Luo Han Guo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Luo Han Guo
luo han guo-frukter (Siraitia grosvenorii)
luo han guo-frukter (Siraitia grosvenorii)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Gurkordningen
Cucurbitales
Familj Gurkväxter
Cucurbitaceae
Underfamilj Cucurbitoideae
Tribus Joliffieae
Undertribus Thladianthinae
Släkte 'Siraitia'
Art Luo Han Guo
S. grosvenorii
Vetenskapligt namn
§ Siraitia grosvenorii
Auktor (Swingle) C.Jeffrey ex A.M.Lu & Zhi Y.Zhang
Hitta fler artiklar om växter med

Luo Han Guo (Siraitia grosvenorii) är en örtartad perenn med ursprung i södra Kina och norra Thailand. Växten är mest känd för sin frukt som ofta kallas luo han guo eller luo han kuo (från det kinesiska luóhàn guǒ, 羅漢果, 罗汉果, ibland skrivet lohoguo i Hong Kong[1]), la han qua (från vietnamesiska la hán quả), arahantfrukt, Buddhafrukt, eller munkfrukt. Arten namngavs efter Gilbert Grosvenor.

Plantan odlas för sin frukt, som används till att söta drycker och i traditionell kinesisk medicin. Fruktens extrakt är nästan 300 gånger sötare än socker och har använts som ett naturligt sötningsmedel med lågt kaloriinnehåll. I nästan ett millennium har den använts för att behandla diabetes och fetma i Kina.[2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Klätterväxten uppnår en längd på 3 till 5 meter, den klättrar över andra växter med hjälp av rankor som snor sig runt allt de rör vid. De smala, hjärtformade bladen är 10–20 cm långa. Frukten är rund, 5–7 cm i diameter, slät, gul-brun eller grön-brun färg, med ett hårt tunt skal täckt av fina hår. Den innehåller en söt, köttig, ätlig massa och många frön.

Odling[redigera | redigera wikitext]

Frukten odlas främst i den södra kinesiska provinserna Guangxi (mestadels i bergen nära Guilin), Guangdong, Guizhou, Hunan och Jiangxi.

Skrifter så tidigt som 1813 nämner odling av denna växt i Guangxi-provinsen.[3]

Köpingen Longjiang i Yongfu härad har fått namnet "den kinesiska frukten luohanguos hemort". Ett antal företag specialiserade på tillverkning av luahanguo-extrakt och färdiga produkter har inrättats i området. Yongfu Pharmaceutical Factory är det äldsta av dessa.

Traditionell användning[redigera | redigera wikitext]

Plantan är mest känd för sin söta frukt, som används för medicinska ändamål, och som sötningsmedel.[4] Vanligtvis säljs frukterna i torkad form, och används traditionellt i örtte och soppa. Dessa används mot värmeslag, halsont, kronisk hosta och förstoppning, och är kända för att förlänga livslängden. Frukten används även som ett naturligt sötningsmedel vid behandling av diabetes och fetma.[5]

Toxicitet[redigera | redigera wikitext]

Det finns inga rapporterade fall av negativa biverkningar av "Luo han Guo". Den klassas av den amerikanska Food and Drug Administration som GRAS (generally recognized as safe) produkt. Det finns inga restriktioner på konsumtion av frukten eller dess extrakt.

Läkemedelsforskning[redigera | redigera wikitext]

  • Antioxidant.[6]
  • Förbättrar immunitet (på möss).[7]
  • Glukossänkande effekt på hyperglykemiska kaniner.[8]
  • Hämmande effekter mot Epstein-Barr-virusets tidiga antigen.[9]

Aktiva ämnen[redigera | redigera wikitext]

Fruktens söta smak kommer i huvudsak från mogrosides, en grupp triterpen-glykosider som utgör cirka en procent av köttet i en färsk frukt. Genom extraktion med lösningsmedel, kan ett pulver som innehåller 80% mogrosides utvinnas, den viktigaste är mogroside-5 (esgoside). Andra liknande medel i frukten är siamenoside och neomogroside.[10]

Ny forskning föreslår att mogrosides fungerar som en antioxidant[11] och kan förebygga cancer.[12][13]

Mogrosides har också visat sig hämma induktion av Epsten-Barr-viruset in vitro.[14]

Plantan innehåller också ett glykoprotein som kallas momorgrosvin, som har påvisats hämma ribosomal proteinsyntes.[15]

Odling och marknadsföring[redigera | redigera wikitext]

Traditionell framställning[redigera | redigera wikitext]

Torkad Siraitia grosvenorii uppskuren frukt med fröna borttagna

När Luo han Guo skördas är den en rund grön frukt, som blir brun vid torkning. Den används sällan i färsk form, eftersom den är svår att lagra. Dessutom utvecklar den en rutten smak vid jäsning. Således är frukter vanligen torkade innan de används och säljs i just denna form i kinesiska frukt- och grönsaksbutiker.

Frukterna torkas långsamt i ugnar, vilket bevarar dem och tar bort de flesta av de oönskade dofterna. Dock leder denna teknik även till bildandet av flera bittra sammandragna aromer. Detta begränsar användningen av torkad frukt och extrakt till utspätt te, soppa och som sötningsmedel för produkter som vanligtvis skulle ha socker eller honung som tillsatts.[16]

Procter & Gamble-processen[redigera | redigera wikitext]

Processen för tillverkning av ett nyttigt sötningsmedel från Luo han Guo patenterades 1995 av Procter & Gamble. I patentet sägs att trots att Luo han Guo är väldigt söt så har den för många störande dofter, vilket gör den oanvändbar för allmän tillämpning. Således utvecklade företaget en process för att avlägsna de störande dofterna.

I denna process skördas den färska frukten innan den blir fullt mogen och man låter den mogna i ett lager så att den behandlas precis när den är mogen. Skalet och fröna tas bort, och frukten mosas till ett fruktkoncentrerat eller -mos. Detta används sedan i den fortsatta produktionen av livsmedel. Lösningsmedel används bland annat för att ta bort de störande dofterna.

Produkter[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett antal kommersiella Luo han Guo-produkter:

Omedelbar pulveriserad Luo han Guo, säljs av Yongfu-företaget i Kina, Hong Kong och i kinesiska butiker i väst.

Det finns ett antal andra produkter som innehåller Luo han Guo, antingen rent eller i en blandning med andra örter. Det används till exempel med Ginkgo biloba mot hosta, med krysantemum mot värmeslag och huvudvärk och med sparris, oldenlandia, scutellaria och pärlpulver till avgiftning.

Ett extrakt av frukten tillsammans med erytritol används också av det japanska företaget Saraya Corporation för tillverkning av sockersubstitut Lakanto.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under Tangdynastin var Guilin en av de viktigaste buddhistiska platserna och där finns många tempel. Frukten har sitt namn efter arahant, en grupp buddhistiska munkar. Enligt kinesisk historia nämndes frukten först i skrifter från 1200-talet, då munkar använde den. Emellertid var odlingsutrymmet begränsat: frukten odlades främst i sluttningarna av Guangxi- och Guangdong-bergen, och i mindre utsträckning i Guizhou, Hunan, Jiangxi och Hainan. Detta och svårigheten att odla den ledde till att frukten inte blev en del av den bredare kinesiska örttraditionen, som baserades på mer lättillgängliga produkter. Detta är också anledningen till att man inte hittar någonting om den i traditionella guider om örter.

Västs återupptäckt under 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Örten blev mer känd i väst under 1900-talet. Den första kända rapporten om örten på engelska finns i ett opublicerat manuskript skriver 1938 av professor GW Groff och Hoh Hin Cheung. I rapporten sägs det att frukterna ofta användes som den viktigaste ingrediensen i "kylningsdrycker", det vill säga som botemedel mot varmt väder, feber eller andra dysfunktioner som traditionellt förknippas med värme eller hetta (till exempel inflammation).

Det var känt att juicen från frukten var mycket söt.

Groff och Hoh upptäckte att frukten, intagen med fläskkött, var ett viktigt inhemskt botemedel mot förkylning och lunginflammation.

Intervjuer har bekräftat att frukten först nyligen blivit viktig i Kinas historia. Ändå verkar det som att en liten grupp människor lärt sig att odla den för längesedan och byggt upp en kunskap om pollinering och klimatbehov för plantan.

Frukten kom till USA i början av 1900-talet. Groff nämner att under ett besök i det amerikanska jordbruksministeriet 1917 visade botanisten Fredrik Coville honom en Luo han Guo-frukt köpt i en kinesisk butik i Washington.

Den första forskningen kring den söta delen av Luo han Guo tillskrivs CH Lee, som 1975 skrev en engelsk rapporten i ämnet, och Tsunematsu Takemoto, som under tidigt 1980-tal arbetade i japan (senare beslutade Takemoto att koncentrera sig på en liknande söt växt, jiaogulan).

Utvecklingen av Luo han Guo-produkter i Kina har fortsatt sedan dess, med särskild fokus på utveckling av koncentrerat extrakt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ seen on a packet produced by Wai Hong Hong Ltd
  2. ^ Ling Yeouruenn, A New Compendium of Materia Medica, 1995 Science Press, Beijing.
  3. ^ Dragon River Health Products, http://www.dragonriver.net/eng/home.html
  4. ^ Kinghorn AD and Soejarto DD, Discovery of terpenoid and phenolic sweeteners from plants, Pure Applied Chemistry 2002; 74(7): 1169-1179.
  5. ^ Dai Yin-Fang and Liu Cheng-Jun, translated by Ron Edwards and Gong Zhi-Mei (1986), "Fruits As Medicine: A Safe and Cheap Form of Traditional Chinese Food Therapy". The Ram's Skull Press, Kuranda, Australia.
  6. ^ Matsumoto S., Jin M., Dewa Y., Nishimura J., Moto M., Murata Y., Shibutani M., Mitsumori K."Suppressive effect of Siraitia grosvenorii extract on dicyclanil-promoted hepatocellular proliferative lesions in male mice" Journal of Toxicological Sciences 2009 34:1 (109-118)
  7. ^ Li J., Huang Y., Liao R.-Q., He X.-C., Su X.-J., Zhong Z.-X., Huang C.-P., Lu X.-W.'Effect of Siraitia Grosvenorii polysaccharide on immunity of mice' Chinese Pharmacological Bulletin 2008 24:9 (1237-1240)
  8. ^ Lin G.P., Jiang T., Hu X.B., Qiao X.H., Tuo Q.H.'Effect of Siraitia grosvenorii polysaccharide on glucose and lipid of diabetic rabbits induced by feeding high fat/high sucrose chow.' Experimental diabetes research 2007 70:5 (783-788)
  9. ^ Akihisa T., Hayakawa Y., Tokuda H., Banno N., Shimizu N., Suzuki T., Kimura Y. "Cucurbitane glycosides from the fruits of Siraitia grosvenorii and their inhibitory effects on Epstein-Barr virus activation" Journal of Natural Products 2007 70:5 (783-788)
  10. ^ Subhuti Dharmananda, "Luo Han Guo - Sweet Fruit Used as Sugar Substitute and Medicinal Herb". From the Institute for Traditional Medicine website.
  11. ^ Shi H, et al., Antioxidant property of fructus momordicae extract, 1996 Biochemistry and Molecular Biology International 1996; 40 (6): 1111-1121.
  12. ^ Konoshima T and Takasaki M, Cancer-chemopreventive effects of natural sweeteners and related compounds, Pure Applied Chemistry 2002; 74(7): 1309-1316. [1]
  13. ^ Katiyar SK and Mukhtar H, Tea antioxidants in cancer chemoprevention, Journal of Cellular Biochemistry, Supplement 1997; 27: 59-67.
  14. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=17477572 Akihisa T, Hayakawa Y, Tokuda H, Banno N, Shimizu N, Suzuki T, Kimura Y. (2007) "Cucurbitane Glycosides from the Fruits of Siraitia grosvenorii and Their Inhibitory Effects on Epstein-Barr Virus Activation." J Nat Prod. volume 70, issue 5, pages 783-788.
  15. ^ Tsang, K.Y. and T.B. Ng (2001). ”Isolation and characterization of a new ribosome inactivating protein, momorgrosvin, from seeds of the monk's fruit Momordica grosvenorii”. Life Sciences "68" (7): sid. 773–784. doi:10.1016/S0024-3205(00)00980-2. PMID 11205869. 
  16. ^ Hsu HY, et al., Oriental Materia Medica, 1986 Oriental Healing Arts Institute, Long Beach, California
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Luo Han Guo

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]