Läckö slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Läckö slott
Byggnad
Läckö slott
Läckö slott
Land  Sverige
Län Västra Götaland
Kommun Lidköping
Stil Barock
Material kalksten
Grundad 1298
Ägare Statens fastighetsverk
Öppet för allmänheten ja
Webbplats: Läcköslott.se
Läckö slott på kartan över Västra Götaland
Red pog.svg
Läckö slott
Läckö slott på kartan över Västra Götaland.
Läckö slott
Läckö Slott från nordväst
Läckö, omkring år 1689. Av Willem Swidde, ur Suecia antiqua et hodierna.

Läckö slott ligger i Otterstads socken i Lidköpings kommun i Västergötland. Slottet ligger på Kållandsö, en av de större öarna i Vänern, och man kan ta sig dit med bil, lokalbuss och båt. Slottet är öppet för allmänheten. Varje sommarsäsong har man också utställningar på olika teman (utställning 2010 hette "Glasets Magi" och bestod i glaskonstverk gjorda av 7 glaskonstnärer för Kosta Boda, bl.a. Åsa Ljugnelius och Anna Ehrner). Man har låtit anlägga en örtagård som den kan ha sett ut runt 1750. Själva slottet består av huvudborg med en förborg i norr som kallas Köksgården och en förborg i söder med det stora porttonet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Läckö började att byggas på 1200-talet intill den då existerande kungsgården, enligt Johannes Messenius 1298.[1] Läckö omnämns första gången år 1294 då biskop Brynolf utfärdar ett brev här.[2] Det var då en borg som Brynolf Algotsson, biskop i Skara lät uppföra, eftersom Läckö då låg mitt i Skara stift. Borgen bestod vid denna tid av en öppen skansbefästning som inneslöt mindre bebyggelse.[3] Denna anläggning blev genom en brand förstörd på 1470-talet.[4] Men kort tid efter ödeläggelsen påbörjade biskop Brynolf Gerlaksson en återuppbyggnad. Kyrkgodsen på Kållandsö fick släppa till med arbetskraft och material. Arbetena på borgen fortsatte under biskop Vincens Henningssons tid vid 1500-talets början. Borgen ansågs vara ett av landets förnämsta fästen när den efter riksdagen i Västerås 1527 drogs in till kronan och lämnades över till Gustav Vasa år 1528.[3]

Gustav Vasa lämnade borgen som förläning åt riksrådet Ture Eriksson Bielke. De områden som innefattades av Läckö län vid denna tid var Kållands, Kinne, Skånings, Viste och Åse härader. År 1530-talet förvaltades slottet av Birger Nilsson Grip, och under honom fogden Peder Andersson. År 1532 och 1535 besöktes slottet i perioder av Gustav Vasa. År 1535 skickas fångar hit från Skåne för att förhöras, bland annat Markus Meyer. Vid början av 1540-talet ansågs slottet vara i förfallande skick. Birger beordrades bygga på borgen och fick hämta obegränsade mängder tegel från Sankt Olofs kloster i Skara. År 1543 erhöll Svante Sture Läckö slott med Skånings, Kinne, Kålland och Åse härader, samt staden Lidköping, som förläning till sin död år 1567. Svante Sture lät ytterligare förstärka slottet från år 1545. Under Nordiska sjuårskriget nämns slottet vara bränt år 1566 av en truppstyrka utskickad av Daniel Rantzau, när den danska armén på sommaren låg i Lidköping. Ödeläggelsen av borgen tycks dock varit begränsad och den räknades åtminstone som försvarsanläggning år 1569. I ett brev från kung Johan III år 1570 till ståthållaren i Västergötland, Knut Posse, beskrivs dock slottet vara i hög grad förfallet. Hogenskild Bielke tilldelas Läckö slott och län år 1571 som friherrskap. Slottet, tillsammans med ladugård, sädesmagasin och en ny badstuga, börjar restaureras från år 1573. Till extra bestyckning insätts sju kopparkanoner som tillhört Charles de Mornay. Trots Hogenskilds vacklande karriär skedde underhåll och byggnadsarbeten under hela perioden 1590-1596.[3] Han vistades ofta på slottet långa tider tillsammans med hustrun Anna Svantesdotter Sture. De fick en son, Nils Bielke, som dog redan vid fyra års ålder och begravdes i den intill liggande sockenkyrkan Senäte. Från Hogenskilds tid finns i slottet en hel del kalkmålningar bevarade. År 1600 miste han friherrskapet för andra gången och fängslades.[5]

Vid år 1600 gavs Läckö slottslän och Dal till hertig Johan av Östergötland, tills det utbyttes mot Stegeborgs län. År 1615 erhöll Jakob De la Gardie Läckö som förläning, hans son Magnus Gabriel De la Gardie ägde slottet i mitten av 1600-talet och det var han som såg till att det fick sitt nuvarande utseende, men slottet indrogs till kronan vid reduktionen 1681. Kungsgården var fram till 1719 utarrenderad till privatpersoner medan slottet under samma tid förvaltades av kronans hauptmän eller som de senare kallades, slottsskrivare. Det övergripande ansvaret för kronoegendomen hade Kammarkollegiet och som dess förlängda arm Länsstyrelsen i Mariestad. 1731 blev Läckö kungligt slott, och kungsgården arrenderades också då ut. 1752 förlänades slottet åt Carl Gustaf Tessin, 1810 blev slottet åter förläning som nationalbelöning åt Carl Johan Adlercreutz, med namnet Sikajocki, ett namn som aldrig slog igenom men som fanns med i fastighetsbeteckningen fram till 1970 av Lantmäteriverket. Det innehades efter Carl Johan Aldrecreutz' död av hans bror och utarronderades senare bland annat inom ätten Rudenschöld. Det kom dock senare att förvaltas direkt under byggnadsstyrelsen.

1990 övertogs verksamheten vid slottet av Stiftelsen Läcköinstitutet som sedermera ombildades till Stiftelsen Läckö Slott. Sedan 1993 förvaltas Läckö slott av Statens Fastighetsverk.

Byggnaden[redigera | redigera wikitext]

Den medeltida borgen[redigera | redigera wikitext]

Borgen ligger på en klippudde och är till största delen medeltida men några större undersökningar har ej gjorts. Den ursprungliga anläggningen utgjordes av en oregelbunden kastellborg. Den medeltida huvudborgens ringmur är uppförd av gråsten och tegel i okänd höjd. Huvudborgens norra och södra längor hör förmodligen till det första byggnadsskedet. Huvudingången tycks ha varit i norr genom den nuvarande utgången till Köksgården. Ytterligare har det funnits mindre portar i västra muren och i norra ringmurens östra ände. I huvudborgens södra länga finns en brunn i ett källarrum som torde höra till den ursprungliga anläggningen. I borggårdens nordvästra hörn har grunden till en välvd källare påträffats vid grävning. Man har konstaterat att den raserats efter en brand. I ringmurens nordöstra hörn har påträffats en inmurad bjälke som dendrodaterats till år 1330.[6]

I ett senare byggnadsskede under medeltiden har tillkommit en mängd tillbyggander. Östra och västra längorna har tillkommit i huvudborgen. Två torn uppfördes vid norra ringmurens hörn. I det östra av dem finns rester av medeltida dekoration. De övre delarna av tornen har i senare tider blivit ombyggda. Mellan dessa och ut mot sjön byggdes en ringmur som bildade en förborg. Denna mur revs senare när Köksgården byggdes. Inom detta område finns den 27 meter djupa Fläskgraven. Olaus Magnus nämner år 1554 att den utgrävts i berget genom att brinnande fläsk hettade upp klippan och bildade ett schakt. Nedanför borgklippan åt sjösidan har i höjd med vattenytan en förbindelsegång gjorts in till brunnen. Konstruktionen är förmodligen anlagd som en lönngång ut och in till borgen. På södra sidan, in mot land, har en förborg anlagts. Dess murar kom senare att delvis utgöra fundament till byggnadslängor. Det halvrunda tornet längst i söder som idag är huvudingång var ursprungligen i tre våningar. Förmodligen är porten senare upptagen. Men över bottenplan finns ett gotiskt ribbvalv försett med skållhål[6]

Senare till- och ombyggnader[redigera | redigera wikitext]

Den stora centralbyggnadens två nedre våningar ombyggdes delvis under Vasatiden, den tredje våningen under Jakob De la Gardies tid. Under sonen Magnus Gabriel De la Gardies tid tillkom förborgen, centralbyggnadens fjärde våning, dess gårdsarkader samt genom byggmästaren Frans Stiemer slottskyrkan med sitt imponerande torn.[7]

Slottet med sina över 200 rum, blev praktfullt utsmyckat med målningar bildhuggerier och stuckaturer, bland annat av J. Hammer och B. Conrath samt dyrbara möbler och vävda tapeter. En del av rummens dekoration är bevarad, bland annat i Riddarsalen, Gamla kungskammaren, Furstinnans sängkammare och Trojanska salen. Det mesta förstördes under den efter reduktionen följande förfallsperioden. Riddarsalens bataljmålningar överflyttades till Karlberg, och 1830 de värdefullaste porträtten till Gripsholms slott. 1830 försåldes även på auktion en del inventarier. Under början av 1900-talet påbörjades konserveringsarbeten under ledning av Ärland Noreen, särskilt slottskyrkan genomgick en omfattande renovering, och en del inventarier återskaffades till slottet.[7]

Ägarlängd[redigera | redigera wikitext]

  1. Brynolf Algotsson 1298-1317 biskop i Skara
  2. Bengt Johansson 1317-1321 biskop i Skara
  3. Erik 1321-1322 biskop i Skara
  4. Peder Larsson 1322-1336 biskop i Skara
  5. Gunnar Tynnesson 1337-1340 biskop i Skara
  6. Sigge Jonsson 1340-1351 eller 1352 biskop i Skara
  7. Sigfrid Rutgersson 1352-1354 biskop i Skara
  8. Lars 1354-1356 biskop i Skara
  9. Nils 1356-1386 biskop i Skara
  10. Rudolf 1387-1391 biskop i Skara
  11. Torsten 1391-1404 biskop i Skara
  12. Vincens Henningsson 1505-1520
  13. Didrik Slagheck 1520-1521
  14. Magnus Haraldsson 1522-1529 biskop i Skara
  15. Ture Eriksson (Bielke) 1528-1529 (Bielke förlorade sina förläningar efter sin inblandning i Västgötaherrarnas uppror år 1529).
  16. Gustav Vasa utnyttjar Läckö själv 1532-1535
  17. Svante Sture 1543-1567
  18. Hogenskild Bielke 1571-1591, 1593-1599
  19. Hertig Johan av Östergötland 1600-1609
  20. Jacob De la Gardie 1615-1652
  21. Magnus Gabriel De la Gardie 1652-1681

Arrendatorer av Läckö kungsgård[redigera | redigera wikitext]

  1. Tore Olofsson Ollonberg 1681
  2. Jöran Dorphstedt 1684
  3. Bernt Papegoja 1690
  4. Fredrik von Köhler 1700
  5. Friedrich Reinhold Paykull 1706
  6. Nils Warenmark 1709
  7. Axel Reenstierna 1715
  8. Carl Gustaf Dücker 1719-1731
  9. Gustaf Palmfelt 1730-talets början -1743
  10. Per Philip Hierta 1744-1752
  11. Carl Gustaf Tessin 1752-1770
  12. Gustaf Adolf Hiärne 1770-1805
  13. Carl Johan Adlercreutz 1810-1815
  14. Fredrik Thomas Adlercreutz 1815-1819
  15. Gustaf Magnus Adlercreutz 1819-1828
  16. Carl Rudenschöld 1828-1860
  17. Axel Rudenschöld 1860-1914

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1017 
  2. ^ Svenskt diplomatarium, band 2, 1837, brev 1123 datum Lækky.
  3. ^ [a b c] August Hahr: Läckö slott, Göteborg 1923.
  4. ^ Västegötlands fornminnesförenings tidskrift, band 1, häfte 3, Lund 1877, sid 12, brev 27, dat. 1475-1477; oc bran vpa then tiid Læcköö bran.
  5. ^ Ärland Noreen: Läckö slott, fjärde upplagan, Lund 1962.
  6. ^ [a b] Christian Lovén: Borgar och befästningar i det medeltida Sverige, Stockholm 1996, sid 236-239.
  7. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1018 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Brandt, Josephine (1999). Stilleben : barockens bostad på Läckö slott. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 7602576. ISBN 91-7100-601-X 
  • Hahr, August (1923). Läckö slott och andra De la Gardieska monumentalbyggnader i Västergötland. Skrifter utgivna till Göteborgs stads trehundraårsjubileum genom jubileumsutställningens publikationskommitté, 99-0061987-0 ; 18. Göteborg: Utg. Libris 1481947 
  • Hallbäck, Sven Axel (1989). Läckö slott. Svenska kulturminnen, 99-0529332-9 ; 12 (5., omarb. uppl). Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Libris 7619152. ISBN 91-7192-764-6 
  • Lind, Helena; Choulier-Renström, Anna (2007). Läckö slott : livet och människorna. Stockholm: Statens fastighetsverk. Libris 10541176 
  • Läckö : landskapet, borgen, slottet. Stockholm: Carlsson. 1999. Libris 7622426. ISBN 91-7203-850-0 
  • Läckö slott. Stockholm: Statens fastighetsverk. 2011. Libris 12223199 
  • Läckö slott 2008. Lidköping: Stiftelsen Läckö slott. 2008. Libris 11441484 
  • Noreen, Ärland (1929). Läckö slott. Svenska fornminnesplatser, 0349-4187 ; 12. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1335444 
  • Orienteringsguide Läckö slott. Stockholm: Statens fastighetsverk. 2007. Libris 10547710 
  • Robelin, Roger de (2005). ”Folk och fä på Läckö : slott, kungsgård och personal under Tessins tid”. 1700-tal  : Carl Gustaf Tessin på Läckö ([2005]): sid. 22-46  : färgill.  Libris 10455816
  • Sigsjö, Ragnar (1988). ”Läckö och Skarabiskoparna”. Medeltid / [redaktion : Gösta Vogel-Rödin] (Skövde  : Västergötlands turistråd, 1988): sid. 143-153  : ill.  Libris 3206972
  • Sjöberg, Lars; Brandt, Josephine; Cornelius, Erik (1998). Barockens bostad på Läckö slott. Lidköping: Läckö institutet i samarbete med Nationalmuseum. Libris 7453156. ISBN 91-630-7101-0 
  • Sjöberg, Lars; Welin, Anneli (2001). Barockens prakt : Läckö slott  : en herremans bostad i stormaktstidens Sverige. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 8370218. ISBN 91-7100-640-0 
  • Sjölin, Chatarina; Holmström, Erik; Larsson Haglund, Ingrid (2008). Greve Magnus kök och hushåll på Läckö. Lidköping: Stiftelsen Läckö slott. Libris 10954468. ISBN 978-91-633-2743-8 
  • Skattkammaren på Läckö. Stockholm: Nationalmuseum. 2006. Libris 10207895. ISBN 91-7100-745-7 
  • Stiernstrand, Ossian (1997). Servicekvalitet inom evenemangsturism : en studie av två svenska turistattraktioner. [Vetenskapliga bokserien] ; [1997 :1]. [Göteborg]: [O. Stiernstrand]. Libris 7451969. ISBN 91-630-5386-1 
  • 1700-tal : Carl Gustaf Tessin på Läckö. Stockholm: Nationalmuseum. 2005. Libris 10047562. ISBN 91-7100-729-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 58°40′30″N 13°13′12″Ö / 58.67500°N 13.22000°Ö / 58.67500; 13.22000