Józef Piłsudski

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Józef Piłsudski.
Minnesmärke av skulptören Józef Gosławski över Piłsudski i Turek (Wielkopolska)

Józef Piłsudski, född 5 december 1867 i Zułowo i guvernementet Vilna, Ryska imperiet, död 12 maj 1935 i Warszawa, var Polens första president. Han var först fältmarskalk och kommendant för Polska Legionen och senare president efter statens utropande, 19181922 samt 19261935.

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Piłsudski föddes nära Vilnius i dåtida ryska guvernementet Vilna, i ett polskt nationalmedvetet hem. Enligt sägnen föddes han omgiven av ryska bajonetter, då soldater, som misstänkte en verkande polsknationalistisk konspirationscell i det belysta sovrummet i familjens herrgård, rusade in, bara för att bevittna Piłsudskis födelse. Han var sedan ungdomen polsk självständighetsivrare och relegerades 1886 från universitetet i Charkiv där han läste medicin. Han förvisades till Sibirien på fem år 1887, felaktigt anklagad för inblandning i mordplanen på tsar Alexander III. Hans äldre bror Bronislav som var vän med Aleksander Uljanov dömdes till 15 års sibiriskt straffarbete. När Jozef Piłsudski återvände efter avtjänat straff gick han in i det polska socialdemokratiska partiet. Han blev snart en av ledarna men behöll sin nationalism. 1900 greps han men lyckades fly genom att simulera sinnessjukdom. Han flydde till Galizien som då tillhörde Österrike. Från 1905 företog hans trupper gerillaräder in i Polen.

Första världskriget[redigera | redigera wikitext]

För att bryta loss Polen ur Tsarrysslands grepp samarbetade Piłsudski med Tyskland och Österrike-Ungern. Med sina fristyrkor som kärna bildade Piłsudski Polska legionen som han ledde i strid på österrikarnas sida i första världskriget. När Centralmakterna efter sina militära framgångar på ostfronten utropade Kungariket Polen 1916 så blev Piłsudski krigsminister. Han hävdade de polska styrkornas oberoende, vilket till slut ledde till att han arresterades 1917 samtidigt som Polska Legionen upplöstes.

Självständigheten[redigera | redigera wikitext]

8 november 1918 släpptes han från det sönderfallande kejserliga Tyskland och återvände till Warszawa där han 11 november utsågs till överbefälhavare. Han förhandlade fram de tyska truppernas återtåg. Som den obestridde polske ledaren utsågs han 22 november till riksföreståndare. Han bildade en koalitionsregering som snabbt genomförde ett antal reformer som åttatimmarsdagen, kvinnlig rösträtt och fri skolgång. Som statschef distanserade han sig snabbt från sina gamla socialistkamrater. Han ska ha sagt till dem: Jag tog socialismens röda spårvagn till stationen Självstandighet, men där kliver jag av. Eftersom Polen varit uppdelat mellan tre kejsardömen var det naturligtvis stora svårigheter att smälta samman de olika samhällssystemen. En annan viktig fråga var Polens gränser. Västgränsen bestämdes i Versaillesfreden där Poznan, huvuddelen av Västpreussen och en del av Śląsk återficks från Tyskland. Söderut stadfästes återkomsten av Galizien i freden i Saint Germain. Österut var situationen ovissare. Det fanns nya stater som Litauen och Ukraina, samt de kommunistiska Ryssland som gjorde anspråk på samma områden som Polen. Slutligen blev det krig mellan Polen och Ryssland. Piłsudski trupper var i början segerrika och trängde långt in i Ukraina. Piłsudski utsågs till fältmarskalk i mars 1920. Men Röda armén kraftsamlade och kastade tillbaks polackerna ända mot Warszawa. Piłsudski hade lyckats samla ihop de skingrade arméerna och erhållit materiell hjälp från Frankrike. I slaget vid Warszawa 1920 krossades de ryska styrkorna och polackerna gick på offensiven igen. 21 mars 1921 slöts freden i Riga som gav Polen stora områden i öster - och stora minoritetsgrupper.

Han avgick som statschef 1922, inför det första presidentvalet men kom att fortsätta utöva ett mycket stort inflytande över den polska politiken ända till sin död. Piłsudski återvände till makten efter en statskupp 12-14 maj 1926 med stöd av vänstern, inklusive kommunisterna, då dessa partier fruktade att nationalisterna skulle utföra en statskupp, som hade som mål att förhindra att extremhögern grep makten,[1] samt ett upplevt utrikespolitiskt hot genom det militära och ekonomiska samarbetet mellan Polens fiendestater Tyskland och Sovjetunionen med avtal i Rapallo 1926 och icke-angreppspakt i april 1926.[2] De socialistiska järnvägsarbetarna hjälpte honom genom att lamslå järnvägskommunikationerna vilket hindrade regeringens förstärkningar från att nå Warszawa.[3] För Polen innebar Piłsudskis statskupp ett införande av en speciell form av diktatur under de kommande tretton åren (den s.k. Sanacja-regeringen (sanacja betyder sundhet) 1926-1939), där parlamentet, politiska partier, opposition och fackföreningar fortsatte att verka.[4] Diktaturen har beskrivits både som "auktoritär ... med ett icke-kommunistiskt men i övrigt oklart politiskt program"[5] och som "med lätt fascistiska övertoner men utan att vara formaliserad som i fascistiska stater".[6] Sanacja-regeringen kom snart på kollisionskurs med inte bara polska nationalister, utan även center-vänster partierna, upproriska bönder, kommunister och ukrainska separatister, varvid militärerna fick dominerande roll i de civila departementen. Särskilda tillägg i konstitutionen inskränkte parlamentets makt och vid ett tillfälle skickade Piłsudski nittio beväpnade officerare till parlamentet, som svar på en förestående misstroendeförklaring.[7]

1930 hade den dittills delade oppositionen börjat bilda en koalition. Piłsudski svarade med att upplösa parlamentet och arrestera tjugo av parlamentsledamöterna. Elva av dem dömdes till flera års fängelse i ett militärt fängelse i Brest och några, inklusive förre premiärministern Wincenty Witos, gick istället i exil. Även ett antal mindre kända aktivister blev arresterade, och mer än ett dussin människor dödades i kampanjen som följde.[8] Politiska motståndare behandlades brutalt och 1934 började regeringen fängsla personer utan att de först dömts av en domstol. Dessa fångar hamnade i ett nyupprättat fångläger i Bereza Kartuska i nuvarande Vitryssland.[9]

Sanacja-perioden under Piłsudski stabiliserade polsk ekonomi 1926-1927,[10] men trots deflatorisk politik dränerade den stora depressionen under 1930-talet den polska ekonomin.[11] I och med att Piłsudski och sanacja-regimen skapade en modern stat blomstrade kulturlivet inom bland annat litteratur och konst,[12] men likväl efterlämnade han ett Polen som var outvecklat ekonomiskt.[13] Landet var pluralistiskt[14] och Piłsudskis regim var också motståndare till växande antisemitiska strömningar inom Polen.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norman Davies Europa i krig 1939-1945 ISBN 978-91-37-13109-2 s.144
  2. ^ Kristian Gerner Centraleuropas historia ISBN 91-27-09891-5 s.342
  3. ^ Kristian Gerner Centraleuropas historia s.343
  4. ^ J.Lukowski, H.Zawadzki A Concise History of Poland, 2nd Edition, ISBN 978-0-521-85332-3, s.245
  5. ^ "Polen", Nationalencyklopedin. 1994.
  6. ^ "Joseph Piłsudski." The Columbia Encyclopedia, Sixth Edition. 2008. Encyclopedia.com. 14 augusti 2009
  7. ^ ”Pilsudski v. Daszynski”. Time. 1929-11-11. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,737985,00.html. Läst 14 augusti 2009. 
  8. ^ The Spring Will Be Ours, Andrzej Paczkowski, sidan 28-29.
  9. ^ The Spring Will Be Ours, Andrzej Paczkowski, sidan 29.
  10. ^ J.Lukowski, H.Zawadzki A Concise History of Poland, s.242
  11. ^ J.Lukowski, H.Zawadzki A Concise History of Poland, s.244,245
  12. ^ J.Lukowski, H.Zawadzki A Concise History of Poland s.245
  13. ^ "Józef Piłsudski." Encyclopædia Britannica Online. 12 augusti 2009
  14. ^ J.Lukowski, H.Zawadzki A Concise History of Poland, s.245
  15. ^ Richard C. Lukas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation 1939-1944. ISBN 0-7818-0901-0 s.125-126