Gösta Nystroem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gösta Nystroem

Gösta Nystroem, ursprungligen Nyström, född 13 oktober 1890 i Silvbergs socken i Dalarna, död 9 augusti 1966Särö i Halland, var en svensk tonsättare och musikrecensent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gösta Nystroem var son till överlärare Karl Johan Nyström och Amanda Sofia, född Nilsson. Föräldrarna var båda från Rytterne i Västmanland, men Gösta, hans äldre bror och yngre syster föddes i Silvberg, där föräldrarna bodde några år och där fadern var lärare i Ulvshyttans skola. När Gösta Nystroem var barn flyttade emellertid familjen till Österhaninge i Södermanland och bodde då i skolhuset vid kyrkan, där också hans yngsta syskon föddes.[1] Under Nystroems barndom drabbades familjen av en tragedi, då den äldste sonen Ture – på vintern 1902 – vådasköt sig själv till döds under en skidtur tillsammans med Gösta.[2][3] Året därpå[4] brann deras hem, skolhuset.[2]

Som ung var Gösta Nystroem även bildkonstnär och var en av de första svenska kubisterna. Men han bestämde sig för att bli tonsättare och utbildade sig först vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1913–14, därefter för professor Liebermann i Köpenhamn, där han även var bosatt 1916–20, och vidare musik- och konsthistoria vid Sorbonne i Paris 1920–32, för bland andra Chevillard (skulptur och målning), Vincent d'Indy och Leonid Sabanejev (kompositions-, kontrapunkt- och dirigentstudier).

I Paris tog han starka intryck av Claude Debussy och Igor Stravinskij, vilket bland annat märks i pianosviten Regrets (1924) och den symfoniska dikten Ishavet (1925). Efter att ha bott i Frankrike i flera år flyttade han under första halvan av 1930-talet till Göteborg, där han 1932–47 arbetade som musikrecensent vid Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning. Sedermera bosatte han sig på Särö vid västkusten, söder om Göteborg. Som människa och tonsättare var han beroende av att leva vid havet. Han blev ledamot av Musikaliska akademien 1941, samt filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1958. Nystroem var medlem av Publicistklubben samt Svenska journalistföreningen. Han var Riddare av Vasaorden (1946)[5] och ledamot av Musikaliska akademien (1941).[6]

År 1958 utnämndes Nystroem till hedersdoktor vid Göteborgs universitet.[7]

Gösta Nystroem var gift två gånger; från 1921 med skulptören Gladys Heyman (1891–1946), och från 1950 med Helen Lyon (1897–1990) i hennes andra äktenskap. Med sin första hustru fick han tre döttrar, textilkonstnären Joy Zandén (född 1922), bildkonstnären Liliane Nystroem (1924-1987) samt Mona Batt (född 1927). Han blev morfar till skådespelarna Philip och Jessica Zandén.

Han är begravd på Hanhals övre kyrkogård.[8] Hans efterlämnade självbiografiska texter utkom 1968 med hans egna illustrationer under titeln Allt jag minns är lust och ljus.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Nystroems musik anses som måttligt modernistisk. Den är influerad av tidens franska konstmusik, men har ändå en "nordisk ton" i botten. Den är oftast vemodigt stämd eller upprörd, och klingar mycket sällan optimistiskt.

Bland Nystroems främsta verk räknas hans romanser. Mest kända är de som ingår i samlingarna Sånger vid havet (1942), På reveln (1948) och Själ och landskap: Nya sånger vid havet (1950). Ett annat vokalverk är körsviten Tre havsvisioner (1956). I alla dessa samlingar har Nystroem tonsatt dikter av bland andra Ebba Lindqvist. Med henne delade han det djupa förhållandet till havet.

För orkester komponerade han bland annat sex symfonier. Av dessa räknas Sinfonia espressiva (1935–37) och Sinfonia del mare (1947–48) som de främsta. Sinfonia espressiva är fyrsatsig och inleds med en sats för enbart stråkorkester och pukor. I de följande satserna lägger Nystroem till några blåsinstrumentgrupper åt gången och når på så sätt en klimax i finalen, då hela orkestern spelar. Sinfonia del mare, havssymfonin, är skriven i en enda lång sats med havsinspirerade stämningar. Den är Nystroems populäraste verk och har kanske kommit att överskugga andra viktiga verk av honom. Mitt i symfonin finns ett parti där en sopran sjunger dikten "Det enda" av Ebba Lindqvist.

Nystroem komponerade en opera, Herr Arnes penningar (1958), baserad på Selma Lagerlöfs roman.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Orkesterverk[redigera | redigera wikitext]

  • Sinfonia breve, 1929–31
  • Concerto pour orchestre d'archets (Konsert nr 1 för stråkorkester), 1930
  • Sinfonia espressiva, 1935–37
  • Sinfonia del mare, 1947–48
  • Symfoni nr 4, 1952. Senare reviderad och förkortad. Bar ursprungligen namnet Sinfonia shakespeariana som tonsättaren senare såg som överflödigt.
  • Concerto per orchestra d'archi (Konsert nr 2 för stråkorkester), 1955
  • Sinfonia seria, 1963, för stråkorkester, flöjt, slagverk, celesta, harpa och piano
  • Sinfonia tramontana, 1965

Verk för soloinstrument och orkester[redigera | redigera wikitext]

Sceniska verk[redigera | redigera wikitext]

  • Herr Arnes penningar, opera, 1958

Solosång med piano eller orkester[redigera | redigera wikitext]

  • Sånger vid havet, 1942, för sång och piano eller orkester. Tillägnade Aulikki Rautawaara.
  • På reveln, 1948, för sång och piano
  • Själ och landskap: Nya sånger vid havet, 1950, för sång och piano (samtliga texter av Ebba Lindqvist)
    • "Vitt land"
    • "Önskan"
    • "Bara hos den"

Kör a cappella[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Sveriges befolkning 1900, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Riksarkivet
  2. ^ [a b] Nystroem, Gösta, 1968: Allt jag minns är lust och ljus
  3. ^ Stockholms stadsarkiv, Österhaninge kyrkoarkiv, volym F I:3
  4. ^ Runqvist, Harry, 1961: Om Österhaninge kyrka och kyrkbygden [1]
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1950, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1950 ISSN 0347-7223, avsnitt 976
  6. ^ Sveriges statskalender för året 1945, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1945 ISSN 0347-7223, avsnitt 846
  7. ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907-2007. Göteborg: Göteborgs universitet. Sid. 41. Libris 10624901. ISBN 9789173603546 
  8. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2008
Tryckta källor
Webbkällor

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]