagit upp såvitt avser fördraget om Europeiska unionen
Utfärdat av Europeiska rådet
Undertecknat i Edinburgh, Storbritannien
Rättslig grund ej tillämpligt
Offentliggjort i EGT C 348 1992
Celexnummer 41992X1231
Juridiskt bindande ja, endast för Danmark
Undertecknat 1992-12-12
Ikraftträdande 1993-11-01


Annan lagstiftning



















Utgör en del av kompletterande lagstiftning
Status: Gällande unionsrätt

Edinburghbeslutet, även känt som Danmarks fyra undantag och formellt beslut fattat av stats- eller regeringscheferna församlade i Europeiska rådet om vissa problem som Danmark tagit upp såvitt avser fördraget om Europeiska unionen, är ett mellanstatligt beslut som antogs av Europeiska rådet den 12 december 1992. Beslutet var ett resultat av det danska folkets avslag av fördraget om Europeiska unionen i en folkomröstning. För att fördraget skulle kunna träda i kraft krävdes att alla medlemsstater ratificerade det i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser. Därför kunde fördraget inte träda i kraft utan Danmarks godkännande.

För att blidka de danska väljarna antogs Edinburghbeslutet, som innebar att Danmark erhöll fyra olika undantag gällande gemenskapsrätten. Dessa undantag rörde unionsmedborgarskapet, den gemensamma valutan, försvarspolitik samt rättsliga och inrikes frågor. Enligt överenskommelsen skulle dessa undantag inte på något sätt påverka varken Danmarks övriga åtaganden eller gemenskapsrättens tillämplighet i övriga medlemsstater. Den påverkade inte heller innehållet i fördraget om Europeiska unionen, eftersom en förändring i fördraget skulle ha inneburit att alla medlemsstater skulle behöva ratificera fördraget på nytt.[1]

I en andra folkomröstning röstade en majoritet av danskarna för fördraget om Europeiska unionen, som därmed kunde träda i kraft den 1 november 1993. Samma dag trädde bestämmelserna i Edinburghbeslutet i kraft.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

En överenskommelse i folketinget banade vägen för avtalet.

Den 7 februari 1992 signerade representanter för Europeiska gemenskapernas medlemsstater fördraget om Europeiska unionen. Det nya fördraget innebar en omfattande förändring av det europeiska samarbetet. En union skulle inrättas mellan medlemsstaterna, och det ekonomiska samarbetet skulle utökas till att även omfatta politiskt känsliga frågor, såsom utrikes- och säkerhetspolitik, ett unionsmedborgarskap, en gemensam valuta samt samarbete kring rättsliga och inrikes frågor. För att träda i kraft var fördraget tvunget att ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras egna konstitutionella bestämmelser.

I Danmark krävde detta en folkomröstning, eftersom fördraget innebar en överföring av suveränitet från Danmark till den tilltänkta unionen. Den 2 juni 1992 röstade emellertid en majoritet av danskarna mot fördraget. Danmark blockerade därmed fördragets ikraftträdande. Den 27 oktober 1992 nådde alla stora danska folketingspartier en inrikespolitisk överenskommelse. Den innebar att den danska regeringen skulle begära vissa undantag från det europeiska samarbetet. I gengäld skulle en ny folkomröstning hållas. De tilltänkta undantagen rörde unionsmedborgarskapet, den gemensamma valutan, försvarspolitiska frågor samt rättsliga och inrikes frågor.

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Edinburgh den 11 december till den 12 december 1992 att ge Danmark vissa undantag, som dock inte skulle ha direkt påverkan på innehållet i fördraget om Europeiska unionen, eftersom det skulle innebära att ratificeringsprocessen skulle börja om från början. Den 18 maj 1993 röstade en majoritet av danskarna för fördraget i den andra folkomröstningen. Således kunde fördraget träda i kraft den 1 november 1993.

Rättslig grund[redigera | redigera wikitext]

Enligt Edinburghbeslutet är beslutet juridiskt bindande, men eftersom det saknas referenser till någon rättslig grund och beslutet inte har antagits i enlighet med Europeiska unionens fördrag, är dess rättsliga status något oklar.[2]

Normalt sett kan Europeiska rådet anta icke-bindande förklaringar, resolutioner och slutsatser, och endast i ett fåtal fall som föreskrivs i grundfördragen anta bindande beslut. I början av 1990-talet var dessutom Europeiska rådets befogenheter mycket begränsade i fördragen. Det var först genom Lissabonfördraget som Europeiska rådet erhöll statusen som en institution.

På grund av denna oklara situation, kompletterades Edinburghbeslutet genom protokoll som fogades till grundfördragen genom Amsterdamfördraget. Protokollen åtnjuter samma rättsliga värde som fördragen. Sedan den 1 maj 1999 saknar därför Edinburghbeslutet rättslig betydelse och dess oklara status har i praktiken ingen betydelse längre.

Syfte och innehåll[redigera | redigera wikitext]

Unionsmedborgarskapet[redigera | redigera wikitext]

Unionsmedborgarskapet innebär rösträtt vid Europaparlamentsval.

Fördraget om Europeiska unionen innebar inrättandet av ett unionsmedborgarskap. Detta var en kontroversiell fråga, i synnerhet i Danmark. Detta berodde bland annat på det oklara förhållandet mellan det nationella medborgarskapet och unionsmedborgarskapet. Danmark krävde därför en bindande garanti om att unionsmedborgarskapet endast var ett komplement till det danska medborgarskapet, att tilldelandet av medborgarskap skulle förbli en nationell angelägenhet samt att införandet av ett unionsmedborgarskap inte skulle innebära ytterligare rättigheter för icke-danskar i Danmark mer än i den utsträckning det föreskrevs i unionens fördrag.[1]

Enligt Edinburghbeslutet omfattade dessa garantier endast Danmark, men genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, infördes samma bestämmelser för hela unionen.[1] Även om bestämmelserna i Edinburghbeslutet inte har ändrats, har Danmarks särskilda status gällande unionsmedborgarskapet därmed upphört i praktiken.

Ekonomiska och monetära unionen[redigera | redigera wikitext]

Genom Edinburghbeslutet erhöll Danmark ett undantag från delar av den ekonomiska och monetära unionen som fördraget om Europeiska unionen upprättade. Danmark deltar fullt ut i Ekonomiska och monetära unionen (EMU), med undantag för den gemensamma valutan. Enligt fördraget om Europeiska unionen är varje medlemsstat som ännu inte använder euron förpliktad att införa valutan när väl vissa ekonomiska och rättsliga kriterier är uppfyllda. Med Edinburghbeslutet erhöll dock Danmark ett undantag som innebär att staten aldrig behöver införa den gemensamma valutan utan att den danska regeringen själv tar initiativet.[1] Redan innan Edinburghbeslutet fogades ett protokoll till fördraget om Europeiska unionen om Danmarks deltagande i valutasamarbetet. Protokollet innebar att Danmark vid ett senare tillfälle skulle meddela sin avsikt om valutasamarbetet. Genom Edinburghbeslutet bekräftade Europeiska rådet att den danska regeringen inte hade som avsikt att föra landet in i valutasamarbetet.[1] Det danska undantaget från valutasamarbetet är numera reglerat i ett protokoll som är fogat till unionens grundfördrag.[3]

Försvarspolitik[redigera | redigera wikitext]

Det tredje undantaget som Danmark erhöll genom Edinburghbeslutet rörde försvarspolitiken. Enligt överenskommelsen ska Danmark inte delta i försvarssamarbetet, men samtidigt inte heller hindra övriga medlemsstater från att fördjupa sitt försvarspolitiska samarbete.[1]

Danmarks undantag inom försvarspolitiken var en konsekvens av dess särskilda relation till Västeuropeiska unionen (VEU). Till skillnad från de flesta andra europeiska Nato-medlemmarna, stod Danmark utanför VEU.

Därför sågs bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som ett stort steg mot påtvingat danskt medlemskap i VEU. Genom Edinburghbeslutet noterade de övriga medlemsstaternas stats- och regeringschefer Danmarks särskilda relation till VEU och garanterade att ingenting i fördraget om Europeiska unionen skulle förplikta Danmark att bli medlem i VEU.[1] Det danska undantaget från försvarspolitiken är numera reglerat i ett protokoll som är fogat till unionens grundfördrag.[4]

Rättsliga och inrikes frågor[redigera | redigera wikitext]

Från första början innebar inte Edinburghbeslutet något undantag inom rättsliga och inrikes frågor. Istället innebar överenskommelsen att Danmark skulle delta i denna del av samarbetet helt i enlighet med fördragets bestämmelser. Ett undantag infördes först genom Amsterdamfördraget, som överförde asyl- och invandringspolitiken från den mellanstatliga samarbetsformen till den överstatliga. Det innebar att Danmark inte längre deltog i denna del av rättsliga och inrikes frågor. I och med Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, överfördes den resterande delen av rättsliga och inrikes frågor till den överstatliga samarbetsformen och Danmark erhöll samtidigt undantag från hela politikområdet, numera benämnt området med frihet, säkerhet och rättvisa. Undantagen som gäller sedan Lissabonfördragets ikraftträdande är fogade genom ett protokoll till grundfördragen.[5] Om Danmark vill delta i ett av unionens samarbeten kring området med frihet, säkerhet och rättvisa, måste landet sluta ett mellanstatligt avtal med unionen. Danmark kan dock begära att det nuvarande undantaget ersätts med ett annat undantag, som möjliggör för Danmark att från fall till fall tillämpa delar av området med frihet, säkerhet och rättvisa.[6]

Territoriellt tillämpningsområde[redigera | redigera wikitext]

  Europeiska unionen
  Kandidatländer
  Potentiella kandidatländer

Edinburghbeslutet är en överenskommelse som antagits av Europeiska rådet och är bindande för unionens medlemsstater. Den innefattar dock endast bestämmelser som rör Danmark, och är därför inte tillämplig i övriga unionen.

Genom Amsterdamfördraget urholkades flera delar av Edinburghbeslutet. För det första infördes bestämmelserna om unionsmedborgarskapet i grundfördragen, så att de omfattade alla medlemsstater och inte bara Danmark. Därmed var det första undantaget för Danmark i praktiken upphävt.

Amsterdamfördraget fogade också två protokoll till grundfördragen. Det ena behandlade Danmarks undantag gällande valutasamarbetet, och ersatte det tidigare protokoll som fogats till grundfördragen genom fördraget om Europeiska unionen. Skillnaden var att det första protokollet endast innehöll en möjlighet för Danmarks regering att meddela att landet inte hade som avsikt att delta i valutasamarbetet, medan det i det senare protokollet var ett faktum att Danmarks regering hade meddelat att landet inte skulle delta i eurosamarbetet.

Det andra protokollet som fogades till grundfördragen genom Amsterdamfördraget innehöll undantagen inom försvarspolitiken samt rättsliga och inrikes frågor. Därmed var bestämmelserna i Edinburghbeslutet helt ersatta av protokoll, som har samma rättsliga värde som fördragen. Sedan 1999, då Amsterdamfördraget trädde i kraft, saknar därför Edinburghbeslutet rättslig betydelse, även om det fortfarande är rättsligt bindande och giltigt för Danmarks del.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] ”Danmark och Fördraget om Europeiska unionen”. EGT C 348, 31.12.1992, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:41992X1231:SV:HTML. 
  2. ^ ”Europeiska rådets beslut om Danmark”. Leolin Price, Martin Howe och Michael Shrimpton. 1992-12-21. http://www.tffr.org/articles/9301_europeiskarad.htm. Läst 2011-01-22. 
  3. ^ ”Protokoll 16 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 287. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  4. ^ ”Artikel 5 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 300-301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  5. ^ ”Artikel 2 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 300. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  6. ^ ”Artikel 8.1 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.