Mamma Mia!

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mamma Mia!
Originaltitel Mamma Mia!
Uruppförande 6 april 1999, London,  Storbritannien
Musik Benny Anderson
Sångtexter Björn Ulvaeus
Manus Catherine Johnson
Språk engelska
Svensk översättning musik: Niklas Strömstedt, Björn Ulvaeus,
manus Peter Dalle
Viktiga svenska produktioner 20052007
IBDb
För filmen, se Mamma Mia! (film).
Mamma Mia! på Cirkus i Stockholm 2006.

Mamma Mia! är en brittisk musikal med manus av Catherine Johnson, baserad på ett urval av gamla Abba-låtar.

Musikalen hade urpremiär i London på Prince Edward Theatre den 6 april 1999. Den flyttade till Prince of Wales Theatre den 9 juni 2004 och spelas där fortfarande 2013.

Ett antal produktioner av Mamma Mia! har satts upp i ett otal versioner runt världen, bland annat på Royal Alexandra Theatre i Toronto 2000–2005, på Orpheum Theatre i San Francisco 2000–2001 (senare i Los Angeles och Chicago) med Broadway-premiär 2001 i New York (där den fortfarande spelas 2013), i Hamburg 2002 och i Stockholm (senare Göteborg) 2005-2007. Flera produktioner turnerar kring världen.

Musikalen har framförts åtminstone på engelska, tyska, holländska, japanska, flamländska, koreanska, spanska, svenska, ryska, danska, italienska, portugisiska, indonesiska och kinesiska.

Tom Hanks produktionsbolag har under 2007 spelat in en film som bygger på musikalen, se Mamma Mia! (film). I rollerna ses skådespelare som Meryl Streep, Pierce Brosnan, Amanda Seyfried och Stellan Skarsgård.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Musikalen handlar om tjugoåriga Sofie och hennes mamma Donna, som driver en taverna på en liten grekisk ö. Sofie ska gifta sig och vill att hennes pappa ska leda henne uppför kyrkgången. Men Donna vägrar säga något om Sofies far. Enligt mammans dagbok, som Sofie tjuvläser, finns det tre möjliga män som haft ett förhållande med Donna, så Sofie bjuder i hemlighet under sitt mammas namn in alla tre till bröllopet.

De tre männen anländer till ön dagen före bröllopet: Harry ”Head Banger” Blixt, Terje Barman, och Sam Birgersson. Harry är en bankman som alltid har nära till skratt, Terje en humoristisk norrman och Sam en arkitekt som hade en kärleksaffär med Donna men åkte hem för att gifta sig med en annan kvinna. Donnas gamla vänner Tanja, en rik kvinna som gift sig tre gånger, och Karin, ogift kvinna som älskar nattklubbssvängen anländer också till ön. För tjugo år sedan sjöng de tre i en egen sånggrupp: Donna and the Dynamos.

När Sofie först möter de tre männen och de förstår att det är hon och inte Donna som skickat inbjudningarna, blir de först mycket sura, men mjuknar därefter. Donna stöter på dem strax efter och blir mycket överraskad men glad när hon ser Terje och Harry. Men när hon får syn på Sam, blir hon rosenrasande, hon har fortfarande inte förlåtit honom för hans svek 20 år tidigare.

Sofie tror först att Terje är hennes pappa, då hans gammelfaster Sofia lämnade efter sig en stor summa pengar till Donna och Sofie (Donna säger att Sofie var döpt efter en Sofia, och att pengarna som krävdes för att bygga tavernan kom därifrån). Sofie ber Terje att leda henne fram på bröllopet, och han går med på det. Strax därefter förstår Harry och Sam vad som är i görningen, och söker upp Sofie var för sig, båda säkra på att de är Sofies pappa. Nu tror alla tre papporna att de ska leda Sofie upp för altargången.

Dagen därpå är Sofie i ett dilemma, och hon ber istället sin mor Donna, att leda henne fram vid bröllopet. Precis innan detta har hon och hennes blivande make Tom, ett gräl där de till slut kommer fram till att de inte känner varandra tillräckligt väl. Sam har mött Donna tidigt på morgonen och frågat bland annat om varför hon inte skrivit till honom och berättat att Sofie skulle gifta sig. Han möter Donna ännu en gång, när han fått reda på att Sofie bestämt sig för att Donna ska överlämna henne på bröllopet, och ett gräl utspelar sig mellan dem.

Före bröllopet är Karin och Terje ensamma i kyrkan. Terje säger, lite för sig själv, att det här med bröllop inte riktigt är hans grej. Men Karin inser då att hon är förälskad i honom, och han inser samtidigt att han är förälskad i henne. Det hinner gå väldigt långt innan allt tvärt avbryts genom att resten av bröllopsgästerna anländer.

På bröllopet är det till slut klarlagt att ingen vet vem som är Sofies pappa, men Sam, Terje och Harry säger att de är glada att få ha en tredjedel av Sofie som dotter. Det kommer också fram att Harrys ”bättre hälft”, som han nämnt flera gånger som kärleken efter Donna, inte är en ny kvinna utan en man vid namn Rolf. Han säger att Donna är den första och sista kvinna han någonsin älskat, och att han därför skulle vara lycklig om han fick vara Sofies pappa, om så bara till en tredjedel.

Sofie ångrar sig efter allt som hänt på bröllopet och vill inte gifta sig, utan drar med sig Tom på upptäcktsfärd ut i vida världen. Sam ropar dock tillbaka alla bröllopsgästerna. Han förklarar för Donna att han, sedan han svikit henne och rest hem till sin blivande fru för 21 år sedan, ångrat sig och snabbt rest tillbaka till ön. Men när han kom tillbaka hörde han att Donna hade stuckit iväg med en annan kille, så han åkte hem till Sverige igen och gifte sig. Han säger att han nu sedan länge är skild, och att han aldrig upphört att älska Donna. Sam friar, och till slut står bröllopet mellan Donna och Sam.

Finalen[redigera | redigera wikitext]

Musikalföreställningarna avslutas i regel med en finalshow, där rollerna Donna, Sam, Karin, Terje, Harry och Tanja i discodräkter sjunger låtarna Mamma Mia, Dancing Queen och till sist Waterloo.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Musikalen innehåller många kända låtar, som Mamma Mia, Dancing Queen och S.O.S. Den innehåller också före musikalens genombrott mindre kända låtar såsom Slipping Trough My Fingers och Under Attack.

Musik från många olika uppsättningar har släppts på CD, så även i Sverige. 2005 släpptes en singel från musikalen, Kan man ha en solkatt i en bur (engelsk originaltitel: Slipping Through My Fingers), med sång av Gunilla Backman och Nina Lundseie. Det finns också en studioinspelad cd, Mamma Mia! på svenska med musiken och alla sånger utom Ge mig, Ge mig, Ge mig från musikalen. Varför man valt att inte spela in denna i studion är troligen att den innehåller för mycket dialog. Dialog har även tagits bort ur många andra låtar, och låtarna sjungs på ett helt annat sätt än på scenen. Man har dessutom lagt till Abba-hiten Waterloo på slutet i cd:n.

Akt I[redigera | redigera wikitext]

  • Overture
  • Prolog/Jag har en dröm (I Have a Dream) – Sofie
  • Honey Honey – Sofie, Moa, Lisa
  • Money, Money, MoneyDonna
  • Tack för alla sånger (Thank You for the Music) – Sam, Harry, Terje, Sofie
  • Mamma Mia – Donna
  • Chiquitita – Karin, Tanja
  • Dancing Queen – Karin, Tanja, Donna
  • I tryggt förvar hos mig (Lay All Your Love on Me) – Sofie, Tom
  • Super Trouper – Donna and the Dynamos
  • Ge mig, Ge mig, Ge mig! (Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) – Sofie, Sam, Harry, Terje, Ensemble
  • Okej eller nej (The Name of the Game) – Sofie, Terje
  • Voulez Vouz – Sofie, Sam, Harry, Ensemble

Akt II[redigera | redigera wikitext]

  • Entracte/Under Attack – Sofie
  • En av oss (One of US)/SOS – Donna, Sam
  • Väntar inte mamma på dig (Does Your Mother Know) – Tanja, Pepparn
  • Jag är jag, Du är du (Knowing Me, Knowing You) – Sam
  • Sista sommaren (Our Last Summer) – Harry, Donna
  • Kan man ha en solkatt i en bur (Slipping Through My Fingers) – Donna, Sofie
  • Vinnaren tar allt (The Winner Takes it All) – Donna
  • Tänk det känns som vi (Take a Chance on Me) – Karin, Terje
  • Jag vill, Jag vill, Jag vill (I Do, I Do, I Do, I Do, I Do) – Sam, Donna
  • Jag har en dröm (I Have a Dream) – Sofie

Sverige[redigera | redigera wikitext]

En svenskspråkig version av musikalen hade premiär den 12 februari 2005Cirkus i Stockholm där den spelades till och med januari 2007. Låttexterna är översatta av Niklas Strömstedt och Björn Ulvaeus. Manuset är översatt av Peter Dalle. I den svenska uppsättningen medverkade bland andra Gunilla Backman, Nina Lundseie, Bengt Bauler, Reuben Sallmander, Charlotte Strandberg och Sussie Eriksson.

Sista föreställningen av Mamma Mia! i Stockholm startade den 7 januari 2007 klockan 16 med samtliga originalskådespelare. På festen efter kom bland andra Björn och Benny, Tommy Körberg och även Agnetha Fältskog visade sig.

Musikalen sattes upp på Scandinavium i Göteborg, med start den 9 maj 2007 och 49 föreställningar genomfördes. Samtliga medverkande som varit med i Stockholm följde med till Göteborg. Den sista Mamma Mia!-föreställningen i Göteborg gick klockan 16 den 17 juni 2007 med samtliga originalskådespelare och alla i orkestern, utom basisten Rutger Gunnarsson.

Totalt sågs den svenska versionen av Mamma Mia! av 1 002 598 besökare och 555 föreställningar genomfördes.

I juli och augusti 2008 kom Mamma Mia!:s världsturnerande föreställning till Sverige, och spelade i Scandinavium i Göteborg och Globen i Stockholm. Arenorna byggdes för detta ändamål om till teaterrum för runt 3 000 personer. I december återvände föreställningen till Sverige, och spelar då i Malmö, Malmö Arena. Under 2010 kom Mamma Mia!:s världsturnerande föreställning till Karlstad, Linköping och Stockholm.

2014 planeras Mamma Mia! sättas upp på Svenska Teatern i Helsingfors.

Skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Roller i Stockholm och Göteborg 2005–2007:

  Gunilla Backman   –  Donna
  Nina Lundseie   –  Sofie
  Reuben Sallmander   –  Sam
  Bill Hugg   –  Terje
  Bengt Bauler   –  Harry
  Charlotte Strandberg   –  Tanja
  Sussie Eriksson   –  Karin
  Niklas Riesbeck   –  Tom
  John Ramsten   –  Eddie
  Martin Redhe Nord   –  Peppar'n
  Johanna Eriksson   –  Moa
  Jenny Miina   –  Lisa
  Mats Nilsson   –  Prästen

Ensemble[redigera | redigera wikitext]

Dessa har varit med i Stockholms- eller Göteborgsuppsättningarna, som ensemble, covers, swings eller danskaptener.

  • Anna Afzelius
  • Tobias Ahlsell
  • Anki Albertsson
  • Anna Andersson
  • Robert Carlsson
  • Sara Dahlgren
  • Maria Eirefelt
  • Ida Högberg
  • Hans Johansson
  • Sharon Johansson
  • Olivia Knyba
  • Nicklas Berglund
  • Carl Björkell
  • Mikael Blomqvist
  • Magnus Borén
  • Ingrid Kullberg-Bendz
  • Jennie Larsson
  • Jenny Lindgren
  • Thérèse Löf
  • Marcus Lönneborg
  • Patrik Martinsson
  • Emil Nyström
  • Robin Olsson
  • Martina Pettersson
  • Henrik Orwander – Eddie de två första säsongerna i Stockholm
  • Stefan Rundqvist
  • Anna Rydgren
  • Jesper Sjölander
  • Malin Sjöquist
  • Cecilia Skarby
  • Robert Skowronski
  • Theresé Willstedt
  • Lisa Östberg – Moa de två första säsongerna i Stockholm

Referenser och källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SvD 17 april 2007 – Stellan Skarsgård klar för ”Mamma mia!”

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]