Hjalmar Gullberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjalmar Gullberg
Hjalmar Gullberg vid sitt skrivbord i början av 1940-talet.
Hjalmar Gullberg vid sitt skrivbord i början av 1940-talet.
Född Hjalmar Robert Gullberg
30 maj 1898
Malmö, Sverige
Död 19 juli 1961 (63 år)
Holmeja, Sverige
Yrke Författare, poet
Nationalitet Sverige Svensk
Språk svenska
Verksam 1927–1961
För statistikern med samma namn, se Hjalmar Gullberg (statistiker).

Hjalmar Robert Gullberg, född 30 maj 1898[1] i Malmö, död 19 juli 1961 i Holmeja i Skåne, var en svensk författare och poet. Han var chef för Radioteatern 1936–1950 och fungerade även som programdirektör under sina sista år 1949–50[2], samt ledamot av Svenska Akademien 1940–1961.

Gullberg, som studerade latin, grekiska och litteraturhistoria, blev filosofie licentiat i Lund 1927[3], var redaktör för tidningen Lundagård, blev filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet 1944 och översättare av grekiska dramer, franskt 1600-tal och spanskspråkig lyrik. Som poet nådde han ett snabbt genombrott under 1930-talet både hos kritik och publik; hans dikter förenade det vardagliga och ofta ironiska med ämnen som hörde hemma inom den traditionella lyriken, men som kunde förefalla omöjliga att hitta ett samtida litterärt språk för: kärlek, andlighet, frihet, sorg.

Han medverkade även som artikelförfattare i Svensk uppslagsbok.[3]

Under andra världskriget blev han en av landets mest lästa och älskade poeter, en ledande gestalt i den s.k. beredskapspoesin, och gjorde samtidigt mycket för att sprida lyrik och teater via radion. Gullberg var en drivande kraft bakom "Dagens dikt", även om han inte grundade programmet, och valde ofta själv vad som skulle läsas upp. Han anses till exempel ha gjort valet av Tegnérs Det eviga den 9 april 1940, några timmar efter beskedet om den tyska invasionen i Danmark och Norge.

Gullbergs förankring i traditionell metrik och ovilja mot mera formella experiment drev honom under de sista krigsåren in i en estetisk och filosofisk återvändsgränd: med den mera radikalt desillusionerade och experimentella 1940-talistgenerationen försvann skalderna i gammal stil, samtidigt som religiös diktning blev mer problematisk än tidigare. Gullberg föll för delar av de nya modernistiska idealen: i Dödsmask och lustgård (1952) är de metafysiska anspråken nedskruvade, den kristne guden detroniserad och många av de ironiska vitsarna borta, formen har gått från bunden till fri vers, men tonen i dikter som Dödsmask och Åt halvgudarna är mer högtidlig, öppen och passionerad än någonsin tidigare.

Innehåll

Privatliv [redigera]

Gullberg föddes innan hans föräldrar var gifta och lämnades till en fosterfamilj, där han växte upp.

Sjukdom och död [redigera]

Gullberg led mot slutet av sitt liv av en nervsjukdom som gjorde att han en period var tvungen att leva i en respirator. Efter en sådan behandling ville han inte återuppleva det. Det är omvittnat att han själv avslutade sitt liv genom att dränka sig i sjön Yddingen i Holmeja. Han var vid tillfället gäst hos sin trolovade, grevinnan Greta Thott.[4]

Gullberg är begravd på S:t Pauli mellersta kyrkogård i Malmö. Hans arkiv finns på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet.

Bibliografi [redigera]

  • I en främmande stad, (1927)
  • Redigerade Ola Hanssons Efterlämnade skrifter (1928- )
  • Sonat, (1929)
  • Andliga övningar, (1932)
  • Kärlek i tjugonde seklet, (1933)
  • Ensamstående bildad herre. Tragikomisk vers. (1935)
  • Att övervinna världen, (1937)
  • 100 dikter; ett urval ur sex versböcker, (1939)
  • Röster från Skansen, (1941)
  • Fem kornbröd och två fiskar, (1942; innehåller Död amazon)
  • Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum, (1942)
  • Den heliga natten, (1951)
  • Dödsmask och lustgård, (1952)
  • Terziner i okonstens tid, (1958)
  • Ögon, läppar, (1959)
  • 50 dikter; ett urval ur tre versböcker med inledning av Carl Fehrman, (1961)
  • En anständig och ömklig comoedia. Skådespel i tre akter av Hjalmar Gullberg och Olle Holmberg, utg. (1984)
  • Kärleksdikter. Första uppl. med denna titel, (1967)
  • Dikter. Med efterord av Anders Palm, (1985)
  • Legend

Översättning och tolkning av andra författares verk (i urval) [redigera]

Litteratur om Hjalmar Gullberg, urval [redigera]

Tonsättningar av Hjalmar Gullbergs lyrik, urval [redigera]

Priser och utmärkelser [redigera]

Källor [redigera]

  • Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Noter [redigera]

  1. ^ Hjalmar Gullberg Nationalencyklopedin, webbupplagan
  2. ^ Sverige radio 60 år Sveriges Radios årsbok 1964
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  4. ^ Stefan Ersgård Grevinnan & Författaren Arbetet 1998-05-24

Se även [redigera]

Externa länkar [redigera]


Företrädare:
Selma Lagerlöf		 Svenska Akademien,
Stol nr 7
1940-1961		 Efterträdare:
Karl Ragnar Gierow
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hjalmar_Gullberg&oldid=20871045"