Maximilien de Robespierre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maximilien de Robespierre


Ämbetsperiod
27 juli 179327 juli 1794

Ämbetsperiod
20 september 179227 juli 1794

Ämbetsperiod
6 maj 178917 juni 1789

Född Maximilien François Marie Isidore de Robespierre
6 maj 1758
Arras, Kungadömet Frankrike
Död 28 juli 1794
Paris, Första franska republiken
Politiskt parti Jakobinerklubben
Maka Ogift, förhållande med Éléonore Duplay från omkr. 1790
Namnteckning Maximilien de Robespierres namnteckning

Maximilien de Robespierre, född 6 maj 1758 i Arras, Pas-de-Calais, Frankrike, död 28 juli 1794 i Paris, Frankrike (avrättad), var en fransk revolutionär.

Robespierre, som utbildats till jurist vid elitskolan Lycée Louis-le-Grand, valdes som deputerad till den av Ludvig XVI inkallade ständerförsamlingen 1789, representerande Artois som en av åtta representanter för tredje ståndet. Efter revolutionens utbrott kom han att bli kvar i Paris fram till sin död fem år senare som inneboende hos anhängaren Maurice Duplay.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Robespierre, som utbildats vid elitskolan Lycée Louis-le-Grand och politiskt var influerad av Jean-Jacques Rousseau och av den kristna jansenismen, invaldes som en av åtta representanter för Tredje ståndet i Artois till 1789 års ständerförsamling och anslöt sig tidigt till Samfundet konstitutionens vänner (Jakobinerklubben). Vid Frankrikes första allmänna val 1791 (75 % av Frankrikes vuxna män tilläts rösta) avstod han från att kandidera och utsågs istället till allmän åklagare i Paris av borgmästare Pierre Villeneuve. Sedan revolutionen radikaliserats med stormningen av Tuilerierna den 10 augusti 1792 och den moderata regeringen gått med på nya val till en ny församling (nationalkonventet) återvände han till rikspolitiken och invaldes som första namn att representera Paris. Även brodern Augustin invaldes i den nya församlingen. Robespierre tillhörde de personligheter som varmast stött den republik som utropades 22 september och höll i januari 1793 ett passionerat tal vid kung Ludvig XVI:s rättegång avslutat med orden; Ludvig borde dö hellre än 100 000 rättfärdiga medborgare. Ludvig måste dö, så att nationen kan få leva. Sedan de allt starkare jakobinerna med vapenmakt krossat Girondistpartiets maktställning i juni 1793 vann Robespierre avgörande politiskt inflytande, då nationalkonventet valde honom till ledamot i det mäktiga välfärdsutskottet, där han ersatte tidigare justitieminister Georges Jacques Danton som ledamot för Paris, i praktiken ordförande. Skräckväldet — kallat så av dess egna anhängare — tog sin början efter mordet på jakobinen Jean-Paul Marat hösten 1793 med skenrättegångar och dödsdomar mot exdrottningen Marie-Antoinette och Girondernas ledande gestalt Jacques Pierre Brissot, samt åtskilliga. Under våren 1794 vändes utrensingarna till den egna Jakobinrörelsen, där Robespierre skickligt och med stöd av Danton och revolutionstribunalens ordförande Antoine Fouquier-Tinville under några veckor lyckades utmanövrera och krossa de ultraradikala Hébertisterna respektive Camille Desmoulins och Danton själv. Robespierre menade att försvaret av revolutionens höga ideal mot dess yttre och inre fiender krävde terrorn för att förverkligas. Bland hans mest progressiva åtgärder kan nämnas 1793 års deklaration av de mänskliga rättigheterna, införandet av obligatorisk och gratis skolgång 1793 samt slaveriets avskaffande i kolonierna (Robespierre hade tidigt motionerat för att allmän rösträtt skulle gälla för alla manliga franska medborgare). Efter Dantons död var han i praktiken Frankrikes oinskränkte diktator. Armén fyrdubblades i styrka och allmän värnplikt infördes, och uppror i hela landet som 1792 påmint förhållanden i ett inbördeskrig nedslogs framgångsrikt och med mycket hård hand. I det starkt rojalistiska Vendée krävdes över 100 000 dödsoffer, varav tusentals dränktes på pråmar i Loirefloden. Även de snabbt växande kvinnoklubbarna krossades och ledande feminister, främst Olympe de Gouges, avrättades.

Politisk uppfattning[redigera | redigera wikitext]

Robespierre, som var känd för sin oförvitlighet (han kallades allmänt "den omutlige"; Danton påstod: "Robespierre är rädd för pengar"), arbetade enligt egen utsago för ett fritt, jämlikt och demokratiskt Frankrike, uppbyggt enligt Jean-Jacques Rousseaus skrifter, främst Contrat Social. Robespierre var den förste ledande politiker som officiellt betecknade sig själv som demokrat. Robespierre såg dock liksom sin inspiratör Rousseau inte kvinnor som fullvärdiga människor. Robespierre förlorade så småningom kontakten med sin väljarbas, de fattiga parisarna, och accepterade en personkult, vilken nådde en höjdpunkt under festen för Det högsta väsendet den 8 juni 1794, organiserad av den berömde konstnären Jacques-Louis David.

Fall[redigera | redigera wikitext]

Den 27 juli 1794 avsattes Robespierre av nationalkonventet, vars medlemmar fruktade ytterligare utrensningar. Han befriades nästan genast genom ett väpnat ingrepp från sina anhängare men dukade därefter under i en förtvivlad försvarskamp tillsammans med sina trognaste anhängare i Hôtel de ville, Paris stadshus. Efter några minuters tumult var maktkampen över; Robespierre skottskadades i huvudet och greps av konventets trupper. I händerna på nationalkonventet och oförmögen att tala av fruktansvärda smärtor fördes han utan rättegång till giljotinen den 28 juli, följande dag, och avrättades på Place de la Révolution tillsammans med 108 av sina anhängare.

Robespierres fall är en del av den blodiga upplösningen av Thermidorkrisen, en av revolutionens stora vändpunkter. Efter Thermidorkrisen avvecklades skräckväldet, bland annat på grund av att Frankrike inte längre var lika utsatt för risken av en invasion efter framgångar för de hårdhänta åtgärder som satts in för att stävja den långtgående politiska, sociala och ekonomiska krisen i landet. Skräckväldet började bli till ett hot mot skräckmännen själva, varför de var tvungna att ingripa mot den främste representanten för regimen, Robespierre.

Maximilien de Robespierres eftermäle är omtvistat. Kritiker ser en motsättning mellan å ena sidan hans höga ideal och å andra sidan hans hårdföra åtgärder och likgiltighet inför medlen för att skapa det nya Frankrike.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Den första statyn föreställande Robespierre restes i det nybildade Rådsryssland 1918.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Proletären nr 45, 2007: Om ryska revolutionens betydelse

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]