Elsa Brändström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elsa Brändström, 1929.
Tyskt frimärke från 1951.

Elsa Brändström, född 26 mars 1888 i S:t Petersburg i Ryssland, död 4 mars 1948 i Cambridge i USA, var en svensk lärare och krigssjuksköterska, känd som "Sibiriens ängel". Hon arbetade för krigsfångars rättigheter under första världskriget och fortsatte efter kriget att göra humanitära insatser i Tyskland och USA.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elsa Brändström var dotter till generalen Edvard Brändström och hans fru Anna, född Eschelsson. Hon föddes i St. Petersburg då fadern var militärattaché vid Sveriges ambassad. Familjen flyttade tillbaka till Sverige när Elsa var tre år.[1] Efter högre flickskola i Linköping utbildade sig Elsa Brändström vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm 1906-08. När fadern fick uppdrag som svenskt sändebud i S:t Petersburg, följde hon med familjen. När hennes mor senare avled fick hon själv ta hand om skötseln av ministerbostaden.

Vid utbrottet av första världskriget fick Brändström som frivillig en snabbutbildning till krigssjuksköterska i S:t Petersburg. Hon hade hand bland annat om utväxlingen av invalider och fick under denna tid ärenamnet "Sibiriens ängel". Från 1915 hade hon även uppdrag från Svenska Röda korset. Hon reste då med de tåg som transporterade tyska krigsfångar från Sibirien till Tyskland för utväxling med svårt skadade ryska soldater. Hon gjorde betydande insatser för fångarna och kämpade med envis kraft mot all likgiltighet inför fångarnas öde. Hon samarbetade med Wilhelm Sarwe. Under resandet ådrog sig Brändström fläcktyfus och i samband med oktoberrevolutionen undkom hon med knapp nöd arkebusering som presumptiv spion.

Efter kriget skrev Brändström en bok Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien (1921) om sina erfarenheter. Intäkterna från försäljningen av boken samt från en föreläsningsturné finansierade sådant som skulle behövas vid krigsfångarnas hemkomst. Hon insamlade även medel till ett större barnhem i Neusorge i Sachsen. 1923 genomförde hon en föredragsturné genom USA för att samla in pengar till barnhemmet i Neusorge. Hon bosatte sig i Tyskland där hon träffade den tyske pedagogikprofessorn Robert Ulich, som hon också gifte sig med 1929. Brändström köpte en kurort i Marienborn-Schmeckwitz och en lantgård i Schreibermühle i Tyskland. I Marienborn-Schmeckwitz bedrevs ett sanatorium för tidigare tyska krigsfångar.[2] Som erkännande för sin insats erhöll hon medaljen Illis Quorum och utnämndes till medicine hedersdoktor i Uppsala och vid flera utländska universitet.

När nazisterna kom till makten i Tyskland blev Brändströms make på olika sätt hotad och familjen emigrerade därför till USA[3] 1934. Hon fortsatte i USA att engagera sig för flyktingar och var i samband med andra världskriget slut bland annat engagerad i organisationen CARE. Hon avled i Cambridge och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.[2]

Elsa-Brändström-Straße finns i flera tyska städer, bland annat i Köln i närheten av Zoo och Rhen samt Berlin. Hon har gator uppkallade efter sig både i Linköping och i Fruängen, Stockholm. Skolan i Linköping där hon gick bytte på 1940-talet namn till Elsa Brändströms skola. I Wien står ett monument över Elsa Brändström i Arne-Karlsson-Park.

Brändström är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm [4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Elsa_Brändström
  2. ^ [a b] http://de.wikipedia.org/wiki/Elsa_Brändström
  3. ^ http://www.edu.linkoping.se/lokalhistoria/oden/2006/brandstrom.html
  4. ^ Hitta graven

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]