Kustsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kustsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult kustsnäppa i sommardräkt
Adult kustsnäppa i sommardräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidris
Art Kustsnäppa
C. canutus
Vetenskapligt namn
§ Calidris canutus
Auktor Linné, 1758
Adulta kustsnäppa av underarten rufa, i häckningsdräkt.
Adulta kustsnäppa av underarten rufa, i häckningsdräkt.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kustsnäppa (Calidris canutus) är en fågelart i ordningen vadarfåglar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kustsnäppan är 23-26 centimeter lång, har ett vingspann på 47-53 cm och väger 100-225 gram och är därmed en av de största snäpporna inom släktet calidris och upplevs som ganska rund och tjock. Den har korta ben och en medeltunn, kort, rak och mörk näbb.

Den adulta fågeln har i häckningsdräkt mörka ben och ryggen och täckare är vattrade i grått, orange, vitt och svart. Dess huvud, bröst och undersida är rödbruna. Hanen är mer enhetligt rödbrun än honan, som har mer ljusa partier på underkroppen. På vintern är den adulta fågeln enhetligt ljusgrå på ovansidan och har ljus undersida, vitt ögonbrynsstreck, gråfläckade bröst och kroppssidor och grågröna ben. Den juvenila fågeln påminner om adult på vintern men har en mer beigefärgad ton på bröstet, tydligare vattrade rygg- och vingovansidor med bräm som har mörk fjällteckning innanför de ljusa fjäderspetsarna.

Utbredning, biotop och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kustsnäppan häckar längs kuster på tundran i norra Europa, Ryssland och Kanada och på Grönland.

Man brukar dela upp kustsnäppan i sex underarter:

Utbredning och flyttvägar för de sex underarterna av Kustsnäppa.

Kustsnäppan är en flyttfågel och övervintrar på dyiga stränder vid Atlanten och Stilla havet, så långt söderut som i Argentina och Sydafrika. De bildar mycket stora flockar på vintern.

Underarten (Calidris canutus islandica) som häckar på Grönland och i nordöstra Kanada övervintrar främst vid Storbritanniens och nordvästra Europas kuster där Vadehavet är en av det viktigaste lokalerna. Underarten (Calidris canutus canutus) som häckar på Tajmyrhalvön övervintrar istället mest kring Västafrikas kuster men rastar mellan juli till september också vid Vadehavet innan de flyger den sista sträckan till sina vinterlokaler. På samma sätt rastar denna underart i maj, och då mest kring kusterna av Schleswig Holstein vid Vadehavet, innan de flyger norr ut mot sina häckningslokaler.

Kustsnäppan i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige befinner den sig på vår- och höstflyttningen, men det är främst på hösten som den observeras. Underarten som flyttar förbi Sverige är Calidris canutus canutus men även Calidris canutus islandica observeras i Sverige.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Födosökande kustsnäppor i vinterdräkt.

Under häckningstiden äter kustsnäppan mest spindlar, leddjur och larver som den plockar från marken. I vinterkvarteren och på flytten äter de en varierad kost av musslor, snäckor och små krabbor som sväljs hela, och vars hårda skal krossas i muskelmagen.[2]

Under vintern och på flytten födosöker den på dyiga stränder med hjälp av känseln i näbben som den sticker ned i marken. En födosöksteknik som den nyttjar är att bara sticka ned näbben ytligt i gyttjan samtidigt som den scannar av stranden. Vid ebb tenderar de att plocka föda direkt från ytan och i riktigt mjuk dy kan den "ploga", med näbben nedstucken på ungefär en centimeters djup. Vid Europeiska kuster utgörs deras favoritföda av musslor av släktet Macoma, som de sväljer hela och krossar med sin muskelmage.[3][4] I Delaware Bay äter de stora mängder ägg av dolksvans som lägger rom precis när arten anländer i mitten av sommaren.[5] Som många andra vadare har den på näbben en ansamling med nervändar, den så kallade Herbst corpuscle, vilket är en struktur som hjälper fågeln att upptäcka sitt byte i våt sand genom att den känner av den allra minsta tryckförändring.[6] Till skillnad från många andra fåglar som förlitar sig på känsel för födosök så har kustsnäppan inte ett vidvinkligt synfält (vilket ger ett nästan 360-gradigt synfält), eftersom den under den korta häckningssäsongen byter till en visuell födosöksteknik då den letar efter rörliga icke dolda byten som den plockar med näbben.[7] Även på flytten och vintertid förekommer det att den med näbben plockar viss föda direkt från ytan, som exempelvis dolksvansrom.[2]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Calidris canutus
Vadehavet är en viktig övervintringslokal för många vadare, däribland kustsnäppan.

Kustsnäppan är revirhävdande och monogam, i varje fall under en häckningssäsong, eftersom det är okänt om paren håller ihop under flera säsonger. Hanar och honor har i en studie i Ryssland uppvisat filopatri, det vill säga att de är trogna sin häckningslokal från år till år, men det är oklart om de även är trogna sitt revir. Hanarna anländer häckningsområdet tidigare än honorna om våren, och börjar försvara reviret, genom uppvisningsbeteende och aggressiva attacker gentemot andra hanar som kommer för nära.[2]

Kustsnäppan placerar sitt bo direkt på marken‚ i närheten av vatten, vanligtvis på inlandslokaler. Boet är en grund uppskrapning som fodras med löv, lav och mossa. Hanen gör tre till fem sådana bon innan honorna anländer. Honan lägger, under sex dagar, 3-4 ägg. De lätt glansiga äggen mäter 43 x 30 mm och är jordfärgade, vilket varierar från ljust olivfärgade till djupt gröngula. Båda föräldrarna ruvar äggen och delar lika på uppgiften. Den som inte ruvar för stunden födosöker med artfränder. De ruvar i cirka 22 dagar. I början av ruvningsperioden kan de lätt skrämmas upp från boet men senare trycker de hårt och stannar in i det längst i boet. Kläckningen av alla äggen sker vanligtvis samtidigt. Ungarna är borymmare och täckta med en kryptiskt tecknad dundräkt. Tillsammans med föräldrarna flyttar ungarna ifrån boet redan efter några dagar och börjar söka föda. Honan flyttar innan ungarna är flygga medan hanen stannar kvar. Efter att ungarna är flygga flyttar även hanen söderut och ungarna genomför först senare sin första flytt söderut.[2]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Kustsnäppan kallades förr för isländsk strandvipa.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikel baseras på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Red Knot, läst 2011-01-05

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Calidris canutus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d] Harrington, Brian (2001). ”Red Knot”. Birds of North America. Ithaca: Cornell Lab of Ornithology. doi:10.2173/bna.563. http://bna.birds.cornell.edu/bna/species/563. Läst 27 april 2009. 
  3. ^ Prater, A. J. (1972). ”The Ecology of Morecambe Bay. III. The Food and Feeding Habits of Knot (Calidris canutus L.) in Morecambe Bay.”. Journal of Applied Ecology (British Ecological Society) 9 (1): ss. 179–94. doi:10.2307/2402055. http://jstor.org/stable/2402055. 
  4. ^ Zwarts, L (1992). ”Why knot Calidris canutus take medium-sized Macoma balthica when six prey species are available.” (PDF). Marine Ecol. Progress. Series 83 (2-3): ss. 113–28. doi:10.3354/meps083113. http://www.int-res.com/articles/meps/83/m083p113.pdf. 
  5. ^ ”Petition to List the Red Knot (Caladris canutus rufa) as Endangered and Request for Emergency Listing under the Endangered Species Act”. Federal Wildlife Service. 2005-08-02. http://www.fws.gov/northeast/redknot/riverkeeper.pdf. Läst 27 mars 2009. 
  6. ^ Piersma, Theunis (1998). ”A new pressure sensory mechanism for prey detection in birds: the use of principles of seabed dynamics?” (PDF). Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 265: ss. 1377–83. doi:10.1098/rspb.1998.0445. http://wfscnet.tamu.edu/faculty/tdewitt/WFSC622/Piersma%20et%20al.%201998.%20red%20knot%20sensory.pdf. 
  7. ^ Martin, Graham R. (2009). ”Vision and touch in relation to foraging and predator detection: insightful contrasts between a plover and a sandpiper”. Proceedings of the Royal Society B 276 (1656): ss. 437–45. doi:10.1098/rspb.2008.1110. PMID 18842546. 
  8. ^ Sven Nilssons Foglarna 1858.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Royal Netherlands institute for sea research Studying the ecology of Red Knots Calidris canutus and Bar-tailed Godwits Limosa lapponica by individual colour-ringing
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 180-181. ISBN 91-1-913142-9 
  • Killian Mullarney, Lars Svensson, Dan Zetterström & Peter J. Grant (1999). Fågelguiden. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 138-139. ISBN 91-34-51038-9 
  • Lars Larsson, (2001), Birds of the World, CD-rom