Gulbukig hyliota

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gulbukad hyliota)
Gulbukig hyliota
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljHyliotor
Hyliotidae
SläkteHyliota
ArtGulbukig hyliota
H. flavigaster
Vetenskapligt namn
§ Hyliota flavigaster
AuktorSwainson, 1837
Synonymer
Gulbukad hyliota
Skinnlagt specimen.
Skinnlagt specimen.

Gulbukig hyliota[2] (Hyliota flavigaster) är en fågel i den lilla afrikanska familjen hyliotor inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig hyliota är en medelstor (11,5–12 cm) sångarliknande fågel med mörk rygg och brett vitt vingband. Den liknar miombohyliotan, men hanen skiljer sig genom att ryggen är tydligt glansigt blåsvart (ej matt), fylligare gulaktig undersida och hos sydliga barbozae (som delar utbredningsområde med miombohyliotan) vitkantade armpennor och tertialer. Honan saknar hanens glans på ryggen och är mindre färgstark undertill. Ovansidan är gråbrun, ej varmbrun som hos hona miombohyliota.[4][5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett mjukt, ljust och lite frågande "tueet tueet". Även ett tjattrande läte hörs.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig hyliota delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fram tills nyligen ansågs hylioterna vara en del av familjen sångare (Sylviidae), nu uppdelad i ett antal familjer i överfamiljen Sylvioidea. DNA-studier visar dock att de inte är särskilt nära släkt med dessa, utan närmast feflugsnappare, mesar och pungmesar.[6] Numera placeras de i den egna familjen Hyliotidae.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gulbukig hyliota hittas i fuktig savann med medelstora till stora träd samt i öppet skogslandskap. Den födosöker i par eller smågrupper, på jakt efter insekter som små skalbaggar, insektsägg och unga bönsyrsor. Fågeln häckar mellan maj och augusti i Västafrika, april–maj i nordöstra Demokratiska republiken Kongo, december i västra Kenya och oktober–december i Malawi. Arten verkar vara stannfågel.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig till fåtalig.[7]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Hyliota kommer från grekiskans ὑλειωτης, huleiōtēs, som betyder "skogsbrukare" och är ett annat namn för skogsguden Pan.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota flavigaster Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Pearson, D. (2019). Yellow-bellied Hyliota (Hyliota flavigaster). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58845 3 April 2019).
  5. ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  6. ^ Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]