Ivan Pavlov
.png)
Ivan Petrovitj Pavlov (ryska Иван Петрович Павлов), född 14 september 1849 i Rjazan, död 27 februari 1936 i Leningrad (nuvarande S:t Petersburg)[1], rysk fysiolog, psykolog och pedagog. Mest känd för sina försök med klassisk betingning på hundar. Dessa försök låg sedan till grund för behaviorismen. Pavlov utförde samma slags experiment på barn genom att operera fast en liknande apparat som användes på hundarna för att mäta salivutsöndringen.[2]
Pavlov blev 1890 extraordinarie professor i farmakologi vid veterinärmedicinska akademin i Sankt Petersburg. 1891 blev han chef för fysiologiska avdelningen vid institutet för experimentalmedicin, och blev 1897 professor i fysiologi.[3] Han erhöll år 1904 nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin förklaring av hur nerverna styr bukspottkörteln, vilket var vad han ursprungligen forskade om när han upptäckte och fastställde den klassiska betingningen.
[redigera] Se även
[redigera] Noter
- ^ Se Nobelprize.org, Ivan Pavlov - biografi nedan
- ^ SVT Vetenskapensvärld 2011 Del 2/18 http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1937
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Ivan Pavlov.
- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1904
- Nobelprize.org, Ivan Pavlov - biografi
Denna biografiska artikel om en nobelpristagare är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
