Alexander Fleming

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sir Alexander Fleming
Född 6 augusti 1881
Darvel, East Ayrshire, Skottland
Död 11 mars 1955 (73 år)
London, England
Nationalitet skotte
Medborgarskap Storbritannien
Yrke/uppdrag Bakteriolog och immunolog
Känd för Upptäckten av penicillin
Maka Sarah Marion McElroy, 1915–1949
Amalia Koutsouri-Voureka, 1953–1955
Barn Robert Fleming (1924-)
Föräldrar Hugh Fleming (1816–1888)
Grace Stirling Morton (1848–1928)
Utmärkelser Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1945
Namnteckning
Fleming tar emot Nobelpriset av Gustaf V.

Sir Alexander Fleming, född 6 augusti 1881 på gården Lochfield nära Darvel i East Ayrshire i Skottland, död 11 mars 1955 i London, var en brittisk (skotsk) bakteriolog.[1] Han är känd för att 1928 ha upptäckt penicillinet. År 1945 fick han tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey Nobelpriset i fysiologi eller medicin. De senare hade båda från 1939 arbetat med att isolera, rena, testa och massproducera Flemings grundupptäckt.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter att 1906 ha tagit examen vid St. Mary's Hospital Medical School vid University of London började Fleming genomföra experiment för att ta fram antibakteriella ämnen som inte var skadliga för människan. Han tjänstgjorde under första världskriget i Royal Army Medical Corps, men bedrev samtidigt forskning. År 1918 återvände han till St. Mary's Hospital Medical School där han forskade om bakterier och undervisade i bakteriologi. År 1928 blev han professor i ämnet, en position han behöll fram till sin pensionering 1948.[1]

År 1921 upptäckte och isolerade Fleming lysozym, ett enzym som finns i vävnader och avföring från vissa djur och har en antibiotisk effekt.[1] Fleming upptäckte penicillinet 1928. Detta skedde genom en slump eftersom han lämnade en odiskad bakterieodling när han åkte på semester. Svampen i bakterieodlingen, vilken egentligen var penicillin (Penicillium chrysogenum, då känd under synonymen Penicillium notatum), dödade bakterierna och kvar blev en kal fläck i burken. Fleming förstod, när han kommit tillbaka från sin semester, att han upptäckt något intressant. Han forskade vidare och uppfann således penicillinet. Först 1941 började dock penicillinet att användas på människor.

Fleming blev en mycket hyllad och känd person. År 1945, bara fyra år efter att penicillinet börjat användas på människor, tilldelades han Nobelpriset tillsammans med Howard Walter Florey och Ernst Boris Chain. Fleming valdes in i Royal Society 1944 och adlades 1945.

Flera svenskspråkiga tidningar, flera av dem genom röstning bland läsarna, röstade vid millennieskiftet fram penicillinet till årtusendet viktigaste upptäckt, som till exempel Ny Teknik.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] (på engelska) Encyclopædia Britannica, Alexander Fleming 
  2. ^ Österberg, Kerstin (16 december 1999). ”1 Penicillinet”. Ny Teknik. http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article1881.ece. Läst 13 juni 2009. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Danielsen, Hanne-Luise (2000). ”Slarv i laboratoriet resulterar i Nobelpris”. Illustrerad Vetenskap (nr. 3): sid. 67–70. 
  • Larsdotter, Anna (2009). ”Hans upptäckt har räddat miljontals liv”. Allt om Historia (nr. 10): sid. 56–59. 
  • Västerbro, Magnus (2007). ”Alexander Fleming upptäcker penicillinet”. Allt om Historia (nr. 8): sid. 54–55. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]