Emil von Behring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Emil Adolf von Behring.

Emil Adolf von Behring, född 15 mars 1854, död 31 mars 1917 i Marburg, var en tysk läkare och bakteriolog.

Efter att ha arbetat som assistent under Robert Koch fick von Behring 1893 professors titel och blev kort därefter utnämnd till professor i hygien i Halle. År 1895 övertog han ledningen för Institut für experimentelle Therapie und Hygiene vid universitetet i Marburg och upptäckte under sitt arbete, att organismen har en förmåga att bilda motgifter mot bakteriegifter.

Hans upptäckter var grunden till immunitetsläran och de i dag så viktiga behandlingarna med vaccin och serum. De ledde också till framställningen av antidifteriserum, där de första försöken på människor ägde rum i slutet av 1891. Detta blev grunden för att Behring tilldelades det första nobelpriset i medicin 1901.

Bland hans arbeten märks Die praktischen Ziele der Blutserumtherapie (1892), Das Tetanusheilserum (1892), Die Geschichte der Diphterie (1893), samt Allgemeine Therapie der Infektionskrankheiten (1900).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]