Härfågellärka

Från Wikipedia
Härfågellärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteAlaemon
ArtHärfågellärka
A. alaudipes
Vetenskapligt namn
§ Alaemon alaudipes
Auktor(Desfontaines, 1789)
Synonymer
Båglärka

Härfågellärka[2] (Alaemon alaudipes) är en stor och långnäbbad lärka som förekommer från Nordafrika österut till Indien.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Härfågellärkan är med en kroppslängd på 19–22,5 centimeter en av världens största lärkor. Den är slank, långbent samt har en påtagligt lång och smal näbb. Mycket distinkta är också de breda svartvita vingarna som för tanken till härfågel i flykten, därav namnet. Ovan är den ljust sandbrun eller gråbrun, under vit med fint mörkfläckat bröst. Ansiktet är pregnant tecknat svart ögonstreck och svart mustaschstreck.[4]

Härfågellärka på gränsen mellan Marocko och Mauretanien.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är en pipig och vemodigt klingande strof som inleds trevande, ökar i fart och saktar in på slutet. Den utför ofta en märklig sångflykt som inleds på marken eller i en busktopp, sedan brant upp en till fem meter i luften med utbredd stjärt, för att sedan störta mot marken. Locklätet är ett rullande och kraftigt zrrruy.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Härfågellärka delas in i fyra underarter fördelade i två grupper, med följande utbredning:[3]

Härfågellärkans världsutbredning.
Alaemon alaudipes alaudipes

Härfågellärka är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd på Malta, i Italien samt i Kanarieöarna[5] samt i Italien.[1] Den har även observerats vid ett fåtal tillfällen i Turkiet.[5]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier från 2013 visade att härfågellärkan (och därmed även förmodade nära släktingen mindre härfågellärka) möjligen är systerart till alla andra lärkor.[6] Enligt senare studier från 2023 utgör de dock en del av en klad som även omfattar släktena Ammomanopsis, Chersomanes, Certhilauda, Eremopterix, Pinarocorys, Ramphocoris och Ammomanes.[7] Samma studie bekräftar att härfågellärkan och mindre härfågellärkan är varandras närmaste släktingar, även om de skiljer sig i beteende.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln återfinns i flack terräng i öken och halvöken där den lever mest parvis. Den rör sig främst på marken och springer hellre undan än lyfter när den känner sig hotad.[4]

Härfågellärka i typisk miljö i Mauretanien.

Boet av småkvistar byggs av honan och placeras ovanpå en liten buske eller grästuva, mer sällan på marken. Däri lägger hon två ägg som hon ruvar ensam eller tillsammans med hanen i 14 dagar. Ungarna är flygga efter tolv till 13 dagar, men stannar med föräldrarna i ytterligare en månad.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.[1]

Taxonomi och namn[redigera | redigera wikitext]

Härfågellärkan beskrevs som art av René Desfontaines 1789. Artens vetenskapliga artnamn betyder "lärkfotad", av latinets alauda för "lärka" och pes, "fot". Släktesnamnet betyder "vandrare", av grekiska alemon.[9] På svenska har arten tidigare kallats båglärka eller ökenlöplärka.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Alaemon alaudipes Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 256. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Tarsiger.com Fynd av härfågellärka i Västpalearktis
  6. ^ Alström, P., Barnes, K.N., Olsson, U., Barker, F.K., Bloomer, P., Khan, A.A., Qureshi, M.A., Guillaumet, A., Crochet, P.A. & Ryan, P.G. (2013) Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity. Molecular Phylogenetics & Evolution 69(3): 1043–1056.
  7. ^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
  8. ^ de Juana, E. & Suárez, F. (2018). Greater Hoopoe-lark (Alaemon alaudipes). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57636 24 januari 2018).
  9. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]