Robert Bárány
Robert Bárány, född 22 april 1876, död 8 april 1936, var en österrikisk/ungersk nobelpristagare. År 1914 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Han studerade balansorganen i örat.
Hans far Ignác Bárány var född 1842 i Pápa, Ungern. Robert Bárány blev medicine doktor i Wien 1900, och var därefter assisten vid psykiatriksa kliniker i Heidelberg och Freiburg im Breisgau 1901-02. Han var därefter assistent och demonstrator vid universitetsöronkliniken i Wien 1903-11, och privatdicent i öronläkekonst vid samma universitet 1909. Bárány tjänstgjorde som civil läkare under första världskriget och var rysk krigsfånge när han tilldelades Nobelpriset. Med hjälp av svenska diplomatiska insatser, bland annat utförda av Prins Carl, frigavs Bárány och kunde ta emot sitt Nobelpris 1916. Med hjälp av svenska kollegor kunde han efter att ha tilldelats priset återförenas med sin familj i Uppsala. Han tilldelades därefter 1917 en docentur vid Uppsala universitet och blev samtidigt föreståndare för dess avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar från, och erhöll samma år professors namn. Han förblev därefter verksam i Uppsala fram till sin död. 1919 erhöll han svenskt medborgarskap. Hans upptäckt som ledde till Nobelpriset, visade sig senare vara felaktigt.[1]
Robert Bárány var far till professorerna Ernst Bárány och Franz Bárány.
[redigera] Externa länkar
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939
- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1914
- Nobelprize.org, Robert Bárány - biografi
Denna biografiska artikel om en nobelpristagare är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
